Bourdieu har talat om vikten av självreflexivitet som forskare; Hur kommer analysen att påverkas av den egna positionen? Bourdieu är skeptisk till en objektivism där forskaren inte ser och resonerar kring sin egen position och sociala situation i den vetenskapliga processen.238 I mitt fall blir det extra delikat eftersom jag som doktorand studerar andra doktorander.239 I mötet med dokto-randerna har jag inte upplevt det som ett problem. Däremot har det i mötet med akademin som studieobjekt varit mer komplicerat. Att förstå universitetet som organisation med dess dubbla hierarkier, dels den akademiska med prefekt och dekan, dels den vetenskapliga med docent och professor, som dessutom ofta flätas samman, och hur vetenskapen fungerar i praktiken har varit svårt. I relation till Bourdieus resonemang kring position och disposition står det klart att jag som doktorand inte har en central position på fältet. Som doktorand har jag inget reellt vetenskapligt eller akademiskt kapital. Jag är ännu inte en etablerad och accepterad medlem av det vetenskapliga fältet och har således inte, enligt detta system, position nog att kritiskt granska och kritisera fältet. Jag befinner mig längst ner i den vetenskapliga hierarkin samtidigt som jag forskar och förhåller mig kritisk till det egna fältet där avhandlingen samtidigt kan bli min möjliga biljett mot en fortsatt vetenskaplig gärning. Det är här som friktionen uppstår. För att bli legitim medlem av fältet måste jag visa mig lojal med dess normer och koder. Samtidigt är det denna kultur som jag genom mitt forsknings-projekt också förhåller mig kritisk till. Är det då ett möjligt uppdrag? Ja, uppdraget är möjligt men kostsamt.
Vid flera tillfällen när jag presenterat mitt material har jag mötts av kommentarer som ”det där måste den doktoranden har missuppfattat, så kan inte hans eller hennes handledare ha menat”. Det har blivit viktigt att finna ”sanningen”, trots att jag poängterat att mitt syfte är att undersöka hur doktoranderna har uppfattat/ar och erfar akademin och vetenskapen. Jag har tolkat sådana ut-talanden som ett uttryck för den egna individens försvar av sin vetenskapliga
238 Bourdieu, 2004, s. 92.
239 Bourdieu har självs stått inför liknande problem då han undersöker den akademiska världens funktionssätt och struktur i Homo academicus.
position.240 Den seniora forskaren påpekar att doktoranden i fråga (från mina exempel) inte har förstått de vetenskapliga spelreglerna och därför inte kan/bör representera upplevelsen av akademin som arbetsplats på samma sätt som den etablerade. I min tolkning av materialet är det just den typ av möten som är intressanta: möten mellan olika positioner och dispositioner på fältet. I början av avhandlingsarbetet var det svårt att på metanivå begripa den typen av kritik. Att varje utsaga på ett seminarium samtidigt kan förstås som ett uttryck för hur akademin fungerar var inte självklart. Att jag som doktorand uttalat mig om hur akademins spelregler kan förstås uppfattas ibland som provocerande eftersom jag utifrån min position egentligen inte har legitimitet att uttala mig i frågan enligt fältets egen logik. Hur en intervjuad doktorand har uppfattat spelreglerna och hur sedan en annan doktorand (i detta fall jag) tolkat och analyserat de olika utsagorna upplevs då som problematiskt. Samtidigt har jag förundrats över hur andra avhandlingsarbeten som studerar andra arbetsplatser och arbetsplats-kulturer inte möts av samma skepsis vid seminarier och presentationer. Rimligen borde det vara minst lika problematiskt att uttala sig om hur någon, i till exempel produktionslinan vid en fabrik, uppfattar att cheferna på arbetsplatsen önskar att medarbetarna skall agera.
En annan viktig faktor i hur arbetet har bemötts är att majoriteten av dem som tagit del av studiens preliminära forskningsresultat själva har egna erfarenheter av fältet. Stämmer deras erfarenhet inte överens med studiens analys av insamlad empiri har den egna upplevelsen ofta fått symbolisera ”sanningen”. Anekdot-evidens är inget nytt men som vetenskapare är det av största vikt att vi är uppmärksamma på när den egna erfarenheten uppfattas vara empirisk data analyserad utifrån vetenskapliga premisser när det egentligen bara handlar om den egna upplevelsen. Liedman har lyft upp problematiken med anekdotisk evidens i relation till skolan och att det ofta räcker när man talar om utbildning eftersom alla har en relation till skolan som institution genom att de själva gått den, har en anhörig som just befinner sig i den och/eller kanske har en granne som arbetar inom den.241 Samma problematik finns alltså när akademin och vetenskapen studeras. Det finns en fara i att låta den anekdotiska evidensen få
240 En studie som analyserar det egna fältet blir också en del av själva spelet vilket, enligt Bourdieu, gör att texten är predestinerad till att läsas olika av den som är en del av fältet och den som befinner sig utanför det. Bourdieu, 1996, s. 258.
tolkningsföreträde framför den forskning som angriper verksamheten utifrån vetenskapliga premisser. Vi måste naturligtvis granska oss själva och vår verk-samhet utifrån samma principer som används när andra verkverk-samheter och företeelser studeras, för att förstå den på ett djupare plan.
