Det är först på senare år som genusforskarna börjat studera den egna arbetsplatsen i större utsträckning. I stora drag visar den svenska forskningen att de akademiska organisationerna fortfarande, trots ökat antal kvinnliga studenter och disputerade, inte är jämställda.126 Detta till trots är den vetenskapliga självbilden en annan, kön antas inte ha någon betydelse inom universitetsvärlden eftersom de akademiska organisationerna antas vila på strikta meritokratiska och
i B Lundgren (red.), Akademisk kultur: Vetenskapsmiljöer i kulturanalytisk belysning Carlsson, Stockholm, 2002, s. 70. Den dolda läroplanen diskuteras också i D Broady, Den dolda läroplanen, 4:e uppl, Symposion, Stockholm, 1985.
124 Broady, 1985.
125 T Becher & PR Trowler, Academic tribes and territories, 2 uppl, Open University Press, Buckingham, 2001, s. 23.
126 Trots att andelen kvinnliga grundstudenter och doktorander har ökat är det fortsatt männen som dominerar de mest prestigefulla forskningspositionerna. Förändringarna sker inte i den takt som kan förväntas utifrån den allt bredare basen av grundstudenter och doktorander, se vidare: B Kurtz-Costes, A Helmke, L & B Ülkü-Steiner ‘Gender and doctoral studies: the perceptions of PhD students in an American university’, Gender & Education, vol. 18, nr. 2, 2006, ss. 137-155; och A Göransson (red.) Maktens kön: kvinnor och män i den svenska makteliten på
2000-talet, Nya Doxa, Nora, 2007; samt Universitetskanslersämbetet, 2012, för fördelningen mellan manliga och
könsneutrala principer.127 Kanske har denna självförståelse att göra med att diskrimineringen av kvinnor i akademin ofta är subtil och osynlig.128
Tidigare studier har visat hur kvinnor missgynnas i vetenskapliga sammanhang då de inte bedömts efter samma måttstock som sina manliga motsvarigheter.129
Det har bland annat visat sig att förväntningarna som ställs på kvinnliga respektive manliga forskare och doktorander skiljer sig åt. Det finns flera studier som visar att uppfattningar om kön kopplas till föreställningar om mäns och kvinnors olika fallenhet och lämplighet för skilda arbetsuppgifter där arbets-uppgifter som är kvinnligt kodade tenderar att ha lägre status i verksamheten än arbetsuppgifter som är manligt kodade.130 Därtill bör läggas att arbetsuppgifter med lägre status ofta leder bort från forskning och andra prestigeuppdrag. Andra studier har visat att kvinnor och män förväntas ta olika talarutrymme i anspråk i vetenskapliga sammanhang på grund av skilda föreställningar om vad kvinnor och män kan och får göra.131 Som ett resultat har kvinnor därför ofta behövt bättre meriter än sina manliga motsvarigheter såväl när de sökt sig till veten-skapliga maktpositioner som när de ansökt om forskningsanslag.132
Forskningen visar också att könsskillnaderna i karriär ofta görs till frågor av individuell karaktär istället för att knytas till strukturella problem.133 De
127 D Dahlerup, Jämställdhet i akademin: En forskningsöversikt, Delegationen för jämställdhet i högskolan, Stockholm, 2010, s. 103 ff. För vidare läsning om akademin som en manligt könad organisation där maskuliniteter produceras och reproduceras se J Hearn, What have men got to do with excellence in science and academia?, Kvinnovetenskapligt forum, Umeå universitet, Umeå, 2005, s. 17, 21.
128 L Husu, Dold könsdiskriminering på akademiska arenor: Osynligt, synligt, subtilt, Högskoleverket, Stockholm, 2005.
129 Se till exempel H Etzkowitz, C Kemelgor & B Uzzi, Athena unbound: The advancement of women in science and
technology, Cambridge University Press, Cambridge, 2000.
