Att peka ut en enskild anledning till hur och varför telemedicinprojekten kommer i gång vid den aktuella tidpunkten låter sig inte göras, utan i stället kan några olika anledningar och åsikter om anledningar spåras. När det gäller frågan om hur projekten kommer igång, anser två av de intervjuade landstingspolitikerna att det har funnits en grupp personer som har varit intresserade av telemedicin. Dessa har sedan sökt medel för projekten vid "rätt" tillfälle. På frågan om varför telemedicinprojekten kommer igång vid den aktuella tidpunkten, kan däremot ett antal förklaringar ges. Innan be slutet tas av landstinget att avsätta medel för en investering i telemedicin finns det tveksamheter inför den tänkta satsningen. I januari 1995 har man i Hälso- och sjukvårdens ledningsgrupp en mycket skeptisk inställning till telemedicinprojekten. "Toys for boys" är ett begrepp som har myntats och som syftar på att pengarna kan satsas på angelägnare saker, än leksaker för vuxna. Under hösten 1995 och vintern 1996 svänger inställningen 180 gra der och man tycker från politiskt håll att "det går för långsamt", uppger en respondent. En anledning till denna svängning kan man säkert finna i att telemedicinen kommer upp på den "allmänna dagordningen" inom sjuk vården. Bl.a. har DN i sin IT-bilaga några artiklar om telemedicin (se Da gens Nyheter 960307, 951102) och tekniken har också omnämnts i andra medier. Detta uppväckta intresse för telemedicin kan också ses som ett ut tryck för att sjukvården har hittat sin nisch inom IT-området, med tanke på den betydelse som tillmäts IT-frågor i allmänhet. En person säger att:
"Landstingen är mycket trendkänsliga, det spelar ingen roll om man kör i diket, så länge som dom andra landstingen kör där "
Denna bild stärks något under intervjuerna med cheferna för länsdelssjuk- husen som menar att det inom sjukvården delvis finns en fascination inför ny "häftig" teknik. Det har varit relativt lätt att vinna gehör för ny teknik och ny utrustning, men om det sedan blivit en lägre kostnad på sista raden har man däremot inte alltid varit på det klara med. Vidare har man den uppfattningen att telemedicininvesteringen kanske inte hade blivit av i för sta taget, om pengar från den egna budgeten skulle ha används. Dessa me del hade kanske gjort större nytta genom investeringar i personal eller mer basal teknik. Man har en grundfilosofi att försöka se nyttan för patienten, när investeringar görs i utrustning och ny teknik. Då skulle kanske inve steringar i basal utrustning på vårdcentralerna, t.ex. ögonmikroskop, samt utbildning av distriktsläkarna att använda dessa, totalt sett ge en större pati entnytta. Men eftersom telemedicinutrustningen kommer att finnas, ses den
främst som en möjlighet att höja kvalitén för patienterna genom att utbilda distriktsläkarna. De argument som framförs om att telemedicinprojektet inte belastar den egna budgeten, avspeglar en ökad fokusering på de eko nomiska aspekterna inom sjukvården, vilket betonas av en läkare som kon staterar att:
"...det är väldigt mycket ekonomi som styr utvecklingen idag och som styr beslutsfattandet. Det går inte att gå förbi det längre "
Denna ökade fokusering på ekonomin kan också få konsekvenser för spe cialistavdelningarnas vilja att ta emot telemedicinkonsultationer, vilket en specialist konstaterar:
"...skall vi ställa upp på det här måste det ju synas någonstans. Att vi gör det här måste komma kliniken till del, ekonomiskt på något sätt "
Vid intervjuerna med läkare och sjukhuschefer utkristalliseras tre övergri pande tankegångar hos de intervjuade om varför telemedicinsatsningen sker just nu. För det första tror man att det är p.g.a. att landstinget ser en möjlighet att göra verksamheten mera kostnadseffektiv genom att införa telemedicin, eller att man åtminstone vill undersöka vilken besparingspo tential som finns genom att använda telemedicintekniken. Genom att an vända telemedicin kan man kanske förändra sjukvårdstrukturen, vilket i sin tur skall kunna leda till en kostnadseffektivare verksamhet. Den andra genomgående tankegången är att det finns ett upplevt yttre tryck att man skall satsa på telemedicin. Inte genom att patienterna eller andra aktörer inom landstinget kräver att en satsning kommer till stånd. Snarare upplever man att andra landsting håller på med telemedicin och att det gäller att hänga med i utvecklingen så att man inte blir ifrånsprungen. Anledningen till att telemedicinen skulle kunna upplevas som ett hot från universitets sjukhusets sida, är att med den nya tekniken spelar det ingen roll var de medicinska specialisterna geografiskt sett är lokaliserade. Genom en an vändning av telemedicintekniken kommer sjukhus och vårdcentraler inte alltid längre att vara beroende av att skicka sina patienter till ett visst sjuk hus. I stället kan man konsultera vem som helst angående en viss medi cinsk frågeställning. Detta scenario skulle i förlängningen kunna leda till att landstinget och universitetssjukhuset tappar intäkter till andra lands ting.24 Men vissa läkare är skeptiska mot detta scenario. De menar att det är
de personliga kontakterna man har med olika specialister som är av bety delse när man skall konsultera någon.
