Kulturell och kritisk medvetenhet

Tidigare svenska och nordiska studier har uppmärksammat hur omkringlig-gande samhälleliga och kulturella uppfattningar om religion återspeglas i ungas tal om religion (Karlsson, 2015; Kittelmann Flensner, 2015; Sjöborg, 2015; von Brömssen, 2003; von der Lippe, 2011b). I flera av studierna fram-kommer hur religion konstrueras som någonting främmande hos dom

reli-giösa andra (Abdel-Fadil & Liebmann, 2018; Sjöborg, 2015) eller som en

”tystad” kategori (von Brömssen, 2012).

Tendensen att tala om eller förhålla sig till islam som något främmande i relation till svensk kultur och svenska värden (Hagevi, 2017, s. 289; Kittelmann Flensner, 2015) återkommer även i min studie (se exempelvis 6.3.2 och 6.4.3) men förvånansvärt sällan. I stället präglas ungdomarnas tal, som beskrivits i kapitel 7, av en kulturell och kritisk medvetenhet om hur re-ligion uppfattas i det svenska sekulära majoritetssamhället. Förhållningssättet aktualiseras även när ungdomarna diskuterar negativa framställningar av re-ligion i nyhetsmedier och mainstream film och tv-serier. Där tidigare studier visat hur negativa mediebilder av religion reproduceras i ungas tal och förhåll-ningssätt till religion (von der Lippe, 2011b), visar denna studie hur medie-framställningar av religion både dekonstrueras och ifrågasätts. Exempelvis ge-nom att ungdomarna kritiskt reflekterar kring nyhetsmediers (Axner, 2015) och film och tv-seriers tendens att framställa islam som ett annorlunda, främ-mande dom, för ökad dramaturgisk effekt (Shaheen, 2012). Eller genom att

vända sig mot hur kristendom och kristna i populärkultur ofta framställs som konstigt, strikt eller föråldrat (jfr Thurfjell, 2015). Att konstruera religion som något enbart negativt kopplat till konflikt eller vi och dom är bland denna stu-dies deltagare ovanligt, vilket går i linje med vissa tidigare intervjustudier (Jahnke, 2021, s, 165) men skiljer sig från andra (jfr Kittelmann Flensner, 2015) där en mer religionskritisk och sekularistisk konstruktion uppmärksam-mats.126

Användningen av begrepp som eurocentrisk, vi och dom och sekulär i dis-kussioner om hur religiösa individer och grupper framställs i film, pekar mot att flera av ungdomarna har internaliserat ett tolerant förhållningssätt från di-gitala medier med ett politiskt inriktat rättviseengagemang där denna typ av begrepp förekommer och används (jfr Lindgren, 2017, s. 183).127 Oavsett om ungdomarnas tal och förhållningssätt är uttryck för aktörskap i bemärkelsen ”att handla annorlunda” eller för en internaliserad struktur blir resultatet in-tressant. Påståendet grundar jag i att ungdomarna inte endast ger uttryck för att ständigt behöva förhålla sig till ”negativa mediabilder” av exempelvis islam (jfr Kittelmann Flensner, 2015, s. 17; Toft, 2018) utan att de även kon-sumerar och möter andra bilder och framställningar. De visar även ett med-vetet och kritiskt aktörskap i sina reflekterar kring strukturella framställningar och mönster i mediebilder av religion. Även om tendensen uppmärksammats i tidigare studier (jfr Holmqvist Lidh, 2018, s. 93; Toft, 2018, s. 268) menar jag att denna studie på ett nytt sätt visar hur ungas kritik mot negativa fram-ställningar av religion är både komplex och sofistikerad (jfr Buckingham, 2000, s. 203).

Även om det finns variationer i materialet är öppenhet och respekt för olika sätt att vara, tycka och tro ett framträdande tema i resultatet. Noors uttalande om att ”normen är ju typ att vara woke!” speglar, förutom de specifika sociala och digitala sammanhangens betydelse, hur övergripande kulturella värde-ringar om jämställdhet, kritiskt tänkande och tolerans (Larsson, 2010, s. 74) influerar hur studiens ungdomar uttalar sig om religion och religiös mångfald. Det är också utifrån argument baserade på respekt och tolerans som majorite-ten av ungdomarna vänder sig emot ett sekularistiskt förhållningssätt mot re-ligion (se exempelvis avsnitt 6.3.1 och 6.3.2). Att skolorna präglas av kultu-rell, religiös och etnisk mångfald påverkar sannolikt också hur religion, bland de här ungdomarna, inte förstås som något marginaliserat, främmande eller negativt (jfr Jahnke, 2021; von Brömssen, 2012) och skulle kunna förklara den

126 Nämnda studier skiljer sig visserligen åt genom att den ena (Jahnke, 2021) använder sig av intervju som metod och den andra (Kittelmann Flensner, 2015) baseras på observationer av tal om religion i religionsundervisningen. Metodologiskt är detta intressant (Se vidare avsnitt 9.2).

127 Sättet att använda sig av denna typ av begrepp och visa förtrogenhet med att diskutera ex-empelvis medier förenklade framställningar av religion kan också förklaras med att ungdo-marna internaliserat detta sätt att tala om och reflektera från skolans undervisning i religions-kunskap, vilket jag återkommer till i avsnitt 8.3.1.

interkulturella kompetens (Löfstedt, 2018) och kulturella och kritiska relig-ionslitteracitet som aktualiseras i deras tal (jfr Zackariasson, 2014).

