Syftet med sparandets genealogi

Metoden som strid för att forska obundet

Syftet med sparandets genealogi

Det är sparandet som allt finansiellt tal sedan mer än tvåhundra år formu-lerar sig om och omformuformu-lerar, överger och sedan återvänder till igen och igen, även idag. Forskningsberättelsen tar sig därför formen av en sparan-dets genealogi. År  är en slags balanspunkt eller mittpunkt i berättelsen.

Från det året tecknar den åt det ena hållet en utsträckning långt tillbaka i tiden. Åt det andra hållet når berättelsen fram till nuet och den skrivande stunden. Någon historik över sparandet är det inte fråga om, även om berät-telsen ibland, bedrägligt, härmar en historikers stil.

Genealogi betyder vanligtvis släktforskning. Genealogen söker upp gamla släktingar till de figurer som nuet byggs av. Sedan ombeds släkting-arna ge kommenterar. Vi släktforskar väl för att de döda välvilligt ska kom-mentera våra anletsdrag, våra sysselsättningar och vår livsföring? En släkttavla, en obruten linje av ära, eller åtminstone av strävsamhet, som sys-tematiskt följs från ett slags ursprung fram till idag kan kanske ge större lyskraft eller mening åt det vi sysslar med.^Men en genealogi av den här typen syftar snarare till att skandalisera nuet.

Genealogin ska få det förgångna att belysa nuet så att det kastar kons-tiga skuggor omkring sig. Den söker efter lättantändligt material. Det är ett effektsökeri. Med hjälp av vad genealogin hittat ska den åstadkomma has-tigt uppflammande effekter. Genealogin ska innehålla omvända illusions-trick: trick som syftar till att bryta illusioner.

Det låter, med vanligt språkbruk, inte som ett särskilt ”objektivt” sätt att lägga fram en studie på och jag ska nedan återkomma till mina val av

skriv-•  

sätt och sätt att leta material, som sker mot bakgrund av att stil och fram-ställningssätt inte bara är något som en rakt av väljer.^Det gäller att hitta rätt obalans mellan det onormala och det trovärdiga. Foucault som, liksom Butler när hon skrev Genustrubbel, skrev flera böcker inspirerad av Fried-rich Nietzsches genealogier^kan för sin del sägas fara efter en slags radi-kalt utanförstående objektivitet (som jag nedan tar ställning till). Nietzsche själv inbjuder oss provokativt att förstå själva ordet insikt som formen för hur kompromissen mellan ”att skratta åt något, att beklaga det, att för-döma det”, blir gripbar för oss.^

Ger det nya insikter? Ökar det kunskaperna? Det finns de slags insikter som får oss att tveka om det vi redan visste. Butlers kritiska genealogi över kön och sexualitet i Genustrubbel angriper exempelvis själva delningen i manligt och kvinnligt. Den försöker vända på dess vedertagna orsak och verkan.^En genealogi över sparandet ska göra det möjligt för oss, eller rättare sagt försöka tvinga oss, att se annorlunda på det som förståndigt och uppfordrande sägs till oss i finansiella frågor, att se förbluffat på det. Den syftar till att göra det bekanta obekant i de fostrande och marknadsförande finansiella kampanjerna. Och om ett sådant syfte måste det slå gnistor.^

Att här tala om tillbakablickar när det gäller mina äldre exempel leder tanken fel. Genealogins alla exempel är framåtblickande. De skriver nuets historia.^Mats Beronius kallar skrivsättet för perspektivering.

Vad som åsyftas är en perspektivering av nutiden så att nutiden kan ses med andra ögon än dess egna.^

Men eftersom det också går att säga så om det som skrivs med stöd av ett enda övergripande teoretiskt schema skriver jag ”perspektiveringar”, i fler-tal. Genealogin blickar framåt på nuet genom ett kalejdoskop. Leksakens objektiv vrids runt mellan disparata exempel. En berättarröst håller dem samman. De bildar ett collage. De ska utgöra ett knippe egendomliga per-spektiv på en sida av något samhälleligt. De ska visa hur de gällande begrep-pen, det gällande talet, de tillämpliga tonfallen, de rationella resonemangen och de sedelärande berättelserna åstadkommer det som här och nu råder och styr, gäller för sant, nödvändigt och är ”bra för oss”, om än vi trilskas.

