Erfarenheter av religion utanför medier

Att komma i kontakt med religion i vardagen genom kompisars eller kollegors religiösa praktiker uttrycks som vanligt av ungdomarna i denna studie. Fatima (Y1) beskriver exempelvis hur hennes kompisar i klassen ”som inte har nån religion eller tror på nåt” brukar vänta utanför medan hon ber i skolans böne-rum och Reza berättar hur han brukar vara den som kör kompisar hem efter fester, eftersom han av religiösa skäl inte dricker alkohol (Y1). Ungdomarna beskriver hur kompisar med en annan religiös eller icke-religiös livstolkning ibland frågar nyfiket och intresserat om den egna religiösa praktiken eller tron, men också kommer med frågor och kommentarer som ibland upplevs som fördomsfulla och okunniga (se avsnitt 6.3.2). På ett liknande sätt beskriver de ungdomar som benämner sig själva som ateister hur troende vänner både in-tresserat frågar och kritiskt ifrågasätter deras icke-religiösa livstolkning:

Mina kristna vänner, de är liksom så här: ”Men du måste ju tro på nånting, det måste ju finnas nånting mer, nån mening!”. De blir förvånade, över att jag kan…för jag mår både fysiskt och psykiskt och socialt väldigt bra faktiskt… ja men jag har ju en, vad andra skulle säga, en väldigt pessimistisk syn på li-vet men… jag har ju en mening ändå; Vi finns här och sen finns vi inte. Och det är okej. (Anja EIY1)

Citatet av Anja illustrerar hur samtal om religion och livsfrågor pågår i ung-domarnas vardagsmiljöer, samt hur ungdomarna inte väjer för att utmana varandra i samtal om den egna livstolkningen. Det visar även hur de ger ut-tryck för att de pratar om religion tillsammans med vänner som har en annan

89 Exempelvis hur han pratat med några kompisar som är med i Svenska kyrkans ungdomsverk-samhet om abort i relation till samvetsfrihet baserat på religiös övertygelse.

trosuppfattning än de själva. Att prata om religion tillsammans med kompisar framstår som okej så länge det inte görs i stora sammanhang, utan ”hellre i mindre grupper” som Alex säger. Samtidigt uttrycker ungdomarna en osäker-het inför att prata om religion eftersom det upplevs som känsligt och därför inte något man pratar med vem som helst om (undertema 1.2). Att låta bli att prata om religion för att man känner att man inte har tillräckligt mycket fak-takunskaper är en annan vanlig hållning som framkommer i de enskilda inter-vjuerna (se vidare 6.4.1).

Även om ungdomarna förstår och ofta betonar religion som något man gör snarare än något man tror på (se avsnitt 6.1) så uttrycker många att samtal om religiöst trosinnehåll också förekommer. Den här typen av samtal kan exem-pelvis handla om meningen (eller meningslösheten) med livet och vad som händer efter döden, vilket illustreras i följande utdrag från Petras elevtext:

Jag pratade senast på jobbet i helgen med en äldre person som vårdas för pal-liativ vård. Hon funderade på döden och vad som kommer härnäst. Hon frå-gade om mina funderingar och jag fick höra hennes funderingar från ett kris-tet perspektiv. (Y1)

Uttalandet av Petra, liksom citatet av Anja ovan, speglar hållningen att även de ungdomar som inte benämner sig som troende eller religiösa beskriver hur de pratar om tros- och livsfrågor kopplade till en religiös tradition tillsammans med andra, även utanför familjen eller den närmaste kompiskretsen (under-tema 1.2). Dessa två citat visar vidare hur ungdomarnas samtal tillsammans med andra inte ”bara” handlar om meningen med livet i allmänhet, utan även om trosfrågor i relation till en specifik religiös eller icke-religiös tradition eller trosuppfattning. Den levda religionen handlar här alltså inte endast om reli-giösa praktiker, utan även om kommunikation om trosfrågor som flera ungdo-mar tar del av i olika sammanhang. Temat illustreras även i följande citat av Thi:

