Utöver den borgerligt präglade politiken med sympatier för moderaterna, finns också feminism i klassrummet som en självklar, given, utgångspunkt. Främst är det läraren som bär denna, men även eleverna återkopplar vid några tillfällen till ojämställda villkor
för kvinnor respektive män och hur de bör åtgärdas. En elev säger under bok- diskussionen om Kallocain (Boye, 2018 [1940]) att romanen problematiserar en kvinno-roll där kvinnor blir reducerade till barnaföderskor i samhället. Detta sätt att läsa ro-manen blir en utgångspunkt för fortsatt diskussion och är inget som ifrågasätts av de andra i diskussionsgruppen. En av de andra politiska romanerna som eleverna läst är SCUM-manifestet av Valerie Solanas (2010 [1967]) – ett val av bok som ytterligare visar på lärarens medvetna ambition att låta eleverna utveckla olika varianter av feministiskt tänkande. I diskussionen om SCUM-manifestet framkommer en kritik mot våldsinslagen, men ändå en förståelse för poängerna i innebörden av den feministiska kritik som Solanas skriver fram. Eleverna resonerar i konsensus om att vi har ett ojämställt samhälle – som på såväl intima som offentliga områden missgynnar kvinnor – och att det behöver göras något åt detta är en utgångspunkt för eleverna under seminariet. Frågan om brist på jämställdhet tas däremot upp till diskussion och utgår från ett konst-aterande av att detta förhållande är att betrakta som ett samhällsproblem. Ovanstående resonemang återger ett aktiverat feministiskt tänkande som eleverna visar insikter i genom att de använder den i sin förståelse av ett skönlitterärt verk som generellt sett uppfattas som kontroversiellt och problematiskt. Deras sansade läsning, helt utan uttryck för aggression eller provokation, är mer välvillig än vad åtskilliga andra läsare av just detta radikala verk klarat av att göra: SCUM är en förkortning för Society for Cutting up Men, så att boken är radikal och extrem och har ansetts vara proble- matiskt behöver inte vara en anti-feministisk åsikt. Elevernas förhållningssätt följer de anvisningar som läraren tidigare gett dem. I det gemensamma arbetet med samhälls- kunskap har feminism som självklar analys blivit till en färdighet inom ämnet. Eleverna visar under diskussionen för läraren att de behärskar denna färdighet. Under mina ob- servationer är det endast vid dessa tillfällen som jag sett kunskapsmässigt anknuten feminism yttra sig från eleverna inom ramarna för ämnets examination. I jämförelse med hur eleverna hanterade sin läsning av Det kommunistiska manifestet (Marx et al., 2017 [1848]) (se rubriken om politisk skolordning) blir det tydligt att feminism accepteras och behärskas medan socialism kritiseras och problematiseras.
En annan variant av feminism som snarare svarar mot idéer om en ”levd” feminism blir synlig genom tjejernas positioner på skolan: elevkåren domineras av tjejer och det är en majoritet av tjejer överlag som kommer in på skolan. Eftersom skolan har ett högt söktryck och tjejer generellt sett har högre betyg så är detta förväntat. Att vara i majoritet behöver givetvis inte betyda att en dominans blir praktiken, men i perspektiv till en frånvaro av kvinnor i exempelvis bolagsstyrelser så kan det betraktas som en variant av en feministisk handling att tjejerna tar ledande positioner i skolrådet och de tävlingar inom entreprenörskap som sker i skolans regi. Här blir feminismen på skolan mer farlig för den rådande maktordningen än vad den tidigare verkat vara. Å andra sidan har tjejer under en mycket lång tid varit framgångsrika i skolan utan att för- ändringar skett inom näringslivsstyrelser, så dessa samband är givetvis svaga.
En femininitet bestående av trånga byxor, långa hårsvall, välsminkade ansikten och ljusa röster finns hos tjejerna, generellt sett. Det finns enstaka normbrytare i klassen
vilka också presenteras i det föregående avsnittet ”Motmakt och utmaningar”. I före- liggande avsnitt om feminismen på skolan är det relevant att nämna att det är tydligt att det är en feminism baserad på uttryck för kvinnlighet och tjejighet – ibland till och med flickaktighet – som gestaltas hos eleverna. Under de observationer jag gjort saknas det helt uttryck för en queer-feminism eller en likhetsfeminism där individer har olika uttryck oberoende av en modell för kön uppdelad i den ena eller den andra kategorin för kön (tvåkönsmodell). Paradoxalt till dessa observationer finns det jag tidigare i denna avhandlingsdel kallat för androgyn asexualitet. De observationer jag gjorde under första läsåret har mer ”flickighet” dokumenterad, medan de senare observa-tionerna snarare reflekterar en vuxenhet och det tjänstemannauttryck som jag tidigare skrivit om. Viktigt i detta sammanhang är att mina noteringar gjorts med en flackande blick som inte alltid observerat samma personer – därför kan en del av de paradoxala observationerna helt enkelt bero på dels att jag riktat om blicken, dels att jag observerat under olika delar av elevernas utbildning.
En utveckling noteras också under observationsstudiens genomförande: när eleverna går i ettan är det främst killarna som är aktiva i de diskuterande inspel som görs medan läraren föreläser. När tjejerna svarar så ger de svar som knyter an till en lärarinitierad fråga, medan killarna ofta tar sig utrymme att göra inspel som är av debatterande, ifråga- sättande eller sidospårs-artad karaktär. Efter att läraren gett uttryck för ogillande av dessa inspel och när eleverna gått på skolan under en längre tid så noterar jag en för- ändring i anteckningarna: de killar som tidigare orsakade mindre disciplinerande avbrott i undervisningen har tystnat och tjejerna som ger rätt svar på lärarens frågor tar mer plats. De killar som deltar i aktiviteten att svara på lärarens frågor är killar som inte ger uttryck för några sidospår eller ifrågasättande diskussioner: Det har skett en discipli- nering till ordningen som främjat tjejernas sätt att svara på, och de killar som kan hålla sig till den önskade ordningen har också fortsätt vara aktiva – inom ramar för ett för- hållandevis passivt agerande.
Detta sker redan i slutet av ettan och under mina besök. När klassen går andra och tredje året på gymnasiet, är det tjejerna som är mest aktiva i klassrumsdialogen under de luckor som lärarens dominans över talutrymmet erbjuder.