Forskarutbildningen innebär mycket självständigt arbete. I Göteborgs-doktorander anger 93 procent av de som svarat på enkäten att de arbetar ensamma eller att de arbetar i en forskargrupp men självständigt inom denna. Resterande sju procent anger att de arbetar i forskargrupper där de i huvudsak rapporterar gemensamt.
257 Som minst 23 hp och den största omfattar det totala antalet kurspoäng det vill säga 90 hp. Störts variation finns inom humaniora. De obligatoriska poängen varierar dock också inom de andra ämnesområdena där naturvetenskapen ligger på en genomsnittligt lägre andel obligatoriska kurser medan det inom utbildningsvetenskap är genomsnittligt högre andel obligatoriska kurser.
258 Detta förekommer vid den naturvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet och ämnet matematik.
259 En sammanställning från digitala tjänster vid Universitetsbiblioteket visar att alla avhandlingar utom två som lagts fram vid Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet 2008-2012 var monografier. Vid utbildningsvetenskapliga fakulteten var 83 % (56 av 67) avhandlingar monografier medan 86 % (193 av 223) avhandlingar som lagts fram vid Naturvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs under samma period var sammanläggningsavhandlingar. I en studie av Vetenskapsrådet (2006) fann man också att humaniora uteslutande publicerade monografier medan förhållandet var det motsatta inom medicin, naturvetenskap och teknik där 85-100 % av avhandlingarna var sammanläggnings-avhandlingar. S Karlsson, Svenska avhandlingars kvalité och struktur:
Har den ökade volymen på forskarutbildningen påverkat kvalitén på svensk forskning? En bibliometrisk analys,
I de för den här studien undersökta ämnesområdena varierar det stort. Inom humaniora arbetar nästan samtliga doktorander i individuella projekt (94 %)260
Inom naturvetenskap är det mycket vanligare att arbeta i forskargrupper (66 %), majoriteten anger dock att de arbetar självständigt inom dessa.261 Drygt en tredjedel (34 %) av naturvetarna uppger att de arbetar ensamma i sina avhand-lingsprojekt.262 Inom utbildningsvetenskap anger en fjärdedel (26 %) att de ingår i en forskargrupp men att de i huvudsak arbetar självständigt inom denna. Det är fortfarande vanligast att arbeta med individuella forskningsprojekt (70 %) även om de finns de som ingår i forskargrupper där resultaten rapporteras gemensamt (4 %).
Forskarutbildningen innefattar inte bara forskningsarbete. Många doktorander undervisar och handleder också grundstudenter. Merparten av doktoranderna som svarat på enkäten Göteborgsdoktoranden har också undervisat, lett seminarier, handlett studenter eller dylikt upprepade gånger under forskar-utbildningen. Vanligast är det inom naturvetenskap (71 %) följt av humaniora och utbildningsvetenskap där 53 procent inom respektive fakultet angett att de ägnat sig åt sådana aktiviteter kontinuerligt under utbildningen. Endast en liten andel har inte haft några sådana uppgifter alls, 17 procent inom humaniora, 10 procent inom naturvetenskap och 15 procent inom utbildningsvetenskap.
Seminarieverksamhet
Forskarseminarier är ett viktigt kontinuerligt stöd för många doktorander men också för de seniora forskarna vid de olika miljöerna. Seminariet är en arena för att diskutera nya metoder och rön, ny litteratur inom aktuellt ämne och olika problem som man kan stöta på under forskningsprocessen. Hur ofta semi-narierna hålls varierar mellan olika miljöer och institutioner. En del har seminarier varje vecka, andra har en gång i månaden eller med ännu längre intervaller.263 Ibland är de obligatoriska och andra gånger frivilliga. Det finns
260 Resterande arbetar i större projekt men då självständigt inom dessa.
261 55 % av doktoranderna inom naturvetenskap som svarat på enkäten Göteborgsdoktorander ingår i forskargrupper där de arbetar självständigt. 11 % ingår i forskargrupper där de till största del arbetar och rapporterar tillsammans.
262 N=134.
263 61 % av de som svarat på enkäten anger att det förekommer återkommande, regelbunden seminarieverksamhet.
exempel på separata doktorandseminarier såväl som gemensamma för samtliga anställda. Hur de än är organiserade ses de som en viktig del av det vetenskapliga arbetet.