Ungdomarnas sätt att utmana varandra och ställa öppna frågor i fokusgrup-perna, liksom deras ofta ganska avancerade resonemang i de enskilda inter-vjuerna, visar vidare hur tolerans inte bara framstår som något teoretisk, utan även som något praktiskt och medvetet (jfr Jahnke, 2021; Risenfors, 2011). På ett liknande sätt som i Margareta Forsbergs studie om unga tjejers syn på sexualitet, framstår tolerans i min studie som en slags ”överordnande princip” (Forsberg, 2005, s. 290). Där Forsberg ser konsekvensen av den överordnade toleransen som en förstärkning av de rörelser som verkar för ett mer tillåtande mönster för sexuella relationer som redan sker i samhället, ser jag i min studie ungdomarnas uttryck för religiös tolerans som ett resultat av de pluralistiska och mångkulturella skol- och mediekontexter de vistas i. På ett strukturellt plan återspeglas värden om tolerans, reflexivitet och öppenhet inför olika sätt att tänka och tro den svenska skolans övergripande uppdrag och värdegrund, liksom i delar av det centrala innehållet för religionskunskap på gymnasiet (Skolverket, 2011a, b), vilket jag återkommer till i avsnitt 8.3.

I relation till tidigare forskning om ungas värderingar och attityder till re-ligion menar jag vidare att min studies resultat går i linje med svenska under-sökningar, där rasism och nationalism visar sig vara mindre vanligt bland yngre än bland äldre (MUCF, 2019). Resultatet bekräftar även de kvantitativa studier från andra länder som pekar på hur unga är mindre religionskritiska än vuxna (Høeg, 2017, s. 21), förhåller sig positiva till religion (Knauth, 2008) och uttrycker en önskan om mer acceptans vad gäller pluralism och mångfald (Day, 2011, s. 95; Otterbeck & Hallin, 2010).

Resultatet visar även hur de ungdomar som inte benämner sig som troende eller tillhörande en religiös tradition, ger uttryck för att delta i och intressera sig för ämnen kopplade till en religion och tro, vilket delvis framkommit i tidigare studier (Clark, 2003; Lövheim, 2004; Sjöborg, 2006). De ”neutrala” och ”ointresserade” (Jarnkvist & Klingenberg, 2019) bland deltagarna verkar alltså inte bara vara vana vid att möta frågor som handlar om religion genom exempelvis sina troende klasskamrater. De verkar även engagerade i att dis-kutera dessa frågor tillsammans med andra, både i sociala medier och andra sammanhang.128 Kanske är de inte så ointresserade som vi, eller de själva, tror?

Med stöd i resultatet menar jag att unga som kallar sig ateister i Sverige i dag inte per definition bör betraktas som fientligt inställda till, eller mer okun-niga än andra, om religion. Ungdomarna som i studien kallar sig ateister ut-trycker visserligen kritik mot vissa aspekter av religion, men samtidigt präglas deras tal också av med(ie)vetenhet och medvetenhet om hur religion framställs och kommuniceras i ett sekulärt samhälle (se exempelvis avsnitt 7.2.1). Det

blir också tydligt hur en kritisk hållning gentemot religioners inflytande i po-litik, samhälle och offentlighet kan framföras av ungdomar oberoende av re-ligiös bakgrund (se avsnitt 6.4.3). Framför allt kommer kritik mot religion i denna studie till uttryck i diskussioner om demokrati, jämställdhet och frågor som rör hbtqi (se exempelvis avsnitt 6.4.5). Här menar jag att det ungdomarna ger uttryck för bör förstås som en konstruktiv religionskritik, snarare än en sekularistisk (jfr Löfstedt & Sjöborg, 2020). Den konstruktiva religionskriti-ken delas både av de som benämner sig som troende med egna erfarenheter av anti-demokratiska inslag av religion på samhällsnivå och av de som kallar sig icke-troende eller ateister med intresse för religion, politik och samhälls-frågor.

Medvetenheten om den egna sårbarheten och påverkbarheten inför möten med religion i medier aktualiserar också en kritisk och kulturell medvetenhet. Samtidigt som ungdomarna ofta beskriver sig själva som mer källkritiska än sina föräldrar uttrycker de en medvetenhet om hur unga också har svårt att agera ”korrekt” på nätet, om än på ett annorlunda sätt (se avsnitt 6.3.4). Re-sultatet är intressant i relation till tidigare studier som visat

att

unga, trots sin (i jämförelse med äldre) goda internetkompetens, tenderar att överskatta sin egen förmåga när det kommer till källkritiskt tänkande (Clark & Marchi, 2017, s. 103, 198; Nygren & Guath, 2019). Samtidigt stödjer studiens resultat tidi-gare forskning som på olika sätt visat att dagens unga har lättare att navigera i det nya medielandskapet än äldre (Hoeg, 2017, s. 14; Robinsson, 2014), re-flekterar nyanserat kring sociala mediers trovärdighet (Broberg & Wrammert, 2020) och ger uttryck för en medvetenhet om hur sociala medier riskerar att bidra till partiska och ibland falska bilder av vad som händer i samhället (Sve-ningsson, 2015, s.1).129

Även om ungdomarna beskriver hur sociala medier fungerar som en resurs så är den uttryckta hållningen att det är till de etablerade medierna man vänder sig om man vill kolla källan ett tydligt mönster i materialet. Denna källtillit (Sundin & Haider 2019) går i linje med tidigare forskning om ungas nyhets-användning- och konsumtion (Clark & Marchi, 2017; Nygren et al., 2019; Sveningsson, 2015).

In document Gymnasieungdomar tal och erfarenheter av religion (Page 172-175)