Bourdieus teori om fält, habitus och symboliskt kapital

Pierre Bourdieus handlingsteori är en teori med vilken han undersöker praktiker inom olika sociala fält. Nyckelbegrepp inom teorin är fält, habitus, doxa, symboliskt kapital, distinction och symboliskt våld.

88 Haslanger 2012, s 314, s 320, s 11. I likhet med juristen Catharine MacKinnon anser Haslanger att könskategorier definieras relationellt. Man är kvinna eller man tack vare sin position i ett system av sociala relationer. Kön är hårt knutet till hierarkiska ordningar.

89 Skeggs 1997.

90 Adkins & Skeggs 2004, s 21 ff.

91 Litteraturvetaren och genusforskaren Toril Moi delar denna uppfattning. I en essä med titeln Att erövra Bourdieu i Kvinnovetenskaplig tidskrift skriver hon att Bourdieus teori inte bara framhåller den sociala konstruktionen av kön utan också den oändliga variationen hos den sociala faktorn kön.

Enligt Bourdieus terminologi avses med fält ”an area of structured, socially patterned activity or practice”.⁹² Fält och praktik är breda begrepp som inkluderar både struktur och karakteristiska aktiviteter. En liknelse med magnetfält kan göras. På sätt som an liknas vid en magnet utövar fältet sin dragningskraft på alla som kommer inom dess räckvidd, utan att de som upplever dragningskraften är medvetna om varifrån den kommer. Precis som vid magnetism kan man, när det gäller det sociala fältets inflytande, tala om ett slags inneboende mystik. Bourdieu söker förklara detta osynliga men mäktiga inflytande som fältet har på mönstren av människors beteende.

I den rättsliga sfären, ”the world of law ” talar han om ”internal politics of the profession” som utövar sitt eget specifika och vidsträckta inflytande på varje aspekt av lagens funktion utanför själva professionen. Det juridiska fältet har liksom andra fält specifika koder som bestämmer funktionen i samhället.

Koderna fungerar som inlärda djupa beteendestrukturer inom fältet. Bourdieus beteckning är habitus. Med detta ord, som på latin kan betyda olika saker, bl.a.

beteende, hållning och stil, avser Bourdieu ”the habitual, patterned ways of understanding, judging and acting which arise from our particular trajectory position as members of one or several social fields and from our particular trajectory in the social structure.”⁹³ Habitus är det som, utöver alla individuella variationer i beteenden som kan finnas, ger grupperna som dessa beteendestrukturer skapar, sammanhållning och soliditet. Habitus i betydelsen uppsättning av dispositioner som en grupp eller en individ har vid ett visst givet tillfälle är dock inte ett statiskt begrepp. Enligt Bourdieu kan emellertid en grupps habitus vara så väl anpassad t.ex. till andra gruppers habitus, att den visar en stark tendens att reproducera sig.

Inom fältet pågår strid och tävling om kontroll som leder till ett hierarkiskt system inom fältet. Det är skillnad i status mellan olika professioner som är verksamma inom detta. Det finns en underliggande lingvistisk och symbolisk värld där kampen om auktoriserad och legitim tolkning av ”texterna” äger rum. Med ”text” menas inte bara skrivet material utan också beteenden och sedvänjor som är karaktäristiska för fältet.

Bourdieu spårar i detalj de språkliga strategier med vilka aktörerna i den rättsliga världen anstränger sig för att placera sina interna normer, så att de får en vidare räckvidd i syfte att etablera legitimitet för sina värden.

Symboliskt kapital är Bourdieus begrepp för att beteckna den rikedom som en individ eller grupp har ackumulerat, inte i form av pengar eller annan egendom, utan i symbolisk form.⁹⁴ Auktoritet, kunskap, prestige, akademiska titlar, tacksamhetsskulder som vi skapat genom gåvor eller favörer till andra människor är

92 Bourdieu (1977) Outline of a theory of practice, s 72 ff. Se även Bourdieus artikel The Force of Law:

Toward a Sociology of the Juridical Field. I The Hastings Law Journal Vol.38, s 805.

93 The Force of Law, s 811; Bourdieu 1977.

94 Bourdieu 1977, ss 171- 183.

exempel. Sådant symboliskt kapital kan enligt Bourdieu snabbt omvandlas till mera traditionella former av ekonomiskt kapital.

Fältet kommer att stå för ett slags censur. Bourdieu använder begreppet symboliskt våld för att beskriva vilka strukturer som är involverade när individer eller grupperingar som erkänns av fältet som legitima företrädare och som ägare av det symboliska kapitalet går till attack mot dem som utmanar dem. De senare kämpar för att få en position inom fältet. De som har det symboliska kapitalet blir språkrör och representanter för fältets doxa, det som är det förgivettagna och självklara och som framställs som odiskutabelt. Utmanare som inte har samlat tillräckligt kapital kan inte anförtros rätten att föra talan. De mäktiga ägarna till det symboliska kapitalet kommer att utöva den symboliska makten, och därigenom det symboliska våldet. Om situationen är sådan att alla agenter på fältet i viss utsträckning har samma habitus medför detta att de med symboliskt kapital välutrustade agenternas rätt till makt erkänns inte minst av dem som hoppas att en dag kunna placera sig i deras ställe.

