Etiska överväganden

Intervjuforskningen genomsyras av etiska frågor. Den kunskap som produce-ras av sådan forskning är beroende av den sociala relationen mellan intervjuare och intervjuperson, som bygger på intervjuarens förmåga att skapa en miljö där intervjupersonen känner sig fri och säker nog att prata om privata händelser som kommer att registreras för senare offentligt bruk. Detta kräver en fin ba-lansgång mellan intervjuarens intresse av att komma åt värdefull kunskap och etisk respekt för intervjupersonens integritet (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 32)

I detta avsnitt presenteras mina reflektioner kring etiska överväganden i relat-ion till studiens genomförande. Enligt Creswell (2009) och Kvale & Brink-mann (2009) bör de etiska frågorna beaktas och bäddas in under forsknings-processens alla stadier. Vetenskapsrådets och etikprövningsnämndes formella riktlinjer och krav på exempelvis konfidentialitet, samtycke eller delgivande om information är viktiga men täcker inte alla etiska och moraliska dimens-ioner i en kvalitativ intervjustudie (Kvale & Brinkmann, 2009; Vetenskapsrådet, 2017). Att i vetenskapliga studier agera etiskt börjar redan vid formulerandet av forskningsfrågor, via insamlandet av material, till den slutgiltiga analysen och tolkningen av material och resultat. Även själva fram-skrivningen av studien inbegriper etiska överväganden. Jag kommer i detta avsnitt visa hur etiska förhållningssätt på varierade sätt präglat avhandlingens olika stadier.

Den konstruktionistiska epistemologin bidrar till att jag som forskare be-traktar mig själv som delaktig i och medskapare av kunskapsproduktionen i samtliga intervjusituationer, liksom i den efterföljande analysen och diskuss-ionen (Robson 2016, s. 20; Kvale & Brinkman, 2009). Mot bakgrund av detta måste en viktig fråga ställas: Vilket ansvar tar jag som forskare, men också som människa, för att genomföra studien på ett så tillförlitligt och trovärdigt

sätt som möjligt och för att hantera och förvalta den kunskap jag själv varit en del av att producera (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 31)?

Redan vid formulerandet av syfte och övergripande forskningsfrågor aktu-aliseras en etisk dimension. Här genljuder Dorothy Smiths formulering ”it has to be a sociology for the people” (Smith, 2005), liksom Kvale & Brinkmanns uppmaning att ställa oss frågan: ”Hur kan undersökningen bidra till att för-bättra situationen för de deltagande intervjupersonerna” (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 84). Översatt till min studie blir frågan: Hur kan studien gagna ung-domarna och samtidigt bidra med en vetenskaplig förståelse för relationen mellan aktörskap och struktur utifrån ett individperspektiv? De resultat jag presenterar ska helt enkelt ha bäring för den kontext jag studerat, nämligen för ungdomarna, skolan och i viss mån även för lärarna. Studiens övergripande syfte och frågeställningar bygger på att lösa ett identifierat forskningsproblem. Genom att ta sig an forskningsproblemet; att ta reda på hur ungdomar talar om erfarenheter av religion i olika sociala sammanhang, belysa det med hjälp av begreppen religionslitteracitet och aktörskap, och sedan försöka lösa det, gag-nas förhoppningsvis den grupp som jag studerar (jfr Creswell, 2009, s. 88). Att studien i förlängningen kan ge något tillbaka till elever, lärare och skola, konkretiseras därutöver genom delsyfte 3: Att diskutera vilka didaktiska im-plikationer studiens resultat och analys har för undervisning i ämnet religions-kunskap. Detta anser jag är exempel på hur etik och metodologi går hand i hand, liksom på hur etik i föreliggande studie ligger inbäddad i forskningspro-cessens samtliga steg.

