År 1954 gav IUI ut en bok om Den fria världens råvaruförsörjning. Det handlade om en översättning av en amerikansk rapport från 1952. Det året hade nämligen en amerikansk statlig kommission under ordförandeskap av William S. Paley 1952 avgett ett betänkande om den framtida försörjningen med industriella råva- ror i länderna utanför sovjetområdet.66 I rapporten hade kommissionen redovisat
den dittillsvarande utvecklingen och försökt ange tendenser i fråga om tillgång och efterfrågan på dessa råvaror under de kommande 25 åren. Den omfattande rapporten hade väckt stor uppmärksamhet i och utanför USA, särskilt som ame- rikanska åtgärder hade stor betydelse för andra länders råvaruförsörjning, varför IUI beslöt översätta och publicera delar av den. De delar som översattes gällde den framtida utvecklingen för enskilda industriella råvaror och energitillgångar samt kommissionens rekommendationer och åtgärdsförslag. Rapporten komplet- terades med en statistisk bilaga i syfte att belysa tillgång och efterfrågan på råva- ror i Sverige.67
Den som låg bakom utgivningen var Wilhelm Peppler. 1951 publicerade han en artikel om ”Råvaruproblem” i Svensk Tidskrift.68 Råvarupriserna hade stegrats
kraftigt under Koreakriget men Peppler menade att det handlade om en långsiktig trend som påbörjats under andra världskriget och fortsatt med USA:s ekonomiska expansion, Europas återhämtning och industrialisering i vissa råvaruproducerande länder. I slutet av år 1950 hade OEEC fattat beslut om åtgärder för att motverka råvarubristen och ett system för internationell fördelning av råvaror diskuterades i olika sammanhang av representanter för Europa och USA. Vad Peppler diskuterade var alltså precis de problem som föranledde president Truman att påföljande år tillsätta Paley-kommissionen.
Peppler fick snabbt upp ögonen för denna rapport:
65 Ibid., s. 5.
66 Resources for Freedom (1952). 67 IUI (1954b).
Jag hade fått kännedom om en amerikansk statlig utredning om världens råvaru- försörjning som jag beställde genom UD. Jag tyckte den var en intressant studie och föreslog Jonas att vi skulle sammanfatta denna stora utredning med anpass- ning till Sverige och Sveriges situation, resurser och behov. Den offentliga ameri- kanska undersökningen var utförd av The President’s Commission on Raw Mate- rials, kallad Resources for Freedom, den så kallade Paley-rapporten i fem volymer som tillkom under Koreakriget. Jonas tyckte att det var en bra idé, jag utarbetade en sammanfattning och vi kompletterade den amerikanska studien med svenskt statistiskt material, sammanställt med stöd av en hjälpsam medarbetare på Statis- tiska Centralbyrån. Studien publicerades av IUI, men på min begäran utan angi- vande av författare.69
Utgivningen motiverades i ett förord av Jan Wallander:
Med hänsyn till det omfattande utredningsmaterial som Paley-kommissionen pre- senterat och den stora betydelse som amerikanska åtgärder kan få för andra län- ders råvaruförsörjning är det naturligt att betänkandet väckt stor uppmärksamhet även utanför USA. Även vid bedömningen av de problem, som kan uppkomma för Sverige i samband med råvarufrågorna, är Paley-kommissionens betänkande av intresse. Industriens Utredningsinstitut har därför ansett det motiverat att sprida kännedom om rapporten …70
Den svenska sammanfattningen bestod av fyra delar: kommissionens förklaring av hur den gått till väga, dess rekommendationer och förslag till råvarupolitiska åtgärder, dess bedömning av den framtida utvecklingen för enskilda industriella råvaror och energitillgångar (omfattande ca 130 sidor av dryga 200) samt en bilaga om förbrukningen av råvaror i Sverige.
Kommissionen räknade med fortsatt ekonomisk tillväxt i industriländerna och därmed ett fortsatt ökande råvarubehov. Eftersom de inhemska råvarutill- gångarna i dessa länder redan i stor utsträckning tagits i anspråk skulle efterfrågan rikta sig mot transoceana länder, vilka emellertid också var under industrialise- ring, varför anspråken på råvarutillgångarna skulle skärpas. Samtidigt hade explo- ateringstakten varit snabbare än upptäckten av nya och lättillgängliga fyndig- heter. Dessa förhållanden pekade mot höjda råvarupriser. För att trygga en kontinuerlig råvarutillförsel utan nämnvärda kostnadsstegringar behövdes en långsiktig planering av hushållningen med råvaror. Behovet av planering hade accentuerats av att handelsutbytet mellan östblocket och övriga världen minskat radikalt varigenom en rad viktiga råvarukällor bortfallit för länderna utanför
69 Peppler (2006, s. 185). 70 IUI (1954, s. 4).
sovjet sfären, av kommunismens utbredning i Asien som hotade att avskära ytter- ligare råvarukällor och av erfarenheterna från Koreakriget med dess prisstegringar på de internationella råvarumarknaderna.