130 K Monroe, S Ozyurt, T Wrigley & A Alexander, ‘Gender equality in academia: Bad news from the trenches, and some possible solutions’, Perspectives on politics, vol. 6, nr. 2, 2008, ss. 2015-233; Öhrn, 2001; A Peixoto & AK Wyndhamn, ’En kvalitativ intervjustudie av jämställdhet och normer vid naturvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet’, i C Berg, S Edén, S Heimann, A Peixoto, C Silander, D Turner & AK Wyndhamn,
Jämställda fakulteter? En studie av arbetsfördelning och normer hos lärare och forskare vid två fakulteter vid Göteborgs universitet,
Göteborgs universitet, Göteborg, 2012, s. 54-104.
131 Etzkowitz m.fl., M Henrikson, M Jansson, U Thomsson, M Wendt Höjer & C Åse, ‘I vetenskapens namn: Ett minnesarbete’, Kvinnovetenskaplig Tidskrift, nr. 1, 2000, ss. 5-25, s. 20.
132 Se till exempel; Göransson (red.), 2007; U Sandström, A Wold, B Jordansson, B Ohlsson & Å Smedberg,
Hans Excellens: Om miljardsatsningarna på starka forskningsmiljöer, Delegationen för jämställdhet i högskolan,
Stockholm, 2010; C Wennerås & A Wold, ’Nepotism and sexism in peer-review’, Nature, vol. 387, nr. 22, 1997, s. 341-343.
133 Se till exempel; P Mählck, Mapping gender in academic workplaces: Ways of reproducing gender inequality within the
discourse of equality, Diss, Umeå universitet, Umeå, 2003, s. 57; Peixoto & Wyndhamn, 2012; Danielsson; A
Bjuremark, Att styra i namn av akademisk kollegialitet, Diss, Stockholms universitet, Stockholm, 2002; E Öhrn & L (forts. nästa sida)
turella förklaringar som trots allt lyfts fram placeras utanför akademin och kopplas till icke jämställda relationer inom familjen, familjebildning och/eller andra fenomen hämtade från samhället utanför vilket lyfter bort akademins ansvar att verka för en jämställd arbetsplats.
Också bland doktorander finns skilda upplevelser av forskarutbildningen kopplade till kön. De nationella och lokala kartläggningarna av forskar-utbildningen visar att de kvinnliga doktoranderna upplever sig mer utsatta i doktorandpositionen än sina manliga motsvarigheter.134 Husu visar i sin studie hur kvinnliga akademiker utvecklar överlevnadsstrategier genom att exempelvis tala med ”lämplig” röst eller försöka välja passande kläder för att kunna navigera på lämpligt sätt.135 Också vikten av att kunna kontrollera sina känslor har lyfts fram som viktiga tekniker för vetenskaplig framgång. Känslor ter sig som alltför oakademiska i relation till akademins förnuftsdrivna och sakliga karaktär.136
Bloch finner i sin studie en rad praktiker för att inte visa sina svagheter och inre tvivel genom att ge intrycket av att ha kontroll. Hon benämner det som ett
narrspel. Genom narrspelet döljer vi vårt jag till fördel för en konformitet med de
rådande sociala spelreglerna och känsloreglerna. Narrspelet kan då ses som en skyddsåtgärd. Inom akademins känslokultur finns en uppsättning legitima sätt att hantera känslor på och samtidigt åberopa sin sociala position. Blochs under-sökning visar att dessa hanteringssätt trots sin tillsynes könsneutrala natur knyter an till koder för kön då svaghet/sårbarhet kopplas till kvinnor i större utsträckning än män.137
Detta till trots är det en förhastad slutsats att tro att det enkom är män som diskriminerar kvinnor inom akademin. Flera studier har visat att också kvinnor på vetenskapliga toppositioner reproducerar det rådande normsystemet vilket främjar mäns karriärgångar i större utsträckning än kvinnors.138 På detta sätt kan Lundahl (red.), Kön och karriär inom akademin: En studie inom det utbildningsvetenskapliga fältet, Göteborgs universitet, Göteborg, 2013.
