Sverige hade efter andra världskriget blivit alltmer beroende av olja. 1958 utkom Jan Gillberg och Erik Höök med den lilla skriften Oljan i svensk ekonomi, utarbe- tad på uppdrag av Svenska Petroleum Institutet, och rikligt försedd med tabeller och diagram. Höök hade svarat för upplägget, Gillberg för datainsamlingen och de två hade skrivit ett par kapitel vardera. De båda författarna kunde konstatera att oljans andel av den svenska energibalansen hade ökat från knappa 10 procent vid mitten av 1930-talet till närmare 50 procent vid mitten av 1950-talet. Under samma tid hade den svenska oljeimporten ökat från 1 eller 1,5 till 11 miljoner ton och utgjorde då värdemässigt 13 procent av den totala importen. USA:s betydelse för den svenska oljeförsörjningen hade minskat medan länderna runt Persiska viken ökat i betydelse.26
Inom landet fanns fem raffinaderier med en sammanlagd årskapacitet om 2,8 miljoner kubikmeter, motsvarande 20 procent av 1957 års oljekonsumtion. Kon- sumtionen hade stigit mycket kraftigt. Oljeförbrukningen per capita hade ökat med 480 procent mellan 1938 och 1957, mer än i de flesta jämförbara länder; endast USA, Canada, Island och Venezuela hade en högre förbrukning per capita. Särskilt förbrukningen av eldningsoljor hade stigit kraftigt. Deras andel av den totala förbrukningen hade ökat från 25 procent 1938 till 70 procent 1957. Mellan dessa år hade antalet motorfordon ökat med 320 procent men bensinförbruk- ningen med endast 130 procent vilket till en del berodde på övergång från bensin- till dieseldrift, fler småbilar och bensinsnålare motorer. Mellan 1935 och 1955 hade industrins produktionsvolym stigit med 126 procent, antalet anställda med 62 procent och den totala bränsle- och energiförbrukningen med 82 procent.
Den bild som framträder … och som innebär en ganska stor konstans i bränsle- och energiförbrukning per anställd och en klar sänkning av förbrukningen per
25 Ibid., s. 734.
producerad vara, ter sig kanhända något förvånande med hänsyn till att det så ofta anförs, att en fortgående rationalisering och mekanisering är förbunden med ökade bränsle- och energibehov. Man får emellertid hålla i minnet, att rationalise- ringen inte bara inneburit, att vi fått fler maskiner utan också, att vi fått effektivare maskiner. Denna ökade effektivitet är inte minst märkbar ifråga om bränsle- och energiåtgång.27
Under 1950 hade industrin svarat för hälften av den svenska oljekonsumtionen. Fem år senare var andelen 37 procent. Den offentliga sektorn hade samtidigt ökat sin andel från 4 till 10 procent och hushållen sin från 15 till 25 procent. Sjö- fartens och jordbrukets andelar hade legat stilla och ”landfartens” (bilismens) andel hade sjunkit från 22 till 17 procent trots att antalet bilar under femårs- perioden ökat från 252 503 till 636 543. Bensinpriset hade mellan 1935 och 1957 stigit i takt med konsumtionspriserna i allmänhet (med undantag för en kraftig uppgång i samband med devalveringen 1949). Gillberg och Höök behand- lade vidare oljans transportvägar och konstaterade bland annat att antalet bensin- stationer de senaste tjugo åren blivit något färre men större samtidigt som bensin- försäljningen tredubblats.
Avslutningsvis tog Gillberg och Höök upp temat ”staten och oljehandeln”. Det handlade om Sveriges genom oljeberoendet ökade sårbarhet vid krig och avspärrning och därav föranledda regler om beredskapslagring, om skatt på ben- sin som ”ett pris för de tjänster, som det allmänna tillhandahåller bilismen”.28
(1937 var skatten på bensin 32 öre per liter.)
I en artikel i Svensk Handel 1962 konstaterade Jan Gillberg att ett svenskt hus- håll konsumerade 6 000 liter olja om året. Endast USA och Kanada konsumerade mer. Oljan svarade för hälften av det svenska energibehovet och för 12 procent av det totala importvärdet. Oljeförbrukningen hade under 1950-talet ökat med 12 procent per år och främst konkurrerat ut stenkolet. ”Oljan har mer och mer för maskinen blivit vad mjölken är för människan”, som Gillberg uttryckte saken.29
Oljeberoendet hade utlöst återkommande diskussioner om oljepriset. En av de mest uppmärksammade kontroverserna på området utspelades mellan biolo- gen Paul Ehrlich och ekonomen Julian Simon. 1968 publicerade Ehrlich boken
The Population Bomb som utmålade ett malthusianskt katastrofscenario enligt vil-
ket befolkningsexplosion i världen skulle medföra knapphet och kraftiga pris- ökningar på råvaror. Några år senare kom Simon ut med The Ultimate Resource i vilken han visade att priserna på råvaror trots ökad förbrukning visat fallande ten-
27 Ibid., s. 20. 28 Ibid., s. 47.
dens och argumenterade för att resurserna tack vare marknadsmekanismen aldrig kommer att ta slut.30
Under samma tid (1951–61) som konsumentprisindex i Sverige hade ökat med 39 procent hade oljeprodukterna före skatt minskat i pris. Oljepriset hade alltså följt den trend som Julian Simon tio år senare skulle dokumentera. (Tren- den skulle dock brytas genom den första oljeprischocken 1973.) Intressant är att Gillberg också oroade sig för beroendet av ”ryssoljan”, en motsvarighet till vår tids europeiska beroende av rysk naturgas.31
Efter två böcker om den kemiska industrin 1955 och 1958 presenterades så 1966 en slags syntes, filosofie doktorn Peter Fitgers skrift Petrokemiska utveck
lingslinjer. Fitger hade tidigare varit vd vid Sveriges Kemiska Industrikontor och
var inte anställd vid IUI. Han började med en kort översikt av den kemiska industrins utveckling i framför allt Tyskland och definierade petrokemisk industri som ”alla de kemiska förädlingsindustrier som ytterst baserar sig på petroleum – däri inräknat naturgas – som råvara”.32 Han redogjorde därefter för framställning
och användning av en rad petrokemiska produkter vilka i produktionskedjans första led bestod av syntesgas, acetylen, propylen och aromatiska kolväten. Fitger förespråkade en nordisk tullunion på produktområdet och mer forskning inom plastindustrin samt avslutade med att hänvisa till vad den senaste långtids- utredningen haft att säga om framtiden för den kemiska industrin i Sverige, vil- ket kort sagt var att den var liten men hade goda förutsättningar för expansion.