En kan undra över hur det område som genealogin angriper egentligen skulle kunna förlora sin vanliga status av att gamla arrangemang, händel-seförlopp och yttranden som tycks relevanta tas fram till beskådande. Blir inte effekten bara en lugnande och sövande ”fördjupad förståelse av dagens situation”?

  • D e l 

Om berättelsen inte skapar en kedja över tid där det var bättre förr, eller inte handlar om det som har blivit bättre och bättre, eller inte utgår från något ursprungligt gott som är kvar oförändrat i det som pågår idag, då kan berättelsen knappast utmynna i tillfredsställande lugn inför och bekräf-telse av nuet.^Då kan den istället bryta upp den spontana idén om kon-tinuitet och naturlig utveckling. I så fall träder inte nuet fram för oss som det enda möjliga.

De utsagor som blottas och de exempel som läggs fram kan få sådan effekt om de så att säga bryter av värderingskedjan vid dess rot.^Om de låter den gå av vid den allmänt rådande föreställningen om ett bestämt och erkänt ursprung (för sekvenserna av orsak och verkan mellan på varandra följande händelser, som vi föreställer oss gjorde så att vi hamnade här) kan det få de vanliga berättelserna, om varför och hur det blev som det blev, att hoppa ur led vid sina föreställda fästen. Då kan de få oss att tänka på nytt sätt om nuet, att tvivla på dagens dominerande tolkningar av vår situation, att få det nuvarande läget att framstå som oförankrat och godtyckligt. Då är det i ett första steg avslöjat, att det skulle kunna vara på ett annat sätt.

Därmed ligger nuet öppet för att radikalt omtolkas. Att bereda väg för radi-kal omtolkning av samtiden, det är syftet med syftet.

Avtolkning

Numera finns det goda skäl att tro, att de kritiska omtolkningar av rådande förhållanden vi gör och för fram, och till vilka vi knyter olika förhopp-ningar – om att de har politisk effekt, om att de verkningsfullt pekar ut vilka moraliska gränser som makten är i färd med att ritsa i samhället, om att de effektivt skulle kunna motsäga gällande sanningar – måste föregås av avtolkning. De måste föregås av att våra normala relationer bryts av, så att vi för ett ögonblick ställs utan relation till vad det handlar om, att vår gängse tolkning av det bekanta upplöses utan att något alternativ just då ges. Att ge sig in att avtolka, det är att störa ut mitt gamla förhållande till saken, även om jag förut, så som jag själv liksom min motståndare förstod det, förhöll mig oförsonligt kritiskt till den.

Alla påståenden om det finansiella, alla försöken att lägga fast rikt -givande finansiella praktiker, allt det som deltog i strider, konflikter och taktiska spel och som försvarade, gick till motangrepp och skapade övertag uttrycker gamla tolkningar av läget. Av det följer att delar av berättelsen

m e to d e n s o m s t r i d f ö r at t f o r s k a o bu n d e t •  

egentligen granskar gamla tolkningar, hur de dykt upp och omvandlats, för att sedan, med Beatrice Hans ord, ”sedimenteras”.^

Syftet är som sagt att öppna för att tolka nuet på annat sätt, men ju mer bekanta och igenkända de använda exemplen blir, desto mindre förvånar de oss, desto svagare effekt avger de av sig själva. Då måste den rationalitet som ger dem deras normala och normerande mening sättas mot en annan.

Då försöker jag hitta det repeterade elementet och stiga ut ur det genom att vägra upprepa det. Då letar jag efter fordringar och skulder. Då preciserar jag tonfallet. Då försöker jag gnugga och putsa bort yttrandenas ytskikt^

med hjälp av nya begrepp. När genea logins rena rotande i arkiven skänker mig sådana nya begrepp, så som penningen som uppfostringsmedel, då demonstrerar den sin aktualitet; att hur gamla exempel metoden än drar fram så är det möjligt för den att ha bäring och koll på det som händer här och nu.

Genealogin vill alltså åstadkomma en plötslig förskjutning av gängse tolkning. Den gör en omtolkning ”vars enda merit är att den vet och inte försöker dölja att den till sin natur är en tolkning”,^skriver Beatrice Han.

Denna dess enda merit är också ett black om foten. De besvärliga villkoren för att omtolka, rapportera, analysera, redogöra för, berätta om i en kritisk genealogi av detta slag, har fått mig att välja ett sätt att skriva på som ibland framstår som extremt subjektivt. Det följer nu en närmare förklaring av hur det kommer sig att jag valt att göra så.