Argumentation kring likalöneförslaget

Textförslagen behandlades därefter av delegaterna vid ett betydande antal sittningar under den trettiofjärde sessionen som ägde rum 1951. Av mötesprotokollen framgår att den svenske arbetsgivarrepresentanten Bergenström återkommande argumenterade för att frågan inte var mogen för reglering och att det inte kunde komma ifråga att definiera likvärdigt arbete utifrån kraven i arbetet. Ur arbetsgivarens synvinkel var det dyrare med kvinnlig arbetskraft än manlig, menade han, och de ökade produktionskostnaderna måste bestämma vad som ur arbetsgivarsynpunkt kunde anses vara likvärdigt arbete. Det skandinaviska arbetsgivarförslaget att produktionskostnaderna skulle styra kvinnolönerna hade röstats ner med 54 röster mot 30 (fem avstod från att rösta) men Bergenström fortsatte trots detta att argumentera för sin linje, när de föreslagna texternas begrepp och formuleringar skulle kompromissas fram.

Tisdagen den 26 juni 1951 lät det så här, återgivet i mötesprotokollen:¹⁷⁹

176 Vogt (1948) Kvinnearbeid og Kvinnelønninger, Utredning utarbeidet etter oppdrag fra Sosialdepartementet., ss 79-83.

177 Report V (2), s 63.

178 Report V (2) Chapter III Proposed conclusions, s 89 ff.

Mr Bergenström (Employers´delegate, Sweden) – I am going to speak on behalf of the employers of the four Northern countries, but I should like to say that the general views that I am putting forward are shared by a large number of employers from other countries. Bergenström fortsatte:

The question of women´s wages in relation to men´s wages has been the subject of much discussion during the last thirty years. Many people have asked why it has not been possible to find a solution to the problem after all this time. In this connection, it is necessary to remember that the problem arises regarding the distribution of the workload within the family. In most of the countries it was, and in many cases still is, the head of the family who, by his labour provides financially for his family, the wife being responsible for domestic duties.

It is not surprising that it has not been possible to reach unanimity on this difficult question.

Nevertheless, there are today millions of women gainfully employed who carry out valuable work. There is no doubt that they are indispensable in various occupations, although there are certain differences between men and women regarding labour potential. Thus, it is a wellknown fact that absenteeism among women workers is considerably higher than that of men. In Sweden, impartial investigations have shown that absenteeism among women workers is twice as high as it is among men.

Bergenström fortsatte sitt anförande med att framhålla att kvinnor hade färre yrkesverksamma år än män och därför, i jämförelse med män, var dyrare arbetskraft.

Dessutom var de ointresserade av att fortbilda sig och utveckla sitt yrkeskunnande.

Om man nu snabbt skulle höja kvinnors löner och därmed frångå en relation mellan kvinnors och mäns löner som var väl etablerad, skulle det medföra att män försökte återta sin överordnade position, vilket skulle leda till inflationstendenser.

Sammanfattningsvis, avslutade Bergenström, skulle en likalönereform medföra stora nackdelar.

De svenska arbetstagarrepresentanterna gick inte emot Bergenström och hans åsikter i debatten. Det gjorde däremot andra länders arbetstagarföreträdare och även regeringsrepresentanter. Man kan spåra såväl ilska som ironi i följande inlägg från den finska regeringsrepresentanten Mrs Leivo-Larsson. Hon undrade om de närvarande möjligen upptäckt att varje nyfött barn också har en far. Hon ifrågasatte även Bergenströms siffror om kvinnors frånvaro och sade att i Finland var ogifta män mer frånvarande från arbetet än ogifta kvinnor. Kvinnor som var bättre betalda var mindre frånvarande enligt den undersökning som Bergenström stött sin argumentation på.

Detta är ju, uttalade Mrs Leivo-Larsson, i själva verket ett argument för att höja kvinnolönerna. Hon påpekade också att arbetsgivare, när det gällde mäns löner, inte differentierade lönerna med hänsyn till frånvaro.

Miss Godwin, som representerade Storbritanniens arbetstagare, påpekade i likhet med många andra talare, att likalöneprincipen fanns i ILOs konstitution och att somliga

179 Record of Proceedings, Thirty-fourth session Geneva 1951, s 334.

tydligen inte förstått dess innehåll. I följande yttrande kritiserade Godwin den svenske delegatens hållning.

