För att belysa de problem forskaren har att hantera vid närmandet och tol kandet av ett studerat fenomen, skall vi börja med att betrakta ett exempel från en vardaglig situation.
För några år sedan befann jag mig i en stad på Sardinien, där jag iakttog följande scen: Vid ingången till en kyrka befinner sig en kvinna och några barn som tar kontakt med de förbipasserande människorna. Några stannar upp och ger dem pengar, medan andra bara fortsätter vidare. Vad är det som jag har observerat och hur kan det tolkas? De flesta observatörer skulle troligen hålla med om att kvinnan och barnen tigger ihop pengar till sitt uppehälle. Anledningen till att de flesta observatörerna är ense om vad de ser, beror på att vi genom våra, i detta fall, gemensamma referensramar tolkar kvinnans och barnens agerande som tiggeri. Därmed kan en bety delse skapas av den iakttagna händelsen. Men observationen kan också tol
kas och ges en betydelse utöver det vi direkt observerar. Vi kan t.ex. se det som händer som ett uttryck för det italienska samhället, eller relationen mellan fattiga och mer eller mindre välbärgade människor. Vidare kan de reflektioner som jag som betraktare gör, tolkas som ett uttryck för det svenska samhället och dess syn på hur mindre bemedlade människor kan hjälpas. Diskussionen runt de olika tolkningarna och vad de betyder kan utvecklas ytterligare, men vi stannar upp här och gör några reflektioner. Den första är att den "grundläggande" tolkningen av det vi observerar, att det rör sig om tiggare, förser observationen med en etikett som är gemen sam för ett stort antal betraktare. Den andra är att tolkningar där fenomenet ges en betydelse utöver det observerade, kanske bara delas av ett fåtal be traktare. Men dessa tolkningar kan vara lika trovärdiga som den tolkning som görs av det ytliga fenomenet och som delas av flertalet av betraktarna. För att betraktaren skall kunna göra trovärdiga tolkningar som t.ex. utmyn nar i jämförelser mellan det italienska och svenska samhället, måste han/hon ha en viss kunskap som tolkningarna kan baseras på. Exempelvis måste tolkaren känna till något om de båda länderna och besitta kunskaper om sociala relationer mellan människor.
Diskussionen kring tolkning och skapandet av en betydelse av något som vi observerar gäller inte bara för sociala skeenden, utan den gäller i lika hög grad för tekniska artefakter (se t.ex. Prasad 1993, Bijker 1987, Pinch & Bijker 1987, Brytting 1989b: 105). När vi ger en betydelse åt en teknisk artefakt kan samma dimensioner ses som i fallet med tiggarna. Detta kan lätt illustreras med följande korta exempel. Om en grupp människor be traktar en motorcykel kommer de flesta att kunna beskriva vad de ser. Om man sedan frågar människorna i gruppen om motorcykeln är snygg, kom mer säkert meningarna att bli delade. Går man sedan vidare och frågar vad människorna associerar till motorcyklar kommer svaren att pendla mellan frihet, för tidigt död och grov kriminalitet.16
Med dessa två exempel på tolkning av sociala skeenden och tekniska arte- fakter, är syftet att illustrera att en händelse eller ett ting kan i ett isolerat sammanhang beskrivas på ett likartat sätt av en större grupp människor, även om deras referensramar varierar. Men tar vi ett steg till och lägger in en betydelse, eller en värdering av det iakttagna kommer tolkningarna, be roende av de skilda referensramarna, att uppvisa ett bredare spektrum. Inom olika grupper kommer det att ske en objektivering av det sociala ske endet eller artefakten, så att den subjektiva upplevelsen med tiden kommer
16 Dessa svar fick jag vid en föreläsning inför en grupp gymnasieelever, när de ombads
att göra associationer till en bild av en motorcykel, för att på så sätt visa att tekniska artefakter kan tillskrivas olika betydelser.
att konstrueras till en objektiv verklighet inom gruppen (se Berger och Luckman 1967).
