Konferenser är ett område som snabbt blev mycket uppskattat bland kirur ger och gynekologer. Konferensverksamheten har utvecklats olika mellan de båda specialiteterna. Chefen på gynekologavdelningen betonar att det krävs en regelbundenhet i konfererandet för att få läkarna att se möjlighe terna och börja tänka i nya banor. Efter det att konferensverksamheten startade började man lägga in konferenser var tredje vecka och man har sedan följt detta schema noggrant. Vidare säger gynekologchefen att konfe renserna har funnit sin form och blivit en uppskattad del av rutinsjukvår den. Det har visserligen varit olika mognad hos läkarna med att komma ihåg att anmäla fall till konferenserna, men detta har blivit bättre med tiden. För att få in rutinen att anmäla ett fall till konferenser, har man tagit fram ett speciellt formulär som finns i en pärm. Så fort en gynekolog får ett svar där man vill veta mera, skriver vederbörande läkare upp svarsnummer och frågeställning till patologen, eller cytologen. Detta faxas sedan till univer-
sitetssjukhuset i god tid, så att projektledaren, som hittills varit ensam ansvarig, hinner förbereda ett svar inför konferensen och ta kontakt med övriga specialister som ska medverka. Konferensernas innehåll har skiftat med tiden. I böljan ville man gärna uppdatera sin kunskap och sina rutiner, varför man tittade mycket på normala svar. Med tiden har frågeställning arna fokuserats mer på de avvikande svaren, så att man kan föra en diskus sion runt dessa. Konferenserna har fungerat som fortbildning i och med att patologen har gått på djupet med vissa saker, genom att han har anknutit till vetenskapliga artiklar som är relaterade till frågeställningarna. Dessa artik lar faxas sedan till länsdelssjukhuset så att läkarna där kan ta del av dem. Chefsläkaren säger att konferenserna har inneburit att man i många fall avvaktar med att ta ställning till den fortsatta behandlingen, innan man har tagit upp fallet på konferensen.
Under det år som gått mellan intervjuerna har gynekologerna intensifierat konferensverksamheten ytterligare. Numera tenderar man att hålla konfe renserna varannan vecka. Gynekologchefen säger att konferenserna har förändrat arbetssättet på avdelningen, eftersom man lägger in konferensen som ett led i den pågående utredningen av patienterna, samt som ett beslutsstöd för den fortsatta behandlingen. Vidare har konferensverksam heten kommit in i medvetandet hos gynekologerna, såtillvida att man ser kopplingar mellan frågor som dyker upp i arbetet och möjligheten att få svar på konferensen. En anledning till att konferensverksamheten har "nötts in" i medvetandet hos gynekologerna är att konfererandet har skett på en tid som har varit avsatt för internutbildning. Gynekologchefen säger vidare att från böljan låg kanske det största värdet i att man fick en repetition av sina kunskaper via konferenserna, samt att det var en utmärkt fortbildning, det bästa som hänt inom fortbildning. Detta blir också fortsättningsvis något som underhålls, men det absolut övergripande målet med konferen serna är att kunna förbättra servicen till patienterna, genom snabbare beslutsvägar. Därför blir nästa steg som planeras i konferensverksamheten att göra onkologerna mera delaktiga i förväg. De skall få reda på vilka fall som kommer upp, så att de kan ge sin bedömning i samband med konferen sen. Gynekologchefen säger att det är en stor fördel om de involverade specialisterna är inlästa på de fall som kommer upp på konferensen. Man kan på så sätt korta beslutsvägarna och diskutera färdigt ett fall under pågå ende konferens, för att sedan kunna ge patienten ett snabbare besked om den fortsatta behandlingen.
Med tanke på de kontaktytor som finns mellan gynekologklinken vid läns- delsjukhuset och andra avdelningar vid universitetssjukhuset, finns det ytterligare möjligheter att utöka konferensverksamheten, om man är beredd att ändra formen för dessa kontakter, säger gynekologchefen. Det gäller
framför allt i situationer där man har ett behov av att resonera, istället för att korrespondera via en remiss och där det finns en nytta av att visa bilder. I dag sker stora delar av kontakterna pappersvägen, vilket medför att det kan bli ofullständiga remisser som ger ett dåligt underlag för bedömningar. Detta får till konsekvens att man bollar med patienterna, som gynekolog chefen uttrycker sig. Genom en diskussion vid en konferens finns istället möjligheter att tala om vad man har funnit och få förslag på åtgärder, vilket gör att man kan komma till ett snabbare beslut. Gynekologchefen säger vidare att många kontakter i och för sig kunde lösas via telefon, men man får inga systematiserade träffpunkter, där de inblandade parterna kan mötas.
Bland kirurgerna har konferenserna också varit ett mycket uppskattat inslag. Men av olika anledningar har man inte riktig fått in samma rutiner som gynekologerna och deltagarfrekvensen är något varierande. En kirurg ger följande förklaring till det varierande deltagandet:
"Problemet är bara att det här är inte en sån verksamhet som går att styra, ibland har jag anmält fem fall från 3 kirurger och sen är bara jag där, eller någon annan som får vara där och bevaka, för att någon plötsligt hamnar på operation. Jag tror att dom [gynekologerna] kan styra sig lite bättre än vad vi kan, för blir en trafikolycka på en efter middag, eller något annat, så är halva kliniken uppbunden "
Det har tidigare nämnts att patologkonferenserna har vissa likheter med röntgenronden, såtillvida att kirurgerna kan erhålla betydligt mera informa tion om en bild, jämfört med om enbart ett skriftligt svar erhålls. Men till skillnad mot patologkonferenserna är röntgenronden en företeelse som varit etablerad i närmare hundra år. På kirurgavdelningen är röntgenronden inplanerad till en och samma tidpunkt varje dag under veckan, vilket inne bär att inga andra aktiviteter planeras till denna tid. Förutom möjligheten till en dialog med radiologerna, fungerar röntgenronden som ett morgon möte för kirurgerna där de senaste händelserna kan summeras upp.
Projektledaren för patologiprojektet håller med om att verksamheten vid kirurgavdelningen kan vara något mera svårstyrd, jämfört med gynekolog avdelningen. Men samtidigt säger han att kirurgerna möjligen skulle kunna uppleva en större nytta av konferenserna om man som gynekologerna lade in konferenserna i ett tidigare skede av utredningsprocessen. Om man använder konferensen mera post festum, upplever man inte samma nytta, som om konferensen kommer in i ett tidigt skede.