Kultur och mening: Att förstå kontexten

Kanske är det vårt sekulariserade samhälle som uppfostrat mig till att inte tro, fastän jag kanske hade gjort det på en plats där religion varit en större del av vardagen och kulturen. (KlaraEIS1)

I det här avsnittet flyttas fokus från ungdomarnas erfarenheter av att kommu-nicera eller inte kommukommu-nicera olika aspekter av religion tillsammans med

119 Lokal kontext eftersom den dominerande hållningen och normen i majoritetssamhället sna-rare går i linje med Torkels religionskritiska hållning. Jämför med hur Jahnke (2021) förstår de deltagande ”postkristna” eleverna som ”en majoritet i minoritet” (Jahnke, 2021, s. 136) el-ler hur Bäckman beskriver hur svenskar i ett studerat förortsområde kan förstås som en lokal minoritet även om de utgör landets majoritetsbefolkning (Bäckman, 2009, s. 244). Se även av-snittet om religionskritik inom kritisk litteracitet (2.4.2).

andra (funktionell religionslitteracitet) till hur omkringliggande kulturella vär-deringar om religion i det svenska samhället – och i olika medier – aktualiseras i ungdomarnas tal. Enligt Moore (2014, 2019) innebär kulturell religionslitte-racitet en förmåga att förstå hur religiösa praktiker och uttryck ligger inbäd-dade i specifika sociala och kulturella kontexter i samtiden men även histo-riskt. Aktörskap som medvetenhet blir inom den kulturella dimensionen av religionslitteracitet (se figur 6) behjälpligt för att belysa relationen mellan te-man och förhållningssätt i ungdomarnas tal och omkringliggande uppfatt-ningar om religion från olika håll.

I avsnitt 6.3 visar jag hur en kännedom om hur medier fungerar, influerar och påverkar det egna och andras sätt att förstå religion (med(ie)vetenhet) är ett starkt tema i ungdomarnas tal. I temat ingår även ett uppmärksammande och problematiserande av hur religion framställs och uppfattas generellt i det svenska samhället. Det inledande citatet av Klara illustrerar hur ungdomarna refererar till att det sekulariserade samhället påverkat deras förståelse för re-ligion. I 6.3.4 säger Erik (S1) att han tror att samhället har makt att ”styra” vem man är och att man själv inte ”har så mycket kontroll över det”. I den enskilda intervjun problematiserar han vidare hur normerande uppfattningar i lokala kontexter (här hemma och på högstadiet) påverkar ens förståelse för religion:

Anna: Vad tror du att det beror på att din pappa tycker som han tycker och

att du tycker som du tycker?

Erik: Ja…jag vet inte. Samhället…igen. Mycket kompisar…jag gick på

xxx-skolan första året och ehh..då hade ja mycket kompisar som var mer,

ehhh…politiskt aktiva och…jag fick höra mycket och mer eller flera sidor av det liksom…så det var…tyckte jag, väldigt nyttigt för mig.

Anna: Du hade inte riktigt reflekterat över de här frågorna tidigare eller? Erik: Nej. Det pappa sa stämde ju liksom. Jag hade ju inte hört nån

an-nan…prata om det, inte i skolan heller, alltså på högstadiet då.

(Utdrag från EIS1)

Med stöd i Dinhams definition av religionslitteracitet (2017) menar jag att Er-iks uttryckta medvetenhet om hur kulturella normer på såväl makro- som mikronivå, påverkar den egna förståelsen för religion, är ett uttryck för en ”förmåga att förstå hur religion kategoriseras i ett sekulärt samhälle” och för ”att genom självreflektion ifrågasätta sitt eget förhållningssätt till religion” (Dinham, 2017, s. 261). Hur olika kontexter påverkar ens egen förståelse för religion återkommer jag till i avsnitt 7.5. I det här avsnittet förklarar jag med-vetenheten teoretiskt med hjälp av de aspekter av aktörskap som handlar om medvetenhet och reflektion (se figur 1). I avsnittet sätter jag även med(ie)ve-tenheten i relation till begreppet religions- och medielitteracitet och till den övergripande spänningen mellan aktörskap – struktur.

7.2.1 Aktörskap som medvetenhet

Jag menar, med stöd i Moores (2014), Dinhams (2017) och Goldburgs (2010) betoning på religionslitteracitet som medvetenhet, att aktörskap också bör för-stås som en central komponent inom den kulturella dimensionen av religions-litteracitet. Klara, Erik och flera andra av studiens ungdomar visar hur de har den förmåga som ovan nämnda forskare efterlyser hos en ”religionslitterat” individ eller grupp – exempelvis en medvetenhet om det svenska samhället tenderar att marginalisera och definiera religion (se ovan, Klara EI). Jag menar att denna självreflektion pekar mot ett medvetet aktörskap hos ungdomarna. Detta blir, vilket jag återkommer till i kapitel 8, en viktig implikation för undervisningen i ämnet religionskunskap.

