Våren 1962 publicerade IUI en skrift om maskiners åldrande och död, Verkstads
industrins maskinkapital, författad av Jan Wallander. Skriften byggde på statistik
från och intervjuer med tjänstemän vid 14 verkstadsföretag. För insamling och bearbetning av primärmaterialet svarade civilingenjören Bertil Eneroth. De erfa- renheter man vunnit i undersökningen hade även använts i 1959 års långtids- utredning.
Wallander inleder med konstaterandet att studier av kapitalbildningen oftast behandlat storleken och inriktningen av de årliga investeringarna. Man hade alltså god kunskap om tillflödet till kapitalstocken men saknade nästan helt kun- skap om ”avflödet”. Wallander förklarar:
40 Dagens Nyheter (1961). 41 Norrskensflamman (1961). 42 Kritz (1961c).
Med hänsyn till att verkstadsindustrin är föremålet för undersökningen, men även av undersökningstekniska skäl, begränsade vi oss vidare till maskinkapitalet. Undersökningen lades upp så, att vi i de undersökta företagen strävade efter att så fullständigt som möjligt kartlägga maskinkapitalets storlek och fördelning på maskintyper, användningssätt, ålder m.m. den 1 juli 1954 respektive 1959. Vi insamlade vidare uppgifter om vad som ”hänt” med maskinkapitalet mellan dessa två tidpunkter, dvs. inhämtade uppgifter om skrotningar, försäljningar, renove- ringar, reparationer och nyanskaffningar.44
Trots att undersökningen begränsats till 14 ”fall” blev materialet omfattande med uppgifter om 7 781 maskiner. Studien karakteriserades som explorativ, varför det inte var av primär betydelse att de utvalda företagen var representativa för bran- schen som helhet. Däremot hade man strävat efter att få med de viktigaste grup- perna inom verkstadsindustrin, dock inte företag med mindre än 300 anställda.
I första kapitlet diskuterar Wallander kapitalbegreppet. Han börjar med att fråga sig vad som menas med framåtskridande. ”I stort sett torde … mekanismen kunna beskrivas så, att det ekonomiska framåtskridandet uppkommer genom att vi avsätter tid från det löpande arbetet för att fundera ut nya och bättre lösningar på produktions- och distributionsproblemen …” Dessa tidskrävande operationer kunde bestå av forskning, utvecklingsarbete, utbildning, tillverkning och under- håll av nya produktionsredskap (verktyg, maskiner, byggnader, anläggningar), organisering av produktion och distribution, bearbetning av marknaden och intrimning av produktionsapparaten och distributionskanalerna. I investeringar för framåtskridande inkluderades alltså en del verksamheter som vanligtvis inte räknades som investeringar samtidigt som lagerinvesteringar inte inkluderades. Man måste vidare anpassa sig efter statistiken i Kommerskollegiums investerings- undersökningar och hålla sig till bruttoinvesteringar.
Vad skulle man då mäta? Jo, förklarar Wallander i andra kapitlet, för det för- sta den totala kapitalstocken vid olika tillfällen, för det andra tillförseln av nya kapitalföremål, bruttoinvesteringarna, och för det tredje förslitningen av den gamla kapitalutrustningen. Förslitningen kunde sägas bero på användning, tidens tand (rost etc.) och ekonomisk förslitning (föråldring), som innebar att tekniskt sett felfri utrustning skrotades. ”Ekonomisk förslitning kan endast tänkas äga rum i samhällen, som undergår ekonomisk utveckling.”45 Wallander skulle, om
han hade velat, kunnat använda begreppet skapande förstörelse.
I tredje kapitlet redovisas ålderssammansättningen på företagens maskinpark 1 juli 1954 och varje årsklass av maskiner följdes fram till 1 juli 1959 så att man kunde se i vilken omfattning maskiner utrangerats. Resultatet redovisas i en
44 Wallander (1962, s. 10). 45 Ibid., s. 30.
”överlevelsetabell” och ett ”kvarlevandediagram” som visade att hälften av maski- nerna fanns kvar efter 28 år.
Den industriella maskinparkens kvarlevande
Källa: Wallander (1962, s. 40).
I själva verket var livslängden ännu längre, eftersom utrangering av maskiner ofta innebar att de såldes till andra företag. Av de maskiner som utrangerats under perioden hade mer än hälften sålts och resten skrotats. Variationerna i livslängd mellan olika typer av maskiner var måttliga. Variationerna mellan olika företag var däremot kraftiga, från 19 till 50 år. Expansiva företag uppvisade, tvärtemot vad man kunde vänta sig, långa medellivslängder på sina maskiner. ”Förklaringen till detta torde vara att man har brist på kapacitet i sina verkstäder och därför har svårt att göra sig av med maskinerna.”46 Under rubriken reparationer och under-
håll redovisades fördelningen av kostnaderna för fyra typer av åtgärder: ombygg- nad, renovering, reparation (som svarade för hälften av kostnaderna) och service. En vanlig förklaring till maskinernas långa livslängd var att de successivt byggdes om, ”så att till slut inte annat är kvar av den gamla maskinen än fästbul- tarna i golvet”.47 För att kontrollera den saken hade man slumpvis valt ut 15 till
20 äldre maskiner i varje företag och undersökt vilka förändringar de undergått under sin livstid. Det visade sig att bara en liten del av maskinerna blivit ombyggda. De flesta fungerade precis som de gjort när de var nya. Andra över- raskande resultat var att kostnaderna för reparation och renovering var högst för yngre maskiner, att andelen skrotade maskiner var högst bland yngre maskiner, att lika stora andelar av ej utslitna som av utslitna maskiner gått till skrotning och att många utslitna maskiner inte skrotades utan såldes. Endast en liten del (12 procent) ersattes med ungefär likadana maskiner, resten med nyare varianter. Samtidigt kunde den maskintekniska utvecklingen endast i ett fall av fyra anses
