De övergripande målsättningar som formuleras för ATM- och PAT- projektet (se kapitel 4) kan ses som en OPP, eftersom de representerar de olika aktörernas intressen och skall motivera dem att inta sina platser i aktörsnätverket. Någon enkel frågeställning har inte formulerats, men målsättningarna kan ses som önskvärda svar på frågan: "Vilken nytta kan vi ha av telemedicin inom landstinget?" Anledningen till att utplaceringen av utrustningen kan ses som en materialisering av den obligatoriska passa gen, är att målsättningarna avspeglar förväntningar om önskvärda konse kvenser av teknikanvändningen, som endast kan infrias genom att den tekniska utrustningen placeras ut i de lokala miljöerna. Dessutom är till gängligheten till utrustningen en grundförutsättning för en fortsatt infu sionsprocess.
Vi har redan varit inne på hur en grupp av aktörer, som har en idé, kan försöka göra sig och sitt projekt till en OPP, genom att övertyga andra oumbärliga aktörer att de inte har någon framtid utanför det nätverk som den först nämnda aktörsgruppen försöker skapa. En intressant fråga i sammanhanget är om någon aktörsgrupp lyckas övertyga andra aktörsgrup per att de inte har någon framtid utan telemedicinen, vilket innebär att
telemedicinen görs till en OPP för övriga aktörer. Blir det förväntade svaret på de frågor som finns i projektets målsättningar "telemedicin", vilket innebär att telemedicinen blir den enda vägen mot en förbättrad patientser vice, höjd kompetens och minskade kostnader? Svaret blir ett nja! Det finns andra vägar att uppnå målsättningarna. Däremot kan en tolkning ur ett institutionellt perspektiv vara att telemedicinprojekten har blivit en OPP för alla landsting som vill visa att de använder moderna IT-applikationer. Om vi däremot ser på teleradiologiprojekten och speciellt den följande digitali seringen av röntgenavdelningarna, så blir den digitala röntgenutrustningen definitivt en OPP i samma ögonblick som en röntgenavdelning digitalise ras. Detta innebär att den läkare som t.ex. vill se en skelettbild, alltid måste ta vägen via den nya röntgenutrustningen.
Vare sig en aktörsgrupp lyckas göra projektet till en OPP eller ej, kommer det att finnas OPP inom projektet som spelar en lika stor roll som projektet i sig för att aktörerna skall kunna närma sig sina mål. Vad som blir en OPP i projektet beror troligen på vilken prioritet frågan eller kontroversen har för den aktörsgrupp som upplever problemet vid en speciell tidpunkt. Frågor som kan bli en OPP är t.ex. kvalitén på överförda bilder, utveckling av mikroskopstyrning, eller hur konsultationer skall ersättas. Om proble met, eller kontroversen har den digniteten att risken är uppenbar att en oumbärlig aktör lämnar nätverket, kommer problemet, om det inte får en lösning, att bli en gemensam angelägenhet för övriga aktörer. Detta innebär att problemet måste lösas för att övriga aktörer skall kunna närma sig sina mål. Om de studerade projekten betraktas, så är det svårt att finna ett problem som haft den digniteten att samtliga aktörsgrupper, har sett lösningen på problemet som en förutsättning för att gå vidare. De fråge ställningar som har räknats upp som tänkbara OPP, har i varierande omfattning blivit detta. Vidare kan frågeställningar som inte har upplevts som ett gemensamt problem i ett visst skede av översättningsprocessen, mycket väl kan komma att bli ett gemensamt problem i ett annat skede. Detta kan då t.ex. bero på att projektet rör sig mellan olika faser, eller att det sker en förskjutning av syftet med ett projekt. I de studerade fallen kan en sådan växling mellan faser inträffa när man vill gå från försöksverksam het, till att teknikanvändningen skall spridas och bli en del av rutinerna inom organisationen, vilket innebär en stabilisering och expandering av aktörsnätverket. I detta läge kommer då nya frågeställningar att dyka upp, som kan bli OPP. Ett exempel är valideringsstudien i PAT-projektet och ett tänkbart exempel är frågan om hur konsultationer skall ersättas. Anled ningen till att valideringsstudien blir en OPP är att projektledaren ser studien som nödvändig för att kunna expandera projektet. Materialiseringen av dessa passager sker genom de dokument där valideringsstudiens resultat presenteras, eller ett underskrivet avtal för hur konsultationer skall ersättas.
Inom teleradiologiprojekten är det svårare att urskilja vad som har blivit en OPP, eftersom projekten inte har följts på nära håll från starten. Från början kan bildkvalitén ses som en OPP för att tekniken överhuvudtaget skall komma in i de lokala miljöerna. Åsikterna har gått isär hos aktörerna, men det har funnits några tillräckligt starka aktörer som trott på och gjort sig till talesmän för tekniken i de lokala miljöerna. Att bildkvalitén har varit i fokus för att teleradiologin skulle bli accepterad i Mittlandstinget, beror troligen på att ett antal aktörer (radiologer), som är mer eller mindre signi fikanta, har haft varierande åsikter om kvalitén på de överförda bilderna. I Norrlandstinget har däremot frågor som berört andra egenskaper hos de tekniska artefakterna blivit en OPP. Detta kan spåras till två orsaker. För det första de tidiga intentionerna i projektet, som gick ut på att sända samt liga bilder, vilket medför att överföringshastigheten blir en OPP för att intentionen skall kunna realiseras. För det andra, i Norr finns bara en signi fikant aktör som också har gjort sig till talesman för tekniken och som dessutom har intentionen att sända samtliga bilder, vilket innebär att inten tionen blir lättare att realisera.
