Som genomgången ovan visat består forskarutbildningen av ibland flytande gränser mellan politik och akademi. Statsmaktens syn på forskarutbildningens mål och mening behöver inte med nödvändighet stå i samklang med universitetets/fakultetens/institutionens eller handledarens syn och uppfattning om utbildningens mål och syfte. Detta får följaktligen konsekvenser för dokto-randen eftersom de olika nivåerna förs samman under utbildningen och bildar ett spänningsfält av tankar, idéer och riktningar som doktoranden behöver förhålla sig till. Forskarutbildningen går att förstå som en socialisationsprocess där de olika nivåerna möts och där doktoranderna skall skolas i vetenskapliga traditioner såväl som i det vetenskapliga handlaget.99
Mycket av den kunskap som finns om forskarutbildningen och doktorandernas arbetssituation i Sverige bygger på utredningar och kartläggningar utförda av Högskoleverket, fackförbund och lokala lärosäten.100 Därtill kommer en uppsjö
98 Se vidare till exempel Jörnesten; S Sörlin & G Thörnqvist, Kunskap för välstånd: Universiteten och omvandlingen av
Sverige, SNS Förlag, Stockholm, 2000; R Neuman, ‘Policy and practice in doctoral education’, Studies in Higher Education, vol. 32, nr. 4, 2007, ss. 459-473; Liedman, 2011. Slaughter & Leslie beskriver bland annat hur
forskningen gått från att vara nyfikenhetsdriven till att bli mer marknadsdriven.
99 Vetenskapligt arbete och dess praktik har främst beforskats via antropologiska och etnografiska ansatser under paraplybenämningen STS Science and Technology studies. Studierna har framförallt varit riktade mot naturvetenskap och de laborativa ämnena. För exempel se: B Latour & S Woolgar, Laboratory life: The construction of
scientific facts, 2 uppl, Princeton University Press, Princeton, 1986; K Knorr-Cetina & M Mulkay (red.), Science observed: Perspectives on the social study of science, Sage, London, 1983.
100 Till exempel Jacobsson, m.fl.; Jacobsson & Gillström; I Ehn Knobblock & G Bender, Hur mår doktoranden: En
rapport från Fackförbundet ST, SFS och TCO om forskarstuderandes psykosociala arbetsmiljö, Fackförbundet ST,
Stockholm, 2012; Göteborgs universitet, Göteborgsdoktorander 2011/2012, 2013, hämtad 20 januari 2013, <http://www.analys.gf.gu.se/utvardering-och-utredning/>.
offentliga utredningar som behandlar högre utbildning och universitetsvärlden i stort.101 Ofta har kartläggningarna och utredningarna gjorts i anslutning till att reformer eller förändringar ska införas. Många underökningar liknar därför varandra eftersom de haft förändring som gemensamt mål. De ger också en relativt samstämmig bild av hur doktoranderna upplever sin utbildning. Hand-ledning lyfts återkommande fram som en av de viktigaste parametrarna för doktorandernas arbetsmiljö.
Den forskning som behandlat forskarutbildning och handledning av doktorander på ett djupare plan är ganska mager i Sverige, men desto rikare internationellt sett. Australien står för mycket av den forskning som specifikt behandlar forskarutbildningen. Australien började tidigare med den typ av reformer vi nu kan se i Sverige och har också därför kommit längre i forskningen kring forskar-utbildningen.102 Forskningen har dock inte sällan saknat ett kritiskt perspektiv som sätter de olika nivåerna i relation till varandra.Fokus har varit kvantitativa genomlysningar eller kvalitativa studier med syfte att skapa praxis och enhetlig-het i utbildningen. Detta har bland annat bidragit till att god handledning många gånger blivit synonymt med effektiv handledning som i snabba genom-strömningstider. Det är först på senare år när reformerna är genomförda som handledning och forskarutbildning som fenomen beforskats utifrån kritiska perspektiv som i mindre utsträckning handlar om att förbättra (effektivisera) utbildningen i linje med neoliberala tankar och/eller med en ekonomisk logik kring effektivitet och konkurrens. Denna forskning har istället försökt att kritiskt granska hur ovannämnda diskurser103 fungerar och reglerar, vad de möjliggör och vad de hindrar, och hur de konkurrerar med andra diskurser kring vilken
101 Till exempel SOU:erna Kommittén för översyn av den svenska forskningspolitiken, Forskningspolitik –
slutbetänkande, Fritzes offentliga publikationer, Stockholm, 1998, eller Forskarutbildningsutredningen, En ny doktorsutbildning: Kraftsamling för excellens och tillväxt – betänkande, Fritzes offentliga publikationer, Stockholm, 2004,
för att nämna några.
