Reflektion är ”konstanta värderingar av relationen mellan ’kunskap’ och ’sätt att göra kunskap på’” (ibid:12). Det vill säga att forskaren tar på all- var ”hur olika slags språkliga, sociala, politiska och teoretiska element är sammanvävda i den kunskapsutvecklingsprocess i vilken empiriskt mate- rial konstrueras och tolkas” (ibid:12). Det är att segla, så medveten som möjligt om vad man gör, mellan Skylla och Karybdis. I min mer naivt fria uttrycksform handlar det om att använda sina teoretiska utgångspunkter dels på sig själv i världen och på forskningsfältet, dels att låta de teoretiska utgångspunkterna ömsesidigt belysa, eller reflektera varandra. De är ing- en ”taxi som man kan stanna och stiga in i och ut ur efter behag” som Weber uttryckte det med syftning på vad han kallar kausaliteten inom ve- tenskapen, i ett föredrag 1919 vid universitetet i München (Weber [19919]1991:85). Ett exempel jag identifierar mig med, kan vara att låta ett kritiskt perspektiv skaka om det som Alvesson kallar grundplåten in- om den kvalitativa forskningen som brukar kallas empirinära, nämligen ostandardiserad empiri. Kritiken syftar till att påvisa att grundplåten är betydligt mindre stabil än den antas vara. Samtidigt är det viktig att re- flektera över och dra lärdom ur de empirinära riktningarnas systematiska arbete utifrån finkalibrerade tekniker vid analysen av materialet.
Reflektion syftar således på en slags kritisk självprövning med upp- märksamheten vänd mot sig själv och forskarsamhället och sin egen posi-
tion i samhället. Reflektionen kan exempelvis röra min egen person som en medelklasskvinna ur den svenska majoritetsbefolkningen, verksam på universitet och således i en privilegierad situation i flera sammanhang i termer av etnicitet och klass men mindre privilegierad i termer av genus, generellt sett. Detta påverkar inte endast mina val av utgångspunkter utan även vad de människor jag mött under mitt forskningsprojekt valt att säga till mig i en intervjusituation eller visa mig i en observationssituation (se nedan). Exempelvis tror jag att min yrkeserfarenhet som socialarbetare har underlättat i kontakten med tandhygienisterna då vi delar erfarenhet av att arbeta med människor som patienter och klienter. Jag tror också, med hänvisning till den klassiska antropologen Margaret Mead som på 1930-talet påpekade att forskarena kön påverkar materialet såtillvida att det dels inverkar vid val av perspektiv men även, vilket är viktigare för mig, tillträdet till information (Bernard 1994:171).121 Jag återkommer till
ämnet under rubriken Närhet och distans.
Forskaren ser således inte sig själv som en neutral insamlare av ”data” utan snarare som en person som aktivt skapar kunskap utifrån sina epis- temologiska utgångspunkter (Hägerström 2004:30). Hon/han är s a s en förmedlare mellan empiri och teori. Alvesson och Sköldberg skriver:
”Forskningsprocessen utgör en (re)konstruktion av den sociala verkligheten, där forskaren dels interaktivt samspelar med de beforskade, dels aktivt tol- kande hela tiden skapar bilder för sig själv och för andra: bilder vilket selek- tivt lyfter fram vissa bud på hur förhållanden – upplevelser, situationer, rela- tioner – kan förstås, och (därmed) negligera alternativa tolkningar” (Alvesson&Sköldberg 1994:13).
När det gäller förhållandet mellan teori och metod, ser jag dem som nära relaterade till varandra genom att deras gemensamma punkt är det mål de relaterar till. Om metoden är en ”helhetssyn på strategin för eller ’gestalt- ningen av’ de” medel som används för att uppnå målet är teorin begrun- dan (grek. theorein) över målet (Sjöström 1983). Båda handlar om att hantera undersökningssituationen i stort (ibid). Jag hävdar att teori och metod samspelar såtillvida att val av metod påverkas av de teoretiska ut- gångspunkterna. Påverkan går även på andra hållet; den empiri, som me- toden förmår generera, leder till nya teoretiska överväganden. Det teore- tiska perspektivet gör att vi ser vad det ”tillåter” men jag vill mena att em- pirin också överraskar och aktualiserar nya frågor som den teoretiska ut- gångspunken bortsett från eller inte kan hantera. Eftersom min forskning rör ett relativt outforskat fält har det empiriskt utforskande momentet vi- sat sig vara speciellt centralt. Jag har därför snarare gjort fortlöpande teo- retiska övervägande för att kunna tolka mitt material än gjort en teori-
prövning.
