Metodologiska reflektioner

Avhandlingens övergripande forskningsfrågor har, i enighet med den abduk-tiva ansatsen, omformulerats och ändrats under processens gång. Det första delsyftet, att vidareutveckla förståelsen för hur ett antal gymnasieungdomar som vistas i miljöer präglade av mångfald talar om religion i förhållande till hur religion framställs i det omkringliggande svenska samhället har dock hela tiden varit ledande. Att använda materialtriangulering bygger på tanken att

som forskare kunna närma sig deltagarnas erfarenheter och tal från olika håll och därmed få tillgång till flera perspektiv (Creswell, 2009, s. 191). De tre materialen har möjliggjort ett utforskande av erfarenheter av och uttryck för religion som sträcker sig längre än ett spontant, och kanske ibland ogenom-tänkt, svar på frågor om när, hur och med vem man pratar om religion. På samma sätt som en observation av hur en skolklass talar om religion i klass-rummet under pågående undervisning ger ett annat resultat än studier där ele-ver intervjuas enskilt (jfr von der Lippe, 2011b), kan differentierade metoder inom en och samma studie ge olika eller liknande resultat. Materialtriangule-ring som design möjliggör ett insamlande av material som både bygger på återberättade av individuella erfarenheter (elevtexter och enskilda intervjuer) och på direkt tal mellan deltagarna (fokusgrupper) (se avsnitt 5.2). I efterhand visade sig trianguleringen vara lämplig eftersom de olika materialen komplet-terar varandra. Dels genom att skapa utrymme för deltagarna att uttrycka sig i både text och tal, enskilt och i grupp, dels genom att ”bygga” de olika meto-derna på varandra och därmed skapa en slags intervention. Den kvalitativa metodtrianguleringen har givit mig som forskare möjlighet att återkomma till, backa, revidera och göra om. Användningen av vinjetter i fokusgrupperna, har också visat sig gynna studiens syfte eftersom de fördjupade diskussionerna kring framställningar av religion i olika medier baserats på deltagarnas egna erfarenheter.

Samtidigt finns invändningar mot och problem med studiens metod och design. De viktigaste reflektionerna kring studiens metodologiska brister kan sammanfattas i tre punkter. Även om tre olika metoder användes för att samla in denna studies empiriska material så kan samtliga metoder benämnas som olika typer av intervjuer. Den första punkten handlar därför om intervjun som forskningsmetod. Utifrån en socialkonstruktionistiska epistemologi, med till-hörande tolkande och subjektivistiska ansats, påverkas alla svar, uttryckta er-farenheter och tal i denna studie av den sociala kontexten. En vanlig invänd-ning mot intervjun som metod är förknippad med just kontext och situation. Hur vet vi att ungdomarna verkligen är så med(ie)vetna och kritiska som deras tal uttrycker? Det är välkänt att vi ofta framställer oss själva i en bättre dager inför andra, detta gäller även i en intervjusituation (Kvale & Brinkmann, 2009). I föreliggande studie var intervjuaren dessutom både forskare och lä-rare och den som intervjuades elev. Det aktuella ämnet gav också vid handen att kritik och medvetenhet är något fördelaktigt och positivt. I sina strävanden efter att framstå som kompetenta, eller efter att vara till lags, kan ungdomarnas medvetenhet och kritiska förmåga vara ett exempel på det som Buckingham benämner som ”en kritisk diskurs om medier” (eng. critical discourse about

the media) (Buckingham, 2000, s. 203, 212). Till skillnad från observation

som metod är intervjun dessutom en riggad situation där uttrycken som skapas och konstrueras behöver förstås som en möjlig strategi från deltagarnas sida. Detta gäller såväl den enskilda textskrivningen som fokusgruppsintervjuerna och de enskilda intervjuerna. Osbecks (2011) uppmaning om att i högre grad

