Ett fält i dess allra renaste form går att beskriva som ett avgränsat system av relationer mellan positioner. Utifrån Bourdieus definition är ett fält ett område med egen logik och specifika symboliska kapital. Symboliskt kapital är resurser i form av erfarenheter och/eller egenskaper som ger anseende på fältet och som därigenom bidrar till en statusposition. Vidare skall det som sker inom fältet vara mer centralt för aktörerna än vad som sker utanför för att området skall leva upp till definitionen. Signifikant för fältet är att aktörerna strider om något som är gemensamt för dem. På det vetenskapliga fältet står striden om vad som är god vetenskap.
Ett fält befolkas av en mängd aktörer på olika positioner vilka tillsammans utgör det sociala rummet. 148 På det vetenskapliga fältet, som doktoranden träder in på när de påbörjar sin forskarutbildning, utgörs aktörerna av allt från forskare och lärare till politiska företrädare och byråkrater. Men det finns också andra viktiga aktörer, som redaktörerna för vetenskapliga tidskrifter, vetenskapsjournalister och forskningsfinansiärer. Tillsammans utgör de ett tredimensionellt rum där aktörerna på fältet förhåller sig till varandra utifrån de tillgångar de har. Vad som utgör en tillgång eller ett kapital i Bourdieus terminologi bestäms av fältet och det är utifrån dessa tillgångar som individerna ordnas i rummet i relation till varandra, så också doktoranden.149 Positionerna utgör således ett system av rela-tioner som fungerar som fältets struktur.
148 Marita Flisbäck har beskrivit den förberedande konstutbildningen som ett förmak till det konstnärliga fältet. Forskarutbildningen kan också i vissa avseenden betraktas som ett förmak eftersom det först är efter disputation som doktoranderna kan bli fullgoda medlemmar fältet. Samtidigt skiljer sig forskarutbildningen från den förberedande konstutbildningen på det sätt att doktoranden utövar arbetsuppgifter som fältets företrädare när de till exempel undervisar grundstudenter eller handleder uppsatser. M Flisbäck, Att lära sig konstens regler: En
sociologisk studie av osäkra framtidsinvesteringar, Diss, Göteborgs Universitet, Göteborg, 2006.
149 Fältet ses som en geometrisk modell, ett tredimensionellt rum där aktörerna på fältet förhåller sig till varandra utifrån de tillgångar de har. Vad som utgör en tillgång eller ett kapital i Bourdieus terminologi bestäms av fältet och det är utifrån dessa tillgångar som individerna ordnas i rummet i relation till varandra. Detta synliggörs tydligast i P Bourdieu, Distinction: A social critique of the judgement of taste, Harvard University Press, Cambridge, 1984, där han använder sig av korrespondensanalys för att illustrera smakernas och livsstilarnas fördelning i det franska samhället. Liknande kartor används då han studerat det parisiska universitetsfältet i Homo academicus.
Men större fält innefattar också mindre delfält, vilka inom vetenskapen kan sägas utgöras av de olika disciplinerna. Det innebär att fälten inte står helt oberoende av varandra eftersom varje större fält omfattar mindre delfält. Det finns sällan knivskarpa linjer mellan till exempel olika discipliner eller vetenskapliga in-riktningar. Det innebär i sin tur att individer, grupper och institutioner kan verka och agera inom en mängd olika sociala fält samtidigt eftersom de överlappar varandra.150
Men det är inte bara individerna, grupperna eller institutionerna som förflyttar sig eller befinner sig på olika fält samtidigt, många fält och delfält interagerar också med varandra. Till exempel så interagerar både det politiska och eko-nomiska fältet med det vetenskapliga, dels genom att tillföra nya resurser (ekonomiska medel) men också genom att bidra med nya positioner (inom forskningsråd etcetera) inom fältet. Det politiska, ekonomiska och vetenskapliga fälten tillhör alla det Bourdieu benämner som maktfältet. Inom maktfältet finns två styrande poler, den ekonomiska och den kulturella. För vetenskapen har det av tradition varit den kulturella som varit styrande även om den ekonomiska alltid varit av betydelse.
