Denna avhandling har tre samverkande utgångspunkter i några bestämda forskningsperspektiv och forskningsintressen inom odontologisk forsk- ning, forskning inom Internationell Migration och Etniska Relationer (IMER) och arbetslivsforskning. I mötet mellan dessa perspektiv uppkom- mer avhandlingens forskningsfrågor som givit upphov till mina metodo- logiska överväganden. Odontologin bidrar med ett fält och ett forsknings- intresse, arbetslivsforskningen bidrar med att specificera forskningsintres- set och IMER- forskningen bidrar med en förståelseram.
Inom den odontologiska forskningen har en vidgning av begreppet häl- sa, som kopplat till social välfärd och livskvalitet och innefattande både fysiologiska och psykologiska faktorer, lett till nya metodologiska och teoretiska frågeställningar (jfr Petersen 1992). Det har inneburit ett in- tresse för andra vetenskapsfälts belysning av oral hälsa/sjukdom samt att frågeställningar har formulerats med samhälls- och beteendevetenskapli- ga utgångspunkter vid sidan av biomedicinsk forskning.114 Studiet av
tandvård kan således ha skilda ansatser och val av nivå. Den jag har, häm- tar sin motivation i vikten av att beforska implementering av vård på mik- ronivå, hur en rådande policy och administration av den, likaväl som för- ändringar av den, faller ut i olika specificerade avseenden. Ett sådant kan vara hur specifika vårdinsatser, eller efterfrågan av dem påverkas av pa- tienters karaktäristika (jfr Petersén 1992). Ett exempel på en konkret in- sats kan vara rådgivning. Ett annat kan vara vårdsamtal i sin helhet. Den-
na studie gäller bland annat samtal med patienter. Detta hindrar inte att studien placerar in samtal med patienter i en vidare samhällelig kontext och genom detta vidgar problemställningen. Det är i interaktionen mellan individens orala hälsoproblematik och ett samhällsvetenskapligt inriktat intresse som avhandlingen når sin andra utgångspunkt, i IMER- forsk- ningen.
Avhandlingen hämtar sitt teoretiska intresse, ansats och valda fråge- ställningar i IMER- forskningen. Dess forskningsintresse fångas i begrepp som migration, etnicitet, kultur och det som kort kan sammanfattas i ut- trycket ”det mångkulturella samhället”. Redan denna benämning marke- rar att hela majoritetssamhället berörs. Man kan, för att framhålla den re- lationella dimensionen i benämningen av forskningsområdet mellan ma- joritet och minoriteter, tydliggöra skillnaden gentemot den utpekande ”invandrarforskningen”.
IMER är ett nytt flervetenskapligt ämnesområde vars centrala idé är att studiet av komplexa fenomen och processer som berör migration och et- nicitet, inte får plats inom ett akademiskt ämne och syftar således till att forska kring frågeställningar och problem som går på tvären av discipli- nära gränser. Forskningen, som kan fokusera både global, regional eller lokal nivå rör frågeställningar kring demokrati, migration, etnicitet, ra- sism, transkulturella samhällen, identitetskonstruktion och medborgar- skap (Castles 2000) men inkluderar även ämnen som mänskliga rättighe- ter, integration, segregation, kultur, moral, etik, mänsklig kommunikation och språk.
Olika akademiska discipliner bidrar med att utifrån sina kunskapsteo- retiska utgångspunkter formulera olika typer av teorier som i sin tur leder till olika frågor och metoder och analysenheter som ger olika former av kunskaper. Det förekommer ett flitigt interdisciplinärt lånande av begrepp och teorier (Brettell & Hollifield 2000:17). Några av de discipliner som är representerade är sociologi, historia, statsvetenskap, etnologi, socialantro- pologi, ekonomi, demografi, religion, juridik, språk och litteratur. De dis- cipliner som berörs kan kombineras i ett samlat grepp, där många sam- hällsvetenskapliga ämnesområdens teorier och perspektiv prövas mot varandra (Hammar 2000:75ff). Vad man vinner är en möjlighet till en spegling som gör att man kan undvika att studier och resultat, vilket före- kommer, verkar helt rimliga inom sin disciplin trots att de kan framstå som missvisande då de blir belysta utifrån andra discipliner. Rimligheten kan s a s vara beroende av att en studie bortser från kunskaper som redan finns och bygger på otillräcklig kunskap om historiska och sociala proces- ser (Castles 2000:16).115
Avhandlingens tredje utgångspunkt ligger i att studien ingår i ett forsk- ningsprogram vid Arbetslivsinstitutet Syd. Programmet heter Villkor i ar-
bete med människor. Det är ett flervetenskapligt forskningsprogram vars
ansats utgör en yttre ram och kunskapsintresse. Den har varit viktig för metodologiska övervägandena och val av empiri.
