För en position som bärs upp av ett habitus som är anpassat till spelet och för en person som genom detta passande habitus har känsla för spelet, fungerar fältet som ett rum av möjligheter. Petra är den av de intervjuade som tycks ha minst passande habitus. Hennes vetenskapssyn stämmer inte överens med den som efterfrågas. Hon är skolad i en annan doxa och har förkroppsligat ett annat förhållningssätt. Hon känner sig därför låst i den miljö hon befinner sig i då den betonar andra värden än dem hon är skolad i. Att vara del av forskningsmiljön innebär att hon får göra avkall på det hon själv vill stå för.
Petra: Jag tror liksom om man har en väldigt stark dröm som liksom att snabbt bli docent eller liksom vara expert på ett smalt område, om det verkligen är det man vill så är det ju väldigt tilltalande att komma till en grupp där alla vill det. På något sätt och kanske till och med samma område också. /…/ Jag har aldrig trivts i någon sådan gruppering där man har liksom samma grundantaganden, sedan kan man ju ha samma intresse eller så…
Som citatet ovan illustrerar har Petra således inte habituerats i linje med bilden av den framgångsrike utbildningsvetaren. Hon har läst sin grundutbildning inom ett annat ämnesområde och har där anammat ett annat förhållningssätt till studieobjekt och teori. För henne är vetenskapen i sig drivkraften och inte så starkt kopplat till projekt och grupp. Hennes vetenskapssyn ligger närmare hur humaniora beskrivs i denna studie, där vikten av att vara allmänbildad och beläst betonas. Petra är medveten om att hon är skolad i en annan tradition och har fått kämpa för att tycka att utbildningsvetenskap som område är intressant. Hon menar att forskarutbildningen antagligen varit ”mycket lättare om jag antagits till något ämne i samhällsvetenskap från början”. Lösningen för Petra blir istället att söka sig till ett annat sammanhang vid utbildningsvetenskap där det inte är lika mycket fokus på det som hon uttrycker som ”den strömlinjeformade forskaren”. Intervjuerna med utbildningsvetarna visar att olika forskningsmiljöer och in-riktningar inom utbildningsvetenskapen lägger olika vikt vid internationella publiceringar och vad som anses vara mest centralt under utbildningen, men att
som av största vikt. Detta leder till att de intervjuade trots variationerna upplever att det finns ett förhållningssätt som är lite bättre och mer framgångsrikt om de önskar vara kvar. Detta till trots vill Petra vara en del av en verksamhet där det också är möjligt att undervisa och inte bara forska. I den miljö där Petra har svårt att passa in lyfts inte undervisningen fram som en central del av en vetenskaplig karriär. Där utgör 100 procent forskning fundamentet för framgång. Petra för-håller sig också kritisk till vad det egentligen innebär att betraktas som en av de excellenta forskarna och att vara en av dem som lyfts fram av verksamheten i stort.
Petra: om vi nu pratar om den här nidbilden eller så som jag har använt excellent, det är klart att man kan känna sig excellent och vara excellent på en massa andra sätt, men just så som jag pratar om det som någon slags föreställning av, att liksom bara någon som producerar någonting, de som på min enhet är excellent det är inte intellektuellt, det behövs inte för att bli, nej det tror jag inte krävs överhuvudtaget jag tror nästan är ett problem faktiskt, om man börjar fundera för mycket. Det tror jag bara blir problematiskt… Det är klart man kan fundera mycket på ett sätt, men man håller sig i boxen.
Som citatet ovan illustrerar ställer sig Petra frågande till de vetenskapliga spelreglerna i den miljö hon befinner sig och hon återkommer till bilden av den excellenta forskaren flera gånger i intervjun. För henne är det tydligt att det hon betraktar som vetenskapligt excellent inte är samma sak som hon uppfattar att organisationen lyfter fram som excellent.343 I hennes nuvarande miljö är produ-cerandet av text på löpande band detsamma som att vara framgångsrik och framstående vetenskapligt. Hon menar att det självklart kräver kompetens att publicera sig men betonar samtidigt att det måste finnas något annat sätt att mäta vetenskaplig framgång än bara i antalet publicerade artiklar.344 För henne handlar det om mer än så. Hon är skolad i ett annat förhållningssätt där det också innebär att vara allmänbildad och förhålla sig kritisk – det som är hennes bild av att vara intellektuell. Hon har därmed svårare att förkroppsliga den för henne
343 För vidare diskussion kring hur bedömningskriterier kopplade till excellens fungerar se till exempel M Brouns, ‘Gender and the assessment in scientific quality’, i Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för forskning (red.), Gender and excellence in the making, Publications Office, Luxembourg, 2004, ss. 147-154.