46 Ibid., s. 48. 47 Ibid., s. 59.
ha lett till att en gammal maskin blivit utrangerad, vilket kunde tänkas bero på att den maskintekniska utvecklingen gick långsamt eller att företagen behöll sina maskiner längre än som var ekonomiskt motiverat. Wallander sammanfattar:
Maskiners fysiska livslängd – den livslängd de får om ekonomisk förslitning inte existerar – är mycket lång. Den ekonomiska förslitningen spelar emellertid sanno- likt en betydande roll ur de enskilda företagens synvinkel. Denna förslitning upp- står inte minst genom att företagens produktionsinriktning ändras. Att den totala livslängden trots detta torde vara så lång kan tänkas bero på, att maskiner ur eko- nomisk synpunkt i själva verket har flera liv. När de tjänat ut i en typ av produk- tion kan det fortfarande vara motiverat att använda dem i andra typer, antingen i det egna företaget – 2:a linjen – eller i andra företag i Sverige eller utlandet. Ju bättre tillgång det finns på dylika reträttplatser, desto mer sannolikt är det därför att summan av de ekonomiska liven kommer att sammanfalla med den totala fysiska livslängden. Om hushållningen expanderar snabbt blir tillgången på upp- gifter i 2:a linjen god i förhållande till utbudet. Eftersom en snabb expansion av ekonomin normalt kan antas samvariera med en snabb ekonomisk och teknisk utveckling får vi den egendomliga situationen, att en ökning i den tekniskt-eko- nomiska framstegstakten i själva verket kan förlänga maskinernas livslängd.48
Inte heller fann man något stöd för hypotesen att den tekniska utvecklingen skulle leda till anskaffning av större och dyrare maskiner.
StockholmsTidningen sammanfattade boken i en artikel som under rubriken
”De expansivaste företagen har de äldsta maskinerna” med en teckning av en svarv som drömmer om ett harmoniskt pensionärsliv.49
Den svenska industrins maskinkapital.
Källa: Stockholms-Tidningen
(1962a).
48 Ibid., s. 74-75.
I Industriförbundets Meddelanden publicerade Lennart Odqvist, direktör vid Ulvsunda Verkstäder AB, en synnerligen kritisk granskning av boken:
Även om den allmänna uppläggningen och diskussionen av olika problemställ- ningar är uppfinningsrik och ur flera synpunkter njutbar, måste man samtidigt tyvärr konstatera, att en hel mängd sakliga inadvertenser och ofullkomligheter i uppföljningen gör en hel del slutsatser osäkra, för att inte säga tvivelaktiga50
Odqvist klagade bland annat på kategoriseringen av vissa typer av maskiner och utrustning och på att undersökningen baserades på ett allt för litet material men slog ändå avslutningsvis an en uppskattande ton: ”Det viktiga är många gånger att väcka problemställningarna, och detta har Jan Wallander otvivelaktigt gjort på ett förtjänstfullt sätt.”51
Ett par socialdemokratiska tidningar publicerade en byråartikel vars huvud- poäng var att ”det fackliga arbetet är inte alldeles utan betydelse när det gäller att driva på ifråga om rationaliseringar och effektiviseringar inom näringslivet”. Man menade också att maskiner som varje företag bara kör en kortare tid skulle kunna användas av flera.52 Kanske hade artikelförfattaren sovjetiska maskinstationer i bak-
huvudet.
Svensk Industritidning noterade att progressiva företag hade längre livslängd på
sina maskiner än stagnerande företag och recensenten i Teknisk Tidskrift fann ana- lyserna värdefulla och upplysande om än inte uttömmande; boken borde i vart fall läsas av ekonomiskt ansvariga inom industrin.53 Enligt Ekonomen innebar
boken för en rad tankeställare för ekonomerna.54 Finanstidningen pekade i sin tur
på att undersökningen omfattade en särdeles expansiv del av den svenska ekonomin under en ovanligt intensiv högkonjunktur och menade
att vi här måhända har en av förklaringarna till den överkapacitet som i nuvarande läge av konjunkturspåmännen ansetts utgöra ett allt allvarligare hot mot den fort- satta välståndsutvecklingen. Kanske, när allt kommer omkring, överkapaciteten på vissa områden mindre beror på överdriven expansionslust hos de progressiva företagen än på att oekonomisk kapacitet bibehålls i företag som inte har krafter att följa med i galoppen. I så fall skulle en lågkonjunktur – som vi av andra
50 Odqvist (1962, s. 477). 51 Ibid., s. 478.
52 Dagbladet Nya Samhället (1962) och Nyheterna (1962b).
53 Svensk Industritidning (1962) och BoJ (1962). Teknisk Tidskrift återkom ytterligare en gång till boken (Hansson, 1963). Även en norsk industritidning anmälde den (Svendsen, 1963).
skäl måste be alla goda makter bevara oss ifrån – kunna bli en reningsprocess med på längre sikt gynnsamma verkningar.55
Wallanders bok lyckades, om inte annat, med att ställa många etablerade san- ningar på huvudet.