Under analyserna av observationerna har ett övertagande av auktoritet, en maktut- maning mellan eleverna och läraren, blivit synligt. Detta är en kamp utan motsatta poler och utan tydliga med- eller motkrafter, snarare är det en komplext rörig socialt tvetydig relation som observerats. Makten finns mellan lärare och elever och den drar dem åt olika håll beroende på möjligheten att styra den andre: som beskrivs här nedan utmanas och ändras positionerna, de skiftar nyans och rör sig åt nya oväntade håll.
Det huvudsakliga upplägget för undervisningen karaktäriseras av att läraren styr lek- tionens innehåll, dess stoff och framställningen av ämnet. Han definierar de värderingar
som ska styra ämnets tolkning och kontrollerar också formerna för arbetet på ett sätt som motsvarar en gammaldags traditionell skola där läraren lär ut och eleverna lär in. Detta är ett sätt att undervisa på som skolan i sin grundform förutsätter genom sin marknadsföring och unga tradition. Här förutsätts finnas kostymklädda ledare i form av lärare som ger eleverna det de ska ha med sig när de lämnar skolan. Lärarna blir då inte bara till auktoritära kunskapsförsvarare, definierare av ämne och stoff och kontrol- lanter av form; de blir dessutom till tjänare som uppfyller elevernas och föräldrarnas förväntningar på att ge – leverera – det som eleverna behöver och förväntar sig att få ut av sin skolgång. De får både ett sätt, en form och ett innehåll som motsvarar stereo- typa skolkonventioner, enligt idén om ”ett bättre förr” (se tidigare rubrik i denna av- handlingsdel).
Att en lärare hamnar i en relation till eleverna som utbytbar och överflödig är inte helt ovanligt i slutet av tredje året på gymnasiet, när betygen är satta. Men i den obser- verade klassen sker detta positionsskifte redan innan halva utbildningen är genom- gången: strax efter att eleverna som uttryckt mikromotstånd fått reprimander och strax efter att eleverna slutat skratta åt lärarens skämt, men i stället börjat utöva en motsatt IRE-kommunikation med läraren, sker positionsskiftet mellan lärare och elev vilket skapar nya maktordningar för arbetet med samhällskunskapsämnet i klassrummet.
Samhällskunskapsämnet som materialiseras under lektionerna består av tydliga rätt och fel. Eleverna får genom samhällskunskapsundervisningen tillgång till nycklar som öppnar möjligheten för att göra en analys inom ramarna för värdegrunden, de mänskliga rättigheterna, det som ibland hånfullt kallas PK (politiskt korrekt), men utan att de behöver ändra på sina konservativt präglade värderingar. Värderingar som står för att de som arbetar hårdast, de som har mest resurser och bäst förutsättningar, för- tjänar sina positioner och ska få sin rättmätiga möjlighet att bibehålla sin position: att bibehålla positionen innebär att eleverna behöver ha ett nätverk som fostrar dem till ett sätt att vara. Ett sätt som cementerar ordningen i samhället så som den varit, är, och ska bibehållas. Detta är ordningar som skolan lovar upprätthålla i sin marknadsföring och det är skälet till varför eleverna och deras föräldrar har valt just denna. Detta inne- bär att samhällskunskapsämnet och dess värdegrundsrelaterade innehåll hamnar i konflikt med både elever och deras vårdnadshavare å ena sidan. Å andra sidan hamnar samhällskunskapsämnet och värdegrunden i konflikt med skolkulturen. En konflikt som inte kan hanteras eftersom lagar och förordningar för skolan ger samhälls- kunskapsämnet ”rätt” på samma gång som skolan å sin sida har ”rätt” till sin Särskilda läroverksprägel.
