En grundförutsättning för infusionsprocessens fortskridande är att den tekniska utrustningen placeras i de lokala miljöerna. För att komma dithän har vi genom att följa tekniken kunnat se hur aktörsnätverket har mobilise rats redan innan utrustningen har kommit på plats. Under processen före och efter det att utrustningen kommer på plats kan vi också se hur aktörs nätverket skiftar form och innehåll beroende på vilka frågor eller kontro verser som är i fokus. Genom att följa tekniken syns ett markant skifte i aktörsnätverkets form och innehåll, samt i den fortsatta översättningspro cessen, i samband med adoptionsbeslutet och när den tekniska utrustningen
placeras ut i de lokala miljöer där den skall användas. Adoptionsbeslutet och utplaceringen av de tekniska artefakterna kan ses som en materialise- ring av den obligatoriska passagen, när infusionsprocessen beskrivs ur ett ANT-perspektiv. I beskrivningen av översättningsprocessen i kapitel två, är OPP ett centralt begrepp i det första stadiet av processen. Passagen beskrivs som en enkel frågeställning, där de ingående aktörerna skall se att deras allians runt en fråga och det förväntade svaret på den, är fördelaktigt för var och en av de inblandade aktörerna, oavsett deras intressen och mål. Fråge ställningen formuleras av en eller några grupper av aktörer som upplever ett problem av något slag, vilket också innebär att dessa måste översätta sina egna intressen till övriga aktörers intressen. Om de aktörer som initie rar skapandet av aktörsnätverket är tillräckligt skickliga, kan de försöka göra sig, eller sitt projekt, till en OPP för övriga aktörer, genom att över tyga dessa om att det inte har någon framtid utanför aktörsnätverket. Vi skall emellertid vara medvetna om att översättningsprocessen kan ses som en rad obligatoriska passager (Callon 1986a:26f), där allianser skapas för att processen skall ta en viss inriktning. Som kommer att framgå i kapitlet blir vissa frågor och kontroverser obligatoriska passager, medan andra inte blir det.
För att komma dithän att tekniken blir tillgänglig för användning inom organisationen, krävs det att någon överhuvudtaget tar notis om tekniken och börjar skapa en mening med den. När vi kommer in i processen är det tydligt att det finns några aktörer som under en tid har varit intresserade av telemedicintekniken och de har också besökt några telemedicinkonferenser. Andra aktörer har hört talas om tekniken, men sedan inte reflekterat så mycket mer över den. Teleradiologifallen skiljer sig något i detta avseende, eftersom det också har funnits med leverantörer av medicinskteknisk utrustning som en drivkraft för att teleradiologin har uppmärksammats. För att aktörerna skall bölja skapa en mening med telemedicintekniken, måste de se tekniken som ett svar på ett redan existerande problem (se Henfridsson 1999:52), vilket i detta fall främst rör avstånden mellan vård inrättningarna. Avstånden i sig är emellertid inte huvudproblemet, men de blir det i de fall där t.ex. en läkare är osäker på en diagnos, eller funderar på om en patient skall remitteras eller inte, eftersom patienten kanske måste göra en resa i onödan som orsakar höga kostnader. Med andra ord har de aktörer som har börjat skapa en mening med teknikanvändningen sett möjligheter att höja kvalitén och säkerheten i de lokala miljöerna, genom att skapa en distansöverbryggande teknikbild av telemedicinen.36
36 När teknikbilden diskuteras är det intressant att konstatera att andra landsting som
inte kan karakteriseras i form av glesbygd också genomför större teleradiologiprojekt. Detta visar på att distans är ett högst relativt begrepp.
De aktörer som har tagit notis om tekniken och börjat reflektera över dess eventuella användning i verksamheten, har också gjort de första översätt ningarna av idén om att sända bilder på distans. Detta diskuterades också i kapitel två som en grundförutsättning för infusionsprocessen. Om översätt ningarna studeras närmare går det att urskilja två dimensioner i dem. Den första dimensionen, tänkbara användningsområden, kan kopplas mot: • medicinska specialiteter där den visuella informationen spelar en central
roll för att en specialist skall kunna göra en adekvat bedömning.
• situationer där aktörerna ser möjligheter att skapa nya mötesplatser för informationsutbyte.
• situationer där en aktör anser sig ha behov av ytterligare information för att kunna lösa en uppgift. I ATM-projektet kan de planerade respektive akuta konsultationerna ses som en av de första diversifierade översätt ningarna.
Den andra dimensionen av översättningarna är kopplad mot förväntade konsekvenser av teknikanvändningen, vilka i huvudsak är följande:
• bättre patientservice.
• kompetensutveckling hos distriktsläkarna.
• eventuella ekonomiska besparingar som kan uppstå till följd av bl.a. för ändrade remissflöden.
De två första översättningarna, patientservice och kompetensutveckling, är till en böljan centrala drivkrafter i den fortsatta översättningsprocessen. Däremot förekommer översättningar av konsekvenser för aktiviteter och processer i den ordinarie verksamheten, endast i en begränsad omfattning. Att detta förhållande råder är knappast förvånande, eftersom tekniken är öppen och man fortfarande befinner sig i böljan av en lärprocess.
Översättningen av telemedicinen som en möjlighet till kunskapstillskott och förbättrad patientservice är intimt sammankopplad med temat person liga erfarenheter. Dessa erfarenheter har inte skapats i ett isolerat samman hang av aktörerna. I stället har aktörerna tagit del av de översättningar som existerar som strömningar inom det organisatoriska fältet, vilka kan ses som kollektiva teknikbilder hos förespråkarna för telemedicin och som framträder när telemedicintekniken diskuteras. Det rör sig om erfarenheter från andra telemedicinprojekt och förväntningar om framtida positiva effekter som förmedlas via skriftliga rapporter, konferenser och i samtal mellan läkare. Dessa översättningar har sedan i viss mån testats vid olika teknikdemonstrationer, där tekniken har spelat sin tilldelade roll, som främst är att förmedla bilder av tillräckligt god kvalité. På detta sätt har tekniken "talat" och skapat en starkare allians med de aktörer som ser möj
ligheter med telemedicinen, vilket innebär att de mänskliga aktörerna blir mera övertygade om sin roll som talesmän för tekniken.
Översättningarna berör främst förväntningar som aktörerna bygger upp i detta inledande skede. Dessa förväntningar förmedlas sedan till andra aktö rer som måste övertygas om teknikens fördelar, om de skall kunna mobili seras i det nätverk av relationer som krävs för att förväntningarna skall kunna realiseras i konkreta aktiviteter.