En annan av de studier som programmet om utvecklingslinjer avkastade var
Svenskt distributionsväsende (1952), författad av Roland Artle, civilekonom och
amanuens vid Företagsekonomiska Forskningsinstitutet på Handelshögskolan.29
Artle var alltså inte anställd vid IUI. Han disputerade 1959 på avhandlingen Stu
dies in the Structure of the Stockholm Economy på Handelshögskolan.30 Artle blev
sedermera pionjär inom input-output-analys (och återkommer i den egenskapen i ett annat kapitel i denna bok) och professor i nationalekonomi i Göteborg och vid University of California, Berkeley.
Det svenska distributionsväsendet.
Däremot granskades Artles manus av en nyanställd IUI-medarbetare – Lars Nabseth. Med Artles formulering var huvudsyftet med hans studie ”att söka ge en bild av vissa väsentliga sidor av varuhandelns struktur samt att söka analysera skeendet inom varuhandeln på ett sådant sätt, att de mera långsiktiga struktu- rella utvecklingstendenserna framträder”.31 I första hand gällde det att belysa
varuhandelns framtida behov av arbetskraft eftersom det var främst på det områ- det distributionsväsendet konkurrerade med andra näringsgrenar om knappa resurser.
Under 1946 hade 12 procent av arbetskraften varit verksam i varuhandeln. Andelen var större bland kvinnor (20 procent) än bland män (9 procent). Varu- handelns personal motsvarade numerärt en tredjedel av de sysselsatta inom indu- stri och hantverk. De årliga investeringarna i byggnader och anläggningar inom
29 Artle (1952). 30 Artle (1959). 31 Artle (1952, s. 1).
varuhandeln utgjorde dock enbart en tiondel av motsvarande investeringar inom industrin.
Hur skulle då distributionsväsendet avgränsas? Distributionen sköttes ju inte bara av gross- och detaljhandel utan även av producenter och konsumenter. En ”funktionell” analys av distributionen skulle emellertid medföra statistiska mät- ningsproblem som var ”i det närmaste oöverstigliga”. Artle konstaterade därför ”att det teoretiskt vore önskvärt att kunna behandla distributionsfunktionen i samhället i dess helhet men att den följande analysen rent statistiskt måste inrik- tas på det institutionellt avgränsade begreppet varuhandeln” (lika med distri- butionsväsendet).32 Den på så sätt ”institutionellt” avgränsade varuhandeln
omfattade år 1946 mer än 96 000 arbetsställen, av vilka dryga 85 procent föll på detaljhandeln. Vid dessa arbetsställen var 405 000 personer sysselsatta, av vilka merparten, 75 procent, arbetade inom detaljhandeln.
Bestämningsfaktorerna för det svenska distributionssystemet.
Källa: Artle (1952, s. 16).
De viktigaste faktorerna bakom utvecklingen inom varuhandeln var enligt Artle den allmänna ekonomiska utvecklingen, befolkningsutvecklingen, den tekniska utvecklingen, transportväsendets utveckling, konsumenternas och producenter- nas inverkan genom sin efterfrågan på distributionsapparatens tjänster, myndig- heternas handlande och varuhandelsföretagarnas eget agerande. Sambanden mel- lan dessa faktorer åskådliggjordes i diagrammet ovan.
Analysen av varuhandelns utveckling blev, som man lätt kan förstå, oerhört komplicerad. Avhandlingen består av två delar. Artle börjar den första delen med att ge en redogörelse för detaljhandelns uppbyggnad 1946 med avseende på arbets- ställen, företag, branscher och lokalisering (kapitel 2). Därefter redogörs för för- ändringar i detaljhandelns uppbyggnad och omfång mellan 1931 och 1946 för att
ge en uppfattning om vart utvecklingen var på väg (kapitel 3), varpå följer en redogörelse för grosshandelns uppbyggnad (kapitel 4). I nästa steg studeras arbets- kraftens (kapitel 5) och försäljningens (kapitel 6) sammansättning och förändring.
