Enligt Skinner är det ingen skillnad mellan människors inre och yttre liv – allt är bete- ende och allt kontrolleras utifrån. Det vore, skriver han, dåraktigt att förneka att ”en liten del av universum är inneslutet i en mänsklig hud”, men lika dåraktigt vore det ”att påstå att den världen, på grund av att den är privat, måste vara av annan natur än värl- den utanför” (1971, sid 170). Med detta synsätt avvisar han alltså inte bara en dualism mellan kropp och själ, utan också mellan organism och omvärld.
Nästan all vetenskap om mänskligt beteende härleder, menar Skinner (1971, sid 25) beteende till inre fenomen som ”sinnesstämningar, känslor, karaktärsdrag, den mänsk- liga naturen och så vidare”. Det innebär en oförmåga eller ovilja att se att exempelvis känslor och karaktärsdrag i själva verket har ett ursprung i organismens förstärknings- historia. Att någon känner en viss sak i en viss situation och till följd av det agerar på ett visst sätt, bör förstås mot bakgrund av organismens tidigare erfarenheter. Det är inte
känslan som är beteendets ursprungliga upprinnelse, utan det som i den nu aktuella
situationen aktiverar en viss känsla.47
Föreställningen om människan som autonom, och som någon som själv styr över sitt handlande är missledande. Vårt medvetande är en språklig produkt (inte ett uttryck för en oberoende individ) och tänkandet, liksom språket, beteenden bland andra. Följakt- ligen ska ansvaret för det mänskliga beteendet inte tillskrivas den enskilda personen:
Den vetenskapliga analysen för över både äran och skammen till omgivningen. (Skinner, 2003 [1971], sid 23)
Omgivningens betydelse är dessutom, i Skinners framställning, missförstådd, inte minst genom att alldeles för få ser att omgivningen – precis som gäller i den evolution- ära processen – väljer ut och förstärker vissa beteenden, men inte andra.
47 Att känslor är något socialt är en framträdande tanke också hos exempelvis Johan Asplund och den
tvärvetenskapliga forskningsinriktning som kallas ”emotionologi”. Se exempelvis Bergman, Florin och Ljunggren (red) (2017).
Detta sätt att se på människan och hennes relation till omvärlden hör – som vi upp- märksammar i kommande kapitel – till det som Skinner blivit allra mest kritiserad för. Att se människan som kontrollerad av yttre faktorer (och att därtill förespråka utveck- landet av en beteendeteknologi i syfte att mer medvetet utnyttja detta faktum för att styra det mänskliga beteendet), är svårsmält för många. Dock inte för den radikala behaviorismens upphovsperson själv, som förhåller sig till det som till något tämligen oproblematiskt, eller kanske snarare ofrånkomligt. Hela Skinners teoribygge och filosofi står på just detta fundament: alla människor, liksom alla andra organismer, kontrolleras utifrån, vare sig vi vill det eller inte. Det finns inget sådant som en fri vilja och fria människor. Att försöka ingripa i kontrollen, genom olika former av beteendeteknolo- gier (det vill säga genom anpassningar av omvärlden så att bara vissa beteenden förstärks medan andra utsläcks), är betydligt bättre än motsatsen. Det finns inget sätt att leva bortom denna kontroll, därför bör vi när vi vill uppnå förändring, istället ändra på de betingelser i omvärlden som fungerar kontrollerande. Vi bör, med andra ord, ta kon- trollen över kontrollen, eftersom det i sin tur kan generera förändringar i människors beteende (Skinner 1976, sid 208-209). I en ofta citerad passage skriver han att en män- niska ändrar en annan människas beteende genom att ändra den värld hon bebor:
One can help a person by arranging an environment which exerts control, and if I am right, one cannot help a person without doing so. … “Help” points to the interests of the person helped and “control” to the interests of the controller, but before we decide that the first is good and the second bad, we should ask whether the controller is affected by his own good or the good of others. (Skinner, 1976, sid 199, 205, min kursivering)
Kursiveringen i den sista meningen ovan innehåller en ofta förbisedd aspekt av Skinners idealsamhälle (vars konturer tidigt tecknades i den utopiska romanen Walden 2 från 1948). Det präglas inte av personer som strävar efter omedelbar njutning och personlig vinning utan av förstärkningskontingenser som är tänkta att uppöva medborgarnas för- måga att skjuta upp den personliga behovstillfredsställelsen (genom att lära sig själv- kontroll) och att verka för allas bästa. En sådan samhällsutveckling sker dock inte, enligt Skinner, av sig själv, utan behöver ta beteendeteknologin till sin hjälp.