Det medvetna aktörskapet som aktualiseras inom den kulturella dimens-ionen av religionslitteracitet, kan också sättas i relation till hur ungdomarna konstruerar begreppet religion. I avsnitt 6.1 visar jag hur religion av ungdo-marna förstås på olika sätt. Ett starkt tema är att inte enbart definiera religion som tro utan att också lyfta hur religion görs, samt att betona en kulturell och funktionell religionsförståelse: ”Min religion är inte bara en tro utan även en kultur” (NoorET). Noors och flera andras betoning på den kulturella dimens-ionen av religion utmanar en essentiell och västerländsk religionsförståelse (jfr Hylén, 2012). Flera av ungdomarna ger uttryck för en självreflekterande och kritisk medvetenhet kring hur den svenska kontexten ibland bidrar till en viss (o)förståelse för religion i dag. Det gäller även för flera av de ungdomar i studien som benämner sig själva som ateister. Även om dessa ungdomar i andra situationer och kontexter sannolikt uttrycker sig annorlunda120, så präglas deras tal och diskussioner i såväl enskilda intervjuer som i fokusgrup-per av en hög medvetenhet om hur religion i Sverige i dag exempelvis upp-fattas och framställs som något ”föråldrat” (se avsnitt 6.2.2) eller patriarkalt (se avsnitt 6.3.1). Samtidigt kritiseras patriarkala uttryck inom religion av så-väl de kristna, muslimska och icke-troende ungdomarna (se avsnitt 6.4.5).

Förmågan att identifiera, förstå och avkoda ett visst mediebudskap (Meyrowitz, 1998) är en aspekt av begreppet medielitteracitet (eng. media

li-teracy). Mot bakgrund av resultaten i avsnitt 6.3.4 går det att konstatera att

detta görs genomgående när ungdomarna reflekterar och diskuterar hur sociala och etablerade medier opererar och påverkar. Att dekonstruera, reflektera och kritiskt ifrågasätta såväl ekonomiska som sociala och materiella (exempelvis filterbubblor) processer, samt att resonera kring dess konsekvenser uttrycks inte av alla ungdomar i denna studie men av tillräckligt många och tillräckligt ofta för att mönstret ska bli tydligt. I kapitel 6 använder jag begreppet med(ie)vetenhet för att beskriva detta. Teoretiskt kan det förstås som ett ex-empel på hur kulturell religionslitteracitet och det som Lövheim (2012a) be-nämner som religions- och medielitteracitet aktualiseras i ungdomarnas tal.

Det medvetna aktörskapet inom den kulturella dimensionen av religionslit-teracitet bör även diskuteras i relation till spänningen mellan aktörskap – struktur. Som redan beskrivits kan medvetenhet och med(ie)vetenhet förstås som aktörskap. Genom sina reflektioner och ofta avancerade resonemang, vi-sar resultatet att ungdomarna är medvetna aktörer med möjlighet att förändra en given situation. Mot bakgrund av att reflexivitet och medvetenhet är egen-skaper som kommit att definiera det senmoderna samhället (Giddens, 1999), samt hänger ihop med en kulturell föreställning om vad det innebär att vara en rationell och självständig individ (Risenfors, 2011; Sjöborg, 2016), kan den medvetna hållningen samtidigt tolkas som ett uttryck för struktur. Jens utta-lande om hur undervisningen i religionskunskap ger honom möjlighet ”att lära sig något nytt och omvärdera sin egen tro” (se avsnitt 6.3.4), och Noors inlägg om att respektera varandras åsikter kan därmed både förstås som ett uttryck för ett internaliserat strukturellt tolkningsmönster där man vanemässigt fram-ställer sig själv som reflexiv och medveten, och som aktörskap. Genom att konsumera och aktivt ta del av innehåll på forum som @makthavarna, femin-istiska grupper på Facebook, Black Lives Matter-sidor, tv-serien Skam eller undervisningsmaterial som berör strukturella orättvisor, internaliseras sanno-likt en med- och med(ie)vetenhet hos ungdomarna: ”Många är mer…vakna om man säger så”, som Mina beskriver det (EIS3). Jag menar att denna va-kenhet kommer någonstans ifrån och därmed också blir ett uttryck för struktur.

Samtidigt, som beskrevs i föregående avsnitt, aktualiseras ett engagerat ak-törskap inför andra som tycker och tänker annorlunda i ungdomarnas tal (jfr Ljunggren, 2015, s. 37). Aktörskapet stannar därmed inte i teorin utan ”görs” i praktiken genom samtal med andra i skolan, hemma eller i chatforum online. På så vis menar jag att ungdomarnas tal inte bara speglar en internaliserad struktur utan även aktörskap i bemärkelsen att gå utanför vissa förväntningar som råder i en viss kontext – något som blir tydligt i relation till aktörskap som motstånd och egenmakt inom den kritiska dimensionen av religionslitte-racitet (se nästkommande avsnitt). Resonemanget visar hur aktörskap och struktur samspelar, snarare än att de utgör två disparata poler (Giddens, 1984, 2017), samt att flera aspekter av aktörskap kan aktualiseras samtidigt.

Resultaten visar också hur aktörskap inte uppstår i ett relationellt vakuum (Emirbayer & Mische, 1998). I Jens fall är det läraren i klassrumskontexten som fått honom att tänka på nya sätt och ifrågasätta förutfattade meningar. Enligt Noor, Torkel, Mina och Erik med flera är det samtal tillsammans med klasskompisar med annan bakgrund än den egna som bidrar till ett omprö-vande av tidigare uppfattningar och värderingar – något som även detta av-snitts inledande citat från intervjun med Erik exemplifierar.