De sociala relationerna på ett fält kan analyseras som en kamp om och dominans över de mest prestigefyllda positionerna. Spelet om dominans på fältet gäller kontrollen över det symboliska kapitalet. Symboliskt kapital är resurser i form av erfarenheter eller egenskaper som ger anseende på fältet och som därigenom bidrar till en statusposition. Den som har de kapital som värderas högst har de bästa förutsättningarna att dominera fältets spel. Det symboliska kapitalet är relationellt, vilket innebär att en individs, grupps eller institutions egenskaper och/eller dess tillgångar, endast får ett värde i förhållande till dispositionerna hos dem som uppfattar och värderar dessa egenskaper och tillgångar på fältet.151 Det som är ett symboliskt kapital på ett fält behöver således inte vara av värde på ett annat. Vad som utgör ett symboliskt kapital på ett specifikt fält eller delfält är slutligen alltid en empirisk fråga.
150 P Bourdieu, Praktiskt förnuft: Bidrag till en handlingsteori, Daidalos, Göteborg, 1995, s. 44-48; D Broady, Sociologi
och epistemologi: Om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin, HLS, Stockholm, 1991, s. 269 f.
Det symboliska kapitalet är således grunden för makt och erkännande inom fältet. Detta kapital ger aktören möjlighet att fälla omdömen om dess praktik och till exempel avgöra vad som är bra och mindre bra vetenskap.152 Utifrån Bourdieus terminologi kallas de aktörer som har mycket av detta kapital, de
ortodoxa. De är benägna att försvara den makt som de tillskansat sig, då det
innebär en fördelaktig position på fältet.153 Alltså är det viktigt att deras erkännande och deras tillgångar fortsätter tillskrivas värde så att de kan behålla sina positioner. Ibland tvingas de ortodoxa att försvara ortodoxins diskurs, speciellt när nya, heterodoxa, aspiranter träder in på fältet och ifrågasätter de ortodoxas dominans. Då gäller det att ”återställa den tysta uppslutningen kring doxan”154
för att upprätthålla ordningen. Doxan kan sägas vara den minsta gemensamma nämnare som aktörerna på fältet sluter upp kring och accepterar. Doxan utgör den värdegrund på vilket fältet vilar och är en förutsättning för fältets själva existens.155 Detta innebär dock inte att den inte kan utmanas eller modifieras. Aktörerna på fältet kan ha delade meningar om vad som är doxans kärna men inte om dess existens i sig. Det innebär att vetenskapen knappast skulle ifråga-sätta sitt existensberättigande men att den hela tiden kan tvista om vad den vill, kan och bör bestå av. Till exempelvis kan arbetsvetare tvista om vad som är arbetsvetenskapens kärna och vad som är ”riktig” arbetsvetenskap och inte, men de ifrågasätter inte arbetsvetenskapens själva existens, bara dess möjliga eller omöjliga innehåll.156 Trots konflikterna på fältet är aktörerna eniga om kriterierna för att få lov att ta del av striden och de villkor som gäller när de ortodoxa utmanas. Denna konsensus ger fältet stabilitet – illusio. Det är denna kollektiva tro på att spelet är värt att spela som gör det mödan värt att ge sig in i spelet.157
Trots att aktörerna på fältet styrs av gemensamma regler, logiker och förhåll-ningssätt försiggår ständigt strider om makt och resurser och erkännande på
152 P Bourdieu, The field of cultural production: Essays on art and literature, Polity Press, London, 1993, s. 42.
153 Bourdieu, 1996, s. 115.
154 D Broady, Kulturens fält: Om Pierre Bourdieus sociologi, [Web-version], 1988, hämtad 7 maj 2014, http://people.dsv.su.se/~jpalme/society/pierre.pdf, s. 6.
155 P Bourdieu, ’The specificity of the scientific field and the social conditions of the progress of reason’, Social
Science Information, vol. 14, Nr. 19, 1975, s. 36.
