Föreställningen om vad som utgör ett symbolisk kapital vilar alltid på gruppens gemensamma trosföreställningar (doxa).167 Inom universitetsvärlden kan sym-boliska tillgångar till exempel vara en viss vetenskaplig titel eller position, förutsättningen är dock att det finns människor som är disponerade att uppfatta titeln som ett eget värde. Går vi utanför det vetenskapliga fältet kanske inte värdet är detsamma, eller ens uppfattas.168 Det symboliska kapitalet är således relationellt, vilket syftar till en individs, grupps eller institutions egenskaper och/eller dess tillgångar, i förhållande till dispositionerna hos dem som uppfattar och värderar dessa egenskaper och tillgångar.169 ”Spelet” på fältet handlar om att få sina investeringar erkända och på så vis tillskansa sig nya kapital.170
Vetenskapligt och akademiskt kapital som symboliska
kapital
På det vetenskapliga fältet finns två typer av symboliskt kapital som både är sär-skiljande och gemensamma, det vetenskapliga och det akademiska. Inom akademin utgörs Vetenskapligt kapital av en uppsättning egenskaper/tillgångar som är en produkt av aktörens handlande på fältet. Vetenskapligt kapital fungerar som ett symboliskt kapital eftersom det står för erkännande inom fältet. Det har som bygger på en annan struktur måste inte individen på samma sätt manifestera det symboliska kapitalet då det ofta är kopplat till specifika titlar vilka är beständiga över tid. Detta symboliska kapital utgör därmed en mer stabil form av symboliskt kapital och benämns av Bourdieu som det kulturella kapitalet. På detta sätt kom Bourdieu att ständigt utveckla sin terminologi i takt med att han undersökte nya fält. Detta gör att det ibland är svårt att klart definiera begreppen. Enligt Bourdieu själv är det alltid en empirisk fråga vad begreppen skall fyllas med, inte tvärt om.
167 Det symboliska kapitalet kan således aldrig vara en individuell angelägenhet. Bourdieu, 1996, s. 32.
168 Ibid., s. 170.
169 Broady, 1991, s. 170.
förallt bäring inom det egna fältet men kan även få det inom andra. Det kan också omvandlas till andra typer av kapital på andra fält än det egna.171 Även om det kulturella kapitalet är tätt knutet till det vetenskapliga menar Bourdieu att det inte är samma sak att ha vetenskapligt kapital som att ha införlivat kulturellt kapital. Värdet av kapitalet bestäms av vilken position som agenten har inom fältet. Generellt är det vetenskapliga kapitalet hos en agent sammanlänkat med dennes bidrag till vetenskapens framåtskridande. Det symboliska kapitalet på ett fält har bara ett värde för de agenter som uppfattar och är begåvade med förmågan att märka/uppfatta och uppskatta detta kapital. Det innebär till exempel att det kanske inte är av någon större betydelse för andra utanför vetenskapen om det är en docent eller en professor som tillfrågas som expert i ett publikt sammanhang, medan det på det egna fältet ibland kan ha avgörande betydelse var vederbörande befinner sig i hierarkin.
Symboliskt kapital tenderar också att tillfalla dem som redan har sådana tillgångar – kapital föder kapital.172 Det innebär till exempel att för att kunna tillskansa sig vetenskapligt kapital behövs ekonomiskt kapital för att kunna bedriva relevant forskning. Vid bedömningar av forskningsansökningar är dock den egna pub-liceringen av stor vikt för att få nya medel. Det innebär något förenklat att för att få lov att forska måste vederbörande redan ha forskat. Det är alltså, utifrån Bourdieus begreppsapparat, större sannolikhet att den som redan har också får mer då den besitter en bättre position. Bedömningen av vetenskapligt arbete är dock inte enkom kopplad till forskaren själv utan också till det universitet eller högskola som forskaren hör där olika lärosäten åtnjuter olika status.173 Det symboliska kapitalet är därmed inte bara bundet till forskaren utan också dennes organisation.