En grundläggande och gemensamma utgångspunkt inom forsknings- programmet ligger i att skilja mellan arbete med just människor från an- dra former av arbete. Det förra går under benämningen ”human service- arbete” och det sker inom vad som benämns ”human serviceorganisation” (Hasenfeld 1983). I Sverige används ibland begrepp som ”välfärdstjänste- sektorn” eller den samlande beteckningen ”människoorienterade organi- sationer” (Jönsson et al 2003). I dagligt tal kan det sägas syfta på ”vård, skola och omsorg” utan att skilja mellan olika typer av huvudmannaskap och finansieringsformer. Det som karaktäriserar dessa arbeten, och såle- des gör dem till ett empiriskt avgränsbart forskningsobjekt, är att de sker i en relation till en människa som är själva föremålet för arbetet.116 Detta
gör att arbetet är moraliskt och värdebaserat till sin karaktär och inbegri- per en maktrelation. Dessa förhållande gör att yrkesutövaren, ”human servicearbetaren” har specifika villkor i termer av makt, beslutanderätt och handlingsfrihet i förhållande till sin organisation (Lipsky 1980; ibid). ”Human servicearbetaren” har en position i vilket hon/han kan fatta be- slut som avgör den enskildes tillgång till allmänna resurser i vid mening (vård, utbildning etc.). Denna funktion går även under benämningen ”in- stitutional gatekeeping” (Erickson&Schultz 1982). I relationen mellan ”human servicearbetaren” och dess patient, klient, konfident eller student, annorlunda uttryckt mellan en samhällets företrädare och en medborgare, sker en förhandling om fördelning av resurser, service och välfärd. Att stu- dera dessa relationer och vad som sker i detta arbete innebär således att få en inblick i vad som sker ”på tvärstrecket mellan individ och kollektiv” (Asplund 1983).
Syntesen som skapats av mötet mellan dessa tre forskningsperspektiv bygger på att odontologin bidrar med ett fält, en social och institutionell praktik med sina specifika drag. Den ger även avhandlingens specifika forskningsintresse; tandhygienisternas arbete med sina patienter, deras re- lation och interaktion. Arbetslivsforskningen bidrar, som framgått med att fokusera tandhygienisterna, inte patienterna. Det ”villkor i arbete med människor” som kan sägas prägla studien tydliggörs av den teoretiska ut- gångspunken som gäller de frågor som uppkommer kring (tand)vård i samhällen som är mångetniska och mångkulturella. Här ansluter IMER forskningens förståelseram och uppmärksammar att rörelsen på ”tvär- strecket” mellan individen och kollektivet också bör problematiseras och begreppsliggöras utifrån teoribildningar kring migration och etnicitet. I det följande redogörs för övergripande metodologiska frågor som stu- dien aktualiserar samt val av metoder. Min tanke är att förmedla en bild
av hur jag ser på forskningsprocessen och på relationen mellan teori, me- tod och empiri i förhållande till min egen forskning. Detta är speciellt an- geläget mot bakgrund av att studien sker i möte mellan olika forsknings- miljöer och traditioner och aktualiserar att den finns i en tradition där ”motsättningar och dilemmor” som forskningsprocessen innebär får ett utrymme i framställningen (Mulinari 1999). I arbetet utgår jag från den klassiska definitionen av metod som allmän sett avser det sätt man arbetat rent praktiskt (Rosengren& Arvidson 1991:34) eller annorlunda uttryckt, ens egen forskningsstrategi (Alvesson& Sköldberg 1994:19). Att skriva om metod berör därför vetenskapsfilosofiska och epistemologiska spörs- mål som föregår de mer handfasta övervägandena kring tillvägagångssätt som gäller en specifik studie (jfr Sjöström 1983).
Den grundläggande utgångspunkten är att jag valt att göra en empirisk studie och också valt olika kvalitativt inriktade tekniker. Detta är ett fak- tum som ställer mig inför en diskussion som gäller var jag, som forskare står i förhållande till empiri. Vad kan empirin ge för kunskap? Vem är jag i förhållande till empirin? I förhållande till empiri reser sig, klassiskt sett två ytterlighetsalternativ som ”pest och kolera”. Alvesson liknar dem vid Skylla och Karybdis (Alvesson & Sköldberg 1994:9). De är två motståen- de havsvidunder ur den grekiska mytologin, lika angelägna att undvika och för ett ögonblick framstår forskningsprocessen lika sökande som nå- gonsin Odysseus resa. Jag skall nu klargöra vilka val jag gjort för att både tillerkänna Skylla och Karybdis sina realiteter och de svårigheter de repre- senterar och samtidigt försöka hantera dem. Havsvidundren kan i ett me- todkapitel representera å ena sidan en ”empirifobi” som undviker varje empirisk ansats och istället ägnar sig åt teoretiska övningar. Denna stånd- punkt, att empirisk forskning skulle var omöjlig hänvisar till att filosofis- ka, psykologiska och sociala komplexiteter uppkommer som hinder mel- lan forskaren och det studerade ”objektet”. Det andra ytterlighetsalterna- tivet kan då uttryckas som ett ickeproblematiserande förhållningssätt till empiri där det snarast ses som ”otvetydiga avtryck av verkligheten” (ibid:7) utan att reflektera över empiriskt materials mångtydighet och tolkningars komplexitet, d v s en naiv empirism (ibid).