Jag pratade om religion igår kväll med min kille och hans lillebror hemma hos dem. Vi diskuterade buddhismen och varför jag har valt att inte vara buddhist när hela min släkt är det. (ETY1)

Ett uttryckt intresse för att diskutera med människor i sammanhang där man tycker olika återkommer i både elevtexter, fokusgruppsintervjuer och enskilda intervjuer: ”Jag tycker att det kan vara bra att få veta hur andra tänker och resonerar om olika situationer. Det ger mig möjlighet att lära mig något nytt och att ifrågasätta och omvärdera hur jag själv tänker” (Jens EIY2). ”Fun-dera”, ”olika perspektiv”, ”ifrågasätta”, ”omvär”Fun-dera”, ”andra sätt”, ”nyfiken”, ”kul” och ”intressant” är ord och uttryck som förekommer ofta när ungdo-marna skriver eller pratar om sina samtal om religion med människor utanför familjen eller den närmsta kretsen, inte minst tillsammans med kompisar:

Jag pratade för ett drygt halvår sedan med en kompis om religion. Han hade en hel annan livsåskådning än mig, eftersom han är ateist och jag kristen. Det var intressant och vi förstod varandras synpunkter (Peter ETS2)

Peters citat visar hur nyfikenhet på andras sätt att tänka och tro inte bara verkar förekomma i teorin utan även i praktiken, vilket återkommer även i andra tex-ter och intex-tervjuer. Intressant i relation till tidigare studier (Sjöborg, 2013) är att hållningen bland denna studies deltagande ungdomar uttrycks oberoende av kön, program eller religion/icke-religion, samt att denna typ av samtal inte bara äger rum i den innersta privata sfären.

Att uttrycka ett ointresse för religion som fenomen, eller inför andras åsik-ter om religion förekommer men är ovanligt. Hållningen illustreras i följande utdrag från Lars elevtext: ”Jag vet inte då jag alltid tittar åt andra hållet när någon pratar om religion då jag ej orkar bry mig” (LarsS3).91 Att visa ointresse för frågor som rör religion är, bland de deltagande ungdomarna, inte kopplat till kön eller program. Inte heller ger killar på yrkesförberedande program ut-tryck för att prata mindre om religion och livsfrågor med kompisar än exem-pelvis tjejer på studieförberedande program, vilket tydliggörs i följande utdrag av William:

Senaste gången jag pratade om religion var innan en fotbollsmatch för ca 2 dagar sedan. Då pratade jag med en muslimsk kille om religion. (William Y2)

Även om det sista citatet inte säger särskilt mycket om vare sig vad eller hur mycket William pratade med sin kompis om religion, eller vem kompisen var och huruvida de båda är troende eller ej, så speglar utdraget att ”prat” om re-ligion uppkommer även på platser utanför den innersta kretsen av familj och vänner.

Som kommer att beskrivas och analyseras längre fram finns också återbe-rättade erfarenheter av samtal – både i och utanför medier – som inte präglas av intresse, nyfikenhet och öppenhet utan i stället av upplevd okunskap, för-domar och islamofobi (se avsnitt 6.3). I dessa fall beskriver ungför-domarna sam-talen mer som diskussioner eller ”tjafs” som exempelvis kan uppstå tillsam-mans med kollegor i grupp på jobbet eller med okända individer i sociala me-dier. I dessa sammanhang uttrycks även en upplevd frustration över att behöva bevisa och förklara sin tro och religion gentemot andra.⁹² Här handlar även innehållet i diskussionerna mer om politiserad religion kopplad till vissa reli-giösa praktiker än om tros- och livsfrågor, vilket jag också återkommer till i avsnitt 6.3.

91 Lars var en av de ungdomar som endast deltog i den individuella textskrivningen.

92 ”Tjafs” uttrycks även som något som var vanligt förekommande på högstadiet (se även av-snitt 6.4.6).