2. Teori och metod
2.7 Metod
2.7.4 Begrepp och tekniker enligt Fairclough och van Dijk
Fairclough använder ordet text i en mycket vid betydelse. Det är skrivna eller tryckta dokument, utskrifter av samtal, TV-program och webbsidor. Som text anses ”any actual instance of language in use” men även bilder. Termen språk (language) används i en mer vedertagen betydelse och syftar på det rent verbala såsom ord och meningar.
121 Se Åkerstrøm 2003, s 31 ff om Foucaults fyra analytiska strategier.
Begreppet diskurs är språkanvändning som ett element i det sociala livet – ett element som är nära förbundet med andra element. ”Different discourses are different perspectives on the world, different ways of representing aspects of the world”. Men diskurser beskriver inte bara världen som den är (snarare upplevs vara) utan också som man vill att den ska vara och kan därmed ingå i ett projekt att förändra världen i en viss riktning.122
Med genre avses ett sätt att agera i diskursivt avseende, t.ex. kan sättet att uttrycka sig vid en anställningsintervju tillhöra en viss genre. Ett visst språkbruk är förknippat med en viss social praktik och man kan med Faircloughs terminologi kalla ett sådant språkbruk en intervjugenre. Ett annat exempel utgör språk i kollektivavtal.
Diskursordning definieras på följande sätt. ”An order of discourse is a particular combination or configuration of genres, discourses and styles which constitutes the discoursal aspect of a network of social practices”123. Inom exempelvis mediernas diskursordning finns olika diskursiva praktiker. Tal och skrift produceras, konsumeras och tolkas enligt särskilda diskurstyper (diskurser och genrer). Sådana diskursiva praktiker utgör en del av de sociala praktikerna. När arbetsmarknadens parter i en avtalsrörelse byter yrkanden och kommunicerar med varandra fram till dess att kollektivavtal träffas kan man tala om diskursiva praktiker.
Fairclough använder begreppen social events, social practices och social structures. Med de senare avses samhälleliga strukturer som t.ex. den ekonomiska ordningen i ett samhälle. En sådan struktur innehåller en viss potential och erbjuder en uppsättning möjliga alternativ. En viss händelse, t.ex. utlysning av en ledig tjänst, en social event, är dock inte på något enkelt eller direkt sätt en följd av att dessa möjligheter finns. På nivån mellan strukturer och händelser finns social practices, de sociala praktikerna.
Sådana praktiker kontrollerar vilka möjligheter som ska väljas och vilka som ska sorteras bort. Språket kommer in och är aktivt mer eller mindre och på olika sätt på alla tre nivåerna.
Fairclough lutar sig mot Michael Halliday och hans språkteori Systemic Functional Linguistics (SFL). Han har tagit intryck av Systemic Functional Linguistics och dess tes om texters multifunktionalitet men använder den på ett delvis annorlunda sätt.
Hans funktionella analys av texter är kopplad till begreppen genre, diskurs och stil och nära relaterad till texternas sociala karaktär. Det handlar om ways of acting, ways of representing och ways of being. Men enligt Fairclough måste man gå ett steg längre och öppna en transdisciplinär dialog med samhällsvetenskaplig teori och metod. Man måste utveckla en förmåga att analysera texter som beståndsdelar i de sociala processerna och inte nöja sig med det rent språkliga.
122 Fairclough illustrerar detta med en analys av brittiska New Labour och premiärminister Tony Blairs språkanvändning.
123 Fairclough 2003, s 220.
”Texts as elements of social events have causal effects i.e. they bring about changes.”124 Det gäller människors vetande men också deras värderingar. Effekterna kan vara omedelbara eller inträda på längre sikt. Texter har med andra ord sociala och politiska konsekvenser. Men texter har också betydelse i den materiella verkligheten. Exempel som ges är ritningar till ett hus. Texter kan skapa sociala förändringar men man bör vara medveten om att det kan finnas andra förhållanden som är väl så betydelsefulla för resultatet. Den typ av orsakssamband/effekter som Fairclough intresserar sig särskilt för är ideologiska effekter, sådana som har med makt att göra.
Själva språkanalysen är mycket viktig hos Fairclough. När det gäller att bestämma vad som skapar mening i en text skiljer han analytiskt mellan tre element: produktionen av en text, själva textinnehållet och textens mottagande. Detta innebär krav på att ha en dynamisk syn på texten och analysera den med dess sociala effekter inom synfältet.
För språkanalysen tillhandahåller Fairclough en omfattande manual och ett stort antal tekniker. Man kan likna hans metodik vid ett instrument som kan ställas in med olika fokus och olika filter. Följande begrepp/sökverktyg har jag funnit särskilt lämpliga att använda.125
Nominalisering (eng. nominalization) är en typ av grammatisk metafor som framställer processer som enheter genom att förvandla en eller flera satser till substantiv.
Nominaliseringar är abstrakta. De utesluter aktörer och anger inga ansvariga.