The notion of evolution is misleading—and it misled both Herbert Spencer and Darwin—when it suggests that the good represented by survival will naturally work itself out. Things go wrong under all three contingencies of selection48 and they may need to be put right by explicit design. (Skinner, 1976, sid. 205/226)
Som svar på kritiken mot den determinism som är tämligen öppet uttalad i idén om att med beteendeteknologi styra människors beteende, försvarar sig Skinner med att pla- nerad styrning är bättre än svag och slumpartad. Dessutom, menar han, stärks förut- sättningarna för organiserat motstånd om kontrollen är synlig och urskiljbar:
När de åtgärder folk är utsatta för är dolda eller kamouflerade, är det vanskligt att åstadkomma någon motkontroll; det framgår ju inte klart vem det är man bör undfly och vem man bör attackera. (Skinner 2003 [1971], sid 90)
Vad är nu detta? Motkontroll? Jo, trots tankegångarna kring yttre kontroll är människor och andra djur enligt Skinner inte passiva objekt för omgivningens styrning. All kon- troll är tvärtom parad med motkontroll. “We all control, and we are all controlled” (Skinner 1953, sid 438). Varje organism försöker kontrollera omgivningen, för att be- hålla kontrollen över sig själv. Och omgivningen kontrollerar i sin tur organismen, ge- nom de beteenden som ”väljs ut” och förstärks. Detta är ett slags socialpsykologiskt perspektiv på relationen mellan organism och omvärld. Kontroll och motkontroll är en elementär del av tillvaron och det är behovet av motkontroll som uppstår i samband med försök till aversiv kontroll (Delprato, 2002, sid 191). Ett sätt att undkomma aver- siv kontroll är (som jag nämnde ovan) att uppföra sig i enlighet med kontollörens för- väntningar. Eleven gör sina läxor och arbetaren arbetar ännu hårdare. Ett annat sätt att undkomma är genom motkontroll, vilket är vanligt förekommande i samband med tvång och/eller när det är uppenbart att den som styr får uppenbara fördelar på den andras bekostnad (Skinner 1953, sid 315-316). Den som utövar motkontroll gör det genom att negligera eller ignorera de försök till kontroll man är utsatt för alternativt genom att fly eller gå till fysisk eller verbal motattack (se exempelvis Skinner 1953, sid 321-325, 1976 sid 210-223).49 Närvaron respektive frånvaron av motkontroll är, som
jag läser Skinner, det som socialt definierar en situation, vilket också det är en socialpsy- kologisk och konstruktivistisk precisering. Möjligheten till motkontroll finns alltid när- varande, även om den inte utövas. Att en dirigent kan briljera, en lärare trollbinda eller en förälder styra är en följd av hur relationen mellan kontroll och motkontroll ser ut.
Förutom att beskriva förhållandet mellan kontrollerad och kontrollör, kan motkon- troll också – inom beteendeanalysen – fungera som en signal om att någon är utsatt för aversiv kontroll eller försök till sådan kontroll, på ett sätt som ”aktiverat” motkontrol- len. Den som, exempelvis, ser ett barn som verkar helt döv för den uppmaning som föräldrarna just uttalat eller en hund som sticker iväg med sin boll istället för att komma och leka när hundens matte eller husse kommenderat loss, kan på goda grunder anta att det som just bevittnats är uttryck för motkontroll och att det följaktligen finns någon
49 Skinners beskrivning av de val som den som utsätts för aversiva metoder kan ta till, har drag av fysio-
logen Walter Cannons teori om fight or flight-respons – en teori som idag (bland annat i relation till posttraumatiskt stressyndrom) utökats med ytterligare responser: fight, flight, freeze, or fawn. Se exempel- vis Walter Cannon (1932). Wisdom of the Body. United States: W.W. Norton & Company.
eller något i situationen som samtidigt utövar (eller försöker utöva) aversiv kontroll (jämför Delprato, 2002, sid 193).