Vanligast förekommande och bland de mest besökta är seminarierna vid humaniora och utbildningsvetenskap där doktoranderna är mycket flitiga deltagare.264 Doktoranderna uppmanas och uppmuntras att delta vid seminarie-verksamheten och allra mest inom humaniora.265 Noteras bör dock att det är en mycket liten andel av doktoranderna som menar att seminarierna präglas av ett öppet diskussionsklimat, istället upplever de att de inte får önskad mängd uppmuntran och stöd som de önskat.266 Seminariet tycks för såväl doktorander som seniora utgöra en arena för att positionera sig gentemot varandra och på fältet i stort och är på detta sätt många gånger en central del i institutionslivet.
Finansiering
Det har visat sig svårt att kartlägga hur doktorander finansierar sin utbildning då det finns en uppsjö olika försörjningsformer, från doktorandanställning till stipendium.267 Finansieringsformerna kan också variera under terminen och kombineras med varandra. Därtill är det heller inte alltid som doktoranden själv är medveten om hur de finansieras, om det sker via fakultetsmedel, projekt eller annan finansiär.268 Med forskarutbildningsreformen 1998 kom dock kravet om
264 52 % av utbildningsvetarna anger att de i mycket hög eller hög grad medverkar vid seminarier. Motsvarande siffra för humaniora är 51 % och 43 % för naturvetenskap.
265 60 % av dem som svarat på enkäten anger att de ofta eller flera gånger blivit uppmanade att presentera sitt material vid seminarier. Inom utbildningsvetenskap är motsvarande siffra 30 % och inom naturvetenskap 38 %.
266 59 % av samtliga som svarat på enkäten anger att det är ett öppet diskussionsklimat. 48 % anger att de får mycket stöd och uppmuntran i dessa sammanhang. För föreliggande studies undersökta ämnesområden är siffrorna avsevärt mycket lägre. Inom Hum och Utb anger endast 8 procent att seminarierna präglas av öppenhet och 12 procent anger att de upplever uppmuntran och stöd i dessa sammanhang. Motsvarande siffror inom naturvetenskap är 10 respektive 17 procent.
267 De flesta enkäter lyckas bara fånga den för stunden aktuella finansieringsformen vilket gör att det är svårt att få en övergripande bild över hur doktoranderna finansierat hela sin utbildning.
268 SCB delar in finansieringsformerna enligt följande: Anställning som doktorand vid ett universitet eller en högskola, oberoende av vem som finansierar anställningen; annan anställning (än som doktorand) inom eget eller annat universitet/högskola som innebär att forskarutbildning kan bedrivas inom anställningen;
utbildningsbidrag; företagsdoktorand, det vill säga doktorand som är anställd vid ett företag (och får sin lön
från företaget) och bedriver forskarutbildning inom anställningen; anställning som läkare med utrymme att bedriva forskarutbildning inom anställningen; annan anställning utanför högskolan (än vid företag eller som läkare) som innebär att forskarutbildning kan bedrivas inom anställningen; stipendium och övrigt, då försörjning saknas eller yrkesverksamhet utan anknytning till forskarutbildningen. Forskarutbildningen kan också finansieras genom egen förmögenhet men de flesta universitet och högskolor är restriktiva i förhållande till sådan (forts. nästa sida)
att doktoranderna skulle ha säkrad finansiering motsvarande fyra års heltidsstudier vid antagningen, helst genom en doktorandanställning. Det har dock varit svårt att införa doktorandanställning för samtliga fyra år eftersom det är relativt dyrt för institutionerna. Det har därför varit vanligt att finansiera via utbildningsbidrag de två första åren som sedan gått över i en doktorand-anställning. Det är först sedan 2013 som Göteborgs universitet har enats och fattat beslut om att samtliga doktorander skall ha en doktorandanställning.269
Därtill är det fortfarande vanligt att avhandlingen inte färdigställs inom given tidsram vilket gör att ytterligare finansiering kan tillkomma. Av dem som svarade på enkäten angav drygt hälften (52 %) att de var finansierade genom doktorand-anställning under ht 2011. Inom humaniora var 60 procent finansierade genom anställning, 74 procent inom naturvetenskap och 48 procent inom utbildnings-vetenskap. Inom utbildningsvetenskap var det dock vanligare att ha en annan anställning vid universitet eller högskola som finansieringskälla än inom övriga ämnesområden vilket delvis kan förklaras av andelen adjunkter som vidare-utbildar sig genom forskarutbildningen. Störst andel doktorander som finansieras via stipendier under ht 2011 finner vi inom humaniora där 17 procent anger att de finansieras på detta vis. Motsvarande siffra inom utbildningsvetenskap och naturvetenskap är endast fyra procent. Det är också inom humaniora som studierna i genomsnitt tar längst tid i anspråk vilket delvis kan förklara den höga andelen stipendiater inom ämnesområdet. För doktoranderna innebär den varierande finansieringen att det under forskarutbildningen kan bli fråga om olika arbetsformer.