Innehåll

Konventionen består av en introduktion, en s.k. preambel, samt en tematisk indelning i sex delar med sammanlagt trettio artiklar/paragrafer. De två sista delarna innehåller regler om proceduren kring övervakning av konventionens efterlevnad.

På en övergripande nivå och i jämförelse med andra konventioner där kvinnor nämns utmärks kvinnokonventionen av diskrimineringsbestämmelsernas bredd och specifika inriktning på kvinnor. Målsättningen formuleras i den första paragrafen på följande sätt.²³⁴

Article 1

For the purposes of the present Convention, the term ”discrimination against women” shall mean any distinction, exclusion or restriction made on the basis of sex which has the effect or purpose of impairing or nullifying the recognition, enjoyment or exercise by women, irrespective of their marital status, on a basis of equality of men and women, of human rights and fundamental freedoms in the political, economic, social, cultural, civil or any other field.

Som framgår av texten är definitionen av könsdiskriminering inte könsneutral.²³⁵ Konventionens målsättning är att skapa rättvisa för kvinnor. Syftet är inte endast individuell rättvisa. Som närmare utvecklas i artikel 5 a är ambitionen att åtgärda strukturer som bygger på stereotypa könsroller och fördomar om kvinnors

233 http://www.un.org/womenwatch/daw/cedaw/history

234 Jag har valt att utgå från den engelska texten, eftersom jag inte funnit någon svensk översättning som återger textens nyanser.

235 I 1992 års reviderade jämställdhetslag (SFS 1991:433) infördes en bestämmelse att lagen siktade till att förbättra främst kvinnornas villkor i arbetslivet (1 § andra stycket). Bestämmelsen togs bort när de olika diskrimineringslagarna samlades i en lag, diskrimineringslagen (2008:567) i kraft den 1 januari 2009.

underlägsenhet. Detta gäller alla områden. Det finns inga undantag för vad som sker inom privatlivet och inte heller något undantag för religion och kultur. Arbetslivets förhållanden behandlas i artikel 11. Jag citerar här bestämmelsens inledande avsnitt samt den punkt som gäller lön.

Article 11

States Parties shall take all appropriate measures to eliminate discrimination in the fields of employment in order to ensure, on a basis of equality of men and women, the same rights , in particular: […]

(d) The right to equal remuneration, including benefits, and to equal treatment in respect of work of equal value, as well as equality of treatment in the evaluation of the quality of work.

Medlemsstaternas åtaganden beskrivs detaljerat i artikel 3 och upprepas i mera komprimerad form i artikel 24

Article 3

States Parties shall take in all fields, in particular in the political, social, economic and cultural fields, all appropriate measures, including legislation, to ensure the full development and advancement of women, for the purpose of guaranteeing them the exercise and enjoyment of human rights and freedoms on a basis of equality of men.

Article 24

State Parties undertake to adopt all necessary measures at the national level at achieving the full realization of the rights recognized in the present Convention.

Att konventionen handlar om mänskliga rättigheter är, såsom betonas i förordet, den centrala utgångspunkten. Men konventionen är inte endast en ”bill of rights” för kvinnor utan i lika hög grad en agenda för konkreta åtgärder. Den riktar sig till stater och det är staterna som är ansvariga för att genomföra åtgärderna.²³⁶ I artikel 23 klargörs att avsikten inte är att inskränka handlingsmöjligheter eller upphäva redan existerande mera långtgående bestämmelser i medlemsländernas lagstiftning eller i andra internationella åtaganden.

Organisationen UN Women Sverige har gett ut en handbok, Jämställdhet är en mänsklig rättighet, som redovisar och tolkar innehållet i konventionens artiklar. ²³⁷ Det

236 Om Sveriges plikt att efterleva konventionsåtaganden se Lerwall (2001) Könsdiskriminering En analys av natinell och internationell rätt, s 37 ff; Herzfeld Olsson (2003) Facklig föreningsfrihet som mänsklig rättighet, s 33 ff.

237 UN-Women är resultatet av en sammanslagning i januari 2011 av UNIFEM och tre andra FN-organisationer. UNIFEM (United Nations Development Fund for Women) var ett organ som inrättades 1976 för att med ledning av kvinnokonventionen stödja program och strategier för att

framhålls att konventionen ålägger staterna tre typer av ansvar.²³⁸ De ska för det första se till att all diskriminering avskaffas i utformningen av statens lagar och att kvinnor inte blir diskriminerade i rättsväsendet, av offentliga institutioner eller av organisationer och företag inom privat sektor. För det andra ska staterna främja faktisk jämställdhet genom konkreta åtgärder. Slutligen har de ett ansvar för att motverka könsstereotypa attityder, sedvänjor och normer som finns inom de juridiska och samhälleliga institutionerna samt på det individuella planet.