genomföra studier i själva undervisningspraktiken, i läroprocessens mitt, är ett viktigt religionsdidaktiskt inlägg. På senare tid har uppmaningen hörsammats och allt fler religionsdidaktiska studier har genomförts genom exempelvis del-tagande observationer under pågående undervisning. Genom denna typ av et-nografiskt inspirerade metoder kan kunskap om vad elever faktiskt gör, och inte bara säger, studeras. Om jag i denna studie exempelvis hade studerat Nils inlägg på ett ateistiskt forum (se avsnitt 6.2.1) eller observerat hur han disku-terar religion i klassrummet hade resultatet sannolikt blivit annorlunda. Jag menar dock att vi ändå behöver fortsätta att studera hur unga människor i dag reflekterar och talar om religion utanför klassrummet, såväl enskilt som i grupp. Intervjun som forskningsmetod utgör här ett viktigt redskap för att kunna studera människors förståelse av världen och för att beskriva deras er-farenheter (Alvesson, 2011, s. 40). Liksom i Forsbergs (2005) studie synlig-görs även hos denna studies ungdomar ”sprickor” när de ”prövar beskrivning-arna mot sina egna erfarenheter” (Forsberg 2005, s. 288), något som intervjun som metod bidrar till. De kvalitativa metoderna intervju och deltagande ob-servation bör därför kompletteras med fortsatta intervjustudier med lärare och elever liksom med kvantitativa studier och nyare, mer interaktiva metoder, eller olika typer av internetstudier.

Att studera unga inom det religionssociologiska eller religionsdidaktiska forskningsfältet görs alltså lämpligast genom en rad olika metoder, i olika kon-texter och studier. Jag menar att den triangulerande designen ökat studiens validitet. I fokusgrupperna var min roll som forskare mer nertonad än i de enskilda intervjuerna. Mellan varven diskuterade ungdomarna mer med varandra än med mig vilket gjorde fokusgruppsintervjuerna till mindre ”kon-trollerade” intervjuer och mer ”frisläppta dialoger” än exempelvis enskilda in-tervjuer. På så sätt hamnade fokusgrupperna metodologiskt och epistemolo-giskt mellan den kunskap som vanligtvis produceras i en enskild intervju och den som produceras i en observation av en klassrumssituation.

Den andra punkten handlar om maktfördelning i intervjusituationen. Som

beskrivs i kapitel 4, skapade sannolikt min yrkesidentitet, ålder, svenska etni-citet, erfarenhet samt verbala och sociala förmåga en maktobalans mellan mig och ungdomarna (Smith, 2005, s.135). Det faktum att intervjuerna ägde rum i skolan kan ha förstärkt denna maktobalans. Hade balansen blivit annorlunda om jag träffat ungdomarna i deras egna kontexter utanför skolan, som exem-pelvis på ett kafé eller på någon annan plats där jag skulle vara den avvikande och deltagarna de självklara? Jag tror att svaret på den frågan är ja. Skolan som institution, min bakgrund som lärare och den inbyggda maktordning som skolan vilar på förstärkte sannolikt maktobalansen mellan mig och deltagarna. Jag var medveten om detta innan utförandet av intervjuerna men valde ändå skolan som kontext med anledning av att det är en plats där ungdomarna ver-kade känna sig trygga och hemtama.

Den tredje punkten handlar om urval. I kapitel 5 beskriver jag urvalet som

ungdomar som vistas i miljöer präglade av mångfald talar om sina erfarenheter av religion valdes skolor ut som, enligt Skolverkets statistik, representerade elever med olika etnicitet och socioekonomisk bakgrund. Urvalet till de upp-följande gruppintervjuerna och enskilda intervjuerna har gjorts utifrån princi-pen att ungdomar med olika etnisk och religiös bakgrund skulle vara repre-senterade. Bland de ungdomar som anmälde intresse och så småningom valdes ut fanns sannolikt ett intresse för att prata om det valda ämnet. Detta kan ha påverkat resultatet. Att nå de individer som inte vill, eller av annan anledning inte väljer, att delta är ett generellt metodologiskt problem i empiriska studier. Man kan inte tvinga någon att ställa upp i en intervju eller att delta i en enkät-undersökning. I min studie har detta inneburit att de ungdomar som deltog, i framför allt fokusgruppsintervjuer och enskilda intervjuer, har varit mer eller mindre intresserade av de ämnen som diskuterats.

