I denna avhandling står en elitstatus i centrum för undersökningen. Men vilken sorts eliter ingår i studien och vilka eliter ingår inte? I den empiriska avhandlingsdelen (del II) ges fördjupade detaljer om den elevgrupp och det sammanhang som jag kallar för en elitskola och dess samhällskunskap. I del III förstås detta material från observations- studien i ett sammanhang av elitskoleforskning, vilket mynnar ut i en analys av hur denna studie kompletterar, bekräftar och problematiserar tidigare forskning.
Materialet som skildrats ovan, från förstudierna, förändrar hur alienation i elitskolan fungerar. Detta är en del av avhandlingens analys utifrån tidigare forskning i del III. Där visas hur alienation kan förstås med elitskolperspektiv på samhällskunskapsämnet. Alienation blir då inte bara något som ”de andra” drabbas av utan snarare något som ”vi”, ”de som tillhör” befinner sig i; det blir ett ”norm”-tillstånd att vara alienerad, att inte vara en del av handlingen; att inte vara ”i” det som sker. Att vara speciell och sär- skild, utvald, i en massa av andra lika speciella och utvalda särskilda skapar en alienation som drabbade dessa elever som betraktas som norm för skola och undervisning. Under förstudien ger de studiemotiverade, högpresterande, duktiga och ambitiösa intryck av att vara någon annanstans, inte vilja vara med, i de klassrumsvillkor som dirigeras fram
av läraren. Med detta fynd, eller resultat, i bagaget lämnade jag pilotstudierna för att framöver enbart ägna mig åt observationer på den statusfyllda skolans samhälls- kunskapslektioner. Utmaningen att vara jag i ett klassrum och befinna mig där trots obehaget i att jag var osynlig för eleverna antogs för att borra vidare i ett komplext elit- skolesammanhang för samhällskunskapsämnet.
Eleverna i studien är elever samtidigt som de definieras som eliter. I elevpositionen är de underordnade läraren som betygsättare och lektionsplanerare, uppgiftsutlämnare och bedömare. Samtidigt finns det anspråk om framtida makt hos eleverna och en överordnad maktposition hos elevernas föräldrar – en överordning som eleverna tar med sig in i klassrummet och som de använder i sin relation till läraren och samhälls- kunskapsämnets samt värdegrundens demokratimål. I avhandlingens fall handlar det dessutom om en uttalat och medvetet marknadsutsatt skola där eleverna allt mer befinner sig i en position av att vara kunder och beställare, vilket omvandlar läraren till utförare och säljare som ska locka eleverna (Dahlstedt & Fejes, 2018b). Även om alla svenska skolor är marknadsutsatta så är det få skolor som så uttalat resonerar om sig själva som företag i konkurrens på samma sätt som Särskilda läroverket. På denna skola finns en tät relation till näringslivsidkare och här sker en uttalad fostran till entreprenör- skap exempelvis genom återkommande framgångsrika projekt drivna i samarbete mellan skolan och organisationen Ung Företagsamhet (en utbildningsorganisation för lärande i entreprenörskap vid gymnasiet).
I studier av eliter finns olika funktioner hos de elitsammanhang som studeras: det kan vara studiet av elitproduktion, det kan vara konsumtion av elitstatus, det kan vara elitskoletraditioner i ett anrikt historiskt sammanhang eller elitskola som affärsidé. Det jag studerat är en elitelev som blir reproducerad i och med skolgången. Det är också en affärsidé som elitskola, vilken befinner sig i en sorts ”skugga av elitskolor” (rubrik till första kapitlet i del III) med en estetik av anrik historia. En estetik som kopierar elitskolor såsom engelska Eaton och amerikanska Yale eller Harvard. Det är inte en utbildningselit som studeras i denna avhandling, utan en elits utbildning. Lidegran (2009) beskriver hur naturvetenskapliga programmet är en del av utbildningseliters val av utbildningsvägar. I denna studie studeras en samhällselit och en skola som samhälls- eliters barn väljer att gå på: i vart fall en skola där eleverna ger uttryck för att vara barn till samhällseliter, genom exempelvis sina kläder, sitt beteende och sina värderingar. Elittillvaron som skildras blir på ett sätt likt ett reservat som bildar en stark kontrast till samhällskunskapsämnets värdegrundsrelaterade ämnesbeskrivning.
