Under 1949 påbörjades på uppdrag av Svenska Bryggareföreningen en studie av den svenska bryggerinäringen vid Industriens Utredningsinstitut:
Institutet har under året igångsatt en intensivundersökning av den svenska bryggeri- industriens struktur, där man bland annat skall söka att mera i detalj klarlägga de olikheter, som föreligga mellan skilda företag med avseende på produktionens omfattning och inriktning, distributionens organisation m.m. samt att bedöma dessa olikheters inflytande på de enskilda företagens kostnader. Jämförelser och analyser av kostnadsläget inom företag som arbeta under skilda förutsättningar, kunna vidare ge material för behandlingen av frågor rörande optimal företagsstor- lek, ekonomisk produktionsinriktning, lämpliga distributionsformer m.m.21
Utredningen omfattade maltdrycker, läskedrycker och mineralvatten, de senare två kategorierna dock bara när deras produktion bedrevs ”i teknisk eller ekono- misk kombination med skattepliktiga maltdrycker”.22 Totalt undersöktes 110
bryggerier (149 arbetsställen). Avsikten var att kartlägga produktions- och distri- butionsförhållandena. Studien var nästan heltäckande.
Bryggeriindustrien fattad i denna mening täcker efter produktionsvolymen icke blott all tillverkning i landet av lagrade maltdrycker klass II och III samt så gott som hela produktionen av lagrade maltdrycker klass I utan även ca 40 % av den totala produktionen av klass I färskt och ca 70 % av läskedrycks- och mineral- vattentillverkningen.23
Bryggeriutredningen drog ut på tiden. Från början var avsikten att den skulle vara klar 1950, därefter försköts slutdatum till 1951, men inte heller det visade sig hålla. Möjligen var problemet att för många upptagna personer var inblandade: Hans Söderlund, Kurt Eklöf, Einar Hardin, Karl-Olov Samuelsson, Herman Holm och Harald Nurk. I slutet av december 1951 skrev Söderlund ett brev som andades resignation till Holm, som vid denna tid befann sig i Genève, där han redogjorde för det komplicerade läget:
Tack för ditt sedan länge väntade och därför hjärtligt välkomna brev. På sätt och vis måste jag bekänna, att jag enbart varit glad över att Du inte låtit dig avhöra tidigare, helt enkelt därför att frånvaron av varje antydan om hur Du på ditt håll avancerat med BU (utmärkt uttryck) för mig inneburit en tröst, då jag hittills av
21 IUI (1949, s. 2). 22 IUI (1953d, s.1). 23 Ibid.
någon outgrundlig anledning ännu ej lyckats finna någon tid att ägna åt denna vår kära utredning. Jag har ännu inte hunnit läsa igenom och än mindre närmare begrunda Ditt nya bidrag till BU, och Du får därför ge Dig till tåls ännu en tid, innan jag återkommer med mina frågor och synpunkter. Emellertid hoppas jag, att Du snart blir i tillfälle att skicka över även det sista avsnittet, som Du hittills behållit, hur ofullständigt det än är. Det är ju alltid lättare att se hela kapitlet i ett sammanhang.
Du tycks fortfarande ha kunnat bevara Din ideella och hoppfulla läggning, och det gläder mig, att Du fortfarande tror, att BU i det närmaste föreligger helt klar. Dock måste jag ta dig ur den villfarelsen. Sedan Du reste, har mycket litet gjorts utöver vad som var färdigställt redan vid den tidpunkten. Hardins del är i alla fall helt klar, och han har presterat ett både digert och värdefullt arbete. Eklöfs del är åtminstone i huvudsak avslutad, även om det förefaller som om han skulle behöva sätta litet mera kött på benen. Vidare ha vi Samuelsson, som också är i det när- maste klar med sitt avsnitt. Av de delar som Nurk skulle skriva på egen hand, är det emellertid endast ett litet kort kapitel om kommunal försäljningsreglering, som blivit utskrivet, medan övriga delar fortfarande ligger på det s.k. förberedelse- stadiet. I dagarna har t.o.m. jag åtminstone börjat sätta mig ner med pennan i handen för att författa några kommentarer till våra många och stora tabeller. Men jag måste skam till sägandes erkänna, att det ännu inte givit något resultat, som är värt att nämna. Det hör i alla fall till mina viktigare nyårslöften att snarast möjligt sätta igång på allvar.24
Söderlunds sinnesstämning framgår av ett andra brev till Holm, där han bekän- ner att bryggeriutredningen ”sedan länge hängt som ett damoklessvärd över mitt huvud”, men att han äntligen hade kommit igång.25 Holm hejade på. I sitt svars-
brev till ”Hans Bryggare” skrev han: ”Jag kan inte annat än lyckönska Dig till Ditt oryggliga beslut att nu definitivt bringa ur världen det försåtliga hot mot sinnes- friden som BU nu länge utgjort.”26 I april meddelade Söderlund att den statis-
tiska delen av distributionsavsnittet i rapporten ”kommit att sammanrafsas på något av rekordtid, vilket givetvis gör, att innehållet är skäligen magert”, men att ”det förefaller ändå som om vi i stort sett fått någon hyfs på utredningen” och den förhoppningsvis snart skulle vara klar.27
Hela 1952 skulle emellertid gå åt. På IUI:s styrelsesammanträde i september 1952 blev Jonas Nordenson tvungen att lite kryptiskt att meddela att
24 Brev från Hans Söderlund till Herman Holm, 29 december 1951. 25 Brev från Hans Söderlund till Herman Holm, 29 februari 1952. 26 Brev från Herman Holm till Hans Söderlund, 14 mars 1952. 27 Brev från Hans Söderlund till Herman Holm, 7 april 1952.
