Tanken är nu att genom att följa hygienismens utveckling vidare in i socia- la reformer inom en framväxande välfärdsstat, ytterligare kontextualisera tandvårdens framväxt och därmed belysa dess möjlighetsvillkor. Jag vill låta ett kontinuum framträda, hur hygienismen och vetenskapliggörande av sociala frågor och vardagslivet omsätts i ”folkhemmet”. Rent konkret syftar jag till att, mot slutet, presentera utdrag ur tandvårdsutredningar, som mot bakgrunden jag tecknar skall framstå som lika ”tidstypiska” som problematiska men icke för ty begripliga. Jag syftar mer specifikt till att begripliggöra tandvårdsdokumentens retorik och med ett kvarhållet genealogiskt perspektiv skriva det nuvarandes historia.
Jag kan först återknyta till vad som nämndes ovan, att det kring hygie- nismen utvecklades olika kunskapsformer som låter sig delas in i termer av progressistisk kontra kritisk. Den progressistiska sidan präglas av opti- mism och stark tro på möjlighet att styra samhället och skapa ordning uti- från hygieniska vetandets principer och de parallella samhällskritiska idé- erna formulerades bland annat i termer av degeneration (Palmblad 1990:18), d v s en tänkt avvikelse från en tänkt ”normaltyp”(ibid:19). Som nämnt ovan uttrycktes i detta sammanhang en oro över ”befolkning- ens kvalitet” och ”släktets försämring”. Medicinens roll i ”folkmaterialets vårdande” stärktes ytterligare, grundat på vetenskaplig kunskaps förment värdeneutrala, objektiva status (Palmblad 1990:11). Detta gjorde att de hygieniska kraven som framfördes, riktade till individen och samhället kom att framstå som naturliga följder av kunskapsutvecklingen (ibid:21). Befolkningsfrågan hade fått förnyad aktualitet vid sekelskiftet i kvantita- tiva termer. I Emigrationsutredningen 1907 uttrycktes oro för ”befolk- ningsstammens förtvining”.67 Senare, i början av 1900-talet sker en glid-
ning över till kvalitativa termer, d v s en diskussion om fördelning av bio- logiska resurser och egenskaper bland befolkningsskikten (ibid:135) som direkt eller indirekt berör folkhälsofrågor (Olsson 1997:54). Kvalitativa och kvantitativa aspekter sammanvävs i den hygieniska diskursen (Palm- blad 1990:40) och det är nu begreppet befolkningshygien blir aktuellt (ibid:169). De kvalitativa frågorna berör miljöförhållanden men det är ärftlighet som hamnar i fokus genom genetikens framsteg (ibid:141). Ett starkt intresse för vård av människorasen växer fram tillsammans med
olika teorier om människorasen, rashygien, arvsvård (ibid:141) som kor- sas med tankar om att odla ”den egna rasen” och mot ”rasblandning” (ibid:141). Detta tolkar jag som en kombination av ärftlighetslära ut- tryckt i degenerationstermer och en förgrovad tolkning av Darwins evolu- tionslära, s.k. socialdarwinism. En resonansbotten utgjordes av en rädsla för ”degeneration” som tänktes ske genom att det ”naturliga urvalet” sat- tes ur spel i ”den moderna civilisationen” – varvid arvsvård, eller eugenik kan framstå som en slags kompensation genom vetenskapens försorg (Palmblad 1990:141).68
I Sverige fick eugeniken, arvshygien en institutionell form år 1921 i och med beslutet att inrätta Statens institut för rasbiologi som främst förknip- pas med sin initiativtagare och ledare, Herman Lundborg ([1914]1922). Hans definition av ”rasbiologi”, vars praktiska tillämpning är rashygien är ”läran om folkens och rasernas liv”. ”Den har till uppgift att fastställa arvets, resp rasens betydelse och förhållanden till miljö och kultur, att ut- reda och bekämpa sjukdomar och urartning (degeneration) i vad form den än framträder” (ibid:2). Detta kan ske genom att dels låta de ”lämpli- ga” människorna fortplanta sig, dels förhindra att olämpliga gör det sam- ma (Palmblad:142)69 åtgärder som s a s tänks påskynda eller ”återställa”
det ”naturliga urvalet” (ibid:142).