Hur kan kunskaper erhållas där ett fenomen ges en betydelse utöver det observerade? Om fenomenet är väl undersökt, finns det ofta ackumulerad kunskap kring det. Det kan räcka med att observera fenomenet för att kunna göra utsagor. Skall de inblandade aktörerna tillfrågas, finns det goda möjligheter att formulera relativt exakta frågor till aktörerna, om jag har några antaganden som skall provas. Men om fenomenet är mindre känt, eller att vi anser att det finns luckor i den befintliga kunskapsbildningen, blir det svårare att formulera precisa frågor om det vi vill ha reda på. Om det beskrivna fallet inte skulle vara ett välkänt fenomen, måste vi gå ut och be tiggaren berätta varför denne tigger och välgöraren varför denne ger pengar. Det finns alltså några olika strategier för att närma sig den stude rade empirin. Men innan vi går ut och frågar aktörerna varför de agerar som de gör, måste vi vara medvetna om två saker. För det första går ingen ut idémässigt tomhänt till en forskningsprocess och för det andra, existerar i princip inga tolkningsfria och teorineutrala fakta (Alvesson & Sköldberg 1994). I stället måste vi vara medvetna om vad det är vi bygger tolkning arna på. Innan vi går vidare med diskussionen om forskarens tolkningar av insamlad data, skall vi se hur man kan närma sig det studerade fenomenet, eller m.a.o. välja angreppssätt.
Beslutet om angreppssätt innebär att välja vilken typ av informationsenhe ter som kunskapsbildningen skall byggas kring, skall det vara enkätstudier eller fallstudier (Johansson-Lidfors 1993:63). I detta sammanhang tenderar forskningsproblemets grad av kontextbundenhet och avgränsbarhet att vara vägledande för hur problemet skall angripas (op.cit.). Vi börjar med att se på forskningsproblemets kontextbundenhet som en vägledning för vilket angreppssätt som skall väljas. De förhoppningar som finns på telemedici nen kan ses som ett uttryck för allmänt höga förväntningar som finns på IT. Telemedicinen blir då en IT-applikation som studeras för att öka kunska pen hur processen för IT-infusion ser ut. Vidare är telemedicinen en nät verksteknik, eller öppen teknik, vilket innebär att användningsområdena inte är givna på förhand. Dessutom kommer teknikens synkrona egenska per att ställa krav på att aktörer i olika lokala miljöer skall mobiliseras vid samma tidpunkt. Det övergripande forskningsproblemet behöver alltså inte knytas till en speciell kontext, även om det är sjukvården som studeras, så kan likartad teknik förekomma i andra miljöer.
Att avgränsa forskningsproblemet är däremot svårare. Utgångspunkten för forskningsproblemet är ett antagande om att ett allsidigt utnyttjande av tek niken uppkommer i samspelet mellan aktörer och organisation. Hur detta
samspel ser ut vet vi däremot inte så mycket om, samtidigt som det är svårt att från början precisera användningsområdena för tekniken och dessutom kommer troligen nya användningsområden att utvecklas över tiden. Detta innebär att forskningsproblemet är svårt att avgränsa med avseende på hur samspelet mellan aktörer och organisation ser ut, eftersom vi inte vet vilka avsedda användningsområden som kommer att realiseras, eller vilka an vändningsområden som kommer att upptäckas under processen. Ytterligare ett problem i sammanhanget är att telemedicintekniken är en relativt ny företeelse, även om liknande idéer har funnits sedan 1920-talet.
Emellertid har redan en ansats gjorts i studiens syfte till hur vi kan närma oss det studerade problemet, nämligen genom att följa aktören, som i detta fall är tekniken. Motivet till att tekniken är den aktör vi väljer att följa, är att det är tekniken som är orsaken till de förväntningar som finns på för ändringar i organisationens verksamhet. Genom att följa tekniken blir det möjligt att komma i kontakt med de mänskliga aktörer som vill organisera arbetet på ett nytt sätt med hjälp av telemedicinteknik. Men det är inte bara de aktörer som vill organisera arbetet på ett nytt sätt som blir åtkomliga genom att följa tekniken, eftersom tekniska artefakter är beroende av ett heterogent aktörsnätverk som stödjer användningen av den (Callon 1993). Genom att följa tekniken blir det möjligt att spåra de aktörer som krävs för att artefakten skall kunna användas. Problemet är att det inte går att inter vjua tekniken, men de mänskliga aktörer som ingår i det heterogena nät verk som skall mobiliseras, kan fungera som ett slags talesmän för tekni ken. Att följa tekniken behöver heller inte innebära att det är de tekniska artefakterna som vi följer från början, utan tekniken kan vara representerad i form av en idé som materialiseras efter en tid (se Czarniawska & Jorges 1996). Men hur skall tekniken kunna följas för att det skall bli möjligt att få en kunskap om de nätverk som måste mobiliseras? För att få svar på detta, kan vi gå till Latour (1987) som hävdar att om vi skall få reda på hur veten skap skapas, måste vi följa processen där den skapas. Att detta inte låter sig göras på avstånd, ter sig tämligen logiskt. I stället måste vi följa processen på nära håll, vilket leder till att fallstudier är det mest ändamålsenliga an greppssättet för att skapa en ökad kunskap om infusionsprocessen.