Även val av program utgör en viktig metodologisk aspekt. Ungdomarna från studieförberedande program gick på samhällsvetenskapligt program och de från yrkesförberedande program gick antingen på barn- och fritidsprogram-met eller på vård- och omsorgsprogramfritidsprogram-met. Även om ungdomarna förmodli-gen gjort sina val av program också baserat på andra faktorer (kompisar, sko-lans läge eller annat) så vittnar de aktuella programmen om ett intresse för just samhällsfrågor respektive människor. Studiens resultat bör förstås och tolkas i ljuset av detta. Samtidigt har studien genomförts med ungdomar som går på skolor och program med olika socioekonomisk bakgrund. Att ha högskoleut-bildade föräldrar var inte normen bland studiens ungdomar, och skolorna de gick på stack inte ut som skolor med hög andel högskoleutbildade föräldrar jämfört med andra skolor i samma kommuner.

Avslutningsvis skulle jag vilja nämna några ord om studiens resultat i re-lation till det metodologiskt problematiska med att studera religion. Denna problematik och metodologiska reflektion har diskuterats löpande genom av-handlingens kapitel, exempelvis i avsnitt 6.2 där jag lyfter den ambivalenta hållningen hos ungdomarna när det kom till att prata om erfarenheter av relig-ion i medier och andra kontexter. Eriks svar i den enskilda textskrivningen: ”Jag vet inte, det är inget jag har reagerat på”, på frågan om var han senast stötte på religion i medier, jämfört med hur han under den enskilda intervjun nämner flera exempel på erfarenheter av möten med olika aspekter av religion i flera olika medier, visar på denna ambivalens.141 Det visar också hur mina frågor sannolikt påverkat ungdomarnas svar. ”Var stötte du senast på religion

141 Begreppsanvändning blir här en metodologisk och teoretisk fråga. Anammar vi en mer funktionell definition av religion, så skulle vi kunna säga att Erik visst möter frågor som rör religiositet och tro i de medier han använder. Använder vi däremot en substantiell och kanske till och med snävare definition av religionsbegreppet, blir svaret annorlunda (Lövheim & Nor-din, 2015, s. 19).

i medier/IRL” bidrog måhända till deltagarnas snäva och substantiella definit-ioner av religion (här framför allt kristendom och islam).¹⁴² Som beskrivits tidigare utgår jag från en socialkonstruktionistisk förståelse för begreppet re-ligion. När begreppet introduceras för ungdomarna är dock sannolikheten stor att de tolkar och förstår religion så som det förstås i det svenska samhället, alltså utifrån en mer essentialistisk religionsförståelse (Hylén 2012).

Andra studier har löst ovan nämnda problematik genom att undvika att an-vända ordet religion (Risenfors, 2011) eller genom att rikta fokus mot det and-liga och det övernaturand-liga (Visuri, 2019). Förfaringssätten öppna upp för möj-ligheten att studera olika aspekter av religiositet och helighet bortom institut-ionell, etablerad religion. Även i min studie fanns i början en sådan intention. Allteftersom blev det dock tydligt att det var just erfarenheter av kristendom och islam, men även judendom och buddhism, och hur dessa religioner fram-ställs i olika medier, som uttrycktes som mest angeläget för deltagarna att dis-kutera och reflektera kring. Som jag upplever det var detta delvis en konse-kvens av de mångkulturella miljöer som ungdomarna vistades i och av det faktum att flera av dem benämnde sig som kristna och muslimer. I studien blev reflektioner och erfarenheter av religion som lika med kristendom och islam mer relevant än att tolka hur andliga inslag i exempelvis Game of

Thro-nes eller Sagan om ringen av ungdomarna upplevdes som heliga eller

me-ningsskapande.