I de båda landsting som har studerats har användningen av teleradiologi accepterats och ses numera som en del i den rutinmässiga verksamheten i de lokala miljöer där tekniken används. Det går att peka ut ett antal orsaker till att teleradiologin har integrerats i den dagliga verksamheten. Några är gemensamma för de båda fallen, medan några är mera specifika. Chefsra diologen i Norr pekar ut en specifik förklaring:
Jag tror det har sin förklaring i två viktiga saker, det gäller överhu vudtaget vid införandet av digitala processer. Det ena är att det är en liten och överskådlig verksamhet eller avdelning. Det andra är att det är en som bestämmer. På ett stort sjukhus, med en stor röntgenavdel ning så finns det många som vill vara med och bestämma, naturligtvis. Då blir det svårt att ändra rutiner så radikalt "
Chefsradiologen i norr pekar också på en mera generell förklaring som gäller för båda fallen:
yyNaturligtvis skall man inte heller glömma att behovet upplevdes som
synnerligen behjärtansvärt. Att så radikalt förbättra servicen för så många som bor långt bort, det tror jag gjorde att det kändes väldigt motiverande att börja använda teleradiologin "
Den förste chefsradiologen i Norr säger att det har haft en stor betydelse att de personer som skulle använda utrustningen har sett att den fungerade. När de första testerna med utrustningen genomfördes i ett av de andra landstingen som deltog i projektet, var personal från vårdcentralen med och tittade. De såg att det fungerade och man såg ganska fort att kvalitén på
bilderna var tillräcklig, samt att kvalitén på de svar man fick var bättre än de man fick innan. Samme chefsradiolog tror också att det finns en psyko logisk effekt när man sitter på avstånd, genom att man kan ringa upp och ha en verbal kontakt emellanåt och peka på det man ser. På så sätt bryts isoleringen lite grann och kontakterna med sjukhuset blir bättre.
En av röntgensköterskorna som var med från början i Mittlandstinget, tror att det är lättare att acceptera vissa barnsjukdomar hos tekniken om man vet att man är den ort som ska prova en ny teknik. Eftersom man har varit med från början och vet vad det rör sig om när den nya utrustningen kommer, så är man medveten om att det är en prototyp och att det kan uppstå vissa problem med bildöverföringen.
Men inställningen till teleradiologin har inte alltid varit positiv. Den förste radiologchefen i Norr säger att det var ganska många som tvivlade på tele radiologin i mitten på 80-talet. Nästan alla radiologer i landet, trodde eller påstod i slutet på 80-talet, att bildkvalitén inte var tillräcklig för att ställa diagnos. De såg teleradiologin som en otrolig försämring jämfört med de gamla analoga filmerna. Men när de som varit skeptiska har suttit och jobbat med teleradiologin en, två, tre dagar, märker de att det inte är någon skillnad, man ser precis lika mycket och då ändras attityden direkt. Men chefsradiologen konstaterar att det finns en grupp läkare som är rädda för precis allting som har med datorer att göra. Den andre chefsradiologen säger att det finns fall där attityderna från större sjukhus kan ha bromsat spridningen av tekniken:
"Sen finns det ett fall där ett större sjukhus i ett visst skede gick ut och sa att det här med teleradiologi är nog inte så bra, därför att de hade använt en halvbra utrustning. Det lägger naturligtvis sordin på de andra. Jaha säger de andra, säger det stora sjukhuset så, då är det väl så. Då ska vi väl bara använda vår utrustning i nödfall "
Men för att teleradiologin skall accepteras av användarna i de lokala miljö erna är det bildkvalitén och utrustningens användarvänlighet som är avgö rande. För radiologerna är bildkvalitén central. Den andre chefsradiologen i Norr var lite skeptisk till teleradiologins möjligheter i början, just med avseende på bildkvalitén och han hade den uppfattningen att en lungrönt genundersökning kunde man inte klara av. Men med tiden kom han fram till att teleradiologin kunde förmedla informationen i de flesta bilderna. Också de två radiologerna i Mittlandstinget som var skeptiska i början har svängt mer och mer:
"Framför alltför att kvalitén har blivit bättre på bilderna och utrust ningen. Den är snabbare och lättare att hantera. När vi hade den första utrustningen hade man en känsla att det fanns något mer i
själva bilden, man ville ta ut den ur skärmen och vrida och vända på den. Man hade inte den rätta bildkänslan i början. Men nu, med det här systemet, har man känslan av att det som finns i bilden det ser man, det som finns i patienten det ser man. Man har aldrig den där känslan att bilden inte räcker till. Tvärtom kan vi bearbeta bilden och få fram mer än vi ser på en vanlig röntgenbild "
Men uppfattningarna om de första utrustningarna i Mittlandstinget går isär något. De två skeptiska radiologerna konstaterade att man från början inte kunde se allt i bilden, medan den radiolog som var en av de drivande i projektet, konstaterade att det faktiskt gick att se saker i de bilder som överfördes.