102 Noteras bör dock att det är svårt att jämföra forskarutbildningen mellan olika länder då de har mycket olika förutsättningar, det finns dock exempel på studier som försökt sig på en jämförelse som till exempel S Hägglund & JE Degerblad, Nyttan av forskarutbildning: Svensk forskarutbildning i ett internationellt jämförande perspektiv, Högskoleverket, Stockholm, 2004; L Kim, Svensk forskarutbildning i internationell belysning, Kungl. Vetenskapsakademien, Stockholm, 2000. För den som är intresserad av att läsa mer om nationella skillnader kan till exempel läsa BR Clark (red.), The research foundation of graduate education: Germany, Britain, France, United States,
Japan, University of California Press, Berkeley, 1993.
riktning och vilket syfte forskarutbildningen och handledningen skall ha. 104 De har också haft fokus på doktorandernas villkor utifrån förståelsen av dem från ett utbildningsvetenskapligt perspektiv och inte lika tydligt utifrån förståelsen av doktoranderna som en del av en arbetsplats. I Sverige har högre utbildning hittills främst beforskats av pedagoger105 och etnologer106 och har först på senare år kommit att uppmärksammas också inom andra forskningsområden.107
De nationella kartläggningarna av forskarutbildningen såväl som de lokala undersökningarna liknar varandra både i upplägg och resultat. Stort fokus läggs vid hur doktoranderna uppfattar olika kvalitetsaspekter kopplade till forskar-utbildningskurser, hur väl introduktionen till utbildningen fungerar och hur handledningen upplevs. I Högskoleverkets enkätundersökning av doktoranders upplevelser av utbildningens kvalitet, Doktorandspegeln från 2008, framkommer det att en majoritet av doktoranderna upplever att handledningen fungerar tillfredsställande vilket är ett mycket positivt resultat. Men samtidigt upplever en stor andel av doktoranderna att handledaren inte visat tillräckligt stort intresse för deras studier och att för lite tid har ägnats åt att ge konstruktiv kritik. Doktoranderna menar också att de inte diskuterat teori och metodfrågor i den utsträckning de önskat.108 Två femtedelar (40 procent) anger också att de inte fått handledning i den omfattning de velat ha. Vidare anger mer än var fjärde doktorand att brister i handledningen utgjort hinder i forskningsarbetet och för avhandlingen. Många doktorander upplever sig därutöver ha kommunikations-problem med sina handledare vilket också upplevs försvåra utbildningen.109 Flera kartläggningar visar även att kvinnliga doktorander upplever sig vara mer utsatta
104 Bendix Petersen; C Hughes & M Tigh, ‘The metaphors we study by: The doctorate as a journey and/or as work’, Higher Education Research & Development, vol. 32, nr. 5, 2013, ss. 765–775; A Lee, ‘How are doctoral students supervised? Concepts of doctoral research supervision’, Studies in Higher Education, vol. 33, nr. 3, 2008, ss. 267– 281.
105 Till exempel: Lönn Svensson; Wallgren; Sandstedt & Stigmar.
106 Till exempel: B Ehn & O Löfgren, Hur man blir klok på universitetet?, Studentlitteratur, Lund, 2004; Gerholm & Gerholm; B Ehn, Universitetet som arbetsplats: Reflektioner kring ledarskap och kollegial professionalism, Studentlitteratur, Lund, 2011; T Gerholm ‘On tacit knowledge in academia’, European Journal of Education, vol. 25, nr. 3, 1990, ss. 263-271; L Gerholm, ‘Talande tystnad: Om informell kunskap i formell vetenskap’, i S Jansson (red.),
Verktygslådan: Kulturvetenskapliga perspektiv på yrke och arbetsliv, Carlsson: Stockholm, 1997; Lundgren (red.); Schoug.
107 Till exempel; Haraldsson; Karlsson, 2004; Lindqvist, 2003.
108 Jacobsson & Gillström, s. 59 f.
109 Dessa resultat återfinns i såväl Doktorandspegeln från 2003 som från 2008. Vi kan också se liknande resultat i
i handledningssituationen än sina manliga diton.110 Inte bara kön har visat sig ha betydelse i utbildningen. Högskoleverkets årliga siffror om doktorand-populationen visar att trots att antalet doktorander ökar vid landets universitet och högskolor är det fortfarande större sannolikhet att den som påbörjar en forskarutbildning har en disputerad förälder.111 Kartläggning-arna belyser en mängd problemområden men lyckas inte klargöra varför det förhåller sig på det sätt som det gör. Utelämnandet av varför-frågan kan antas få konsekvenser i reformarbetet eftersom det ofta tar avstamp i tillgänglig statistik men inte kommer åt de bakomliggande faktorerna. Upplevda problem i handledningen är ett sådant exempel där handledningens betydelse har varit en återkommande fråga i samtliga reformer av forskarutbildningen. Reformen från 1998 är inget undantag. Men eftersom det är oklart var problemet ligger nöjer sig reformtexten med att markera handledningens betydelse genom att inkludera en diskussion om den, men utan att reglera den.
