Jag nämnde att Foucault fokuserar manipulerande och kontrollerande processer i begreppet biomakt och governmentalitet. Tanken är nu, att ge- nom min läsning, gå bortom en sådan tolkning och uppmärksamma att det inte utesluter utrymme för frigörande processer. Detta syftar även till att uppmärksamma att folkhälsoarbete som bedrivits historiskt sett har bidragit, och gör så alltjämt, till både ökad livslängd och livskvalitet.92 En
läsning av speciellt den senare Foucault ger rika möjligheter till det, främst genom begreppen etik och motmakt. Det är framför allt dessa dimensio- ner jag tagit fasta på i avhandlingen som intressant i förhållandet mellan biomakt och migrationsrelaterade frågor.
Det maktbegrepp som skisserats ovan, innebär att makt genomsyrar al- la mänskliga relationer. Makt framstår som en oundviklig del av varje as- pekt av mänskligt liv. Det framstår inte som en anomali, som ett undantag då en idealt tänkt ”frihet” gått förlorad. Om makt är immanent i var rela-
tion och om människans ontologiska villkor är relationellt93 följer att
Foucault ”ytterst bidrar […] till att synliggöra förutsättningarna för våra liv och för vårt sätt att tänka om det” (Olsson 1997:40).
Att se makt och frihet som ömsesidigt uteslutande och som varandras motsatser är således främmande genom Foucaults perspektiv, snarare är frihet maktens förutsättning, ”there cannot be relations of power unless the subjects are free” (Foucault 1988:12). När makt vidare definieras som ”wiches to direct the behavior of another” (ibid:11) blir det tydligt att makt förutsätter frihet, ”it presupposes rather than annules their capacity as agents, it acts upon, an through, an open set of practical and ethical possibilities” (Gordon 1991:5). Detta innebär att det agerande subjektet förutsätts ha en relation till sig själv. Det är i detta förhållande, etiken, det ligger en dimension av frihet. Etiken har således sin ontologiska förutsätt- ning i den frihet som maktrelationen förutsätter (Foucault 1988). För att tala med Olsson:
”Etikbegreppet rymmer inom sig en självrelation och en självförändring som skapar förutsättningar för subjektet att göra sig friare i förhållande till de processer genom vilka man formas som subjekt. Därmed kan man uppnå ett visst mått av något som kan kallas frihet” (Olsson:1997:43 efter Deleuze 1990).
Detta gör att omsorgen om sig själv ”which possesses a positive ethical sense” innebär en slags begränsning och kontroll av den påverkan en maktrelation kan ha på en person. Den innebär ”in fact a way of control- ling and limiting”(Foucault 1988:8) maktens verk.
Ett annat viktigt begrepp som har med frihetsdimensionen i subjektifie- ringsprocesser och andra maktrelationer att göra är ”motstånd” (Fou- cault [1976[2002a:121). ”That means that in the relations of power, there is necessarily the possibility of resistance, for if there were no possibility of resistance – of violent resistance, of escape, of ruse, of strategies that re- verse the situation – there would be no relations of power” (Foucault 1988:12). Motmakt ska således inte uppfattas som maktens motsats (o- makt) utan som Foucault uttrycker saken, ”där makt finns, finns mot- stånd” (Foucault [1976] 2002a:105). Motmakten är lika immanent som makten och står inte ”i utanförställning i förhållande till makten” (ibid:105) och kan, eftersom makten är relationell, endast finnas ”inom maktrelationernas strategiska fält” (ibid:106). Det centrala för mig här är att frihetsdimensionen manifesteras såväl i motmakten som i självets för- hållande till sig själv, etiken blir förutsättningen för subjektet att, i någon mån, nå frihet i förhållande till samhälleliga maktrelationer (Olsson 1997:44).
syn på maktrelationer respektive frihet som kan sammanfattas som ”att frihet är att vara social”. För människans del skulle frihet kunna tolkas som när en socialiserad individ står i en ständigt omförhandlande relation mellan sig själv och kollektivet eller samhället. Ett samtal i en vårdinstitu- tion ser jag då som ett utsnitt av en sådan förhandling, i vilket idealt sett biomakt och motmakt balanseras mot varandra.
Vad Foucault således erbjuder är, vad han kallar en ”maktens analytik”(Foucault [1976] 2002a:95) som har möjlighet att peka på alter- nativa rationella möjligheter att till exempel inom en institution struktu- rera maktrelationer och tolka dess sanningar (Foucault 1888:15). När det gäller governmentalitet förläggs analysen till de praktiker som sker i rela- tioner mellan två personer. “It is free individuals who try to control, to de- termine, to define the liberty of others and, in order to do that, they dispo- se of certain instruments to govern others” (Foucault 1988:19). Det vill säga, begreppet governmentalitet innebär ”to set of the freedom of the subject and the relationship to others, i.e., that which constitute the very matter of ethics” (ibid:20). Vidare, att studiet kan förläggas till möten mellan individuella vårdgivare och patienter. Sammantaget ger detta ett perspektiv på samtal i vårdsituationer, utifrån vilket studiet av institutio- nella samtal som en brännpunkt mellan individintressen och samhällsin- tressen, kan ske.