Doxa är begreppet för det självklara.⁹⁵ I Outline of a theory of practice, s 168, har Bourdieu åskådliggjort vad han menar med en teckning av en rektangel, inuti vilken finns en oval. Inom ovalen finns vad han kallar diskursuniversum (alla åsikter och uppfattningar vi har om världen) och utanför ovalen det icke ifrågasattas universum, som kallas doxa. Därmed avses att det alltid finns sådant som är så accepterat att det blivit helt osynligt och därför inte alls går att tala om.

Bourdieu använder också begreppet distinction från vilket utvecklas principer för att skapa skillnader. Därmed menas att olika sociala grupper skapar och upprätthåller olika typer av skillnader. Det kan gälla skillnader mellan rika och fattiga, insiders och outsiders och även skillnader mellan vad som värderas positivt och vad som betraktas som negativt. Symboliskt våld ansluter till dessa begrepp och innebär att skillnaderna appliceras på mottagare som har litet val i fråga om de ska acceptera eller tillbakavisa dem. Symboliskt våld är avsett att vara en provocerande term. Det hänger nära samman med miscognition.⁹⁶ Bourdieu vill därmed beskriva en process varigenom maktrelationer inte uppfattas för vad de verkligen är utan framstår i en form som gör dem legitima i de personers ögon som är underkastade makten. Man kan kalla det en påtvingad missuppfattning om hur relationen egentligen är beskaffad. De dominerande åstadkommer detta genom språket som får de underkastade att acceptera dominansen. Det är ett sätt att eliminera konflikter.

Hur kan då Bourdieus handlingsteori och begrepp tillämpas på min forskningsfråga och mitt material? Ett fält enligt Bourdieus terminologi definieras som ”ett system av relationer mellan positioner besatta av specialiserade agenter och institutioner som

95 På klassisk grekiska betyder doxa det man förväntar sig eller den allmänna uppfattningen.

96 Det franska ordet är méconnaissance. På engelska också misrecognition.

strider om något för dem gemensamt”.⁹⁷ Arbetsmarknadens parters centrala och lokala organisationer med dess anställda ombudsmän och förtroendevalda samt Arbetsdomstolen och de till domstolen knutna ledamöterna befinner sig alla inom det (kraft)fält där avgöranden om löner och andra förhållanden på arbetsmarknaden avgörs. Bourdieus teori skulle då innebära att det inom detta fält har utvecklats en habitus i form av normer som fältets aktörer blir inskolade i och som skapat en särskild inställning till vad som kan eller bör göras i samspelet med motparten eller i relation till dem som befinner sig utanför fältet. Det kan innebära att grupperingar som inte är etablerade inom fältet ses som dess fiender. Detta är en förklaringsmodell som stämmer väl in på hur arbetsmarknadens parter bemött aktörer som setts som inkräktare på fältet, t.ex. syndikalistiska fackföreningar.⁹⁸ Bourdieu menar att ett fält hålls samman av en värdegemenskap. En sådan värdegemenskap finns, som jag kommer att utveckla i avhandlingens empiriska delar, hos arbetsmarknadens parter och dess domstol. Utåt manifesteras den genom vakthållning gentemot staten när det gäller inblandning i beslut om löner och andra viktiga arbetsmarknadsfrågor.

Enligt Bourdieu är domar texter som producerar sina egna effekter, något som hänger samman med lagens tendens att formalisera och kodifiera allt som kommer inom dess synfält. Bourdieu är inspirerad av talteori enligt J L Austins arbete How to do things with words och även av J. Searles analys i Speech Acts: An essay in the Philosophy of Language. Bourdieu är en av många som inspirerats av Austins talteori. Jag vill också nämna Det rättsliga språket och verkligheten av Karl Olivecrona som innehåller en bred och djup analys av hur språket genom performativa uttalanden åstadkommer nya rättsliga förhållanden. Olivecrona skriver att innebörden av alla verkligt performativa yttranden är magisk, vilket också Bourdieu framhållit.⁹⁹ Performativa akter har det gemensamt att de är mer eller mindre standardiserade. Olivecrona: ”Deras följder är av dubbel natur. För det första har de omedelbara psykologiska verkningar.

Löftesgivaren känner sig bunden, löftesmottagaren känner sig ha rätt att förvänta att den andra parten uppfyller sitt löfte; ett motsatt beteende får tendensen att framkalla fientliga reaktioner.” Som en andra följd nämner sedan Olivecrona att löftessvikaren kan bli utsatt för en sanktion, när handlingen motsvarar i lagen angivna villkor och det blir aktuellt att tillämpa lagen. Jag kommer att diskutera konsekvenserna av Arbetsdomstolens domar i fråga om lika och likvärdigt arbete utifrån Olivecronas och Bourdieus uttalanden om domars performativa effekt.

97 Broady (1991) Sociologi och epistemologi Om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin, s 266.

98 Den syndikalistiska fackföreningsrörelsen hade under 1940-talet problem med att få sin föreningsfrihet respekterad i mål om s.k. organisationsklausuler, vilket ledde till JO-anmälan och resningsansökan till Högsta domstolen. AD ändrade därefter praxis.

99 Olivecrona (1964) Det rättsliga språket och verkligheten, s 30 f.