Det vetenskapliga kapitalet är, som beskrivet ovan, strikt knutet till vetenskaplig auktoritet och tillskansas främst genom erkännande inom fältet. Det akademiska
171 Bourdieu, 2004, s. 55.
172 Bourdieu, 2004, s. 56. Ziman talar om det som ”the Matthew effect” Systemet är känsligt för ”the Matthew Effect” Med detta menar han att ära och erkännande riskerar att tillfalla dem som redan fått detta genom systemet – ett slags cirkeltänkande där det blir svårt för oetablerade forskare att göra sig hörda. Ziman, s. 35 f.
173 A Ekström, ‘Research grants and the academic field: A comparison of the Swedish council for working life and social research and RALF and their science funding’, Conference paper prepared for Fourth European conference
kapitalet är i sin tur knutet till makten över den vetenskapliga världen. Det som är
specifikt för det akademiska maktkapitalet är att det kan ackumuleras genom kanaler som inte enbart är vetenskapliga, till skillnad från det vetenskapliga kapitalet. Genom maktpositioner över det vetenskapliga fältets institutioner174 i egenskap av till exempel minister, departement, dekan, rektor och/eller veten-skapliga administratör erövras akademiskt kapital. Dessa institutioner bygger på den byråkratiska principen för temporär makt över fältet. Ofta men inte nödvändigtvis krävs vetenskapligt kapital för att få tillträde till sådana positioner vilket gör att vetenskapligt och akademiskt kapital inte sällan sammanfaller. Båda kapitalformer har således stor betydelse för fältet men på delvis olika sätt. Bourdieu menar att det akademiska kapitalet oftare är knutet till den nationella kontexten i form av forskningsfinansiärer, akademier och kommittéer, medan det vetenskapliga kapitalet också sträcker sig utanför nationens gränser.175 Strukturen på fältet bestäms således av maktrelationerna och mönstret på utdelningen av de två symboliska kapital som är verksamma på det vetenskapliga fältet. En individ med mycket symboliskt kapital kan ta sig större friheter i vem eller vad den allierar sig med och kan göra utflykter mot andra fält och andra värdegrunder, vilken den med lite kapital inte kan göra utan att också utmana sin redan mindre fördelaktiga position. Det är således lättare för en etablerad forskare och professor att ta ut vidare svängar i sin forskning än vad det är för doktoranden eller den nyligen disputerade doktorn som fortfarande behöver bevisa rätten till en plats på fältet.
Inom universitetshierarkin finns också en komplexitet mellan och inom de vetenskapliga och akademiska positionerna som till exempel professorer, lektorer, adjunkter, forskarassistenter och doktorander, till de administrativa maktpositionerna som till exempel rektorer, prorektorer, dekaner och prefekter. Ibland förutsätts ett stort mått av vetenskapligt kapital för att tillskansa sig akademiskt dito som att sitta i forskningsråd eller vara rektor över ett lärosäte. Ibland finns inga sådana förbehåll då det har varit möjligt att vara prefekt med ansvar över den vetenskapliga institutionens verksamhet som icke disputerad.
174 Till exempel forskningsfinansiärer, ämnesinstitutioner, fakulteter och universiteten.
Och ibland sammanfaller positionerna eftersom en individ kan besitta positioner inom båda hierarkier samtidigt.
Viktigt att notera är att den vetenskapliga hierarkin på flera sätt är underförstådd och ofta formar stora delar av institutionslivet. Forskarens karriärväg skapas på basis av dessa hierarkier men sätter även ofta agendan för talarordningen vid seminarier och den interna statusen, för att ge några exempel.176
I den kamp som pågår inom det vetenskapliga fältet aktiveras således både det vetenskapliga och det akademiska kapitalet. De styrs av olika logiker där det akademiska kapitalet inte bara bygger på rent vetenskapliga värden utan också måste förhålla sig till statsmaktens förordningar och önskemål medan det veten-skapliga kapitalet vilar på traditionella vetenveten-skapliga värden. Det akademiska kapitalet verkar också ha störst värde i förhållande till fältets administrativa, politiska och näringslivsinriktade positioner medan det vetenskapliga snarare är förankrat i den inomvetenskapliga traditionen med en tro på entydiga normer för kvalitet. Idag måste dock även innehavare av vetenskapligt kapital förhålla sig till utomliggande påbud i större utsträckning än tidigare.