Varför ägnar jag mig då åt att studera det jag själv är en del av? Är inte det att ta onödigt stora risker att som lägst i hierarkin rikta ett kritiskt öga mot något som också skulle kunna utgöra min framtid? För mig handlar det om att kunna vara lika nyfiken på den egna verksamheten som vi forskare är på samhället i stort. Vi förväntar oss att andra organisationer, yrkeskårer och företeelser skall ställa upp på att bli granskade, skärskådade och analyserade. Då måste vi också kunna tänka oss att sättas under samma lupp.242 Kanske kan det göra forskarkåren lite mer ödmjuk inför det faktum att det ibland är svårt att ta till sig nya forskningsrön, att det kan väcka obehag att det som sagts i en intervju utgör underlag för generella analyser som kan kännas fjärran den verklighet man själv upplever att man är en del av. Vidare har jag förundrats över att den kritik min studie varit mål för sällan eller aldrig riktats mot dem som studerat andra professioner när de uttalat sig om deras relation gentemot chefer eller andra anställda. Jag tror att vi har något att lära här. Vi behöver vara mer vaksamma över vår roll som forskare i sammanhang där det inte är lika lätt att upp-märksamma skillnaden mellan informanternas upplevelse av verksamheten och vad den vetenskapliga analysen lyfter fram. Vi är inga tomma blad och det vi studerar är inte isolerade företeelser utan del av ett sammanhang och vårt samhälle. Det är detta sammanhang som gör samhällsvetenskapen så intressant. Forskningsresultaten berör för att vi är en del av dem. Slutligen vill jag med emfas betona att universitetet och dess verksamhet bör likaväl som andra verksamheter i samhället skärskådas och analyseras. Ett demokratiskt samhälle behöver underhållas med ett kritiskt förhållningssätt, följaktligen mår den som granskar också bra av att själv bli granskad. Vad gör vi själva med vår verk-samhet och personerna som befinner sig i den och vilka konsekvenser får det?
242 Bourdieu har beskrivit svårheten med att som forskare anlägga en ”objektiverande” synvinkel på vetenskapen. En handling som annars görs med lättheten i relation till andra studieobjekt. Detta bör, enligt Bourdieu, dock inte hindra oss från att studera vårt eget fält. Bourdieu, 1996, s. 257.
TRE FAKULTETER
I detta kapitel ges en generell beskrivning av doktoranderna och forskar-utbildningen vid Göteborgs universitet och specifikt de tre fakulteter där denna avhandling hämtar sin empiri: humanistiska, naturvetenskapliga och utbildnings-vetenskapliga fakulteterna. Syftet med kapitlet är att ge en överblick av doktorandpopulationen och av forskarutbildningen i stort för att ge en tolk-ningsram till analysen av intervjustudien vilken presenteras i nästkommande tre kapitel. Föreliggande kapitel bygger på data från enkätstudien Göteborgs-doktorander 2011243 samt statistik från Göteborgs Universitetsbibliotek och Göteborgs universitet.
Doktoranderna
Vid Göteborgs universitet bedrivs forskarutbildning vid universitetets samtliga fakulteter. Det finns omkring 2 000 aktiva doktorander244 och 9 procent av dem är doktorander inom humaniora, 15,5 procent inom naturvetenskap och 5 procent inom utbildningsvetenskap.245 43 procent är kvinnor och 57 procent män.246 Det är således numerär jämställdhet vid forskarutbildningen i dag.247 Men tittar vi på de specifika fakulteterna förändras bilden något. Vid humanistisk
243 Göteborgs doktorander 2011/12 är en enkät genomförd av enheten för analys och utvärdering vid Göteborgs universitet.
244 På sin hemsida anger Göteborgs universitet att de har 2 042 aktiva doktorander. www.gu.se.
245 Av de doktorander som varit antagna 1998-2010 och som ännu inte avlagt doktorsexamen under ht 2011. Siffra hämtat från Göteborgsdoktorander 2011/2012. Den totala populationen utgörs av 1831 individer. 1087 svarade på den enkät som analysenheten skickade ut. 127 individer utgör ett naturligt bortfall medan 617 valde att inte svara på enkäten. Dessa siffror utgår från den totala populationen minus det naturliga bortfallet.
