Callon (1986b) har beskrivit fyra olika faser i översättningsprocessen under vilka aktörer identifieras och deras möjliga interaktioner och handlingsut rymme förhandlas och begränsas. De fyra faserna är: problematisering, intresseskapande, enrollering och mobilisering av de allierade.
Första fasen problematisering, eller hur bli oumbärlig, innebär att en eller några grupper av aktörer identifierar en frågeställning som ett problem av något slag. I detta skede gäller det att försöka identifiera vilka aktörer som
är oumbärliga för att lösa detta problem och vilka roller och relationer de olika aktörerna skall ha. Det är också viktigt att komma ihåg att de aktörer som skall ingå i nätverket har olika mål för sina verksamheter. Det gäller då att finna en s.k. obligatorisk passage (obligatory passage point), som är en frågeställning, vars svar samtliga inblandade aktörer har nytta av, oavsett deras mål. Eller annorlunda uttryckt: de ingående aktörerna skall se att deras allians runt frågeställningen är fördelaktig för var och en av dem. Om de aktörer som har initierat skapandet av aktörsnätverket är tillräckligt skickliga, kan de försöka göra sig oumbärliga för övriga aktörer, genom att övertyga dessa om att de inte har någon framtid utanför aktörsnätverket. Problemet är att fånga övriga aktörers uppmärksamhet och intresse. Latour (1987:108ff) har förslagit fem strategier för att få aktörerna intresserade. Första strategin är att följa andra, eftersom din idé och andras intressen sammanfaller. Risken med denna strategi är att bli marginaliserad, eller att idén blir helt förändrad under resans gång. För att undvika dessa problem kan den andra strategin tillämpas, låta de andra följa dig för att på så sätt ha en större kontroll över processen. Problemet är om du är liten och maktlös i förhållande till de aktörer som du skall följa. Egentligen finns det enbart en orsak till att de skall följa din väg, att deras vanliga väg är avskuren. Detta leder vidare till den tredje strategin: föreslå en alternativ väg mot målet. Detta är möjligt om tre villkor är uppfyllda: huvudvägen är avskuren; den alternativa vägen är väl utmärkt; samt att den verkar kort. Den fjärde strategin kan användas för att kompensera brister i den tredje strategin och den går ut på att rekonstruera intressen och mål. Detta kan göras genom att målen förflyttas, nya mål eller grupper skapas, den alternativa vägen görs osynlig, eller bevis levereras. Den femte strategin slutligen, kan sägas vara en sammanfattning av de fyra första och den innebär att bli oumbärligt för aktörerna på väg mot sina mål.
Den andra fasen i översättningsprocessen, intresseskapande, eller hur de allierade kommer på plats, beskriver Callon (1986b:207f) som:
"...the group of actions in which an entity attempts to impose and sta bilize the identity of the other actors it defines through its problemati- zation. "
Nu måste försök göras att "isolera" aktörerna från andra influenser som kan tänkas påverka dem. Hur skall man då agera för att lyckas få aktörerna att behålla intresset för det som skall åstadkommas inom aktörsnätverket? Callon (1986b:209) är något drastisk då han hänvisar till Feyerabends uttryck "anything goes", när aktörerna skall hållas inom nätverket. Callon (1986a: 108) är lite mera preciserad när han teoretiserar runt isoleringen av aktörerna:
"To interest other actors is to build devices which can be placed between them and all other entities who wants to define their identities otherwise. A interest B by cutting or weakening all the links between B and the invisible (or at times quite visible) group of other entities C, D, E etc. who want to link themselves to B. "
Om intresseskapandet lyckas så kommer validiteten av problematiseringen och de allianser den medför att bekräftas mer eller mindre (Callon 1986b:209f).
I den tredje fasen, enrolleringen, eller hur roller definieras och koordineras, skall nätverket stabiliseras ytterligare genom att aktörerna förankras i sina positioner, eftersom intresseskapande inte nödvändigtvis leder till de öns kade allianserna. Enrolleringen varken medför eller utesluter fördefinierade roller. Den anger en "plan" där en uppsättning av sammankopplade roller är definierade och tillskrivna till aktörerna som accepterar dem. Dessa defi nierade roller är emellertid inte fasta (Callon 1986b:211):
"To describe enrolment is thus to describe the group of multilateral negotiations, trials of strength and tricks that accompany the intéres sement and enable them to succeed. "
Enrolleringen kommer att underlättas om den frågeställning som identifie rades som en obligatorisk passage under problematiseringen, resulterar i ett antal tillfredsställande svar för de involverade aktörerna. Detta innebär att påståendena i problematiseringen omvandlas till fakta.
Den fjärde och sista fasen i översättningsprocessen är mobilisering av de allierade. Om processen har lyckats så har ett nätverk byggts upp där aktö rernas handlingsutrymme har reducerats i och med de relationer som aktö rerna är uppbundna i. Ett problem i detta stadium är om de talesmän som skall representera nätverket är representativa. Har de mandat att föra de övrigas talan? Callon (1986b:218ff) hävdar att det nätverk av relationer som har byggts upp, kan utmanas och förrådas när som helst. För att und vika att detta sker gäller det att skapa en svart låda av nätverket, vilket tidi gare nämndes.
Skapandet av svarta lådor, kan vid en första anblick ses som hämmande för infusionsprocessen, eftersom idén går ut på att begränsa aktörernas hand lingsutrymme. Men här kan man framföra samma argument som vid dis kussionen om rutinisering och implementering, nämligen perspektivet, eller vad som är i fokus för vårt intresse. Är det användningen av tekniken i sig som skall förpackas i en svart låda, eller är det de olika användningsområ dena?