I avhandlingens andra del behandlas distributionsverksamhetens miljö – den allmänna ekonomiska utvecklingen, befolkningens, transportväsendets och tek- nikens utveckling, konsumenter och producenter, myndigheters åtgärder (kapitel 7). Efter en genomgång av varuhandelsföretagarnas och distributionsverksam- hetens framtida utformning med avseende på etableringsvilja, konkurrens och lokaliseringstendenser inom detaljhandeln samt utvecklingstendenser inom grosshandeln (kapitel 8) når Artle fram till sin sammanfattande bedömning om varuhandelns arbetskraftsbehov på längre sikt (kapitel 9). Även i det fallet var kalkylen så komplex och osäker att den ”på många punkter snarare [får] uppfattas som ett räkneexempel än som ett uttalande om en grundad sannolik utveckling”.33
Utgångspunkten var ”vissa siffror för år 1946 över den privata konsumtionen totalt och på olika huvudgrupper inom varuhandeln”, siffror ”i stor utsträckning byggda på lösa uppskattningar”, som användes för att prognostisera arbetskrafts- utvecklingen fram till 1960. Från 1946 till 1960 beräknades sysselsättningen inom livsmedelshandeln öka med cirka 15 procent, inom lanthandeln med 10 procent, inom textil-och beklädnadshandeln med 20 procent och inom övrig detaljhandel med 30 procent. Inom grosshandeln beräknades ökningen bli 20 procent. För hela varuhandeln innebar detta en ökning med ca 20 procent eller dryga 80 000 personer (från 405 000 till 488 000). Den förmedlade varuvolymen beräknades öka med 40 procent under samma tid och effektiviteten i verksam- heten beräknades alltså öka, bland annat genom strukturförändringar, som själv- betjäning, mångfilialsystem och distributionsteknisk rationalisering. Inte desto mindre skulle behovet av arbetskraft inom distributionen öka snabbare än i sam- hällsekonomin som helhet.
Artle avslutade dock sin bok i ett optimistiskt tonläge:
Vissa skäl talar för att handeln har relativt gynnsamma rekryteringsmöjligheter. Framför allt synes dessa bestå i att distributionsarbetet har relativt stark attrak- tionskraft på den kvinnliga arbetskraften. […] Det bör därvid beaktas att i den mån handeln skapar ökade möjligheter att deltidssysselsätta gifta kvinnor, har den måhända möjlighet att dra in ny arbetskraft i förvärvsledet, vilket skulle minska den samhällsekonomiska belastningen av varuhandelns ökade arbetskraftsbehov.34
33 Ibid., s. 169.
34 Ibid., s. 183. I en ledare i Dagens Nyheter (1953) beklagades bristen på pålitliga siffror om handelns rationa- lisering. Ledarskribenten fann dock några siffror att hänvisa till i Roland Artles bok men övergick därefter till att diskutera boken Distributionsekonomiska problem (1953) utgiven av Företagsekonomiska forskningsinstitu- tet vid Handelshögskolan och SNS.
I det sakkunnigutlåtande han avgav när Roland Artle sökte en professur i Lund tillmätte Ragnar Bentzel distributionsboken ”stora förtjänster”. ”Trots att boken utgör Artles egentliga förstlingsarbete framstår han här som en driven forskare med förmåga inte endast att behandla ett svårbemästrat statistiskt material utan även att föra stringenta teoretiska resonemang.” Bentzel fortsatte med att skriva om en framställning ”med sedvanlig elegans” och han frapperades ”av den träff- säkerhet varmed Artle bedömt den framtida utvecklingen. Jag tillmäter denna bok ett betydande specimensvärde.” 35
I ett par artiklar 1961 tog Lars Lidén upp distributionsfrågorna till förnyad behandling. I den ena artikeln diskuterade han en nyinrättad distributionssektion vid Industriförbundet. Denna sektion hade inrättats sedan det ”formligen explo- derande överflödet i en utpräglad köparens marknad” hade gjort det till ”en tving- ande nödvändighet för industrin att ägna distributionsfrågorna ökat intresse”.36
Inom detaljhandeln gick koncentrationen till större butiker och framför allt själv- betjäningsbutiker snabbt och även partihandeln kännetecknades av stark koncen- tration. Distributionssektionen hade att arbeta med frågor som reklamens roll, finansierings- och rabattfrågor, detaljhandelns inköpssamverkan och s.k. makt- rabatter, offentlig upphandling där stat och kommun som stora kunder tillskan- sade sig förmåner som inte kom enskilda köpare till del. Det gällde att bevaka ”de näringsvårdande myndigheternas” intentioner. Ur tidskriften Tiden kunde Lidén citera en formulering om att den statliga politiken borde ta formen av ”en plan- hushållning vars mål är att skapa eller åtminstone imitera det tillstånd som skulle råda om konkurrensen var perfekt”.37
I den andra artikeln anknöt Lidén till detta tema: ”Den gammalliberala tesen om konkurrensens välsignelse lever vidare i statsdirigerad tappning, fastän huma- niserad och påverkad av alla erfarenheter och idéströmningar, som genomsyrat lagstiftarna sedan Adam Smiths tid.”38 Här var temat att fabrikanterna/industrin
satt i kläm mellan eller deltog i ett triangeldrama med myndigheterna och detaljhandeln.