246 Siffran avser de doktorander som antogs efter 1998 men inte avlagt sin doktorsexamen ht 2011 (n=1704). Siffrorna är hämtade från bakgrundsdata från enkäten Göteborgsdoktorander, 2012. Detta utgör den totala populationen exklusive naturligt bortfall. Av dem som svarat på enkäten är 62 % kvinnor och 38 % män.
247 Förutsatt att vi utgår ifrån definitionen att en kategori anställda anses vara jämställd om det råder 60/40 av respektive kön.
fakultet är 64 procent av doktoranderna kvinnor och 36 procent män.248 Vid naturvetenskapliga fakulteten är majoriteten män (52 %)249 och vid utbildnings-vetenskap är majoriteten av doktoranderna kvinnor (58 %). Inom både utbildningsvetenskap och naturvetenskap faller siffrorna inom definitionen av numerär jämställdhet.250 Det bör dock noteras att det inom de olika ämnes-områdena inom den naturvetenskapliga fakulteten är stor variation där vissa forskarutbildningsämnen har en majoritet kvinnor och andra har en majoritet av män vilket gör att genomsnittet blir numerärt jämställt.
Medelålder för de som läser vid forskarutbildningen är 40,5 år.251 Av de under-sökta fakulteterna är doktoranderna inom naturvetenskap yngst (35,1 år) medan doktoranderna inom utbildningsvetenskap är äldst (48 år). Doktoranderna inom humaniora befinner sig närmast genomsnittet för hela GU (41,6 år). Åldersskill-naderna har sin förklaring i att det är vanligare att påbörja sin forskarutbildning i anslutning till grundexamen inom naturvetenskap medan det inom utbildnings-vetenskap hittills varit vanligt att efter flera år som verksam lärare påbörja en forskarutbildning. Humanisterna är de doktorander som har längst genomsnitts-tid från påbörjandet av studierna fram till avlagd examen.
Majoriteten av doktoranderna vid GU är av etniskt svenskt ursprung, 17 procent är uppväxta utanför Sverige.252 Hälften av doktoranderna kommer ifrån Göte-borgsregionen, Halland eller Västra Götaland.253 15 procent av doktoranderna har arbetat vid Göteborgs universitet innan de blev officiellt antagna. 66 procent har också avlagt sin grundexamen vid GU. Det innebär att en stor del av doktoranderna redan innan de blivit antagna till forskarutbildningen varit
248 Siffran avser de doktorander som antogs efter 1998 men inte avlagt sin doktorsexamen ht 2011 (n=159). Siffrorna är hämtade från bakgrundsdata från enkäten Göteborgsdoktorander, 2012.
249 Siffran avser de doktorander som antogs efter 1998 men inte avlagt sin doktorsexamen ht 2011 (n=284). Siffrorna är hämtade från bakgrundsdata från enkäten Göteborgsdoktorander, 2012.
250 Siffran avser de doktorander som antogs efter 1998 men inte avlagt sin doktorsexamen ht 2011 (n=93). Siffrorna är hämtade från bakgrundsdata från enkäten Göteborgsdoktorander, 2012.
251 Dessa siffror är hämtade från LADOK och rör doktorander antagna efter 1998 men som ännu inte ht 2011 tagit ut sin examen och som svarat på enkäten. Den angivna åldern är den aktuella ålder doktoranderna hade vid undersökningstillfället, alltså inte ålder vid påbörjad forskarutbildning.
252 21 % av doktoranderna inom naturvetenskap är uppväxta utanför Sverige, 15 procent inom humaniora och endast 7 % inom utbildningsvetenskap.
trogna med fältet, miljöerna och universitetet antingen som grundstudenter eller som anställda.
Därtill bör läggas de 5 procent av doktoranderna som uppger att de läst forskar-utbildningskurser utan att de varit formellt antagna. Här utmärker sig utbild-ningsvetenskap som har störst andel skuggdoktorander av de tre fakulteterna.254 Högskoleverkets rapport och statistik från SCB visar att det är större sannolikhet att doktorera om du har en disputerad förälder.255 5 procent av doktoranderna har en disputerad mor och 12 procent har en far som disputerat. Vid de undersökta fakulteterna är det vanligast att ha en disputerad förälder inom humaniora. 9 procent av humanisterna har en disputerad mor och 14 procent har en far som disputerat. Inom naturvetenskap är motsvarande siffror 3 respektive 9 procent. Av de tre fakulteterna är det minst vanligt att ha en disputerad förälder inom utbildningsvetenskap. Här är det tre procent som har en disputerad mor och sju procent som har en far som disputerat. För doktoranderna inom humaniora är det mer vanligt förekommande att ha med sig nedärvt kulturellt kapital in i utbildningen än övriga två fakulteter.