Resumé
Den här artikeln studerar hur serier av filmer, baserade på samtida kriminal- litteratur, finansieras, hur de görs som samlade storproduktioner och hur de sedan gemensamt marknadsförs för visning på biograf, via dvd och i TV. Efter att konceptet etablerats med sex filmer – baserade på det svenska författarparet Sjöwall-Wahlöös romaner om polisen Martin Beck – under rubriken Historien om
ett brott i början av 1990-talet, iakttas den följande utvecklingen. Tonvikten ligger
på hur konceptet utvecklats i nära samklang med deckarlitteraturens framgångar men också hur det blivit en viktig del i inte minst det nya svenska regionalise- rade filmproduktionslandskapet. Som regionalt mediekoncept har det också fått efterföljare i grannländerna. Serierna har följaktligen blivit centrala verktyg för de regionala produktionsorternas ekonomiska strukturomvandling och anpassning till en ’upplevelseekonomi’ där tilltagande synlighet, turism, inflyttning och att rent allmänt framstå i attraktiv dager är betydelsefulla målsättningar.
Nyckelord: skandinavisk kriminalfilm, regional filmproduktion, filmfranchise, co- production, mediesynergier, hyperkapitalism
Sedan år 2004 har 29 filmer baserade på den svenske kriminalförfattaren Hen- ning Mankells hjälte Kurt Wallander spelats in i Ystad i Skåne.1 Sex filmer om
kriminalinspektören Irene Huss, skapad av författarinnan Helene Tursten, har gjorts i Göteborg och Trollhättan. Gotland var för något år sedan hemort för inspelningarna av sex filmer om Håkan Nessers Van Veeteren i den svenske ve- teranaktören Sven Wollters gestalt. Den lilla orten Fårösund fick alltså anta rollen som Nessers kontinentala, fiktiva men tillika småskaliga spelplats Maardam.
För att gå bortom Sverige har sex filmer om Gunnar Staalesens hårdkokte privatspanare Varg Veum spelats in i Norge. Den första premiärvisades hösten 2007. I skrivande stund lär det vara klart att stjärnskottet Trond Espen Seim åter ska iklä sig rollen som Veum för ett ytterligare halvdussin filmer.2 Och listan
130
OLOF HEDLING
I samtliga fall rör det sig om satsningar där konvergens och synergi mellan film, TV och populär litteratur är central. En roman, eller än oftare, en serie romaner sammanhållna av en eller flera karaktärer och som rönt framgång också bortom det egna språkområdet, ska garantera att det audiovisuella slutresultatet attraherar bred publik på mer än en nationell marknad. Genomgående får några titlar biografpremiär. Andra introduceras via TV eller på dvd. TV-bolag i olika former – kabel-TV, privata TV-kanaler och traditionella europeiska ’pubcas- ters’, public servicebolag – är medfinansiärer. Samtliga nämnda serier är alltså skandinaviska eller nordiska samproduktioner.
Den första Varg Veumserien exempelvis är initierad av ett danskt produkti- onsbolag, Miso Film A/S, med säte i Köpenhamn. Tillsammans med svenska Svensk Filmindustris norska dotterbolag SF Norge samt stöttade av bland annat svenska TV4 och av Nordisk Film & TV Fond har inspelningen sedan skett i Bergen, på den norska västkusten. Filmteamet bestod av en blandning av lokala och ’inåkta’ filmarbetare. De kom från både övriga Norge och andra nordiska länder. Veumserien, liksom för övrigt de andra titlarna, är alltså i hög grad ett skandinaviskt projekt med förgreningar till kontinenten.
För man kan också notera ytterligare en gemensam faktor. Följaktligen har medfinansiering och samproduktionsinsatser i samtliga fall kommit från tyska medieinstitutioner och mediebolag som TV-kanalen ARD eller ARD/Degeto Film GmbH. Med Veumserien som möjligt undantag rör det sig således genomgå- ende om vad som söder om Östersjön ofta kallas Schwedenkrimi.4 Sina mörka
motivkretsar till trots, tillhandahåller filmerna förmodligen också en dos av den romantiska kvalitet av ’Astrid Lindgren-land’ eller det imaginära ’Storbul- lerbü’ som det ofta påtalats att man i idealistisk anda projicerat på Sverige och Skandinavien från tyskt håll (Franke 2007).
ännu en utmärkande egenskap, till sist, är att det i samtliga fall finns regionala aktörer som bidragit som samproducenter mot villkoret att produktionen ska ske på plats. Den regionala filmorganisationen Film i Skåne i Ystad har således varit involverad i Wallanderserierna. Bakom Irene Huss finns vad statsvetaren Roger Blomgren kallat ”den svenska regionala filmproduktionens flaggskepp Film i Väst” i Trollhättan (Blomgren 2007: 7). I fallet med Van Veeteren före- kommer Gotlands Filmfond.5
Här avtecknar sig det nya svenska och i viss mån skandinaviska filmlandska- pet – med Danmark som möjligt undantag – ovanligt tydligt (Dahlström 2005: 8). Med början under andra hälften av 1990-talet flyttades ansenliga delar av den svenska långfilmsproduktionen till några regionala filmcentrum (Hedling 2006: 19). Från att ha varit förpassad till en sfär som den nationella kultur- och filmpolitiken sörjt för, gled filmen in i en roll där den började benämnas kreativ näring eller upplevelseindustri (Blomgren 2007: 90). Därmed kom mediet att inta en ny och mer expansiv roll. Film blev instrument för regional näringspolitik.
även om den regionala processen ännu inte tycks ha institutionaliserats lika starkt i Norge som i Sverige kan man ana avsevärda regionintressen också i Varg Veum. Efter att huvudproducenterna redovisats i filmernas förtexter ra-
HISTORIEN OM ETT BROTT
das namn som den Bergenbaserade filmfonden Fuzz, Bergen Kino, Vestnorsk Filmsenter och Bergen kommune upp. Det ger en vink om att det lokala och regionala engagemanget varit betydande.
Sammantaget kan man hävda att ett speciellt medie- eller franchisekoncept skapats med inte bara regional och nationell utan i hög grad skandinavisk och till viss del även internationell relevans. Serierna är också intressanta för att de representerar en i någon mening oberoende europeisk filmproduktion. Det är filmer som görs bortom de vanligen så inflytelserika nationella filmstödsys- temen och som därmed befinner sig bortom filminstitutens styrmekanismer och smakpreferenser. Samtidigt hindrar detta inte att enskilda verk i serierna emellanåt kunnat dra nytta av generositeten i systemen.6
Från ett regionalt perspektiv representerar kriminalserierna i sin tur ett verk- tyg för ekonomisk strukturomvandling. De utgör även ett skyltfönster för dessa regioners önskan om minskad marginalisering, tilltagande synlighet, turism, inflyttning och att rent allmänt framstå i attraktiv dager.