Till det akademiska kapitalet kan vi även inordna en vetenskaplig praxis som inte utestänger nyttotänkande i förhållande till det omgivande samhället, vilket mer eller mindre har varit uteslutet i relation till det vetenskapliga kapitalet. Före-trädare för det akademiska kapitalet framhäver en institutionaliserad gemenskap medan vetenskapligt kapital främst ses som en tillgång inom den yrkesmässiga forskardiskursen, där den egna forskarpositionen förvaltas genom den personliga och individuella yrkesmässigheten.177 Att välja en administrativ karriär kan så-ledes ge prestige inom universitetets hierarki men det behöver inte ge hög status bland forskarnas vetenskapliga rangordning, även om det kan göra det.178 Det är också svårt att odla de båda kapitalen samtidigt. Att inneha en administrativ position tillåter sällan tid till att bedriva forskning i någon större utsträckning, vilket gör det svårt att förvärva de båda kapitalen parallellt. De verkar heller inte
176 K Sköldberg & M Salzser-Merling, Över tidens gränser: Visioner och fragment i det akademiska livet, Carlsson, Stockholm, 2002, s. 15.
177 L Højgaard, ‘Fælleskab og faglighed: Diskurser om forskning og køn’, i L Højgaard & DM Søndegaard (red),
Akademisk tilblivelse: Akademia og dens kønnede befolkning, Akademisk forlag, København, 2004, s. 206.
vara utbytbara mot varandra även om det tenderar att vara välrenommerade forskare som har administrativa positioner. Det tycks dessutom svårt att återgå till forskning om det gått alltför lång tid mellan forskning och tid ägnad åt administrativa uppgifter. Det gäller därmed att vårda sitt kapital för att upp-rätthålla sin position på fältet.
Utöver dessa vedertagna symboliska kapital kan det också finnas andra vilka är verksamma i den lokala kontexten som hänger samman med den specifika disciplinens värdegrund.
Ett autonomt fält utmärks av att de symboliska vinsterna delas ut från positioner inom fältet.179 Pådet vetenskapliga fältet innebär det att en viss forskningsinsats är nödvändig för att vinna erkännande, vilken måste ha auktoriserats av agenter och institutioner som tillhör fältet. Politiker, fackförbund och byråkrater kan påverka tillströmningen av resurser till forskningen i dess vidaste mening (exempelvis pengar och diskussionsteman), men de saknar makt att ingripa i fältets interna strider. Enligt Bourdieu kan de inte påverka strider som berör monopolet över rätten att fälla sakkunniga och kompetenta omdömen om vetenskaplig vinning.180 Det förefaller vara en något förhastad slutsats av Bourdieu då kontrollen över det ekonomiska kapitalet påverkar de interna striderna, inte minst när det gäller medelstilldelning.181 Det är således inte bara de symboliska kapitalen som är av vikt, även de andra formerna av kapital är viktiga i spelet.
179 Bourdieu, 2004, s. 47 ff. Bourdieu menar vidare att ett relativt autonomt fält karaktäriseras av att systemet av krafter de interna (spänningarna inom fältet) och externa (krafter som kommer utanför fältet) är relativt oberoende av varandra.
180 Detta är dock en förenkling enligt min mening. Forskningsfinansiärerna påverkar vilka som tilldelas medel men också vad slags satsningar som skall göras. Den speciella satsning som gjorts på bland annat utbildningsvetenskaplig- och genusforskning är tydliga uttryck för detta enligt Y Hasselberg, Det akademiska fältet
och makten, uppsats framlagd vid det Svenska Historikermötet, Uppsala 22-24 april, 2005b, s. 4.
181 A Ekström, Forskningsfinansieringen och det akademiska fältet: En jämförande studie av anslagsfördelning och
forskningsanslag inom Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och Rådet för arbetslivsfrågor, D-uppsats, Sociologiska