Frånvaro av motkontroll ska dock inte tolkas som tecken på frihet (Delprato, 2002 sid 195). Istället kan det handla om att de som kontrolleras är så svaga eller försvagade att de inte har någon möjlighet att utöva motkontroll50 men också, omvänt, att kon-
trollen huvudsakligen utövas genom positiv förstärkning vilket tar bort impulsen till motkontroll (de som kontrolleras blir hela tiden förstärkta för sitt sätt att bete sig och utsätts därför inte av sådan aversiv kontroll som kan skapa beteenden som flykt, mot- attacker eller ignorans).
The critical condition for the apparent exercise of free will is positive reinforce- ment, as the person feels free and calls himself free and says he does as he likes or what he wants or is pleased to do. … positively reinforcing consequences do not generate avoidance or escape or any behavior designed to change the conditions in which it occurs. (Skinner, 1976, sid 60)
Dessa möjligheter att styra genom positiv förstärkning är något som Skinner här och var problematiserar (se exempelvis 1953, sid 437, 443-449). Han tillstår att det är fullt möjligt att missbruka all vetenskap, inklusive beteendevetenskapen, i syfte att erhålla kontroll över andra människor i eget intresse. Det skulle kunna innebära ett använ- dande av inlärningsteorin för att öka den egna kontrollen över andra, genom att positivt förstärka dem man vill kontrollera på ett sätt som ökade deras lydnad gentemot regler som gynnade en själv. Ett sätt att undvika en sådan användning av inlärningsteorin och ändå kunna använda den vore, enligt Skinner, att långsamt, genom en politisk maktut- övning som uppmuntrar ett beteendevetenskapligt experimentellt förhållningssätt, bygga en kultur på inlärningsteoretisk grund som förstärker sådant beteende som är av godo för de styrda. ”Government for the benefit of the governed” (sid 444).
Det går inte, menar Skinner, att på förhand definiera vad som är rätt respektive fel, gott respektive ont, eftersom det mänskliga livet och den mänskliga kulturen är så ex- tremt komplex. Det går inte heller att tro att vetenskapen ensam och en gång för alla kan vara lösningen. Den är lika mycket som allt annat en del av ett historiskt händelse- förlopp och hoppet finns istället just i den historiska utvecklingen där, enligt Skinner
50 I fem fall menar Skinner (1976, sid 211) att motkontrollen i mänskliga sammanhang är satt ur spel
eller kraftigt försvagad, nämligen när det handlar om omsorg om små barn, mycket gamla människor, fängelseinterner, svårt psykiskt sjuka och utvecklingsstörda. (Samma sak torde kunna gälla, även om Skin- ner inte formulerar sig kring det, i relationen mellan människor och andra djur). Det som i vården och omsorgen om dessa grupper kan se ut som en alltför känslokall och demoraliserad praktik (i avsaknad av medkänsla och etisk kompass) är, menar Skinner (1976, sid 211) uttryck för de kontrollerade gruppernas svårigheter att utöva motkontroll. Unga och gamla är för svaga för att protestera, fängelseinterner är för hårt polisiärt kontrollerade, psykiskt sjuka och utvecklingsstörda saknar kapacitet att organisera ett mot- stånd.
1976, den experimentella beteendevetenskapen kommit att blomstra och med stor san- nolikhet, genom den insikt den erbjuder om att det är mer fruktbart att reformera kul- turen och den sociala omgivningen än den enskilda individen, också kommer att fort- sätta blomma och positivt bidra till den mänskliga kulturens utveckling och fortlevnad (se vidare exempelvis 1953, sid 444-449 och 2003 [1971