De tre strukturbegrepp som berörts ovan kan ge oss en kunskap om den kontext där interaktionen sker mellan aktörerna. Ur ett innovationssprid- ningsperspektiv går det att argumentera för att vissa IT-artefakter passar bättre in i vissa organisatoriska kontexter, om de har "rätt" egenskaper. Men denna syn ger ingen djupare kunskap om hur IT-artefaktens möjlig heter utnyttjas. Om IT-artefakten granskas närmare så framgår det att den också har strukturella egenskaper (se t.ex. DeSanctis & Poole 1994, Orli kowski 1992). Införandet av en IT-artefakt i en organisatorisk kontext är inget som sker slumpmässigt, även om det kan hävdas att det rör sig om modetrender (Abrahamson 1991), eller att det är en likriktning inom ett organisatoriskt fält (DiMaggio & Powell 1983). Som nämndes i inled ningen av kapitel 1 finns det olika bakomliggande syften för att rationellt motivera införandet av IT i en organisation. Dessa syften kan tolkas som
intentioner från organisationens sida att antingen förstärka eller bryta upp rådande strukturer, samtidigt som också teknikdesignerns intentioner kan avspeglas i tekniken (Orlikowski 1992). Sammantaget kan vi då se att det finns strukturella egenskaper hos IT-artefakten som skall realiseras, när den "placeras" i den organisatoriska kontexten. DeSanctis & Poole (1994:126f) har i en studie av gruppbeslutssystem vidareutvecklat synen på teknikens strukturella egenskaper, genom att beskriva sociala strukturer hos avance rad IT på två sätt. För det första som strukturella egenskaper i form av reg ler, resurser eller möjligheter som erbjuds av ett system. För det andra i form av andemeningen hos de strukturella egenskaperna, som erbjuds av systemet. De strukturella egenskaper som finns hos IT-artefakten kopplar DeSanctis & Poole till Giddens betydelse- och dominansstrukturer, i det avseendet att dessa egenskaper ger mening och kontroll i gruppens interak- tion. Andemeningen hos de strukturella egenskaperna kopplas till legitimi tetsstrukturen, genom att normer skapas för vilket beteende som är önskvärt i samband med teknikanvändningen. Denna andemening kan också avspeglas i hur tekniken presenteras för de presumtiva användarna.
De strukturella egenskaperna hos IT som har beskrivits ovan kan klargöras ytterligare, genom att anlägga ett perspektiv där tekniken kan forma aktö rernas handlingar genom att bidra med strukturella möjligheter och begränsningar. Tekniken kan ses som en intervention mellan aktören och organisatoriska strukturer, där tekniken ses som en utlösare av strukturella förändringar (se t.ex. Orlikowski 1992, Barley 1986, 1990, Barley & Tol- bert 1997). Det är viktigt att påpeka att en och samma typ av teknik inte leder till samma typer av strukturella förändringar i olika organisatoriska kontexter. De förändringar som uppstår är i stället beroende av specifika historiska processer i de lokala kontexterna (Barley op.cit.).
Hur kan strukturbegreppet kopplas samman med infusionsprocessen? I Sagas studie var en av slutsatserna att användarnas tilltro till teknikanvänd ningen och förändring av arbetsuppgifter via IT var två huvudfaktorer som påverkade infusionsprocessen. Båda dessa faktorer inrymmer de tre olika strukturer som beskrivits. Detta kan ses om Orlikowskis (1992:409) beskrivning av institutionella egenskaper i en organisation betraktas. Insti tutionella egenskaper som beskrivs är t.ex. arbetsdelning, kommunika tionsmönster, kontrollmekanismer och arbetsorganisation. Dessa kan då i sin tur ses som spegelbilder av de tre strukturbegreppen (Linderoth 1997). För att processen skall fortgå, kan det antas att det måste ske en transforme- ring av strukturerna, t.ex. synen på hur arbetsuppgifterna skall organiseras. Hur genomgripande denna transformering behöver vara varierar från fall till fall, eftersom det kan antas att vissa av artefaktens egenskaper stämmer
överens med rådande strukturer i den organisatoriska kontexten, medan andra inte stämmer överens. Att ny teknik påverkar strukturerna i en orga nisation har redan diskuterats, men omfattningen på och hur transforme- ringen skall ske råder det delade meningar om. En extrem återfinns hos Hammer & Champy (1994) som indirekt med sitt koncept "Businesss Pro cess Re-engineering" förespråkar en radikal och medveten tranformering av strukturerna. Men det har visat sig finnas svårigheter med denna medvetna transformering (se t.ex. Davenport & Stoddard 1994, Zuboff 1988). Den andra extremen i synen på transformeringen av strukturer representeras bl.a. av Orlikowski (1996), som hävdar att transformeringen sker i små mer eller mindre omärkbara steg över tiden. Oavsett om transformeringen bygger på ett medvetet handlande, eller om den sker omärkbart över tiden, reser sig frågan hur initieringen av denna transformering kan beskrivas? En framkomlig väg i detta sammanhang kan vara att använda Normanns (1975:30) begrepp signifikanta aktörer för att få en ledtråd till hur transformeringen av strukturerna kan initieras. Signifikanta aktörer är personer som har möjligheter att påverka de dominerande idéerna i en organisation. Genom att dessa aktörer accepterar nya arbetssätt och ser "nyttan", medvetet eller omedvetet, med användningen av en IT-artefakt, finns det möjligheter att de i interaktionen med övriga aktörer kan sprida kunskap om hur IT-artefaktens möjligheter kan nyttiggöras. På detta sätt kan först en transformering av gamla strukturer ske och sedan sker ett återskapande av de transformerade strukturerna. Svagheten i denna argumentation är om de signifikanta aktörerna inte ser, eller inte vill förstå möjligheterna med IT-artefakten, t.ex. om deras position i organisationen hotas.
Eftersom tekniken ses som en aktör i denna bok måste frågan ställas om tekniken kan vara en signifikant aktör? Ja, det kan den. Enligt diskussionen i kapitel 1 om förväntningarna som ställs på IT, samt Sproull & Kiesler's (1991:151) antagande om att elektroniska nätverk har en potentiell roll i transformeringen av organisationer och därmed en inverkan på hur männi skor arbetar, interagerar och tänker, så kan tekniken ses som en signifikant aktör. Utvecklingen av internet kan ytterligare stärka argumentet för att tekniken kan ses som en signifikant aktör, i och med den inverkan "nätet" har på människors handlingsmönster och föreställningar.
Förutom att se den signifikanta aktören som en initierare av transforme ringen av strukturer, kan representanter för tekniken i organisationen, s.k. eldsjälar (se Philips 1988), vara betydelsefulla för transformeringsproces- sen. Dessa eldsjälar kan "föra teknikens talan" och på så sätt påverka trans formeringen av strukturerna för att främja infusionsprocessen. Problemet i
sammanhanget är om eldsjälen har tillräcklig legitimitet för att övriga aktö rer skall acceptera nya sätt att lösa uppgifter.
Struktureringsteorin som stora delar av det hittills förda resonemanget byg ger på har utsatts för kritik. Ciborra & Lanzara (1994) menar att Orlikows- kis (1992) arbete, som bygger på Giddens struktureringsteori, har bidragit med en metateori för att sortera en mängd fenomen på ett sammanhängande sätt. Men att det finns en slagsida åt det återskapande hållet. Sewell (1992) framför liknande kritik, när han menar att struktureringsteorin har en inne boende snedvridenhet mot stabilitet och återskapande, vilket innebär svå righeter att hantera förändring.