Jag ska först ge två exempel som kan representera ytterligheterna i mate- rialet i fråga om hur de kan förlöpa. Framställningen kan sedan cirkla kring dessa exempel för att fördjupa och bredda bilden av de huvudsakli- ga mönstren i samtalen. Syftet är att ge en överblick av den diskursiva praktik som samtal mellan tandhygienister och patienter, samt sortera i vilka aspekter som är relevanta i analysen av institutionella samtal i ett ”mångkulturellt” samhälle.
I det första exemplet är behandlingen precis avslutad. Detta innebär att tandstenen är borttagen och tandhygienisten säger ”nu var det klart för denna gången”. Patienten är en medelålders svenskfödd kvinna. Hon har varit patient vid kliniken i åtta år och gått årligen men mötet med just denna tandhygienist är hennes andra. Tandhygienisten har tidigare under samtalet provat vilken storlek på mellanrumstandborste som skulle passa patienten och frågar nu om hon skall ”skicka med” patienten sådana hem.
Exempel 1. svenskfödd kvinna, 49 år
t ska jag skicka med dej en påse såna blåa [borstar hem p [ja tack (.) ja tack
(10s) ((t tar borstar, bläddrar i journalen, p tar av servetten, t räcker p borstarna))
p mm (.) tack dom min man har är mycket större t ja då får du något eget
p ja nu får jag något eget
t är det en gång om året du går hos Dina (1.0)
p ja (.) men jag tror att jag vill ha det (.5) en gång i halvåret nu för tiden (.) det börjat bli såna där fickor
t ja (.) ja
t ska jag skriva att du blir kallad i januari eller nåt sånt då p ja (.) ja (.) det (.) det tycker jag
(1.0)
(2.0)
t det är faktiskt bättre på en gång (.) i och med [två gånger om året p [ja
t [är ju inte fel p [nä
t nä (2.0)
t tandstenen hinner ju inte
p nä den hinner ju inte (.) att sätta sig så (4.0)
Det finns flera drag i samtalet som är intressanta att notera om än inte fördjupa sig i på detta stadium av framställningen. Det är tandhygienisten som ställer frågor till patienten, tre i rad och styr på så vis samtalsämnet. Det är också hon som tar upp samtalsämnet tandsten. Det är således tand- hygienisten som har kontroll över agendan. Men jag noterar också att pa- tienten formulerar att hon vill öka antalet besök per år och anger som skäl, att ”det börjat bli såna där fickor”. Hon vet att hon har så kallade tandköttsfickor, således fickor mellan tandkött och tand. Hon anger även skälet att tandstenen ”inte hinner sätta sig så”. Hon gör det genom att delvis upprepa och sedan fylla i tandhygienistens påbörjade mening. I ter- mer av identitet vill jag påstå att en aktiv patient konstitueras som är kompetent och som möter en kompetent och ”stark” tandhygienist. De talar ”speglande” och bekräftande med varandra. Vid ett tillfälle upprepar patienten tandhygienistens yttrande och de överlappar varandras tal. Nästa exempel är hämtat ur ett samtal mellan en 45-årig man som mig- rerade från Bosnien till Sverige för ungefär 10 år sedan. Han har varit hos tandhygienisten vid tre tillfällen tidigare under de senaste 4 åren. Dagens besök sker på remiss från en tandläkare. Också i detta exempel frågar tandhygienisten sin patient om just mellanrumstandborstar. Hon har ar- betat i munnen under tystnad i en dryg minut för att kontrollera inför da- gens arbete.
Exempel 2. man från Bosnien, 45 år
t använder du: mellanrumsborstarna
(3.0) ((tar salivsugen ur patientens mun)) p m nä
t det gör du inte (.5) det måste du göra om det ska bli något bättre resultat här nu ligger här plack här på insidan ((pekar i munnen))
p m
t du måste använda dom varje dag (.5) på kvällen helst efter tandborst- ningen
(4.0) ((sätter salivsug och börjar arbeta munnen)) t annars blir det inget bättre här
(6.0)
Samtalsutdraget är valt för att ge exempel på en annan typ av relation mellan en tandhygienist och en patient jämfört med exemplet ovan. Andra positioner som tandhygienist och patient konstitueras. Det finns emeller- tid, vid sidan av skillnaderna, även subtila likheter samtalen emellan. Jag menar att samtalen återfinns på ett och samma kontinuum inom den dis- kursiva praktikens gestaltning.
Till att börja med inleds också denna sekvens med att tandhygienisten introducerar ett samtalsämne genom att ställa en fråga. Även i denna sek- vens manifesteras en säker yrkesmänniska. Hon besitter professionsspeci- fik kunskap och hon talar med säkerhet. Det grammatiska formatet är modal säkerhet. Hon upprepar ”måste” flera gånger och ger ett imperativt formulerat råd, ”det måste du göra”.