24 Det är viktigt att hålla i minnet att detta scenario endast gäller i de fall där den
En tredje tankegång som kommer igen hos de intervjuade är att tekniken har utvecklats så pass mycket att det inte är frågan om en ytterligare tek nikutveckling i användarmiljön. Genom kontakter med andra kollegor och rapporter i olika media, har intressenterna sett att tekniken kan fungera i sjukhusmiljön. Det främsta exemplet som nämns är telemedicinprojekten i Nordnorge som har pågått under ett antal år. Projektledaren för ATM-pro- jektet betonar att man i Tromsö var föregångare 1988, men att telemedicin projektet har utvecklats blygsamt därefter, framförallt med avseende på antalet konsultationer som inte varit alltför imponerande. Vidare finns det redan mer eller mindre färdiga standardprodukter som kan användas till sammans med annan medicinsk utrustning. Undantaget i denna studie är PAT-projektet där en viss teknikutveckling kvarstår, när det gäller att styra mikroskopen på distans. Sammantaget anser några av de intervjuade att det har utvecklats en mental mognad inom sjukvården, där man kan se möjlig heter att använda olika IT-tillämpningar.
Förutom dessa tre övergripande tankegångar har några av de intervjuade personerna funderingar om att telemedicinen kommer att användas som ett medel för att överföra fler patienter till universitetssjukhuset. En sådan ut vecklingstrend skulle i längden komma att få konsekvenser för ett av läns- delssjukhusen, som redan idag har ett krympande patientunderlag. Vissa distriktsläkare har varit smått skeptiska till att konsultationerna i första hand skall ske mot universitetssjukhuset och inte mot länsdelssjukhuset. Vid intervjuerna med politikerna kan några olika teman spåras om varför telemedicinsatsningen sker. Politikerna betonar främst att man vill se vilka möjligheter som finns att ge länsborna en bättre sjukvård med hjälp av te lemedicintekniken. De ekonomiska argumenten finns med, men man tar inte för givet att utnyttjandet av telemedicin leder till en mera kostnadsef fektiv sjukvård. Utan man vill genom projekten se om det finns möjligheter att bedriva en kostnadseffektivare sjukvård med hjälp av telemedicinen. Det finns en idé om att det är först när telemedicinsystemen är utbyggda och integrerade med andra patientinformationssystem, som ekonomiska och strukturella effekter kan få ett bredare genomslag. En av de intervjuade sjukhuscheferna spinner vidare på idén med de integrerade systemen och frågar vad som händer med sjukhusets grundidé, den dag som strukturerad patientinformation inte längre är platsbunden. Går man idag, som anställd inom sjukvården, till sjukhuset för att man inte vet vilket nätverk av kom petenser man har behov av för att lösa olika problem? Vad händer den dag när all patientinformation blir tillgänglig via PC? Dessa frågeställningar om framtiden kan kopplas till den medvetenhet som finns hos vissa av de intervjuade, att telemedicintekniken innebär både hot och möjligheter för universitetssjukhuset. T.ex. när det gäller patientflödet och specialisternas
kompetensutveckling (vi återkommer till denna diskussion i slutet av nästa kapitel).
Beträffande de praktiska användningsområdena för telemedicintekniken, är både sjukhuschefer och politiker överens om att ansvaret för att utveckla och organisera detta ligger hos den medicinska professionen. Man betraktar det som en form av sökprocess där det gäller att hitta lämpliga använd ningsområden. Politiker och sjukhuschefer betraktar utvecklingen av lämpliga användningsområden som en del i det normala utvecklingsarbetet.