I Lundborgs tänkande hade ”läran om välborenheten” eller en ”biolo- gisk adel” en central plats som syftade på att det är möjligt att klassificera människor (observera att det gäller individer, inte grupper eller samhälls- klasser vilket ändå inte hindrade Lundborg att hävda medelklassens och böndernas, likaväl som vissa folkslags överlägsenhet) utifrån deras arvs- massa (Palmblad 1990:142). Han skrev att det ”kan numera anses fastsla- get, att icke blott olika individer och folk äro varandra kvalitativt olika, utan detsamma gäller även om olika folklager inom samma land” (Lund- borgs ([1914]1922:26). Tänkandet innehöll en blandning av traditionell nationalism med utpräglade rasistiska inslag. Han krävde en aktiv och medveten raspolitik som motsatte sig ”rasblandning”. Andra inslag var framtidstro, byggd på vetenskapligt byggt och styrt samhälle, blandad med konservatism, bonderomantik (medelklassen och bönder ansågs ha bästa arvsmassan) och modern planläggning (ibid). I Lundborgs ([1914]1922:37ff) ”program” ingår kamp mot folksjukdomar och folk- upplysning i rashygieniska frågor men även en reglering av migration och invandring (Palmblad:1990:144) och grundtanken var att ett lands folk är dess viktigaste resurs (ibid:145).70
Då det politiska beslutet om institutet togs, var ett av argumenten i en föregående utredning att det var nödvändigt att skydda samhället mot ”rasvådliga element” och inrätta social och politisk lagstiftning i den rikt- ningen (d v s i överensstämmelse med naturens lagar), eftersom släktet
hotades av degeneration (ibid:146). De ”vetenskapliga insikterna på be- folkningshygienens område direkt läggs till grund för politiska beslut om en verksamhets institutionalisering. De rasbiologiska och rashygieniska rönen uppfattas som förande med sig konsekvenser och krav som är tvingande till sin karaktär” (ibid:146). ”Vi måste efterhand inrätta våra liv efter dessa lagar” som Lundborg uttryckte saken och menade att rätt utnyttjade skulle lagarna vara en källa till förädling (Lundborgs ([1914]1922:36).
Statens institut för rasbiologi hade vid sin tillblivelse stöd i båda de po- litiska lägren, d v s även de socialdemokratiska leden. Detta innebär att arbetarrörelsen anslöt sig till scientismen och hygienismen (ibid:183) och det kvalitetshöjande projektet.71
För att komma vidare mot Folktandvårdens inrättande 1938 måste jag uppmärksamma en fråga till – arbetarrörelsen och folkhemmet vilket in- troducerar ett annat centralt tema inom det moderna – det nationalistiska. Rune Johansson (2000) tar upp olika drag i det svenska nationella tän- kandet och visar på ett ”uppsving” under 1800-talets modernisering. ”Tidsandan” var nationalistisk, bland annat diskuterades hur samhällelig gemenskap kunde skapas, nationell utbildning gavs i folkskolan, hem- bygdsrörelsen blomstrade (ibid:317). Den ”nationella särprägeln” och ”karaktären” som söktes (ibid:322) i termer av speciella svenska eller nordiska rasegenskaper (ibid:329) formulerades i det ”tidstypiska” tän- kandet om ras och biologisk härstamning (ibid). Vi ser hur nationalism och rasism är både ömsesidigt beroende av varandra och överlappande (Miles 1993; Castles 2000). Den nationella diskursen tog sig inte endast uttryck i konservativa politiska kretsar utan stod även högt inom social- demokratin.