… utredningsrapporten trots det omfattande arbete som nedlagts ej kunde bli rik- tigt av den klass som tidigare kännetecknat institutets publikationer. Detta läge hade uppkommit som en följd av en serie ogynnsamma omständigheter som ej kunde avhjälpas på detta sena stadium. Licentiat Nordenson underströk emeller- tid samtidigt att institutet skulle göra allt för att bringa utredningen i så gott skick som vore möjligt med hänsyn till det föreliggande utredningsmaterialets beskaf- fenhet. Ordföranden beklagade att bryggeriutredningen mött svårigheter av antydd karaktär men gav uttryck åt den förhoppningen att dessa erfarenheter skulle leda till en sådan organisation av den framtida forskningsverksamheten, att riskerna för ett upprepande eliminerades.28
Uppenbarligen skämdes Nordenson för tillståndet inom utredningen, eftersom han vid samma sammanträde föreslog ”att kostnaderna för bryggeriutredningen till någon del skulle bäras av institutet och icke i sin helhet debiteras Bryggeri- föreningen”, vilket också bifölls av styrelsen.29
Bryggeristudien var klar först i januari 1953.
Utredningen om bryggerinäringen blev klar 1953.
Bryggerinäringen var förhållandevis liten och den hade inte expanderat särskilt snabbt sedan första världskriget. Dess andel av den totala omsättningen inom industrin var endast 0,7 procent och dess arbetsstyrka uppgick till 0,8 procent av de totalt inom industrin sysselsatta. Industrins produktionsvolym hade bara ökat med 60 procent sedan mellankrigstidens början, medan livsmedelsindustrin som helhet hade ökat sin volym fyrfalt.
Bryggerinäringen var starkt geografiskt uppdelad. Utredningen redovisar för- säljningen av olika slags drycker i olika delar av Sverige, dess beroende av inkom- ster, skillnader mellan landsbygd och städer, liksom av nykterhetsrörelsens styrka:
28 Protokoll (1952b, s. 3–4). 29 Ibid., s. 4.
Nykterhetsrörelsens utbredning kan … antas medverka till att konsumtionen av lagrade maltdrycker varierar inom olika delar av landet. De organiserade nykteris- terna har på många orter majoritet i kommunalfullmäktige och nykterhetsnämn- der, och dessa myndigheter har ju ofta ett avgörande inflytande på de regionala och lokala utskänknings- och utminuteringsbestämmelserna.30
Värst var det i Norrland, Bergslagen och sydöstra Sverige. Givetvis uppvisade efterfrågan också säsongsvariationer, med toppar på sommaren och runt jul och nyår.
Konkurrensförhållandena inom bryggerinäringen var speciella. Statliga regle- ringar om vad dryckerna fick innehålla gjorde det svårt med kvalitetskonkurrens, priskontroll förhindrade priskonkurrens och regleringarna av försäljning och utskänkning gjorde det svårt att gå utanför de existerande kanalerna. Härtill kom frivillig områdesuppdelning för de företag som tillhörde Bryggeriidkareförbun- det.
Bryggeriutredningen gick igenom försörjningen med råvaror och arbetskraft i detalj, liksom lönebilden i branschen och råvaruåtgången. Företagsstorleken, pro- duktionsinriktningen, specialiseringsgraden, den tekniska utrustningens moder- nitet och kapacitetsutnyttjandet undersöktes. De lagrade maltdryckerna kom företrädesvis från stora och medelstora bryggerier, och de medelstora dominerade svagdricks- samt läsk- och mineralvattenproduktionen.