Den andra nyckelfaktorn för att teleradiologin skall accepteras är använ darvänligheten. Samtliga användare som har intervjuats har inte sett några svårigheter med att lära sig använda systemet. Även om de varit skeptiska till en böljan har attityden svängt när man har satt sig ner och böljat prova. Den andre chefsradiologen i Norr är ett exempel på detta:
"Jag hade överhuvudtaget inte umgåtts med datorer. Ska jag vara ärlig så trodde jag att jag skulle slippa det. Men sen satte jag mig vid den här, som är ganska avancerad och lärde mig så pass mycket att jag kunde titta på bilder och skriva ett svar. Det lärde jag mig på mindre än en timme. Då såg jag att det kanske inte var så svårt när jag kunde lära mig det. Vi har ju ständigt vikarier och de har ju sällan utbildning, de sätter sig och får en introduktion på mindre än en timme och sen kör de själva. Sen finns det ju de som har datorvana och de lär sig på några minuter "
I Norrlandstinget har överföringshastigheten på bilderna varit en nyckel faktor, eftersom man där hade intentionen att överföra samtliga bilder från vårdcentralerna. Det kom att dröja ett tag innan överföringshastigheten blev tillräckligt snabb för att man skulle kunna överföra samtliga bilder. Men detta innebar att röntgensköterskan vid den vårdcentral i Norr, som fick systemet först, kunde börja i lugn och ro:
"Jag tycker jag hade gott om tid, det var en mjukstart. Jag sände inte alla bilder, utan det var ju endast akuta bilder i början. Så jag har ju fått komma in i det här lite lugnt och det gick fort att lära sig, det gick på en dag. Jag tycker det var bra att vi inte började att köra allt på en gång, utan att jag tog de mest akuta bilderna och skickade de övriga per post"
Ytterligare en förklaring till att röntgensköterskorna snabbt har tagit till sig användningen av teleradiologin, är att de håller på med teknik i sitt dagliga
arbete. Därför uppfattas inte teleradiologin som något nytt och främmande. De två röntgensköterskorna i Mittlandstinget ger också ett exempel på hur den datorvana de fått via teleradiologin hade fördelar när de fick ett nytt datasystem för hela vårdcentralen. De berättar att vissa sköterskor var jätte- rädda och undrade vad som hände om man tryckte på en knapp och de vågade inte trycka. Själva tryckte de på knapparna för att se vad som hände. Denna inställning hade de delvis fått med hjälp utrustningsleveran tören av teleradiologisystemet:
"När vi fick utrustningen sa de till oss, lek, prova och känn, blir det fel så kan vi inte förstöra något. Så man har suttit här när man haft tid. Det är ju genom det man lär sig, att sitta här och prova, då blir man ju inte rädd för det heller"
Hittills har diskussionen om varför teleradiologin har accepterats, mest kretsat omkring den tekniska utrustningen och hur aktörerna uppfattar den. Det finns ytterligare en sak som är viktig att uppmärksamma, nämligen tekniska problem som ligger utanför själva teleradiologiutrustningen. I Norr fanns dessa problem med den s.k. routern, vid en av vårdcentralerna. Men också i Mittlandstinget fanns det likartade problem på ett par orter. Den f.d. IT-chefen berättar att man hade problem med förbindelserna mot två vårdcentraler som ligger lite vid sidan om. Om det t.ex. är dåliga tele förbindelser så har vårdpersonalen svårt att se det, de tror att det är systemet det är fel på. Det är det stora problemet när det inte fungerar, även om problemen inte ligger i själva utrustningen så får den ändå ett dåligt rykte. Nu kan man kanske inte begära att personalen skall förstå hela systemet. Men de problem man hade med teleförbindelserna höll på att skapa dåligt renommé för systemet, vilket innebar att man fick lägga ner ganska mycket tid på att förklara var felen låg.
Förutom kvalitén på utrustningen, är behovet av eldsjälar på de orter där utrustningen skall användas ytterligare en nyckelfaktor för att tekniken skall få en vidare spridning. Detta betonas både av den f.d. IT-chefen i Mittlandstinget och den andre radiologchefen i Norr, där den sistnämnde konstaterar att:
"Det viktigaste är kvalitén på utrustningen. Det andra är nog trots allt det personliga initiativet, att det finns någon som är intresserad av att utnyttja det man har "
Den radiolog som varit med om att utveckla systemen i Mittlandtinget beskriver en annan mycket viktig aspekt för att radiologerna skall acceptera både teleradiologin och de nya digitaliserade röntgensystemen som är på väg. Förklaringen kan låta lite paradoxal:
"I det nya systemet som vi får här så uppfyller det mycket av dom krav
vi har härf även om det kanske behöver utvecklas ännu mer. Nu är det
i alla fall så att dom har gjort systemet efter det sätt som vi har jobbat på tidigare. Det var nog en ganska stor förutsättning att man inte har ett datasystem man skall lära sig arbeta med, men ett datasystem som är anpassat efter ett arbetssätt som man redan har "
Men det är inte en fråga om att göra allting som förut, utan det rör sig om hur radiologerna granskar bilder för att kunna ställa en diagnos. Det centrala i denna process är att radiologen snabbt skall kunna växla mellan bilderna och helst kunna se två bilder på en gång. Radiologen beskriver processen:
"Man skall snabbt kunna hitta igen det man vill ha och få upp det...Det är det som är kärnan i det. Om man är ovan att titta på röntgenbilder kanske man ser på en frontal och en sida för sig. Vi tittar på båda två samtidigt så får vi en tredimensionell bild här inne [pekar på huvudet] och den är ju hemskt viktig alltså. Det är ofta den som ger allting...Det är liksom den här tredimensionella grejen som man måste ha. Den formas ju här inne någonstans [pekar på huvudet] efter träning. Men jag tror att radiologi är ett utmärkt område för IT, det är ju informationen som finns där. Har man bara bra redskap så"
Slutligen tror två röntgenläkare i Mittlandstinget att den allmänna datorise ringen har påverkat acceptansen att arbeta med de nya systemen. Man har vant sig vid att arbeta vid bildskärm från datortomografen och andra vanliga röntgenapparater, vilka också är digitaliserade. Sen finns det också medel avsatta för en datasatsning vilket gör att de blir lättare att acceptera, jämfört med om projekten skulle belasta den egna budgeten.