Lagstiftning om jämställdhet diskuteras

I motionen föreslogs vidare att det skulle inrättas en kommission eller en ombudsmannainstitution av typ KO, NO, JO eller liknande till vilken enskilda kunde vända sig med sina klagomål. Som bilaga till motionen fanns ett schema för lagen med rubriken Riktlinjer för en lagstiftning om lag mot könsdiskriminering. Här innefattades även utbildningsområdet.

Vid 1975/76 års riksmöte framlades en motion av Per Ahlmark m.fl. folkpartister, där den typ av argumentation som riksdagen dittills hänvisat till och som innebar en negativ hållning till lagstiftning starkt ifrågasattes.

Det ligger en fördel i att överlåta på arbetsmarknadens parter att lösa problem genom frivilliga överenskommelser. När detta inte lyckas måste dock lagstiftning kunna tillgripas […] Det kan knappast hävdas att arbetsmarknadens parter har lyckats att på frivillig väg skapa jämställdhet mellan män och kvinnor eller undanröja könsdiskrimineringen inom arbetslivet. […] Men när det gäller att skydda den enskilde mot övergrepp och diskriminering, t.ex. på grund av ras eller kön, tvekar inte liberalismen att använda lagstiftning, om en sådan är nödvändig för att åstadkomma ett tillfredsställande resultat.²⁵³

Utskottet gick på sin tidigare avvisande linje men riksdagens beslut blev i överensstämmelse med en reservation till utskottsbetänkandet att frågan om lagstiftning skulle utredas. Uppdraget gavs till den parlamentariska utredning som riksdagen tidigare under riksmötet fattat beslut om. Jämställdhetsdelegationen skulle ersättas av en parlamentariskt sammansatt kommitté, benämnd jämställdhetskommittén. I de första direktiven till kommittén²⁵⁴ nämndes att utredningen borde hämta uppslag och exempel från de allmänna principer som formulerades till FNs kvinnokonferens i Mexico City 1975. Vidare borde tillgängligt forskningsmaterial gås igenom och kompletteras.

I samband med regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 gavs tilläggsdirektiv till kommittén.²⁵⁵ Under mandattiden skulle kommittén förutsättningslöst utreda frågan om lagstiftning om könsdiskriminering. I direktiven hänvisades till vad riksdagen tidigare uttalat i anledning av motionerna samt till en promemoria (Ds Ju 1975:7) som utarbetats 1975 på uppdrag av jämställdhetsdelegationen.²⁵⁶

253 SOU 1978:38, s 52 f.

254 Direktiven finns i statsrådsprotokollet den 12 augusti 1976.

255 Direktiven finns i statsrådsprotokollet den 21 oktober 1976.

256 Promemorian hade utarbetats av dåvarande hovrättsfiskalen Nina Pripp, sedermera ordförande i Arbetsdomstolen 1991-1997.

6.3.2 Delegation och kommitté – centra för kunskap om diskriminering De första förslagen till en lag om könsdiskriminering togs fram av Jämställdhets-delegationen och dess efterföljare Jämställdhetskommittén. Det är därför av intresse att se vilken kunskap om könsdiskriminering som dessa centra hade tillgång till och vilka problem de sökte lösa.

Jämställdhetsdelegationen tillsattes 1972 av statsminister Olof Palme och började sitt arbete i januari 1973. Delegationen var direkt underställd statsministern.²⁵⁷ Delegationens insatser ledde till att kunskap om kvinnors arbetsförhållanden togs fram samtidigt som projekt bedrevs för att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden. Kvinnorna återfanns vid denna tid inom ett 25-tal yrken medan männen arbetade inom cirka 300 befattningstyper.

Redan sommaren 1973 tog delegationen initiativ till en försöksverksamhet i Kristianstad län som innebar att man med tillgängliga arbetsmarknadspolitiska medel ordnade arbete åt kvinnor inom typiskt manliga områden.²⁵⁸ Sociologen Rita Liljeström fick i uppdrag att utvärdera verksamheten och studera hur förändringar i de traditionella könsrollerna inom ett område påverkade andra livsområden.