344 Tidigare forskning har bland annat visat att bedömningskriterierna för vad som anses som excellenta miljöer missgynnat kvinnor. Sandström, m.fl., 2010.
nya värdegrund som utbildningsvetenskapen erbjuder. Hon förhåller sig således kritisk till spelet så som det spelas, men inte till vetenskapen i sig.
Petra: /…/ jag tror att man kan ha läst dagstidningen varenda dag i 20 år utan att tänka en självständig tanke och ändå bli en så kallad excellent forskare, det är väldigt irriterande.
Som citatet ovan illustrerar är det frustrerande för Petra att hennes bild av en god vetenskapare inte tycks kompatibel med det som premieras i verksamheten och som lyfts fram som excellent. För Petra är det viktigt att behålla sin vetenskapssyn och bli accepterad av de forskare som hon själv anser gör god och intressant forskning. Det blir därför en omöjlighet att infoga sig i den färdiga forskarmallen så som hon uppfattar den. Petra söker sig därför till en annan miljö vid institutionen där mallen inte tycks lika tydlig och där hennes habitus stämmer bättre överens med de värden som eftersträvas. Petras berättelse visar hur spelet kan uppfattas olika i relation till den egna ämnesbakgrunden. För Petra blir ibland spelet svårare att avläsa eftersom hon inte är skolad i dess doxa. Hon har svårt att motivera sig och finna relevans i de vetenskapliga frågorna och de strider som sker på fältet. Det gör att hon ställer sig frågande till de givna spelreglerna. På detta sätt utmanar inte Petra illusio, att spelet är värt att spela, det hon utmanar är istället de värden som premieras av det delfält som hon befinner sig på. Lösningen blir att försöka förflytta sig på fältet till en del som i större grad präglas av en vetenskapssyn som stämmer bättre överens med hennes habitus. Citaten ovan illustrerar just Petras tro på att vetenskapens värden är viktiga att strida om och för. Genom att byta miljö försöker hon strida för en vetenskapssyn som är mer förenlig med hennes egen. Det hon kritiserar är utbildningsvetenskapens spelregler så som de lyfts fram i den miljö hon är verksam, inte spelets värde.
Petras nedärvda kulturella kapital blir heller ingen tillgång i mötet med utbildningsvetenskap. Det kan snarare nästintill betraktas som ett hinder i skol-ningen till att bli utbildningsvetare. Nedärvt kulturellt kapital uppfattas inte ha något reellt värde eftersom doktoranderna förväntas tillgodogöra sig tänkta färdigheter under utbildningens gång. Att värdesätta vetenskapligt arbete är bra men ingen automatisk tillgång i skolningen. Mycket nedärvt kulturellt kapital eller skolning i en annan doxa kan istället, vilket Petras berättelse visar, utgöra ett hinder om dessa tillgångar används till att ifrågasätta verksamheten och dess grundvärderingar. Denna typ av doktorand blir helt enkelt svårare att skola
synsätt inte lojal mot projektet utan ser vetenskapen som en större enhet. Hon har heller inte haft önskat stöd i utbildningen eftersom hon inte anammat handledarens teoretiska perspektiv eller rådande doxa.345
Den som inte har några nedärvda kulturella tillgångar med sig in i utbildningen eller är skolade i gängse vetenskapssyn redan under grundutbildningen tycks inte göra lika mycket motstånd i sin habituering. Att vara foglig gör det lättare att uppfylla bilden av den läraktiga eleven och att också färdigställa avhandlingen i tid.