• No results found

Den ideala doktoranden – den följsamma eleven

In document De mest lämpade (Page 179-182)

Fältets grundvärderingar synliggörs och förmedlas på de olika läroarenorna men också i den dagliga interaktionen vid kaffebordet genom vardagliga samtal kollegor emellan och inte minst genom bilden av den ideala doktoranden. Denna bild utgör referenspunkt i doktorandernas habituering på fältet och det är mot

341 Liknande resultat fann också studien Jämställda fakulteter? där de intervjuade vittnade om starka beroenderelationer och lojalitetsband vilka kom att påverka arbetsvardagen, Peixoto & Wyndhamn, 2012. Öhrn & Lundahl (red.) visar i sin studie vikten av väl etablerade nätverk redan under forskarutbildningen för en gynnsam karriärutveckling.

denna de försöker svara upp. Ibland förmedlas den indirekt genom subtila markörer och andra gånger explicit mellan handledare och doktorand. Bilden som tecknas av de intervjuade är samstämmig. De menar att det finns klara föreställningar om hur de bör agera på fältet för att vara en ideal doktorand och för att ses som ett framtida löfte.

Helena: Det är någon som inte har barn eller aldrig bryr sig om sina barn i alla fall. För det är någon som jobbar inte bara 8 timmar om dagen utan de lägger gärna ner några timmar på kvällen och någon dag på helgen sådär. Jobbar väldigt väldigt mycket, läser mycket, ger mycket kommentarer hit och dit är med på allting. På alla seminarier, institutionsmöten, engagerar sig i doktorand-dagarna, planeringsseminarier, alla typer av seminarier och är med där och ger kommentarer. Att man ger feedback hela tiden. Det är så som vi har fostrats.

Bilden av den ideala doktoranden som tecknas i citatet ovan och av övriga intervjuade doktorander, är en hårt arbetande målfokuserad doktorand med vetenskapligt arbete som främsta intresse. Det är en doktorand som hela tiden levererar i förhållande till avrapportering av projekt, deltagande vid konferenser och författandet av artiklar till välrenommerade internationella tidskrifter efter handledares eller andra senioras önskan, även om det innebär arbetsveckor motsvarande mer än 40 timmar. Den ideala doktoranden uppfattas vara en individ som inte är för kritisk mot systemet utan riktar sin energi mot forskningsfråga och projekt. Kritiska frågor kring arbetsvardagen är under-ordnade. Det anses viktigt att vara foglig i relation till de seniora och att som Sanna uttrycker det ”inte opponera sig för mycket” varken beträffande arbetssituation, teoretiskt perspektiv eller studieobjekt. Följsamhet i förhållande till bilden av den framgångsrike och de krav som ställs för att leva upp till den lyfts återkommande fram av doktoranderna som något som premieras. Den som inte iscensätter forskarrollen på önskvärt sätt riskerar att ”hålla på länge” menar Sanna. Den följsamma läraktiga eleven är den som de intervjuade upplever understödjs i och av systemet.

Forskaryrket beskrivs inte uttryckligen som ett kall, men doktoranderna förväntas arbeta hårt och intensivt med sina projekt i linje med tänkt planering. Vad doktoranderna presterar är en angelägenhet för såväl gruppen i stort som de seniora då projekten har betydelse för både forskargruppens och de individuella forskarnas fortlevnad och framtida möjligheter. Doktoranderna skolas i detta tänkande och de förväntas vara lojala med forskningen och dess tidsramar då

således i första hand vara lojala mot forskningsprojekten snarare än livet i övrigt. Om livet utanför forskningen inkräktar på arbetet ses det som praktiska problem som behöver lösas. Ett sådant problem, upplever de intervjuade doktoranderna, är när familj och barn kommer in i bilden.

Både Sanna och Helena har fått barn under utbildningen och tyckte båda att det var nervöst att berätta för sina handledare eftersom bilden av den ideala doktoranden inte upplevs inkludera barn. Sannas handledare föreslog att man skulle ta in en vikarie för henne i hennes projekt när hon berättade att hon var gravid eftersom arbetet annars skulle avstanna under föräldraledigheten. Hand-ledaren tog tillbaka förslaget när Sanna ställde sig frågande till ett sådant förfarande. Handledaren hittade också slutligen en annan lösning. Men eftersom Sannas projekt utgjorde en komponent i ett större forskningsprojekt som krävde avrapportering inom angiven tid var det således viktigt att arbetet blev klart enligt planering. Det framstod därför till en början viktigare att arbetet blev utfört än att det var just Sanna som gjorde det.

En föräldraledighet skjuter både avhandling, arbete och eventuella gemensamma publiceringar framåt och i och med det kanske också handledarens egen meritering. Sanna upplever att hon genom att skaffa barn inte lever upp till bilden av den ideala doktoranden då den tänkta föräldraledigheten förändrar både hennes och handledarnas tidsplan.

Helena som också fått barn under utbildningen fick inget förslag om vikarie men upplever ändå att hon mötts av irritation då hennes föräldraledighet fördes på tal. Handledarna menade att avbrottet förstörde den tänkta planeringen. Istället för gratulationer till den kommande familjemedlemmen fick hon frågan ”hur mycket hinner du göra innan du går på föräldraledighet?”. Doktoranderna tolkar det som att livet i övrigt helt enkelt inte förväntas inkräkta på eller påverka arbetslivet. För att ses som ett framtida löfte krävs enligt de intervjuade att de är tillgängliga och sätter forskningsprojektet i första rummet.

Annika: Du måste vara lite flexibel helt enkelt, eller rörlig, enkel att handskas med kanske.

Annika: /…/ Ställa upp, vara med på noterna, på G, taggad. Ja men om man skall iväg och resa och så, det har ju jag haft fördelar av jag har ju inte haft familj, så det har säkert varit svårt för andra.

Den ideala doktoranden så som bilden tecknas av de intervjuade är således en följsam läraktig elev som lyssnar, lär och iakttar. En elev som är engagerad, läser och kommenterar andras texter men som också ställer upp och är redo för allehanda uppdrag i handledarens tjänst. Det är den doktorand som levererar artiklar och papers till internationella konferenser och som tycker om att presentera sin forskning i allsköns sammanhang. Det är den doktorand som inte är för kritisk mot arbetets premisser, studieobjekt och/eller teoretiskt perspektiv utan som är anpasslig och gör det den blir ålagd utan argumentation. Sammanfattningsvis menar de intervjuade doktoranderna att det är den som är projekten trogen och handledaren lojal som lyfts fram som ett framtida löfte. Det är mot denna bild doktoranderna försöker svara upp.

Projektstyrd utbildning – ömsesidigt beroende

In document De mest lämpade (Page 179-182)