Substantiv som globalisering och marknad är exempel. I Arbetsdomstolens domar om lönediskriminering har begreppet marknad just en sådan funktion.126
Genrekedjor (eng. genre chains) handlar, som termen antyder, om att olika genrer länkas till varandra och i denna process systematiskt förändras. Sådana förändringar brukar utgöra en signifikant del i social förändring. Fairclough exemplifierar detta med publiceringen av ett officiellt dokument, varpå följer pressmeddelanden, rapporter i media och återgivande i ytterligare sammanhang. Här skapas en genrekedja. Ett exempel på genrekedja från mitt undersökningsområde är processen från motion i riksdagen om ett förbud i lag mot könsdiskriminering till ikraftträdande av en lag om jämställdhet mellan kvinnor och män.
Intertextualitet (eng. intertextuality) betyder att en text innehåller element från andra texter och att man därför kan urskilja ”röster” utöver textförfattarens. Textelement kan vara relaterade till varandra på olika sätt – resonerande, godkännande eller avståndstagande. Man kan tala om en dialog texter emellan. Här har Fairclough inspirerats av den ryske litteraturteoretikern Mikhail Bakhtin som utvecklat en språkteori som bygger på språkets karaktär av dialog. Även genre-begreppet kan spåras
124 Aa, s 8.
125 För definitioner av begreppen, se Fairclough (2003) Glossary of key terms, s 212 ff.
126 Se kapitel 10 om målen AD 2001 nr 13, AD 2001 nr 51 och AD 2001 nr 76.
till Bakhtin och dennes begrepp chronotopes.127 I min undersökning pekar jag på intertextualitet mellan kollektivavtal, remissyttranden, lagförarbeten och domar i olika konstellationer.
Interdiskursivitet (eng. interdiscursivity) anknyter till att diskurser flyttar från en text till en annan och placeras i nytt sammanhang. Analys av interdiskursivitet innefattar granskning av den blandning av genrer, diskurser och stilar som har vävts samman i en text.
Rekontextualisering (eng. recontextualization) anknyter till genrekedjor och betecknar förhållandet att diskursen inom en social praktik flyttas över till en annan och omformuleras.
Rum-tid (space-time) är enligt Fairclough kategorier som är socialt konstruerade och som kan se olika ut beroende på sammanhanget. Den sociala ordningen skapar relationer mellan det lokala och det globala, mellan nutid och framtid och detta är något som kan friläggas i språkanalysen. Bakhtin har också här varit en inspirationskälla. I mitt material om hur lönediskriminering ska åtgärdas har arbetsmarknadens parters uppfattning om vilken tid det ska ta och på vilka arenor eller i vilket rum det ska åstadkommas betydelse för utfallet av åtgärder som beslutas i det uppgivna syftet att minska löneskillnader mellan kvinnor och män.
Nu till Teun van Dijks metodik: I Principles of critical discourse analysis skriver van Dijk om kopplingen mellan makt och ”privileged access to discourse and communication”. Det finns, menar han, ett starkt samband mellan makt/inflytande och sådan tillgång. Makt har en viktig kognitiv dimension. Man kan tala om en diskursiv reproduktion av dominans eller ”mind management”. Att ändra andras sätt att tänka för att tillgodose egna intressen är ett sätt att utöva makt och det sker genom tal och skrift. I detta synsätt finns mycket som påminner om Foucaults begrepp självdisciplin, även om synen på vem eller vad som utövar makt är olika. Hos van Dijk handlar det om personer eller grupper som utövar makt. Men det handlar också om att makt institutionaliseras. Rasism kan t.ex. vara legitimerad av lagstiftningen, sanktionerad av domstolarna och ideologiskt understödd i olika typer av media. Hur går det till och hur går man tillväga för att avslöja det?128
Enligt van Dijk brukar man i en text kunna urskilja produktionen av ett vi och ett de andra. Om syftet är att vidmakthålla en grupps underordning kan i regel iakttas en strategi att ladda vi med positiva uttalanden och de andra med negativa. I van Dijks framställning pekas på ett antal olika tekniker för att åstadkomma detta.
127 Chronotope är ett begrepp som Bakhtin skapade av de grekiska orden för tid och plats i syfte att beskriva hur dimensionerna tid och rum skildrades i litteraturen.
128 Van Dijk 2009, s 264 ff.
Som exempel på en sådan teknik kan nämnas argumentation där sakförhållanden pekas ut som fakta och den negativa värderingen framställs som en logisk följd av dessa fakta. Om det t.ex. kan bevisas att kvinnor förorsakar produktionsbortfall hävdas att slutsatsen av dessa fakta blir, att arbetsgivare måste skydda sig mot och kompensera sig för den ekonomiska skada som det innebär att ha kvinnlig arbetskraft.
En annan teknik är “story-telling”. Genom att berätta historier som påstås komma från trovärdiga källor kan negativa omdömen om individer eller grupper förstärkas.
Ordval och nyanser i språket har också betydelse som inslag i utövning av makt. Med språkets hjälp kan den som skriver eller talar åstadkomma nedtoning av det eget ansvaret för en negativ händelse. Positiva omdömen liksom negativa används för att skapa ett vi och ett dom.
I samband med analysen av de utredningar som föregått justeringar av kollektiavtal och lagregler till följd av de intervenerande normerna kommer jag att använda mig av van Dijks tekniker. Jag kommer att se närmare på uttalanden om att att det är onödigt, kontraproduktivt eller rentav farligt för Sveriges välfärd att förändra gällande normer om värdering av kvinnors och mäns arbete.