Så här långt kan översättningsprocessens väg till och genom den första obligatoriska passagen beskrivas enligt figur 9.1, vilken också visar på eventuella problem som kan dyka upp efter den obligatoriska passagen. I figuren framgår att de tre hittillsvarande aktörsgrupperna, läkare, politiker och administratörer (sjukhuschefer), har enats om att telemedicinutrust ningar skall placeras ut i olika lokala miljöer.
Ett potentiellt problem som kan dyka upp efter passagen är hur de aktörer som har varit tysta kommer att agera. I figuren kan utläsas att samtliga tre aktörsgrupper har gjort sig till talesmän för andra aktörer, patienter, läkar- kollegor och teknik genom att ta dessa i släptåg efter sig genom den obli gatoriska passagen. En intressant frågeställning blir om de tre aktörsgrup perna har varit legitima talesmän för de tysta aktörerna, eller kommer dessa att agera annorlunda när de skall mobiliseras? Ytterligare en sak som sker i den obligatoriska passagen är en de-aktivering av politiker och administra törer. De har hittills varit oumbärliga för att idén om telemedicin skall kunna passera den obligatoriska passagen, genom att stödja idén, samt bevilja en finansiering av utrustningen. Efter det att beslutet har tagits om att bevilja en finansiering, kommer dessa två aktörsgrupper att skifta karaktär, de kommer att växla från att ha varit ett innehåll i aktörsnätverket till att utgöra en del av kontexten för nätverket (se Callon & Law 1989). Frågan är hur de kommer att agera efter passerandet av den obligatoriska passagen, vilket intresse kommer de att ha och behöver de mobiliseras igen?
Patienter Kollegor
o
Obligatoriska passagen materialiseras (utrustningen placeras i de lokala miljöerna) Patienter Teknik O o I äkarpo
o> o •=>
Patienter Tekniko Politiker Mot diversifierade
översättningar?
® o Administratörer
V
Politiker och administratörer "de-aktiveras"
Figur 9.1. Genom första obligatoriska passagen.
De de-aktiverade aktörerna kan komma att aktiveras igen när nätverket går från en utvecklingsfas till en annan, vilket innebär att en stabilisering och expandering sker. För att aktörsnätverket skall kunna gå vidare till nästa utvecklingsfas kommer de aktörer som är oumbärliga för den tänkta förändringen, att knytas till nätverket och där också deras roller kommer att definieras. Dessa roller kan innebära att bevilja finansiella medel för en expansion av projektet, sluta avtal med andra landsting för att på så sätt länka ihop noder mellan olika nätverk, eller att fungera som en oberoende aktör som legitimerar vissa aktörsgruppers intentioner. Icke mänskliga aktörer kan också knytas till aktörsnätverket om detta skall stabiliseras och expandera. Inkluderingen av hematologin i PAT-projektet är ett exempel på detta, genom att nya objektiv skaffas till mikroskopet, för att hematologiska preparat skall kunna granskas. Ett annat exempel är den automatiska bilds- cannern i Norr, som underlättar överföringen av samtliga röntgenbilder. För att anknyta till kapitlets rubrik innebär passerandet av en OPP att besättningen i nätverket förändras något, medan nätverket förhåller sig något så när stabilt mellan vaije OPP. Denna diskussion kan också hjälpa oss att förklara om alla aktörer skall betraktas som oumbärliga, eller om vi enbart skall tala om aktörer. En åsikt som kan framföras är att alla aktörer som ingår i nätverket är oumbärliga för att det skall kunna mobiliseras. Men om vi antar detta perspektiv kommer vi att missa att vissa aktörer,
eller grupper av aktörer, spelar centrala roller under olika faser av översätt ningsprocessen. Konklusionen blir att alla aktörer är lika betydelsefulla för att nätverket skall kunna mobiliseras, men för att driva översättningspro cessen i olika riktningar, kommer vissa aktörer att vara oumbärliga i olika faser.
I och med att den obligatoriska passagen passeras, genom att den materiali seras, kommer också frågan om teknikens vara eller inte vara i organisatio nen att läggas i en svart låda, vilket innebär att denna diskussion kan anses vara avslutad. Men för att infusionsprocessen skall kunna fortsätta får inte hela diskussionen om telemedicin läggas i den svarta lådan. Frågan kommer nu att vara om aktörerna kommer att se artefakterna som en natur lig del i den lokala miljön, men trots det inte använda dem? Eller kommer aktörerna genom diversifierade översättningar att se artefakterna som ett medel som kan användas för att lösa uppgifter i den dagliga verksamheten och därmed hålla frågan öppen om telemedicinens fortsatta roll i organisa tionen? Svaret på denna fråga beror till viss del på i vilken grad passerandet av en OPP innebär att irreversibla översättningarna har gjorts.