5.4.1 Forskaren som medskapare

Under såväl insamlandet av det empiriska materialet, som under analys och tolkning av detsamma, har jag som beskrivits ovan betraktat mig själv som delaktig i kunskapsproduktionen (Kvale & Brinkman, 2009; Robson, 2016, s. 2020).Hållningen innebär att min närvaro, person och attityd påverkade hur deltagarna agerade och resonerade. Mitt engagemang för ämnet kan exempel-vis ha påverkat deltagarna att överdriva sina berättelser för att ”gå mig till mötes” (jfr Kramming, 2017, s. 116) och min yrkesidentitet som forskare kan ha färgat deras svar. Min ålder, svenska etnicitet, erfarenhet samt verbala och sociala förmåga speglar även en maktobalans mellan mig och deltagarna (jfr Smith, 2005, s. 135) (se även avsnitt 9.2). Samtidigt upplevde jag under inter-vjuerna ungdomarna som avslappnade och lättpratade, liksom att stämningen var god. Både i fokusgrupperna och i de enskilda intervjuerna flöt samtalen på, några få gånger lite mer trögt. Min bakgrund som gymnasielärare och jour-nalist tillsammans med erfarenheter från tidigare genomförda kvalitativa forskningsintervjuer kan här ha bidragit till en vana vid att tala med människor i allmänhet och ungdomar i synnerhet. Under hela intervjuprocessen var jag medveten om nämnda maktobalans, liksom om att visa respekt för deltagarnas integritet, vilket detta avsnitts inledande citat illustrerar.

Min erfarenhet som lärare i religionskunskap på gymnasiet har påverkat studien även på andra sätt. Under avsnittet om tematisering beskriver jag hur den analytiska processen påbörjades redan under intervjusituationen. I relation till min roll som forskare (och lärare) skulle jag säga att den påbörjades betyd-ligt tidigare. De problem och utmaningar som tidigare forskning uppmärksam-mat med att undervisa i religionskunskap i Sverige i dag, som exempelvis en dominerande sekularistisk diskurs som norm i klassrummet (Kittelmann Flensner, 2015), en rädsla för att reproducera nyhetsmediers framställningar av religion genom att använda desamma i undervisningen (Toft, 2018) eller ambivalensen inför att öppna upp för kritik av religion i klasser där normalen är att vara religiös (Löfstedt & Sjöborg, 2020) var också min verklighet och vardag som lärare. Parallellt med dessa utmaningar växte dock en nyfikenhet kring att få sätta mig ner och prata med eleverna. Vilka mediebilder av religion var det egentligen de stötte på och var? Och hur reflekterade de kring religion när de inte satt i helklass tillsammans med andra? Frågorna och intresset för att tränga djupare i elevernas erfarenheter och verkligheter har sannolikt på-verkat hur jag kommunicerat och interagerat med ungdomarna i denna studie, vilket leder mig in på ytterligare en dimension av min roll som forskare: Den om hur mina egna värderingar riskerar att befästa redan befintliga föreställ-ningar och kategorier om unga.

Det finns en risk med, precis som Hackings (2000) historia om ungdomstv-tittare illustrerar (se avsnitt 2.2.1), att min personliga bild av hur unga är har färgat den forskning jag bedriver. ”Det märks att du tycker om dina informan-ter” fick jag vid en textframläggning vid ett av våra högre seminarier höra. Att jag i mitt privatliv och i denna studie ”står på ungdomarnas sida” är inget jag kan bestrida. Däremot har en strävan efter att hålla distansen till materialet varit lika viktig som att skapa ett tryggt klimat under intervjusituationerna – eller som att iaktta nogsamhet vid analysens olika steg. Att både ”tycka om” deltagarna och att samtidigt hålla distansen, har dock varit en utmanande ba-lansgång. Min positiva inställning till ungdomar riskerar att jag tillskriver dem egenskaper och förhållningssätt de kanske i själva verket inte har. Resone-manget känns igen från avsnittet om att i forskning anlägga ett aktörsperspek-tiv, där forskaren medvetet, men oftast omedvetet, blir en slags advokat för dem hen forskar om. Även om jag, mot bakgrund av den relativistiska kun-skapssynen, under intervjusituationerna inte betraktade mig själv som en ob-jektiv åskådare som endast ”samlar in kunskap” (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 64) så har det under hela processen varit viktigt för mig att inte hamna i den andra änden av diket – nämligen att bli för delaktig. Detta påstående grundar jag i att forskningsintervjun, trots nämnda maktobalans och min lojalitet med deltagarna, till syvende och sist bör betraktas som ett professionellt samtal (Kvale & Brinkmann, 2009).

