Den utbildningsvetenskapliga handledaren beskrivs både som mentor och lärare som genom sin teoretiska och/eller ämnesspecifika kompetens guidar och utbildar doktoranden i det utbildningsvetenskapliga forskarhandlaget. Handled-aren fungerar som en mentor som ger hjälp och anvisningar i arbetet. Men doktoranden förutsätts inte arbeta helt självständigt utan mycket av forsknings-arbetet sker kollektivt där doktoranden skall lära sig det praktiska handlaget i analys och skrivande tillsammans med andra. På detta sätt blir handledaren också en lärare som undervisar doktoranden i teoretiska såväl som praktiska handlag även om det varken sker i lektionsform eller i ett klassrum. Helena utvecklar:
Helena: Jag fick den uppfostran, i en väldigt tydlig insocialisering i hur man jobbar här. Vi. /…/ Handledaren har också varit med och skrivit i en process att lära mig att skriva. Att vi har suttit liksom för att visa vad det är handledaren menar som inte alltid går att…
Anna: Hur fungerar det?
Helena: En variant är spåra ändringar338. Antingen skriva rent i texten, inte så mycket spåra ändringar så man får se jaha vad är ändrat här, men ofta slår vi på spåra ändringar så man kan se. Några gånger har vi suttit ner tillsammans och skrivit men då har man ofta skrivit en del innan så det handlar om att man liksom bearbetar texten. Då har vi suttit ner tillsammans och verkligen skrivit. Det tar lång tid, kan vara ganska jobbigt för det handlar om att formulera bra meningar liksom, den ena tänker på ett sätt och den andra på ett annat, men det är ganska kul att göra det som variation.
Citatet ovan illustrerar hur arbetet mellan handledare och doktorand kan gå till. Helena skriver tillsammans med sina handledare och menar att genom att handledaren skriver direkt i texten lär hon sig det sätt att skriva och tänka på som anses utgöra grunden för det vetenskapliga arbetet. Doktoranderna för-väntas inte vara några medfödda stilister. Skrivandet är ”något man måste lära sig” som Sanna uttrycker det. Textproduktion är således ett hantverk och en färdighet som måste inhämtas.
338 Spåra ändringar är en funktion i Word som innebär att det är möjligt att se vad som lagts till eller tagits bort av en den person som senast skrev i dokumentet.
Så som handledarna beskrivs genom utbildningsvetarnas berättelser har de en aktiv roll i avhandlingsprojekten. Doktorand och handledare samförfattar ofta artiklar och publicerar sig tillsammans i internationella tidskrifter. Doktorand-ernas arbeten ses således som en del av sin forskargrupps större projekt där doktorandens publikationer utgör en viktig del. Tillsammans bildar forskar-gruppens samtliga arbeten, senioras såväl som junioras och doktoranders forskningsprojekt en tänkt helhet. Det blir således viktigt att avhandlings-projekten löper i linje med gruppens arbete och tänkta tidsramar.
Genom samförfattandet kan handledaren också upprätthålla sin vetenskapliga publicering och sitt vetenskapliga kapital samtidigt som doktoranden lär sig skrivandets konst och kommer ett steg närmare en färdig avhandling. Att publicera sig i internationellt välrenommerade tidskrifter utgör ett av de viktigaste kapitalen på fältet. Det är genom publiceringar som forskarens kompe-tens mäts och det är genom publiceringarna som möjligheter till vidare finansiering ges, något som doktoranderna skolas i och som präglar de miljöer där de är verksamma. Doktorandens prestation är således ett viktigt kapital för handledares positionering på fältet och fortsatta karriärgång. Likväl är hand-ledarnas kunskap om hur man författar en vetenskaplig artikel ett viktigt kapital för doktoranderna att tillskansa sig för att kunna fortsätta sin vetenskapliga gärning som disputerade.
Hur tätt samarbetet mellan doktorand och handledare är varierar och är avhängigt hur nära doktorandens projekt ligger handledarens kompetensområde. Forskningen beskrivs dock som ett kollektivt arbete där det inte finns några klara gränser för mitt, ditt och vårt. De oklara gränserna gör det ibland svårt att avgöra vem som bidragit till vad. Ett sådant exempel är artikelskrivandet där de intervjuade doktoranderna menar att det är oklart vad som avgör när något är samförfattat och berättigar till medförfattarskap och när kommentarerna och bearbetning av texten bara rör sig om vad man kan förvänta sig av god handledning. Helena menar att det handlar om saker kopplade till vad som anses strategiskt viktigt för handledarna snarare än det faktiska bidraget i texten: ”Det handlar om saker som, behöver någon en publikation” berättar hon. Det bidrar till att doktoranderna ibland känner sig utnyttjade. Forskarutbildningen betraktas således inte som en individuell mognadsprocess utan som en utbildning där doktoranden är en blandning mellan elev, lärling och arbetare där deras avhand-lingar utgör en viktig del i en helhet.