Liljeströms utvärdering väckte stor uppmärksamhet och det arbete som hon utfört tillsammans med Gunilla Fürst Mellström och Gittan Liljeström Svensson presenterades på FNs Kvinnokonferens i Mexico 1975.²⁵⁹ Slutrapporten publicerades som ett betänkande, SOU 1976:71, med titeln Roller i omvandling.

I Roller i omvandling är det, som rapportens titel, anger roller nämligen könsroller som håller på att ändras. Det talas inte längre om jämlikhet utan om jämställdhet.

Kombinationen familj och arbete och familjesammanhållning som livsprojekt ägnas stor uppmärksamhet. Detta sätt att beskriva situationen gav argument till dem som ville se könsdiskriminering som en fråga om attityder och egna val. Men det finns också i denna rapport en övertygande belysning av en struktur som ständigt reproducerar sig, en struktur som består i att män fattar besluten och kvinnor förvisas till en beroende och underordnad ställning. Så här skriver författarna:

257 Delegationens första ordförande var Thage G Peterson, statssekreterare i statsrådsberedningen.

Ledamöter var Gertrud Sigurdsen från LO, May-Britt Carlsson från TCO, Gustav Persson, kommunalråd i Uppsala och Elisabet Sandberg, sekreterare i Stor-Stockholms planeringsnämnd.

Delegationens huvuduppgift var att arbeta för jämställdhet på arbetsmarknaden.

258 Detta arbete bedrevs av länsarbetsnämnden i samarbete med ett antal företag och de fackliga organisationerna. Verksamheten kom att utvidgas till sex län.

259 Sex Roles in Transition: A Report on a Pilot Program in Sweden: International Women´s Year 1975 var titeln på denna delrapport på engelska, som byggde på intervjuer med familjer i Kristianstads län.

De starka centrala kollektiven för löntagarintressen räcker inte för att uppnå jämställdhet. I övergången från fattigdom till välfärd har stora grupper - kvinnorna – tappats bort och värden som handlar om medverkan och inflytande hamnat i skymundan… Det är uppenbart att det är de makttunga politiska och ekonomiska sektorerna som dikterar ramvillkoren för individernas handlingsfrihet. Det är i det närmaste helt mansstyrda sektorer.

Betänkandet Roller i omvandling har många beröringspunkter med lägesbeskrivningen i Arbetsmarknadskommitténs kvinnoutredning, som genomfördes 25 år tidigare.

Enligt Roller i omvandling hade inte särskilt mycket förändrats, trots kvinnornas intåg på arbetsmarknaden med början på 1950-talet. Kvinnorna är dubbelarbetande. De har ansvar för hem och familj samtidigt som de förvärvsarbetar. De möter ofta nedsättande attityder och avståndstagande från manliga arbetskamrater. De kritiseras av dem för att inte engagera sig tillräckligt mycket i fackföreningarna och för att de riskerar att driva upp ackorden genom att hålla högre arbetstakt än männen anser nödvändigt. Samtidigt upplever många kvinnor det som en befrielse att få arbeta med något annat än det som bedöms och avlönas som okvalificerade serviceuppgifter. Och påfallande ofta är de mycket nöjda med sin lön medan manliga arbetskamrater anser samma löneläge skandalöst dåligt.