I själva skrivprocessen men även i analysprocessen försökte jag även und-vika att reproducera stereotyper om hur exempelvis ”unga muslimska tjejer”, eller ”killar på yrkesförberedande program” är. Min bakgrund som etnisk

svensk och högutbildad kvinna riskerade återigen att äventyra den autencitet eller närhet som ett samtal mellan två jämlikar kanske hade medfört. I relation till dessa svåra frågor kan inga garantier ges, men jag har under hela processen strävat efter att redogöra för mina resultat så transparent det går. Ett konkret förfaringssätt har exempelvis varit att skriva och presentera resultaten från den tematiska analysen (kap 6) och den teoretiska analysen (kap 7) separat – vilket redogjorts för tidigare. Genom att göra så menar jag att risken för att en kate-gorisering, onödig teoretisering och kanske även stereotypisering minskar för-givet taganden om vad unga i Sverige i dag är eller antas representera. Genom att redovisa de resultaten med ett generöst användande av citat, liksom att lö-pande dela med mig av egna reflektioner under samtalen med ungdomarna, ökar dessutom den vetenskapliga genomskinligheten. Detta menar jag är en del av ett etiskt ansvarstagande gentemot studiens deltagande ungdomar.

5.4.2 Konsekvenser för deltagarna

Mitt intryck under intervjusituationerna var, som beskrivits ovan, att ett till-litsfullt, tryggt och vänligt klimat rådde i både gruppintervjuer och i enskilda intervjuer. Jag var dock, återigen både innan, under och efter intervjuerna, medveten om att religion och livsfrågor kan ge upphov till känsliga situationer och samtal. Vid genomförandet av pilotstudien84 informerades av denna an-ledning respektive skolas kurator. Detta för att det skulle finnas beredskap på plats om någon eller några deltagare upplevde obehag och undvika att jag som forskare lämnade dem med starka känslor. Efter genomförandet av pilotstu-dien gjorde jag bedömningen att denna åtgärd fortsättningsvis inte var nöd-vändig. Även om samtalen ibland väckte känslor, särskilt i de enskilda inter-vjuerna, upplevde jag stämningen som god och avspänd. Jag försäkrade mig om att stanna kvar en stund efter intervjuerna för småprat och en bedömning av att deltagarna ”var okej”. Utan ungdomarnas engagemang och välvilliga inställning hade undersökningen inte kunnat genomföras så som den var tänkt att genomföras. Vid flera tillfällen uttryckte ungdomarna, ofta i anslutning till den enskilda intervjun, att deltagandet varit positivt för dem, särskilt deltagan-det i fokusgruppsintervjuerna. Flera uttryckte en önskan om att skolan tillhan-dahöll denna typ av samtal men i sammanhang och former som inte var be-tygsgrundande, liksom att studien var ”viktig” utifrån ett samhällsperspektiv. Bland annat genom dess potential att öka förståelsen för olika sätt att tänka, tycka och tro men även för att synliggöra och lyfta ungas egna erfarenheter och verkligheter.

84 Under vårterminen 2017 genomfördes en pilotstudie med fem gymnasieungdomar i åk 3. Informerat samtycke inhämtades från samtliga ungdomar. Dessa intervjuer har dock inte an-vänts i huvudstudien.

5.4.3 Krav på information och samtycke

I enlighet med Vetenskapsrådets rekommendationer informerades deltagarna om studiens syfte och upplägg, liksom om hur och i vilken typ av sammanhang de framtida resultaten skulle publiceras. Denna information delgavs ungdo-marna, deras lärare och skolledning (se bilaga 2). Som beskrevs under avsnitt 5.2 delgavs detta skriftligt via mail och ett informationsbrev, samt muntligt vid ett första möte med eleverna i skolan i samband med den initiala textskriv-ningen. Vid detta tillfälle informerades även om att deltagarna när som helst kunde välja att avbryta sitt deltagande i studien. Vidare samlades ett informe-rat samtycke in av såväl elever som av skolledning. Deltagarna informerades även om att deras riktiga namn inte skulle komma att användas i studien samt att transkriberat material skulle förvaras i låst utrymme på Teologiska institut-ionen i Uppsala. Av praktiska och tidsmässiga skäl valde jag att inte låta ung-domarna läsa och kommentera de transkriberade intervjuerna.

Uppgifter som kan leda till att ungdomarna kunde identifieras har maske-rats. Deltagarnas namn och e-post samlades in vid tillfället för textskrivningen till de ungdomar som ville delta i de uppföljande intervjuerna. Dessa uppgifter makulerades så snart intervjuerna var genomförda för att undvika identifiering av enskilda deltagare. Alla deltagare har givits fingerade namn, därtill har orts-namn, namn på skolor, lärare och vänner maskerats eller tagits bort. Eftersom deltagarna alla var över 18 år samlades inga samtycken in från vårdnadsha-vare.

Undersökningen godkändes av regionala etikprövningsnämnden i Uppsala i juni 2017 (Dnr: 2017/231).