En central diskussion om det nationella rörde sig kring ”folket” och dess relation till nationsbygget (ibid: 337). I den socialdemokratiska rörel- sen kom den att uttryckas i ”folkhemstanken” (Johansson 2000:330) som blev lösningen på relationen mellan ”folket” och ”nationen”. Detta syftar på en nationell integration av alla befolkningsskikt (ibid:332) genom so- ciala reformer (ibid:326) som bland annat kom att gälla tandvård, vilket jag återkommer till nedan. ”I sin praktiska tillämpning kom folkhemside- ologin och dess vidareutveckling i idén om välfärdsstaten och det starka samhället att innebära en ökad roll för staten, parad med en starkt tro på social ingenjörskonst och en tendens att ”lägga livet tillrätta” för indivi- derna” (Johansson 2000:332).72 I välfärdsstatens uppbyggnad var använ-
dandet av vetenskapen i samhällsplaneringens tjänst ett grundelement (Palmblad 1990:197). Till detta kan man lägga en form av svensk ”väl- färdsnationalism” där Sverige ofta tänktes ha en speciell rangställning in- om en internationellt fortgående modernisering (Johansson:332).73
Som en tydlig underström finns således rasism genomgående i befolk- ningsfrågan vilket jag nu vill lyfta fram. Rasism och rasialiserade diskur- ser har varit en oupplösligt kopplat till nationalstatens uppbyggnad74 och
till det moderna (Goldberg 1993: 42f; Castles 2000). Goldberg (1993) klargör att “ras” inte endast uppstod som begrepp i samband med det mo- dernas framväxt; ”Racialized discourse” skriver Goldberg ”developed and matured with the social and intellectual formation of modernity” (Goldberg 1993:45). Utöver detta är “ras” invävt i det modernas be- greppsliggörande av moralisk personlighet och subjektivitet. ”Ras” är även invävt i liberalismen och i de olika exkluderingssätt som gjorts ”na- turliga” i en eurocentrisk självsyn och definierande av andra och i dess idé om rationalitet och förnuft. Centralt är att de liberala moraliska princi- perna frihet och jämlikhet haft/har en begränsad tillämplighet och själva gränsen har förståtts i termer av ras, förstått biologiskt och/eller socialt och kulturellt.
När det gäller samverkan mellan hygienismen och rasism erbjuder Fou- cault en möjlighet att bena upp processen som då framträder som en in- terferens mellan två ordningsprinciper eller maktregimer som överlappar varandra historiskt, ”sexualitetens analytik” och ”blodsmakt” (Foucault [1976] 2002a:149). Hygienismen emanerar ur ”sexualitetens analytik”, eller annorlunda uttryckt, ur de analyser och ingripanden som befolk- ningspolitiken innebar, vars kärna var/är könet och kunskapen om det. Dock sammanfaller, och interfererar den sedan 1800-talets mitt med en annan ordningsprincip – en blodstematik eller blodssymbolik som fann ”vissa förankringspunkter” med befolkningspolitiken som rörde sig på gränsen mellan biologi och ekonomi (ibid:51). Här uppstår den statliga rasismens förutsättning.75
”Rasism i det sammanhanget (rasismen i sin moderna, statliga, biologise- rande form); en hel politik som tog sikte på befolkningsfrågan, familjen, äk- tenskapet, uppfostran, den sociala rangordningen, egendomen; en lång rad permanenta ingripanden gällande kroppen, beteendena, hälsan, det dagliga livet fick sin färg och sitt berättigande av den mytiska omsorgen att skydda blodets renhet och föra rasen till seger” (ibid:149).
Yttringarna har varit olika, där de mest extrema uttrycksformerna var nazismens eugenik, könspolitik och massmord. På en annan punkt, längs samma ordningsprinciper, utvecklades välfärdsstaten. Tanken om interfe- rens mellan två organiserande principer, är användbar och återkommer i de teorietiska överväganden som jag gjort för att angripa den grundläg- gande frågeställningen i avhandlingen, nämligen samverkan mellan insti- tutionella dynamiker och dynamiker som snarast skall förstås utifrån migrations- och etnicitetsrelaterade teoribildningar.