En viktig skillnad i jämförelse med Arbetsmarknadens kvinnoutredning är att Roller i omvandling är en forskningsrapport, som bygger på ett mer omfattande intervjumaterial och som har ambitionen att med hjälp av sociologisk teori analysera varför det ser ut som det gör, på fabrikerna och i hemmen. Förklaringar som grundar sig på nedärvda kulturmönster, olika för kvinnor och män, ges stor plats. Av intervjuerna framgår samtidigt att det handlar om förtryck och underordning både på arbetsplatsen och i hemmet, om krav att bli som männen samtidigt som kvinnorna ska fortsätta att stå för uppassning, omvårdnad, trygghet och trevnad i hemmet. Rita Liljeström och hennes medförfattare använder formuleringar som att kvinnor bär på ett kvinnoförakt, ett självhat. De talar om ”det koloniserade psyket”. ”De ser på sig själva och varandra med männens ögon. De lider av samma brist på självkänsla som är omvittnad för andra grupper som övertar den dominerande gruppens värden och vänder dem mot sig själva.”²⁶⁰ I rapporten förklaras kvinnors och mäns olika livsbetingelser på följande sätt.

I sin kamp för välfärd åt alla, satsade arbetarrörelsen tungt på ekonomisk och politisk samling.

Det gällde att ändra på materiella betingelser, - resten skulle komma av sig själv. Man underskattade den sociala mönsterbildningen och värdet av sociala nätverk för de kollektivbildande processerna. Man såg det inte heller nödvändigt att integrera kvinnorna i samhället, utan de hänfördes till männens privatliv.²⁶¹

260 Roller i omvandling, s 165 f.

261 Roller i omvandling, s 190.

Den parlamentariskt sammansatta jämställdhetskommittén som 1976 inrättades i delegationens ställe fortsatte att driva forskningsprojekt ²⁶². Kommittén bestod av sex riksdagsledamöter. Det fanns på sedvanligt sätt sakkunniga och experter med olika bakgrund. Några hade särskild kompetens om könsdiskriminering och jämställdhetsarbete²⁶³ och det fanns också arbetsrättslig expertis i utredningen.

Jämställdhetskommittén hade till sitt förfogande ett kansli med anställda som tidigare arbetat för jämställdhetsdelegationen. Sammanfattningsvis kan konstateras att kommittén till stöd för överväganden om hur en lagstiftning om könsdiskriminering borde utformas hade tillgång till ett omfattande material på sitt eget kansli, inte bara i form av statistik utan också i form av analyser från ansedda forskare. I detta ingick också den utredning om lagstiftning som jag redovisar i följande avsnitt.

6.3.3 Den första utredningen

Den första utredningen om lagstiftning om könsdiskriminering gjordes på uppdrag av regeringen inom ramen för Jämställdhetsdelegationens verksamhet. ²⁶⁴ Uppdraget handlade om att göra en översiktlig undersökning av utländska lagar och erfarenheter, internationella överenskommelser och svenska författningar som rörde frågan om könsdiskriminering och göra en bedömning om lagstiftning var en lämplig metod för svenska förhållanden. Utredningen gjordes av dåvarande hovrättsfiskalen Nina Pripp, sedermera ordförande i Arbetsdomstolen. Promemorian Ds Ju 1975:7 överlämnades av jämställdhetsdelegationen till regeringen i februari 1975 tillsammans med en skrivelse där delegationen avrådde från lagstiftning. Delegationen ansåg att en lag endast kunde få marginell betydelse och att ett diskrimineringsförbud skulle förhindra positiv särbehandling och liknande aktiva åtgärder för att uppnå ökad jämställdhet.

I promemorian redovisades i översikten över internationella överenskommelser bl.a.

FNs deklaration om avskaffande av diskriminering mot kvinnor från 1967. Störst utrymme i genomgången av utländska lagmodeller ägnades USA men även pågående lagstiftningsarbete i Storbritannien och Norge presenterades tämligen utförligt.