It had actually been suggested that all women should be penalised for the abseenteism of some women. Absenteeism was a varying factor, among men as among women, and it had not been suggested that male workers should receive a lower rate because of absenteeism among one section of them. The rate for the job had been an accepted principle in the British trade union movement for the past sixty years. – Whatever the difficulties may be we believe that the International Labour Organisation must meet its obligations towards women workers.

Den svenska regeringens hållning under förhandlingarna var att om en reglering inte kunde undvikas måste den ges formen av en rekommendation, inte en konvention.

Dock skulle man kunna tänka sig en konvention som bara gällde statligt anställda och lanserade denna tanke i ett av remissvaren över föreslagna texter. Denna hållning förklarades med den långa traditionen i Sverige att låta arbetsmarknadens parter utan statlig inblandning reglera lönefrågor. Regeringen uttryckte också viss oro för att kollektivavtalssystemet skulle hamna i kris om likalöneprincipen infördes.¹⁸⁰

I de många debatterna i arbetsgrupper och på själva arbetskonferensen blev det tydligt att det också fanns arbetsgivarrepresentanter som stödde likalönetexterna. I ganska många länders konstitution fanns bestämmelser om lika lön för kvinnor och män, även om de hade varierande omfattning. Att antagande av en konvention skulle försvåra arbetet mot utjämning av löneskillnaderna var en åsikt som de nordiska länderna var tämligen ensamma om. Däremot var det från andra länders representanter en vanlig åsikt att det var angeläget att införa en tillämpning i praktiken av likalöneprincipen, eftersom det ledde till en orättfärdig konkurrens, om länder som tillämpade lägre löner för kvinnor kunde konkurrera ut män i länder som tillämpade likalöneprincipen.¹⁸¹ Argumentet ger skäl att ifrågasätta om kvinnornas situation var det mest prioriterade, trots att det såg så ut. En underlåtenhet att anta en konvention skulle slå mot männens löner och det var deras arbeten man måste värna.

I den svenska delegationen hade arbetsgivarsidans syn på saken slagit rot. LOs delegater anslöt sig till SAFs ståndpunkter och SAFs linje, att alla typer av ökade kostnader för arbetsgivaren skulle beaktas. Både SAF och LO hade på ett tidigt stadium anslutit sig till ”the over-all value” definitionen. Den negativa synen på andra sätt att definiera lika och likvärdigt arbete kom till uttryck på olika sätt. LO delade SAFs uppfattning att likalönesatsningar innebar risk för arbetslöshet för kvinnorna.

Om det inte fanns några löneskillnader vid lika arbete och arbetsgivare kunde välja

180 Regeringarnas remissvar redovisas i två rapporter, Report V (2) Equal Remuneration for Men and Women Workers for Work of Equal Value, thirty-third session Geneva 1950 samt Report VII (2), thirty-fourth session Geneva 1951.

181 Samma argumentation låg till grund för likalöneregleringen i artikel 119 i Romfördraget, se kap. 7 om EU-rätten.

mellan att ha män eller kvinnor anställda, så skulle arbetsgivarna självklart föredra män, eftersom de var pålitligare arbetskraft. LO-ledamoten Sigrid Ekendahl (ersättare) blev så starkt oroad över detta scenario, att hon lade fram ett förslag om att likalönebestämmelserna skulle kompletteras med ett förbud mot uppsägning om uppsägningen hade samband med likalönen. Den ordinarie LO-ledamoten Arnold Sölvén såg nästa dag till att förslaget drogs tillbaka.¹⁸² Om skälen kan man endast spekulera. Trodde man inte på skrämselpropagandan? Var det oro för att det skulle uppfattas som ett halvt medgivande om man gav sig in på att komplettera förslaget till konvention? Eller var det helt enkelt så att männens arbetstillfällen var så viktiga att ett uppsägningsskydd för kvinnor snarast var ett hinder?

Den slutliga omröstningen avsåg ett förslag som fortfarande hade ”job content” som bas för likalöneregeln men som mjukats upp vad gällde takten i genomförandet och metoderna för genomförandet. Tisdagen den 26 juni 1951 kunde konstateras att en konvention antagits med 109 röster för, 38 röster emot och 35 nedlagda röster. Helt klart blev dock inte arbetet förrän vid påföljande års session. För Sveriges del kan konstateras att Sölvén röstade för, Bergenström röstade emot och den svenska regeringen lade ner sin röst.