Totalt skickades 60 förfrågningar ut via mail, 15 responderade positivt till förfrågan.220 De personer som har intervjuats i studien är således de som valde att svara på min förfrågan och därmed kunde tänka sig att medverka. Ett par
218 Undantagen är det ökade antalet industridoktorander som ofta är äldre än genomsnittet. Industridoktoranderna är finansierade genom det företag där de är anställda. De kommer in i utbildningen med både arbetslivserfarenhet och forskningsfrågor som relaterar till företagets verksamhet. Merparten ämnar också fortsätta sin yrkesbana inom företaget som också finansierar deras utbildning. De intervjuade i denna studie är inte industridoktorander.
219 Utbildningsvetenskap är ett vetenskapsområde som vid Göteborgs universitet motsvarar en fakultet, likväl som naturvetenskap och humaniora också motsvaras av två fakulteter. Utbildningsvetenskap kan på många sätt ses som en institutions- och fakultetsövergripande angelägenhet då de projekt som beviljats medel via Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté finns vid samtliga fakulteter utom den farmaceutiska. Utbildningsvetenskaplig forskning kan således bedrivas med olika inriktning och inom olika forskningsdiscipliner. Den utbildningsvetenskap som undersöks här är den som fanns inom utbildningsvetenskapliga fakulteten innan den omorganiserades 2010, vilken då innefattade Institutionen för pedagogik och didaktik, Institutionen för
arbetsvetenskap och Institutionen för hushållsvetenskap.
220 Dessa 60 doktorander var de doktorander vid de institutioner som undersöks i Haraldssons avhandling som det fanns korrekta kontaktuppgifter till.
personer avböjde att delta med hänvisning till sin egen arbetsbörda, några svarade inte alls trots att jag skickade förfrågan vid upprepade tillfällen, medan andra inte kommit tillräckligt långt i sina studier eller precis var i sluttampen på sitt skrivande och kände sig så pass pressade att de inte upplevde det som möjligt att avsätta tid för en intervju. Jag var något förvånad över hur svårt det var att få doktorander att ställa upp på intervju med tanke på att vi som forskare inom samhällsvetenskap, humaniora och utbildningsvetenskap ofta kräver att övriga samhället skall ställa sig till förfogande när vi önskar beforska olika samhälls-fenomen.
Det är också rimligt att i detta sammanhang fråga sig om de som deltog i intervjuerna kan sägas ha en särskild agenda för sin medverkan. Vid intervjutillfällena frågade jag därför alltid varför de valt att ställa upp på att bli intervjuade. Detta var ett sätt att få grepp om bevekelsegrunderna och på sätt förstå samtalen och utsagorna bättre. Jag frågade vilka tankar inbjudan och projektbeskrivning väckt, samt hur de resonerade inför förfrågan om medverkan. Svaren går att kategorisera efter tre principer: Kategori ett kan benämnas som ”allt för vetenskapen”. Det var de doktorander som menade att man som forskare har en skyldighet att stå till vetenskapens förfogande. Det var således självklart att ställa upp om en kollega frågade. Kategori två var de som önskade driva frågor om doktoranders rättigheter. Det var doktorander som upprördes över specifika arbetsförhållanden som de upplevde som orättvisa och hoppades på att jag skulle kunna belysa genom min studie. Det var inte nödvändigtvis så att de själva drabbats av orättvisor men menade att systemet i sig var orättvist. Slutligen har vi kategori tre som var de som själva farit illa inom utbildningen och hade förhoppningar om att andra skulle slippa gå igenom det som de själva upplevt om deras historia blev belyst. Samtliga bevekelsegrunder går att finna inom respektive fakultet. Men med detta som bakgrund finns det naturligtvis en risk att det som lyfts fram som problematiskt med utbildningen får större utrymme i intervjuerna än det som faktiskt upplevs som positivt och lustfyllt. Detta har jag försökt vara medveten om genom att också fråga om vad som är det bästa och mest lustfyllda med forskarutbildningen för att även förstå forskarutbildningens glädjeämnen. Ett annat sätt att säkerställa en divergens i gruppen har varit att intervjua både de som uppfattar sig som ett framtida forskarlöfte och de som inte ser någon framtid inom akademin, för att på så vis få en större förståelse för hur habitueringsprocessen går till. Empirin indikerar en sådan blandning inom samtliga tre fakulteter.
I linje med avhandlingens syfte har doktorander som befinner sig en bit in i sina studier intervjuats. Skälet till detta är att de intervjuade måste ha tillräckliga erfarenheter av det vetenskapliga fältet för att kunna reflektera över sin roll som doktorand.221 De 15 intervjuade doktoranderna var vid intervjutillfället 28 till 50 år.222 Tre av dem är nyligen disputerade, en inom respektive fakultet. De har varierande social bakgrund och skiftande familjeförhållanden.223 Således finns en bredd i vilka det är som intervjuats. Tyvärr har inga doktorander av manligt kön intervjuats vid utbildningsvetenskapliga fakulteten då samtliga tillfrågade män tackat nej.
Tabell 1 Intervjuade doktorander uppdelade mellan fakultet och institution,
antalet män inom parentes
Fakultet Naturvetenskapliga fakulteten
Humanistiska fakulteten Utbildningsvetenskapliga fakulteten
Institution A 5 (2) Birgitta, Katarina, Lisa, Christian, Peter
Institution B 2 (0) Gun, Linn
Institution C 4 (3) Sara, Carl, David, Johan
Institution D 4 (0) Petra, Sanna, Annika, Helena
Totalt 5 (2) 6 (3) 4 (0)
221 Av de fakulteter som Haraldsson undersökt, den humanistiska samt den naturvetenskapliga och de institutioner som finns representerade i empirin har också varit en av utgångspunkterna i valet av vilka doktorander som tillfrågats i föreliggande studie. Genom denna gemensamma utgångspunkt är det möjligt att relatera undersökningarna till varandra.
222 Av de 15 intervjuade är tre 40 år eller äldre, resterande är närmare 30.
223 Enligt statistik från SCB är det större sannolikhet att påbörja en forskarutbildning om du har en förälder som är disputerad. Statistiken har dock inga uppgifter om hur vanligt det är att ha andra disputerade i släkten eller familjen. Flera av de som intervjuas i föreliggande studie har andra än föräldrar som läst forskarutbildningen i sin närhet. Hur vanligt eller ovanligt detta är generellt kan jag dock inte uttala mig om.
Intervjuerna bygger på en intervjumanual med tematiskt ordnade områden, vilka syftar till att fånga doktorandernas bakgrund, deras förhållningssätt till det vetenskapliga fältet samt hur deras habitus formas i relation till mötet med fältet. Bourdieu själv ger inga verktyg för hur habituering ska studeras, bara hur vi kan analysera och förstå den. Jag har försökt att fånga doktorandernas habituering och habitus genom att fråga om bilden av den ideala doktoranden. Genom att utkristallisera denna bild och hur doktoranderna förhöll sig till den blev det möjligt att förstå hur de själva satte gränser i förhållande till upplevda normer i verksamheten det vill säga hur doktoranden förhåller sig till fältet och dess värden i relation till sitt habitus.