Ett drag som skiljer detta andra exempel från det första är patientens yttrande. Han svarar endast på tilltal och har minimala svar, ”mm” och ”nä”. Han formulerar inga egna sammansatta yttranden. Vi kommer in i båda samtalen när man talar om mellanrumsborstar men det sker i skilda sammanhang i olika faser inom samtalet. I det första samtalet har behand- lingen avslutats och i det andra pågår tandstensborttagning i munnen på patienten. Mot den bakgrunden kan man förstå att patientens yttranden är minimala. En ett-till-ett-jämförelse vore därför missvisande och det är detta exemplen bland annat är ägnade att visa.
Ett sätt att närma mig hur samtalen är uppbyggda och få ett grepp om hur de kan variera, är att urskilja ett antal olika typer av samtal eller ”dis- kurstyper” (eg ”discourse type” Fairclough 1992).163 Jag väljer att kalla
dem samtalstyper. Poängen med att dela in samtalen i olika samtalstyper är att de konstituerar olika relationer och positioner för de talande. Följd- frågan är i vilken mån dessa är relevanta för patientskap i relation till migration, etnicitet eller kultur och vilka uttryck detta i så fall tar sig. Samtalstyper har olika drag i fråga om vad man samtalar om, när man samtalar, hur man samtalar och vem som yttrar sig. Samtalsforskningen har visat att när det gäller samtalsämne (topic) finns det en relation mellan vad man pratar om och hur man pratar och interagerar (Linell1998:182). Samtalstyper kännetecknas således av olika drag när det gäller samtals- mönster. Ett sådant gäller allokering av samtalsturer, (hur de talande turas om att tala (Fairclough 1989:134).
Samtalstyper
Jag uppfattar allt som allt fem olika samtalstyper som tillsammans skapar den diskursiva praktiken tandhygienistsamtal. Samtalen består inte endast av tal om tandvård och munhälsa. Jag kallar samtalstyperna för kliniskt
arbetssamtal, tandvårdsamtal, rådgivning, småprat och privatvärld. Sam-
talen ”byggs” av dessa fem samtalstyper och ett enskilt samtal kan ”plockas ihop” av varierande kombinationer av typerna. Ett enskilt sam- tal behöver inte nödvändigtvis bestå av alla fem utan endast av ett mindre antal. Typerna finns således olika mycket i olika samtal. Här finns därför en möjlighet att gruppera samtalen i materialet efter fördelning av sam- talstyper. För att återgå till de inledande exemplen är det första samtalet byggt av alla fem samtalstyperna medan det andra samtalsexemplet en- dast har tandvårdssamtal, kliniskt arbetssamtal och rådgivning.
Allmänt sett verkar samtalstyperna vara ”hierarkiskt ordnade” så till vida att både tandhygienisterna och patienterna är orienterade till de tre första. Emellertid är en förutbestämd orientering mot speciella mål, upp- gifter och problem ett generellt drag i institutionella samtal (Drew&Heritage 1992; Vehviläinen 1999:128). Denna orientering inne- fattar även användandet av en specifik kunskap (Vehviläinen 1999:32) utifrån vilken situationen tolkas och sorteras (ibid:128) vilket är aktuellt i denna studie. Detta gör att kliniskt arbete och tandvårdssamtal är obliga- toriska samtalsmoment och finns i varje samtal vilket möjligen är trivialt att påpeka. I övervägande delen förekommer också rådgivning som en in- tegrerad del av tandvårdssamtal. Analysen kommer att lägga störst ton- vikt vid rådgivning. Någon typ av hälsning utbyts i varje samtal men det finns exempel på samtal som utöver det helt saknar småprat och inte hel- ler innehåller privatvärld. Det som står i fokus för analysen är subjektspo- sition eller positionering av subjektet. Det som intresserar mig, är de spe- cifika sociala identiteter och relationer de talande etablerar och förhand- lar i samtalet, för sig själva, varandra och den aktuella institutionen (tandvård) d v s identitet konstrueras genom positionering inom en dis- kurs (ibid:106). De grundläggande är, vilket knappt behövs nämnas, som tandhygienist och som patient och det blir mer intressant om man betän- ker att dessa positioner kan variera. I tandhygienistens fall spelar en speci- fik expertkunskap, en ”kunskapsbaserad professionell auktoritet” (Veh- viläinen 1999:122) en grundläggande roll.
De analytiska kategorier som ger en bas för studiet av relationer och positionering av subjekten i texten är följande: interaktiv kontroll såsom turtagning, ämnes kontroll, agenda kontroll, formulering(srätt). Utöver detta används modalitet och facearbete som analytiska kategorier.