Jag söker en balans och använder mig då av tre ben. Balansakten hand- lar dels om att tillerkänna mina metoders tolknings- och teoriberoende drag. Det handlar om att uppmärksamma språkets tvetydiga, instabila och kontextberoende karaktär. Det innebär att väga in post-strukturalis- tiska tankegångar också i förhållande till synen på det mänskliga subjek- tet (ibid). Slutligen handlar det även om att beakta den sociala och histo- riska kontexten och därmed tillerkänna maktdimensioner och de politisk- ideologiska aspekterna sin roll (ibid:204). Det finns enligt min mening ingen neutral eller värderingsfri forskning utan den är inskriven i en poli-
tisk och etiks kontext. Detta innebär att forskning (miss)gynnar intressen beroende på de teoretiska utgångspunkter och tolkningar som aktualise- ras (ibid; se även Rosengren& Arvidson 1991).117
Att bedriva empirisk samhällsvetenskaplig forskning reser således me- todologiska frågor som gäller förhållandet mellan vetenskapens metod och dess objekt och i detta avseende står denna studie förankrad i den an- sats som utvecklades av Alfred Schutz (1899-1959) som anslöt sig till den s.k. verstehende sociologin (Nilsén 2000), även kallad ”interpretative un- derstanding” (Gorman 1997:178). Schutz inflytande har varit centralt in- om samhällsvetenskaperna och då speciellt inom den empiriskt grundade sociologin som genom hans insats kan sägas ha blivit meningsfull. Hans arbeten kan härledas till Max Webers sociologi och Edmund Hussels fe- nomenologi som tillerkänner det hermeneutiska/tolkande momentet ett grundläggande primat. Schutz utvecklade, med hjälp av Webers metodo- logiska diskussioner det specifika för samhällsvetenskaperna, nämligen att det gäller studiet av ett objekt, samhället, som forskaren själv ingår i (Nilsén 2000:40). Med detta skall förstås att han uppmärksammar en skillnad mellan natur- och samhällsvetenskaper och att det senare rör sig om självkunskap (Gorman 1997). Samhällsvetenskapens forskningsob- jekt, människor, handlar utifrån sin egen konstruktion av verkligheten (Nilsén 2000:79). Mot den bakgrunden utvecklade Schutz den förstående sociologins metodologi i kritik mot positivism, objektivistiska uppfatt- ningar om samhällsvetenskap och naturvetenskapligt inspirerade meto- dologier (ibid). Weber menade att sociologin bör studera sociala hand- lingar utifrån aktörens subjektiva mening. Schutz utvecklade den förstå- ende sociologins metodologi för analys av just subjektiv mening. Han gjorde det genom en fördjupning i Edmund Husserls fenomenologi och banade därigenom väg för forskning kring vardagslivet (Nilsén 2000).118
Schutz utvecklade en teori om subjektets meningskonstruktion i den för- vetenskapliga vardagsvärlden och hur denna relaterar till samhällsveten- skapens kunskap om den. Han menar att samhällsvetenskapernas kun- skap är konstruktioner av ”andra ordningen” eftersom de bygger på en tolkning av människornas förståelse av världen och sina motiv att handla som således är ”konstruktioner av första ordningen” (Bengtsson 1999; Nilsén 2000). En av poängerna är skillnaden på en vetenskapsteoretisk nivå mellan objektivistisk och subjektivistisk uppfattning av samhällsve- tenskap, där Schutz ansats uppfattar forskningsobjektet som beroende av de teoretiska och metodologiska antagandena, d v s dessa är inte att be- trakta som neutrala i förhållande till forskningsobjektet (Nilsén 2000:17).119
Sammantaget innebär detta att jag arbetar i förhållande till tre teoretis- ka och metodologiska riktningar; den nämnda verstehende traditionen,
den post-stukturalistiska och den kritiska teoretiska samhällsforsknings- traditionen. Jag hävdar att dessa tre vetenskapstraditioner, var och en, tillför ståndpunkter som behöver bli beaktade och därigenom uppmärk- sammar viktiga dimensioner i avhandlingens problemområde, då jag valt att intervjua vårdprofessionella samt studera samtal i en samhällelig kon- text, i ett mångkulturellt samhälle. I detta möte mellan tre vetenskapliga traditioner uppkommer, som jag ser det ett behov av reflektion, eftersom var och en för sig tillför ämnen för reflektion.120 Logiken är följande,
grundfundamentet i konstruktionen av såväl verklighet som kunskap om verklighet är att konstruktionen är en fråga om tolkningar. Dessa tolk- ningar sker i sin tur i en kontext, vilket gör att det är poängfullt att reflek- tera över tolkningarnas villkor. Det förutsätter inte bara medvetenhet om de teoretiska antagandena och den roll språk och förförståelse spelar, utan också en reflektion av ett annat slag som snarare syftar på en kritisk själv- prövning som framstår som helt centralt. Vad som står på spel eller vad som gör reflektion viktigt, är att det är just systematisk reflektion som gör att empirisk forskning kan få en kvalitet som ger det ett värde (ibid:12). Detta, de filosofiska och vetenskapsteoretiska invändningarna till trots.