Sanna: Som doktorand har du en väldigt osäker position, för du är ingenting. I det akademiska systemet är du ingenting, men samtidigt är du arbetskraft i projekten och det är ofta du som producerar det som de seniora forskarna publicerar. Det är ju väldigt intressant, för du har liksomnågon slags viktig roll men samtidigt är du ingen, akademiskt sett är du ingen /…/
Sannas citat illustrerar doktorandernas position i relation till sina handledare. Det finns ett ömsesidigt beroende dem emellan. Men samtidigt menar de intervjuade doktoranderna att det är svårt att göra något åt då beroendeförhållanden och lojalitetsband uppfattas utgöra grunden för en vidare karriär och något de själva kommer att nyttja om de fortsätter sin vetenskapliga gärning.
Annika: /…/ man är ju i någons stall. En häst i stallet som man ibland tar ut på en ridtur. Jag tänker att det funkar som en fin liten metafor sådär. Men det är så det är och man inser ju också själv, att om du skall fortsätta så kommer du göra likadant, systemet bygger ju på det här.
Citatet ovan illustrerar hur doktoranden upplever sig utgöra en kugge i ett större maskineri, där de upplever att de används i handledarnas eget syfte när det passar. Doktoranderna uppfattar dock spelreglerna som en förutsättning för att vara en del av fältet och att det är okej så länge som det görs på vad Annika kallar ”ett snyggt sätt”. De skolas således inte bara i praktiska färdigheter knutna till forskarkompetensen utan också i hur fältet fungerar i sig och hur de måste agera för att senare, som forskare, kunna positionera sig själva.
Överlag är utbildningsvetarna nöjda med sin handledning, så också de intervjuade doktoranderna i denna studie.339 De beskriver handledningen som
textfokuserad och professionell. Men de intervjuade doktoranderna menar samtidigt att det mer eller mindre täta samarbetet mellan doktorand och hand-ledare har ett pris. Samarbetet förutsätter en gemensam syn på vetenskap och vetenskapligt arbete. Relationen mellan handledare och doktorand går därmed att förstå som delvis grundad i en gåvologik.340 Doktoranden förstärker hand-ledarens vetenskapliga och sociala ställning genom att reproducera dennes syn
339 Göteborgsdoktorander 2011/2012 visar att doktorander inom utbildningsvetenskap är de doktorander som är mest nöjda med sin handledning.
och värderingar. I gengäld får doktoranden erkännande och stöd i sitt arbete. Doktoranderna förväntas således anamma samma vetenskapssyn som sina handledare och om så inte sker upplever doktoranderna att det uppstår friktion.
Petra: Har du satt dig i min huvudhandledares båt så får du liksom ro iland den själv, om du inte ror den med honom.
Citatet illustrerar att det naturligtvis är möjligt att skriva klart avhandlingen med skilda vetenskapliga perspektiv men att detta ofta innebär mindre stöd under utbildningen eftersom gåvologiken sätts ur spel. De intervjuade doktoranderna menar att det är lättare att slutföra sina projekt och sedan byta teoretiskt perspektiv/studieobjekt än att byta handledare under utbildningens gång. Det finns inget utrymme för tvivel eller sökande så som doktoranderna uppfattar utbildningens premisser. Doktoranderna menar att det är viktigt att vara följsam om man önskar färdigställa avhandlingen på utsatt tid. Ett byte av handledare skulle också, enligt doktoranderna, kunna uppfattas negativt av handledaren såväl som av andra seniorer. Doktoranderna befarar att de genom att påtala eventuella brister i handledning eller att på annat sätt stöta sig med seniorer utsätter sig för onödig risk eftersom det kan skada det sociala kapitalet. Det är doktorandernas bestämda uppfattning att det främst är genom det sociala kapitalet som möjligheter till framtida post doc-tjänster och undervisnings-möjligheter förmedlas. Det rent vetenskapliga kapitalet i relation till kvalitet på författad avhandling tros inte ha lika stor betydelse. De intervjuade doktorand-erna menar att göra sig ovän med personer kan innebära att erbjudanden om att vara med i forskningsprojekt eller få lov att undervisa uteblir. Nätverken tillskrivs därmed stor betydelse för en potentiell vetenskaplig karriär.341