Med stöd av artikel 17 i konventionen inrättades 1982 ett särskilt övervakningsorgan, den s.k. Cedaw-kommittén. Dess medlemmar ska enligt denna artikel bestå av experter ”of high moral standing and competence in the field covered by the Convention”. Kommittén, som sammanträder två till tre gånger per år, har till uppgift att kontrollera att konventionsstaterna uppfyller kraven i konventionen.

Den norska rättssociologen Anne Hellum har i olika sammanhang behandlat kvinnokonventionens tillkomst och utveckling.²³⁹ Hon betonar att konventionen bygger på den forskning om kvinnors villkor världen över som tagit fart under 1970-talet och nämner bl. a. Ester Boserup, Alison Jaggar, Katherine MacKinnon, Michelle Rosaldo och Loise Lamphere. Dessa pionjärer inom kvinnoforskningen analyserade

”gender” som en hierarkisk social, politisk och rättslig struktur som skapade och upprätthöll en skev fördelning av makt och resurser i alla delar av världen. ²⁴⁰ Denna forskning fokuserade på det som globalt var gemensamt och typiskt för kvinnors underordnade och utnyttjade position och skapade en förståelseram för sambandet mellan jämställdhet och diskriminering i konventionens begreppsapparat (se artikel 1).

Vad utmärker konventionens innehåll? Anne Hellum betonar att det som är specifikt är särskilt två förhållanden: att konventionen uttryckligen handlar om att bekämpa könsdiskriminering av kvinnor och att den innebär att åtgärder ska vidtas på alla områden. Det finns som tidigare nämnts inget undantag för privatlivet och inget

skapa jämställdhet mellan könen. UN-Women nationell kommitté Sverige verkar inom FNs jämställdhetsorgan UN-Women, vars uppgift är att förverkliga kvinnokonventionen.

238 Jämställdhet är en mänsklig rättighet, s 25.

239 Hellum (2011) Den globale likestillingsnormen. Kjönnsforståelse og rettsforståelse I kontinuitet og endring. I På vei, Kjönn og rett i Norden, E-M Svensson (red) ; Nielsen & Tvarnø (2012) CEDAW and the discipline of women´s law: Continuity and change in the understanding of gender and law. I Scandinavian Women´s Law in the 21^st century.

240 Inom feministisk forskning, som vill ta avstånd från stereotypa föreställningar om kön, har det varit viktigt att skilja mellan biologiskt kön (eng. sex) och sociokulturellt kön (eng. gender). I Sverige introducerades ordet genus av Hirdman, närmast som beteckning för sociokulturellt kön och vidareutvecklat i hennes teori om genussystem. Det råder dock delade meningar om ordet genus teoretiskt sätt är ett adekvat ordval, inte minst för att det är sammankopplat med Hirdmans teori och därmed kan utesluta andra tolkningsalternativ. Se Lykke 2009, s 9 ff ; Åsberg (1998) Debatten om begreppen – ”genus” i Kvinnovetenskaplig tidskrift 1980-1998. I Tidskrift för genusvetenskap (1998:2), ss 29 - 41.

skydd för religion eller kultur. Konventionen innehåller såväl förbud mot diskriminering som krav på proaktiva insatser. De senare handlar om att förändra även mäns roller t.ex. i hemmet.

Viktigt är också att konventionen, utan att väja för att den innefattar hård kritik och kan vara politiskt känslig, beskriver orsakerna till att den behövs. Som orsaker till diskriminering nämns bl.a. krig, kolonisering, fattigdom, ojämnt fördelade resurser och förtryck i olika former. Konventionen utgår från att det till följd av sådana orsaker skapats strukturer i form av fördomar och stereotypa föreställningar om kvinnor, som resulterar i kvinnors fortsatta underläge. Sådana strukturer måste därför synliggöras och undanröjas.

I preambeln finns uttalanden om att kvinnors underläge inte enbart behöver bero på kön. Andra förhållanden kan förstärka kvinnors utsatthet.²⁴¹ Rasdiskriminering nämns bland dessa. Det finns ingen text i själva konventionen om multipel diskriminering eller intersektionalitet men det finns en ansats i sådan riktning.²⁴² Även om kvinnokonventionen har hyllats som ett radikalt dokument i kampen för kvinnors rättigheter så har den också kritiserats för att till sitt innehåll vara mera beskrivande än handlingsinriktad. Den har också kritiserats för att den okritiskt utgår från manliga normer och begrepp i lagstiftningen.²⁴³