Utredningen fokuserade på försörjningssituationen i USA, avgränsades geo- grafiskt till att omfatta den fria världen och tidsmässigt till en period av cirka 25 år, alltså fram till 1975, och ställde kostnadsfrågan i centrum:
En ständigt återkommande tes i rapporten är att råvaruproblemets kärna i själva verket är en fråga om kostnader. En summering av alla fysiska råvarutillgångar av olika slag, oberoende av fyndigheternas koncentrationsgrad, har enligt kommis- sionens mening föga intresse ur försörjningssynpunkt.71
Kostnaderna sammanhängde förstås med råvarutillgångarnas geografiska och geologiska belägenhet och med transportkostnaderna. Kommissionen gjorde antagandet att råvarupriserna på lång sikt i stort sett inte skulle förändras i förhål- lande till den allmänna prisnivån. Desto svårare var det att göra antaganden om den framtida tekniska utvecklingen, som var av betydelse för såväl tillgång som efterfrågan på råvaror. Ett annat antagande var att USA:s BNP skulle öka med 3 procent om året och fördubblas fram till 1975. Efterfrågan på råvaror förvänta- des inte öka lika mycket eftersom de föga råvarukrävande servicenäringarna växte snabbare än övriga näringsgrenar. Utifrån dessa antaganden räknade kommissio- nen med att efterfrågan på råvaror totalt sett skulle öka med 50–60 procent men med stora variationer mellan olika råvaror.
Kommissionen hade också gjort beräkningar utifrån antaganden om BNP- ökningar i andra länder men för de underutvecklade länderna, som i huvudsak var råvaruproducenter och saknade inhemska industrier, gjordes inga BNP- kalkyler. Man beklagade att uppgifterna om tillgängliga råvarutillgångar i världen var mycket ofullständiga. Takten i upptäckten av nya fyndigheter ansågs utgöra en bättre indikator på de potentiella råvaruresursernas storlek.
Som riktpunkt för sina rekommendationer hade kommissionen målsätt- ningen att USA:s och den övriga fria världens växande råvarubehov skulle kunna tillgodoses utan stigande reala kostnader. Två centrala målsättningar angavs: att säkerställa USA:s framtida behovstäckning med särskild hänsyn till beredskaps- synpunkter och att bidra till ett snabbt ekonomiskt framåtskridande, särskilt i de råvarurika underutvecklade länderna. ”Den sistnämnda målsättningen har anknytning till USA:s utrikespolitiska strävanden att hålla tillbaka kommunis- mens expansion i den fria världen.”72
71 Ibid., s. 17. 72 Ibid., s. 33.
Kommissionen koncentrerade sin uppmärksamhet till fyra områden: interna- tionella investeringar, internationell handel, internationellt tekniskt bistånd till underutvecklade länder samt instabiliteten på de internationella råvarumarkna- derna. Man ville bl. a. se en ensidig nedsättning av de amerikanska råvarutullarna i de fall då USA var i huvudsak beroende av import för sin försörjning med en råvara.
Större delen av rapporten bestod av en genomgång av försörjningsutsikterna på olika områden. Som exempel kan nämnas att kommissionen förutsåg att en stor del av den amerikanska förbrukningen av olja i framtiden skulle komma från inhemska skifferfyndigheter. I en bilaga gjordes ett försök att belysa Sveriges för- sörjning med vissa viktiga industriella råvaror. Detta försök omfattade perioden 1936–38 till 1950. Någon prognos för framtiden gjordes inte. Som skäl härför angavs att Sverige saknade statistik över råvaruförbrukningens fördelning på olika områden och utrikeshandelns stora betydelse för efterfrågan på industriella råva- ror.
Under 1956 gav IUI ut en liten skrift om Skrothandelns ställning och betydelse
i samhällsekonomin. Det hade fallit på Erik Hööks (nit)lott att utföra denna
undersökning på uppdrag av AB Gotthard Nilsson, ett skrot- och återvinnings- företag i Älmhult. Resultatet hade publicerats i en festskrift till just Gotthard Nilssons sjuttioårsdag och publicerades nu alltså som en liten (åttasidig) skrift. Höök kunde konstatera att av en årlig uppsamling av råvaror på 713 000 ton år 1955 utgjordes 490 000 ton av järn- och metallskrot, 160 000 ton av pappers- avfall och 28 000 ton av textilavfall och resten av ben, tagel och glas m.m. Omkring 500 företag ägnade sig åt skrothandel varav cirka 50 var grossister; av de resterande ägnade sig hälften delvis åt partihandel medan den andra hälften var rena detaljister. I branschen var 3 500 personer sysselsatta och därutöver hade 1 000 personer med tillstånd att bedriva uppköparverksamhet. Höök illustrerade sin framställning med en karta över ”skrotfallet i olika län” och en illustration av ”järnets cirkulation”. Gjutjärnskrot gick till järngjuterier, smidesjärnskor till järn- bruk. Importen av järnskrot växlade kraftigt från år till år. Uppsamlingen av metallskrot (koppar, mässing m.m.) hade jämfört med järnskrotet liten omfatt- ning. Under andra världskriget hade flera pappersbruk byggts om för att kunna utnyttja pappersavfall som råvara, vilket innebar att detta avfall svarade för 10–15 procent av papperskonsumtionen. I många andra länder var återvinningen större och Sverige exporterade också ganska stora mängder pappersavfall. År 1955 var det sammanlagda värdet av all skrotimport 48 miljoner och av all skrotexport 44 miljoner kronor. Avslutningsvis siade Höök om att skrothandelns betydelse – liksom dess produktivitet – skulle komma att öka.73
Jan Wallander drog sitt strå till stacken med en liten stencil om metodiska problem i samband med beräkning av skrotning av personbilar i vilken resone- manget ”förtydligades” i matematisk form.74