Beträffande USA anfördes att lagstiftningen så länge den endast byggde på ett

262 Ett av dem handlade om försöksverksamhet med utbildning av kvinnor anställda vid Volvo Bergslagsverken i Köping och redovisades i SOU 1979:87 Chanser till utveckling. Hemarbetande kvinnors siuation utreddes och redovisades i SOU 1979:89 Kvinnors arbete. I SOU 1980:20 Jämställdhet i statsförvaltningen – Effekter och resultat av det statliga jämställdhetsarbetet 1976 - 1979 beskrivs såväl försöksverksamheter som forskningsinsatser avseende statligt anställda. Exempel:

Statens hundskola som endast hade manliga dressörer fick pengar för att utbilda kvinnliga dressörer.

”Fem flickor med goda kunskaper om hundar” togs ut bland 80 sökande. Se SOU 1980:20, s 61 f.

263 Som sakkunniga förordnades filosofie licentiaten Barbro Hedvall som efterträddes av filosofie magistern Gertrud Hedberg. Hovrättsrådet Brita Sundberg-Weitman var expert i utredningen, tillika dess sekreterare.

264 Direktiven finns i statsrådsprotokollet den 21 oktober 1976.

diskrimineringsförbud inte haft någon effekt. Det var först när en omsvängning skett och satsningar började göras på ”affirmative action” som lagen fått resultat. Därav drog utredaren slutsatsen att ett diskrimineringsförbud i lag skulle vara kontraproduktivt och lägga hinder i vägen för att vidta mer radikala åtgärder. Oron gällde att män med hänvisning till lagen skulle kunna hävda att de blivit diskriminerade i situationer då åtgärder till kvinnors förmån genomförts. Utredaren ansåg att en lag om könsdiskriminering riskerade att ”frysa missförhållanden” istället för att åtgärda dem.²⁶⁵

I promemorian föreslogs att redan gällande bestämmelser i lagen om anställningsfrämjande åtgärder skulle kunna användas för att stödja jämställdhetsarbetet och att redan existerande s.k. anpassningsgrupper skulle kunna ta sig an kvinnor vid sidan av äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. Sammanfattningsvis innehöll promemorian fler argument emot än för ett förbud mot könsdiskriminering i lag.

Promemorian remissbehandlades. Av trettio remissinstanser var endast fem²⁶⁶ positiva till lagstiftning, däribland ingen representant för arbetsmarknadens parter. Förslaget att lagen om anställningsfrämjande åtgärder skulle kunna tillämpas blev föremål för häftig kritik från flera remissinstanser som framhöll att detta verkligen vore att cementera kvinnors underordning på arbetsmarknaden. Däremot uttryckte både LO och TCO intresse för en sådan lösning i sina remissyttranden. Bristen på jämställdhet förklarades i remissvaren oftast ha samband med den könssegregerade arbetsmarknaden. Lön och lönediskriminering diskuterades inte. En åsikt som framfördes i ett antal remissyttranden var, att en lag om könsdiskriminering skulle hindra det jämställdhetsarbete som organisationerna på arbetsmarknaden bedrev.

Nio remissinstanser ansåg att promemorian inte gav tillräckligt underlag för att bedöma vilka åtgärder som behövdes. ²⁶⁷ Bland dem var juridiska fakulteten vid Lunds universitet som pekade på behovet av en annan utredningsmetod än den använda:

”När det gäller att utreda frågan om könsdiskriminering är det enligt fakultetens mening nödvändigt att lokalisera de områden där könsdiskriminering förekommer, fastslå vilka förändringar som bör komma till stånd och slutligen diskutera huruvida lagstiftningsåtgärder kan vara ett medel att nå det uppställda målet.”

265 Ds Ju 1975:7 s 191.

266 Dessa fem var Socialstyrelsen, Länsstyrelsen i Stockholm, Centerns Ungdomsförbund, Folkpartiets kvinnoförbund och Fredrika-Bremer-Förbundet.

267 Dessa nio var Arbetsmarknadsstyrelsen, Universitetskanslersämbetet, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Svenska kommunförbundet, Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet, Moderata Samlingspartiets Kvinnoförbund, Husmodersförbundet Hem och Samhälle och Yrkeskvinnors Klubbars Riksförbund.