Ägarmässigt dominerades bryggeribranschen av ”några få mycket stora koncerner”, som svarade för nästan 70 procent av produktionen av lagrade malt- drycker, 40 procent av svagdrickan och 60 procent av läsk- och mineraltillverk- ningen. Utredningen redovisar i detalj fördelningen av produktionen av de olika lagrade maltdryckerna. Kapacitetsutnyttjandet inom branschen var förhållande- vis lågt och spridningen var stor.
Distributionsstrukturen inom bryggerinäringen var till övervägande delen regionalt eller lokalt inriktad. Försäljningsområdena var begränsade. Någon egentlig fristående partihandel förekom inte, utan bryggerierna levererade direkt till kunderna eller till detaljhandeln. Utredningen går igenom de olika kundkate- gorierna och deras inköp och redogör för distributionskedjans uppbyggnad och transportapparatens utformning, inklusive transportmedel och körsträckor.
Avslutningsvis görs en genomgång av några av de viktigaste utvecklings- tendenserna inom bryggerisektorn, med koncentration på rationaliseringsåtgär- der, både rationaliseringen av branschen som helhet (strukturrationaliseringen) och de rationaliseringsåtgärder som företogs inom företagen (den inre rationalise- ringen). Det var den förra som hade stått i centrum under de år som närmast
föregick utredningen. Branschen var en utpräglad ”närhetsindustri” och produk- tionsskalan bestämdes i huvudsak av befolkningsunderlaget. Tillverkningen var sällan specialiserad. Utredningen såg en spänning mellan den lokala inriktningen och de tekniska framsteg som gjorts och som tenderade att ge stordriftsfördelar. Under de två första decennierna av 1900-talet hade antalet företag i branschen minskat. Därefter hade kombinationen av regleringar och frivilliga överenskom- melser bromsat koncentrationstendenserna, men inte helt. Större bryggerier för- värvade andra företag. Det var emellertid inte på den tekniska sidan son samman- slagningsvinsterna gjordes, utan snarare på den administrativa och finansiella. Icke desto mindre fanns det mycket som tydde på att enhetskostnaden sjönk när tillverkningsenhetens storlek ökade. Detta måste dock ställas mot ökade distribu- tionskostnader.
Vad gällde den inre rationaliseringen fanns det en del att göra beträffande effektiviteten i utnyttjandet av råvarorna, inte minst det dyra humlet. Dock var spridningen stor både vad gällde humle och andra råvaror, liksom var fallet med arbetskraftsåtgången. Dock var de vinster som kunde göras på inre rationalisering inte frikopplade från strukturomvandlingsvinsterna:
Som … framhållits anger utredningens resultat att de större driftsenheterna i all- mänhet har lägre åtgångstal och kostnader än de mindre och detta gäller i särskilt hög grad de allra största bryggerierna. Detta kunde tyda på att spridningen i åtgångstal och kostnader mellan bryggerierna väsentligen skulle sammanhänga med de fördelar av olika slag som följer med ökande storlek. De konstaterade kostnadsvariationerna skulle därmed inte ange något utrymme för interna ratio- naliseringsåtgärder av teknisk och organisatorisk natur. Men även om själva före- tagsstorleken måste tillmätas stor roll som förklaring till skillnaderna, finns det anledning förmoda att de större bryggeriernas kostnadsförhållanden även sam- manhänger med omfattningen av den inre rationaliseringsverksamheten.31
Inte minst gällde det senare arbetskraftsåtgången. Utredningen rekommenderade därför att företagen undersökte mekaniseringsmöjligheterna.
Samtidigt med bryggeristrukturutredningen gjordes en utredning av kost- nadsförhållandena hos ett tjugotal företag inom branschen under 1948–49. Den hade den upphetsande titeln Intäkts och kostnadsförhållanden vid skatte
pliktiga bryggerier. Utredningen publicerades 1953 och hade genomförts av civil-
ekonomen Bertil Wallin, även den på uppdrag av Svenska Bryggareföreningen. Syftet var ”att på ett så överskådligt och jämförbart sätt som möjligt ange den ungefärliga storleksordningen av olika intäkts- och kostnadsposter och att i stora drag belysa skillnaderna i kostnadshänseende mellan olika företag för att därmed
ge en första utgångspunkt för åtgärder i rationaliserande och kostnadsbesparande syfte”.32
Underlaget för utredningen utgjordes av intäkts- och kostnadsuppgifter för verksamhetsåret 1948–49 från ett tjugotal skattepliktiga bryggerier och två svag- dricksbryggerier. Utredningen var inte textmässigt särskilt omfattande men inne- höll 37 tabeller och 13 bilagor! Wallin konstaterade lite uppgivet att när man inte känner till i stort sett allt om varje företag kan man inte dra några generaliserande slutsatser men menade ändå att utredningen kunde ge värdefulla uppslag till kost- nadsbesparingar och utgöra ett viktigt underlag för rationaliseringsåtgärder.