156 Kanske kan vi också se detta spel när det sker paradigmskiften likt dem Thomas Kuhn talar om i De
vetenskapliga revolutionernas struktur, 2 uppl, Thales, Stockholm, 2009.
fältet.158 Fältet definieras dels av det symboliska kapitalet beskrivet ovan och dels av doxan, de gemensamma kärnvärderingarna.159 Att sluta upp kring doxan är således en förutsättning för att tycka att spelet är värt att spela. Det är en omöjlighet att vara en del av fältet om inte aktören samtidigt accepterar dessa kärnvärden (doxan) då de utgör grunden för fältet.160
För att få tillträde till ett fält krävs att aktörerna visar sig solidariska med detsamma. De nyinträdda måste visa att de är villiga att ställa upp på spelets regler och att de behärskar den kulturella koden på fältet, doxan. Doxan är för det vetenskapliga fältet de normer som är styrande för handlandet och för de strategier som anses möjliga. Hit hör av tradition till exempel tilltron till forskningens frihet, meritokratins okränkbarhet samt den akademiska världens autonomi.161 Utöver de övergripande normerna finns det även ytterligare kul-turella koder att ta hänsyn till inom respektive disciplin. Doxan finns således även inom delfälten, men här motsvaras den också av ämnets teoretiska kärna. I vad exakt den består är återigen en empirisk fråga. Klart är dock att arbets-villkoren förutsätter att doktoranden lär sig de kulturella koderna för att bli en del av fältet och forskarutbildningen utgör en del i denna fostran.
Genom fältbegreppet försöker således Bourdieu påvisa hur objektiva strukturer påverkar människan inom olika sfärer och områden samtidigt som han försöker synliggöra de strukturella relationer som finns mellan agenterna på fältet. Det övergripande syftet är därmed att försöka förstå människors handlande i ett specifikt socialt sammanhang med kopplingar till individens levda historia. I föreliggande studie är det sociala sammanhanget forskarutbildningen, fältet det vetenskapliga och delfälten de olika ämnesområdena.
158 P Bourdieu, Texter om de intellektuella: En antologi, B Östlings Bokförlag Symposion, Stockholm, 1992, s. 43 ff.
159 I föregående kapitel diskuterades dessa värden utifrån bland annat Mertons CUDOS-normer.
160 En aktör på till exempel det ekonomiska fältet förutsätts därmed vara intresserad av ekonomisk vinning eftersom den kapitalistiska logiken utgör ett av fältets kärnvärden. Det är alltså en orimlighet att vara en del av det ekonomiska fältet och inte sluta upp mot denna logik. Lika lite är det förenligt att vara en del av det vetenskapliga fältet och inte samtidigt värdesätta dess kärnvärden och doxa.
Kapital
Bourdieu talar övergripande om tre olika sorter av kapital, ekonomiska, sociala och
kulturella/symboliska. Ekonomiskt kapital är knutet till de materiella resurser som
individen, gruppen eller institutionen har att tillgå i spelet om de mest prestigefulla positionerna på fältet. Sociala kapital kan ses som förbindelser mellan de strategier som aktörerna använder sig av och utbyter sina kapitalformer genom för att öka resursernas värde. Strategier innebär aktörernas försök att värna värdet på sitt kapital, samt att försvara eller förbättra sin position på fältet.162 Det är dock viktigt att poängtera att strategi inte behöver ha något att göra med kalkylerande handling. Strategi i Bourdieus mening är en omedveten relation mellan ett habitus163 och ett fält. Det handlar således inte om ett cyniskt kalkylerande med en medveten strävan om att maximera sina tillgångar. Det är ”handlingar som objektivt riktas mot mål som kanske inte är de mål som eftersträvas på en subjektiv nivå”.164 Spelet på fältet skulle kunna liknas vid ett schackparti där olika spelpjäser deltar i samma spel men med olika förut-sättningar för nästa drag. Spelet handlar således om att få sina investeringar erkända och på så vis tillägna sig kapital och med det positioner.165 På det vetenskapliga fältet kan det ekonomiska kapitalet till exempel utgöras av forskningsmedel vilket i sin tur genererar forskningstid som kan resultera i vetenskapliga artiklar som till slut förbättrar den egna positionen genom den vetenskaplig status som tillfaller den som publicerar sig i välrenommerade tid-skrifter.