Det är mjuka, lätta sommarfärger på tunna skjortor och blusar: det är smala långa människor med ett vårdat språk och utan humörsvängningar och känsloyttringar som rör sig mot de högsta positionerna och som bibehåller ordningen i ett tryggt och stabilt innanförskap. I slutet av sin skolgång gör eleverna i dessa kroppar utfall mot läraren. Läraren blir utmanad inom den ordning som han och Särskilda läroverket fostrat eleverna i: när de skarpaste eleverna triumferar över läraren i kunskaper om detaljer, exakta årtal och snäva aspekter av samhällsförvaltningens mest komplexa ordningar, har
lärlingen passerat mästaren och mästaren kan dra sig tillbaka i lätt sårad stolthet blandad med belåtenhet. Detta är kanske något tillspetsat formulerat, men på Särskilda läroverket, inom ramarna för samhällskunskapsämnet, sker ett möte mellan en idé om en äldre, konservativ form för skolan och det samtida samhällets mer socialliberala och nyliberala ordningar. Skolans individualiseringsvurm passar väl in i de mer konservativa föreställningarna om hur skolan ska vara enligt eleverna och deras föräldrars för- väntningar. Samhällskunskapens ämnesinnehåll krockar däremot med de värderingar som råder bland eleverna på skolan: radikal feminism och ett försvar av en utbyggd välfärdsstat, enligt läraren överensstämmande med majoriteten av punkterna i Det kom-
munistiska manifestet (Marx et al., 2017 [1848]), var inte vad som förväntades av under-
visningen på denna elitskola. Kanske kan det förklara det listigt passivt-aggressiva positionsskifte som den omvända IRE-kommunikationen provocerar fram?
Med dessa skiftande maktrelationer blir den tidigare auktoritärt överordnade läraren plötsligt till en nervärderad enhet. Mitt intryck från elevernas relation till läraren, utifrån deras förändrade bemötande, är att han nu endast ska uppfylla de krav som ställs; lämna över det som eleverna lovats få ut av skolan. Jag undrar om det finns nedvärderande vetskap om att läraren aldrig kommer att ha den lön som eleverna förväntar sig att ha i framtiden. Jag tänker att eleverna aldrig skulle nedlåta sig till att ha läraryrket som framtida arbetslivsmål – deras (och skolans) framtidsplaner är något betydligt mycket mer statusfyllt där en högre lön och ett högre anseende i omvärldens ögon följer med positionen. Men denna förhastade tanke kommer på skam under avhandlingsarbetets slutskrivningsfas när en av mina studenter på lärarutbildningen berättar att han gått på skolan som jag gjort observationerna vid. Även om enstaka elever från Särskilda läro-verket kanske kan välja läraryrket, så är det inte den framtid som är tänkt för eleverna enligt skolans marknadsföring.
När en av de observerade eleverna tar långsamma utstuderade steg fram mot pretzel- högen och sakta lyfter brödet i luften kan det tolkas som en prövning av hur nära en framtida statuspositionen den befinner sig. Detta är ett exempel på en tillfällighets- position som observerats hos eleverna på skolan: eleverna är tillfälliga underordnade, men framtida överordnade, i sin relation till skolpersonalen. På grund av detta för- hållande blir maktkampen bitvis ambivalent och tvetydig. När brödet läggs tillbaka efter en tillsägelse så finns vetskapen att inom en snar framtid kommer friheten att ta vad en vill ha att vara större, men just nu är utrymmet för att ta av det nybakade frestande brödet begränsat.
Bilden av den egna framtiden – som skolan bidragit till att måla upp i sin marknads- föring och eleverna förbereds för genom mentorsträffarna – innehåller ännu finare miljöer med ännu högre i tak, vitare dukar, en omgivning fylld av ytterligare personer med långt, rakt, ljust hår och milda röster bakom trygga, stolta gestalter uppburna av en vältränad smal kropp. Det tecknas upp en vision om att den elev som tagit examen från skolan kommer att kunna hålla ryggen sträckt och nacken högt. Alumnielevernas analyser av det omgivande samhället kommer att föras inom ramarna för vad som är ”politiskt korrekt” och acceptabelt utifrån mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan
könen och inom lagstiftningens ramar för antidiskriminering.22 Samtidigt kommer de
inte att tveka inför att försvara värderingar om att människor är olika, en del vill mindre än andra och vissa behöver mer resurser än andra. Vissa är lata, vissa behöver styra och andra behöver bli styrda över, precis som analysen av både Kallocain och Djurens gård utmynnade i under elevernas muntliga redovisningar om politiska romaner. Detta är åtminstone fallet om budskapet från skolans marknadsföring följs. Detta är också fallet om de nuvarande alumnielevernas eftergymnasiala erfarenheter är desamma som er- farenheter efter gymnasiet för de elever som deltagit i denna studie.