I ATM- och PAT-projektet räcker det inte med att peka på "objektiva" fördelar med tekniken. Det finns också en konkurrerande översättning, "toys for boys". De aktörer som gör denna översättning ser mera tekniken som en leksak för vuxna och anser att det finns angelägnare områden inom sjukvården att lägga pengarna på37. Men varför "vinner" den "rationella"
översättningen det första slaget, när det gäller att skaffa pengar till projek tet? Vilka mekanismer finns det som stärker inskriptionen så att aktörerna följer det önskvärda handlingsprogrammet, vilket innebär att de beslutar att skjuta till medel för inköp av utrustningen, så att idén om telemedicin kan materialiseras. Första steget blir att önskan om en materialisering skrivs in i en anslagsansökan för projektet. Inskriptionen i sig är relativt svag, men dess styrka ökar betydligt i och med att den kopplas till ett stort och komplext aktörsnätverk i omgivningen och lieras med intressen i omgi vande aktörsnätverk.
Kopplingen som sker till det stora och komplexa aktörsnätverket, kan ses som en kombination av en tidstrend i det organisatoriska fältet och ett försök att gripa ett tillfälle i flykten. Om vi böljar med att se på det ökade intresset för telemedicin inom sjukvården under mitten av 1990-talet, så är det varken en slump, eller en strategisk planering. I stället rör det sig om en sammankoppling av två komplexa aktörsnätverk, där tilltron till ny teknik är stark. Inom sjukvården finns det en traditionell fascination för ny teknik, vilket uttrycks av några aktörer, som konstaterar att det alltid har varit lättare att få pengar till ny teknik och gärna sofistikerad sådan, jämfört med att få pengar till enklare teknik eller nyanställningar. Men varför uppstår ett intresse för IT vid den här tidpunkten, som kan kopplas samman med den traditionella teknikfascinationen? Om blicken riktas utanför sjukvårdssek torn, så går det att identifiera en IT-trend i största allmänhet i samhället, där IT ses som det rätta och normriktiga (Beckman 1995). En tolkning är att
37 Denna åsikt, att pengarna kan användas till något "nyttigare", fanns också i början hos
olika aktörer inom sjukvården ser att man ligger långt efter andra sektorer när det gäller användning av olika IT-applikationer, varför telemedicinen kan ses som ett medel för att öka IT-användningen inom sjukvården. Dess utom kan de telemedicinprojekt som dyker upp, ses som satsningar på IT- projekt med en förhållandevis låg risk, jämfört med tidigare satsningar på datoriserade patientjournaler, vilka inte alltid har varit så lyckade (se t.ex. Lundberg 2000).
Men det räcker inte med att idén om telemedicin lieras med det komplexa nätverk som den allmänna IT-trenden och teknikfascinationen inom sjuk vården utgör, för att de aktörer som finns i de lokala miljöerna och som tror på idén, skall få andra aktörer att skjuta till finansiella medel. Inskriptionen lieras också med två omgivande aktörsnätverk, ett politiskt och ett admi nistrativt, i och med att telemedicinen översätts till intressen som är centrala för aktörerna i dessa nätverk. Att en liering möjliggörs med de politiska beslutsfattarnas intressen, blir tydligt om hälso- och sjukvårdsla gens första paragraf beaktas. I denna uttrycks att hälso- och sjukvårdens övergripande mål är att förse medborgarna med en god hälso- och sjukvård på lika villkor. I och med att telemedicinen har översatts till ett medium som kan överbrygga distanser och därmed ge en jämlikare vård och en förbättrad patientservice, blir det legitimt att stödja telemedicinprojekten. Översättningen av tekniken som ett medel för potentiella ekonomiska besparingar, som inte drabbar patienterna, kan ytterligare stärka legitimite ten för projektet. Genom att översättningarna lieras med intressen som är centrala för andra aktörer som måste mobiliseras och hjälper dem på vägen mot deras mål, kommer inskriptionen att stärkas. För sjukhuschefer och cheferna för de berörda avdelningarna har de nämnda översättningarna också en attraktionskraft. Men vad som kanske är viktigare för dessa aktö rer, är att projektet inte påverkar deras egen budget. Genom att projektet finansieras centralt, undviks att de nämnda aktörerna börjar skapa sina egna anti-program för att undgå att använda tekniken.
I ett ännu vidare sammanhang kan vi se institutionella förklaringar till stär kandet av inskriptionen, även om dessa inte har studerats på ett djupare plan. En sådan förklaring kan vara allmänna trender i synen på offentliga verksamheter, som t.ex. ett ökat fokus på kostnader och försök att "mark- nadisera" verksamheter (se t.ex. Erlingsdottir 1999). Ett tänkbart använd ningsområde för telemedicinen som anges av chefsöverläkare och sjukhus chefer, är just att sälja specialistkunskap från universitetssjukhuset. Men vissa av dessa trender kan försvaga inskriptionerna både innan och efter det att översättningarna har materialiserats. Ett sådant exempel kan vara den fördelning som har skett av det ekonomiska ansvaret till enheter och avdel ningar inom offentliga organisationer. Detta problem kommer att diskuteras
utförligare i stycket om inskriptioner i tekniken och handlingsprogram i de lokala miljöerna.
I de översättningar som hittills har gjorts har inte alla aktörer kommit till tals. T.ex. finns patientintresset enbart representerat genom översättningen förbättrad patientservice, där aktörerna har gjort sig till talesmän för pati enterna. Det samma gäller för tekniken, där de aktörer som har sett tekni ken i aktion, har gjort sig till talesmän för denna, för att på så sätt övertyga andra aktörer. Samma fenomen råder delvis bland aktörsgruppen läkare, där ett fåtal aktörer har gjort sig till talesmän för sina kollegor. Dessa aktö rer har sett kompetensutveckling och förbättrad patientservice som motiv för att ta sin plats i nätverket. Frågan är om inskriptionerna är tillräckligt starka, eller om de kan stärkas på något sätt, för att övriga aktörer bland läkarna skall komma att inta sina platser i aktörsnätverket. Det har redan funnits exempel på aktörer som inte har låtit läkarna i projektgruppen vara talesmän för dem, som t.ex. en chefsöverläkare vid universitetssjukhuset som utryckte åsikten att utifrån kommande konsultationer skulle störa verk samheten.