Tanken om en grundläggande socialitet, att social och personlig identi- tet konstitueras genom interaktion, återfinns hos forskare som studerat moraliska dimensioner i samtal.94 Det tillåter mig att nu länka samman
detta allmänteoretiskt hållna avsnitt med avhandlingens empiriska studie av samtal.Ett följdriktigt perspektiv är att se på moraliska dimensioner som ”omnipresent” (Bergmann 1998:281). Det är moraliska begrepp som ligger till grund för de interaktiva sätt subjekt ser sig själv och andra. Mo- ralisk trovärdighet är därför ett drag som alltid är närvarande i sociala re- lationer (Goldberg 1993:14) och i social interaktion (Mäkitalo 2002IV:2; Kullberg&Cedersund 2001). Vi tillskriver ömsesidigt varandra ansvar i interaktionen (Bergmann 1998:284) vilket grundar sig i ett ömsesidigt tillskrivande av valfrihet d v s mänsklighet. Detta är grundat i ”a readiness to partake in the reciprocity of feelings, acting and perceiving that is pos- sible only with another mind” (Trevarthen citerad av Linell 1998:404). Detta aktualiserar att vissa människor kan uteslutas från ett reciprokt till- skrivande av mänsklighet. De kan exempelvis betecknas som ”untermen- schen” eller barbarer (Bergmann 1998:284). Som tidigare påpekats, be- gränsas de moderna moraliska principernas giltighet just i termer av ras (Goldberg 1993); ”the primary principles of our moral tradition – virtue, sin, autonomy, and equality, utility, and rights – are delimited in various ways by the concept race” (ibid:39).
Moral är således ”not added to discouse (här i betydelsen samtal) as an ex- ternal component; rather discourse in itself implies an elementary, proto- moral level from which historically and culturally unique forms of morality emerges” (Bergmann 1998:285).95
Moraliska aspekter är alltid närvarande i socialt samspel och vi kan skilja mellan två slag, dels de implicita interaktions- och samtalsinterna dimen- sionerna, dels de som rör samtalsämnen som genom interaktionen görs moraliskt implikativa (normerande, värderande). Detta uppkommer en- dast i vissa samtal (Linell 1998:402) och exempel på sådana ”känsliga ämnen” (Bredmar 1999) är livsstilsfrågor. Det är således genom samtal som människor konstituerar sig som moraliska subjekt (Bergmann 1998). Resurserna att vara ett ”vetande subjekt” är kategorier, ordval och voka- bulär (ibid:287) men även para verbala drag som prosodi (betoning och längdförhållanden) och intonation (satsmelodi) (ibid:288). Dock menar jag att moral ”avläses” bortom den interpersonella situation i vilken den specifika moralfrågan blir relevant, eller genom att interaktionen och si- tuationen sätts in i en större kontext. Jag vill återknyta till Foucault ovan som menar att en moralisk handling är en sådan endast om den ”står i förhållande till hela det moraliska uppförandet” (Foucault [1976]2002:28) vilket jag tolkar som att handlingar får sin betydelse i förhållande till sin kontext, en social praktik (i storleksordningen munhygien till exempel). Jag har sökt en teoretisk utgångspunkt för förståelse av (tand)vård och menar att genom begreppen biomakt och governmentalitet skapas ett ut- rymme för närstudie av vårdsituationer i det att det innefattar ett maktbe- grepp som äger en balans mellan maktrelation och frigörande dimensio- ner. En enkel summering blir att tandvården, vid sidan av annan medi- cinsk-vetenskaplig verksamhet är moralisk, så till vida att den är en ”före- skrivande apparat” som anger ”regler” men även i den meningen av moral som syftar på subjektifieringsprocesser. Själva föreskrivandet görs utifrån en empirisk kunskap (Beronius 1994). Subjektifieringsprocessen innebär att patienter bibringas ett förhållande till sig själv. Hon/han lärs ”hur man gör” och ”vad som är bäst” och följer dessa anvisningar som ett ”mora- liskt subjekt”, eller vad jag valt att kalla ett vetande subjekt för att fånga den bredare processen av självomvandling (subjektifiering), som går utö- ver att följa handlingsregler. I analysen av samtalen gäller det att ytterliga- re ”operationalisera” studiet av prat och låta denna förståelse som länkar samman individuell patientnivå med ”befolkningsfrågor” arbeta i mitt material. Tandhygienisten balanserar mellan att i samhällets intresse ge individen ökad insikt som är kopplad till ökat ansvar. Vad som gör balan- sen komplex är att situationen och hälsoläget inbegriper faktorer som står utanför individens omedelbara kontroll och måste tolkas i ett större sam-
hälleligt och socialt sammanhang. De är knappast nåbara i termer av indi- viduellt ansvar. En ytterligare intressant aspekt är grundad i överväganden kring hur moraliska subjekt historiskt sett kopplats till etniciet/”ras”/kul- tur. Detta gör att moralitet även berör vad jag i denna studie kommit att kalla ”migrationsrelaterade kategorier och fenomen”.