134 Öhrn; Jacobsson & Gillström; L Gunnarsson, Gubbar, stress och kaxiga tjejer: En studie av könets betydelse för tiden
som doktorand vid Örebro universitet, Örebro universitet, Örebro, 2009.
135 Husu, s. 7.
136 Känsloyttringar kopplas till det icke-vetenskapliga och det icke-vetenskapliga kopplas ihop med det kvinnliga.
137 Bloch.
138 C Skelton, ”The ’individualized’ (woman) in the academy: Ulrich Beck, gender and power”, Gender &
Education, vol. 17, nr. 3, 2005, ss. 319-332; Peixoto & Wyndhamn, 2012; M Baker, ‘Career confidence and
den vetenskapliga kulturen och sociala naturen förstås som manligt kodad.139
Utifrån denna förståelse associeras kvinnor i högre grad till kön och kropp, vilket gör att kvinnor utsätts för andra bedömningar än män. Därmed underordnas, förkroppsligas och misskänns kvinnor ofta som kunskapsproducenter eftersom de förstås som avvikare från den rådande normen. Peixotos och Wyndhamns studie visar samtidigt att inte heller män som önskar leva i en jämställd relation svarar upp mot bilden av den ideala forskaren. Det är således en viss typ av maskulinitet som premieras i verksamheten. Denna maskulinitet exkluderar både kvinnor och män som inte iscensätter forskarrollen på önskat sätt.140
Betydelsen av nätverk har också belysts i relation till kön. Ett av studiens Kön och
karriär inom akademin. En studie inom det utbildningsvetenskapliga fältet141 mest centrala teman är nätverkets avgörande betydelse för en möjlig vetenskaplig karriär. Analysen visar att de individer som haft stöd när de sökt till forskarutbildningen och under inledningsskedet av utbildningen också fortsatt har en gynnsam ut-veckling av sin forskningskarriär. Här finner författarna också en skillnad mellan könen. Det är fler män än kvinnor som utmålas som ”de utvalda” och som får det stöd och det nätverk som är centralt för karriären. Författarna menar att det är avgörande att lära sig vilka val som är lämpliga och vilken utdelning de kan ge för att på så vis kunna förbättra sin position. För dem som inte haft stöd i utbild-ningen är denna kunskap än mer central men samtidigt svårare att erövra.142
Vidare finner författarna två spår i forskarutbildningen, ett som grundar sig i lärarprofessionen som leder till en akademisk karriär präglad av undervisning, och ett annat som tar avstamp i forskningstunga miljöer med anspråk på ex-cellens vilka leder bort från undervisning och mot en forskarkarriär. Värt att notera är att gruppen doktorander som sökt sig till forskarutbildningen med egna forskningsfrågor och som inte kommer från lärarprofession eller tillhör starka gendered expectations of academic promotion’, Journal of Sociology, vol. 46, nr. 3, 2010, ss. 317-334. För vidare diskussion kring hur organisationer kan förstås som könade se J Hearn, D Sheppard, P Tancred-Sheriff & G Burrell, The sexuality of organization, Sage, London, 1989.
139 Skelton, s. 329.
140 Peixoto & Wyndhamn, 2012.
141 Studien fokuserar doktorander och juniora forskare vid sex olika lärosäten och deras syn på forskning och forskarkarriär, vilka möjligheter och hinder de ser, hur de agerar för att positionera sig samt vilken betydelse kön har för en möjlig vetenskaplig karriär. Elisabet Öhrn & L Lundahl (red.).
forskningsmiljöer efter disputationen visat sig ha svårt att finna en framtida plats, då de inte haft samma stöd som övriga grupper. För dem som i miljön inte lärt sig att agera på lämpligt sätt är det svårare att veta hur de skall göra för att förändra sin position.143