Reformen har dock inneburit att dagens doktorander förväntas genomföra sina studier på kortare tid än vad som tidigare varit gängse samtidigt som kraven på internationalisering och samhällstillvändhet kan sägas ha ökat. Det gör att doktoranderna inte längre kan tillåta sig en lika lång socialiseringsperiod som tidigare. Schoug visar i sin studie av doktorander och nyligen disputerade att de måste iscensätta rollen som forskare snabbare än tidigare. De kan inte längre ägna ett eller ett par år åt egen intellektuell mognad.112 I den tyska traditionen har mognadsprocessen uppfattats som en naturlig och viktig del av forskarsocialisa-tionen vilken, enligt Schougs studie, inte längre tillåts ta samma utrymme. Trycket på kortare genomströmningstid har haft till följd att doktoranderna upplever att mindre tid kan ägnas åt aktiviteter som inte direkt går att knyta till avhandlingsarbetet och dess framåtskridande. Schoug menar att seminariet, som utgjort grunden i den tyska traditionen, nu lätt uppfattas som ett forum som
110 Jacobsson & Gillström; Jacobsson, m.fl.; E Öhrn, Kartläggning av jämställdhet inom utbildningsvetenskapliga området, Jämställdhetskommittén, Göteborgs universitet, Göteborg, 2001; Ehn Knobblock & Bender. Zhao m.fl. fann i sin kvantitativa studie att handledarrelationens karaktär direkt påverkar hur nöjda doktoranderna var med sina studier. De visade också att kvinnor var mindre nöjda med sin handledning än sina manliga motsvarigheter. CM Zhao, CM Golde & AC McCormic, More than a signature: How advisor choice and advisor behavior affect doctoral student
satisfaction, Paper prepared for the conference of the American Educational Research Association, Montréal,
Canada April 12, 2005; Jacobsson, m.fl.
111 Det varierar dock något beroende på disciplin och grundstudentpopulationens utseende.
skapar känslor av tillkortakommanden vilka inte leder arbetet framåt. Seminariet uppfattas därför som av ringa betydelse för avhandlingsarbetet.113 Färdigställan-det av ”boken” blir viktigare än socialisationen.
Schoug fann även två typer av doktorander, internalister och externalister i sin studie. De som var internalister slöt oftare upp kring akademins normer än de som var mer utåtriktade som i sin tur menade att de strävande efter att nå ut till det omgivande samhället.114 Han fann också att ju längre socialisationen in i forskarsamhället pågått, ju högre grad av inåtvändhet och accepterande av akademins normsystem tycktes forskarna utveckla.115 Liknande slutsatser drar Pettersson i sin studie. Hon fann också två typer av doktorander, de som såg doktorerandet som ett kall och de som såg det som vilket arbete som helst. De doktorander som uppfattade forskningen som ett kall menade dock samtidigt att det också var ett yrke och att forskaren tillhörde en enskild yrkesgrupp.116
Skillnaden tycktes ligga i uppslutningen kring den vetenskapliga värdegrunden. Frågan är dock om doktoranderna i de båda studierna gick in i utbildningen med denna föreställning eller om det handlar om resultatet av en mer eller mindre lyckad socialisering som skapat olika förutsättningar för doktorandernas syn på framtiden.
Lite till åren kommen forskning men ändå relevant för att beskriva hur dokto-randerna insocialiseras i forskarutbildningen står Thomas och Lena Gerholm för.117 Thomas Gerholm118 beskriver, utifrån sin och Lena Gerholms empiri hämtad från etnologiämnet vid ett svenskt universitet, två sorters kunskap som är nödvändiga för dem som är nya inom akademin. Dels handlar det om rent teoretiska och praktiska kunskaper inom ämnet, dels om något annat som inte är lika uttalat. Gerholm menar att det inte räcker med kunskaper om teorier och metoder. En nykomling måste också lära sig att följa de grundläggande kulturella
113 Schoug, s. 119. Jmf också med C Bloch, Passion och paranoia: Følelser og følelseskultur i akademia, Syddansk Universitetsforlag, Odense, 2007, och hur hon beskriver socialisationen som just präglat av känsloarbete.
114 Schoug, s. 25 f.
115 Ibid., s. 139.
116 H Pettersson, ’Vetenskap och identitet inom den nya akademin. En kulturanalytisk studie inom ämnet företagsekonomi vid Jönköpings Internationella Handelshögskola’, i B Lundgren (red.), Akademisk kultur:
Vetenskapsmiljöer i kulturanalytisk belysning, Carlsson, Stockholm, 2002, s. 183.