I detta sammanhang vill jag hävda att en renodlat induktivt analys inte är möjlig. Forskaren har med nödvändighet med sig olika typer av förför- ståelse och befinner sig själv i en kontext. Om det så vore möjligt vore det enligt min mening ändå inte eftersträvansvärt. Istället menar jag att all analys har deduktiva moment som utgår från de teoretiska utgångspunk- terna. Det finns även induktiva moment som står för ett osäkerhetsele- ment; man vet inte vad man skall finna i materialet. Jag väljer att citera Kerstin Jacobsson på denna punkt då hon fångar min ståndpunkt väl.
”Induktivt framvuxna begrepp blir intressanta i ljuset av teori som ordnar dem. Arbetssättet innebär i praktiken att man går fram och tillbaka mellan det empiriska materialet och de egna analytiska rekonstruktionerna” (Ja- cobsson 1997:322).
Denna pendling mellan teori och empiri kan uttryckas som en fortlöpande hypotesprövning vilken innebär att båda omtolkas i skenet av varandra (Alvesson&Sköldberg 1994:42). En sådan prövning förutsätter att de an- vända begreppen är operationaliserbara. Möjligheten att operationalisera använda begrepp är, som känt, garanti för att tillfredställa kravet för falsi- fierbarhet vad gäller hypotesen (Rosengren& Arvidson 1991). Detta inne- bär att både validitet och reliabilitet i forskningen är beroende av begrep- pens operationaliserbarhet. Pendlandet mellan teori och empiri brukar kallas abduktion. Begreppet implicerar att forskningsprocessen utgår från existerade kunskaper och att empiri således är tolkad, inte i någon mening ”rå” och blir argument för eller emot den teoretiska idén (ibid). I den me- ningen är allt material ”teoriladdat”. Abduktion avser att ”med utnytt- jande av existerande kunskaper och referensramar finna teoretiska möns- ter eller djupstrukturer, som om de vore giltiga, skulle begripliggöra de empiriskt induktiva mönstren eller ytstrukturer vilka påträffats – eller snarare framgått genom tolkning – i ett enskilt fall” (Alvesson&Sköldberg 1994:44 kursiv i original). Observera att djupstrukturer står i plural form, d v s beroende på de anlagda perspektiven påvisas skilda djupstrukturer (ibid). Detta innebär samtidigt ett förhållande till empiri och dess betydel- se där den inte motsvarar den traditionella epistemologins ”bevismateri- al”. Alvesson och Sköldberg skriver:
”Men det handlar om att ge den en avsevärt mindre entydig och robust ka- raktär och uppfatta den som uttryck för förhandlingsbara, perspektivbero- ende tolkningar och som förmedlad via ett tvetydigt språkbruk. Empiri bör uppfattas som argument i en debatt – vilka kan ha olika tyngd beroende på dels sammanhang dels hur välslipade dessa är – snarare än som överdomare i en debatt mellan olika (teoretiska) ståndpunkter. Empiri genererad ur en
enkät kan då förslagsvis betraktas som svaga argument – såvida det inte handlar om i viss mening entydiga uppgifter av typen lön, biologiskt kön, ål- der m m – medan en längre tids deltagande observationer, vägledd av reflek- tion, kan ge bättre tyngd åt argumenten för hur man kan tolka den sociala verkligheten” (Alvesson&Sköldberg 1994:357).
Själva framställningen av forskningen, den skrivna texten återspeglar inte detta pendlande utan ger ett betydligt mer stillastående och rätlinjigt in- tryck. Processen, så även i föreliggande studie, är tillrättalagd i framställ- ningens form, där blindgångar och hugskott är borta. Framställningen av det empiriska materialet bygger på mina tolkningar av materialet som gjorts utifrån de teoretiska ramarna. Med Jacobssons (1997:322) ord; jag har sorterat, abstraherat och organiserat det.