117 Gerholm & Gerholm.
koder som finns för att bli en legitim medlem av akademin. Doktorander behöver en ansenlig mängd ”know-how” för att veta hur de skall bete sig i olika situationer, vilka som kan betraktas som ”frontstage” och vilka som är ”backstage”, hur man ställer och svarar på frågor på ett adekvat sätt, det vill säga vad som förväntas av dem i olika sammanhang.119 Misslyckanden med att följa koderna och de indirekta reglerna påverkar, enligt Gerholm, doktorandens position i gruppen.120 Inom vissa discipliner och institutioner blir en sådan student för alltid betraktad som en outsider. De blir konstruerade som ”det andra”.121 Det påverkar i sin tur doktorandens möjligheter att nå en doktors-examen, även om det inte alltid leder till avbrutna studier. Gerholm argumenterar för att misslyckanden med att förstå och lära sig de implicita reglerna ofta tolkas som tecken på individens yrkesmässiga oförmåga.
Lena Gerholm har i ett annat sammanhang, utifrån samma empiri, visat hur kunskapen om det outtalade överförs mellan den etablerade och icke-etablerade genom samvaro. Det är först genom att vara en del av den dagliga interaktionen med arbetskamraterna som doktoranderna lär sig arbetsplatsens informella koder. Gerholm talar om olika tekniker för att förmedla kunskapen, bland annat poängterar hon blickars betydelse, men hänvisar också till anekdoter knutna till arbetsplatsens folklore som en effektiv inskolande effekt.122 Vid akademin finns berättelser om både framgång och om misslyckanden. Berättelserna är bärare av signalvärden som innefattar koder för lämpliga och mindre lämpliga sätt att agera i verksamheten. Berättelsernas funktion är att på ett sedelärande sätt guida doktoranderna i vad som är ett lämpligt förhållningssätt. Gerholm tolkar berättelserna som en del av en dold läroplan.123 Den dolda läroplanen utgörs av
119 Jmf med resonemanget kring känslan för den position man har i ett specifikt sammanhang som trainee. C Østerlund ‘Sales apprentices on the move: A multi-contextual perspective on situated learning’, Nordisk Pedagogik, vol. 17, nr. 3, 1997, s. 169-177. Jmf också med Jean Laves beskrivning hur skräddarlärlingen inte bara lär sig det praktiska hantverket utan också den sociala kontext de ingår i. J Lave ’ Learning, apprenticeship, social practice’,
Journal of Nordic Educational Research, Vol. 17, No. 3, 1997, ss. 140-151. Liknande resonemang för även Danielsson
i sin studie av fysikstudenter och hur de samtidigt skolas till fysiker och bli en del av dess vetenskapliga kultur. A Danielsson, Doing physics – doing gender: An exploration of physics students identity construction in the context of laboratory
work, Diss, Uppsala universitet, Uppsala, 2009, s. 9.
120 Till dessa koder kan hanteringen av känslor också fogas, se Bloch.
121 Jmf Benedix Petersen.
122 Gerholm, 1997, s. 62 f.
123 Gerholm, 1997, s. 63. Liknande resonemang kring det kulturella och symboliska språkets vikt vid insocialiseringen förs också av Lundgren (red.), s 11, 14, och E Hernborg, ”’Small is beautiful’: En etnologisk studie av vardagen på en liten, ung högskola, med betoning på geografiskt läge, identitet och traditionsskapande”, (forts. nästa sida)
de kunskaper som doktoranderna lär sig genom de mer eller mindre outtalade krav som det vetenskapliga arbetet ställer. Kännetecknande är att kraven är implicita och att fältet och dess aktörer är mer eller mindre omedvetna om dem.124
Ovannämnda beskrivningar talar således för att betrakta forskarutbildningen som en sekundär socialisation där doktoranderna skall lära sig behärska det praktiska forskningsarbetet såväl som den värdegrund som miljön och disciplinen vilar på för att bli en del av det vetenskapliga fältet. Tidigare forskning visar också att värdegrunden sällan artikuleras explicit. Den uttrycks och upprätthålls istället genom den dagliga samvaron och dess praktiker.125 Det har benämnts som en del av en dold läroplan som förmedlas genom gester och miner under seminariet likväl som genom de dagliga historierna om de som lyckats och misslyckats i verksamheten. Genomgången har också antytt skillnader i upplevelsen av utbildningen kopplat till kön. Kön är således ytter-ligare en aspekt som bör lyftas fram då tidigare forskning visat på könets betydelse för en möjlig framtida vetenskaplig karriär.