Metodredovisning
De metoder som använts under studiens genomförande har valts successivt efter behov under arbetets process. Framförallt domineras studien av en etnografiskt präglad observationsstudie. Inför pilotstudien följdes de råd om deltagande observation som metod som återfinns i Katrine Fangens (2005) generella metodhandbok och i Golds
(1958) klassiska kategorier av observationsroller. Den kanadensisk-amerikanska soc- iologen Erving Goffmans sätt att arbeta med deltagande observationer fungerade också som inspiration (Persson, 2012, s. 319-360). Gunilla Granaths (2008) och Åsa Bartholdssons (2008) studier av skolor var två ytterligare metodinspirationskällor, liksom observationsstudierna i Ambjörnssons (2004) och Klara Dolks (2013) avhand- lingar. Den etnografiska metodologin som tagits upp i tidigare avsnitt har fördjupats som perspektiv under observationernas genomförande.
Efter ett par veckors förstudier och en identifikation av den kvardröjande förund- ringen över elitskolans obegripligheter gjorde jag en förfrågan till läraren som jag träffat där om det skulle vara möjligt att följa honom och hans undervisning under en längre period efter att min stundande föräldraledighet var över. Han bad att få fundera över saken men återkom inom kort med erbjudandet om att jag kunde få följa honom och hans kommande klass under deras tre år på skolan. Han hade sett till att hans chef gav honom utrymmet att följa klassen i samhällskunskapen från ettan till trean. I vanliga fall undervisade han inte tvåorna, men han hade en idé om att min forskning kunde ge honom en sorts utvärdering av hans arbete i ämnet. Jag betonade att jag inte kunde garantera någon vinst för hans egen del, utan att min forskning låg en bit ifrån de mätningar som utvärdering inför skolutveckling brukar kräva. Trots detta uppmuntrade han mig att genomföra min studie under en längre tid med en och samma klass medan hans undervisning i samhällskunskap pågick. Med stor ödmjuk tacksamhet har jag haft privilegiet att kunna komma och gå som jag velat under de tre år som eleverna funnits på skolan och haft honom som lärare. Så fort mitt läsande och skrivande gjort mig för-virrad har jag kunnat ta mig till samhällskunskapsklassrummet och så fort det som skett inom samhällskunskapsklassrummet börjat upprepa sig har jag kunnat söka i teorier och tidigare forskning efter nya infallsvinklar för att arbeta vidare med materialet från observationerna.
Totalt har jag femtio sidor fältanteckningar som fungerat som ett råmaterial för arbetet. De beskriver observationer genomförda från hösten 2014 till våren 2017. Vissa terminer har jag gjort något enstaka besök i klassen, andra terminer har jag varit med där två-tre veckor på rad. Mest intensiva var observationerna i början, medan det sista året (2017) främst bestod av kontrollbesök för att säkerställa att det jag observerat inte varit missuppfattningar. På så sätt har jag arbetat med att notera en sorts ”mättnad” i fältarbetet; inga nya saker som jag behövt lägga till har uppkommit under de tillfällena, utan de har främst bekräftat att de tidigare noteringarna fångat den plats och de per- soner som ingått i studien på ett rimligt sätt.
Jag har besökt lektioner i samhällskunskap, men några gånger även historialektioner. Mängdmässigt rör det sig om strax under 40 observationspass. Lektionerna varar mellan 40 minuter och två timmar, beroende på om läraren slagit samman sina lektioner i samhällskunskap och historia eller inte. En avrundad totalsumma av observerad lektionstid landar uppskattningsvis runt 50 klocktimmar. Utöver det har jag ofta anlänt till skolan en timme eller två innan lektionen börjat och sedan stannat kvar ungefär lika lång tid efteråt för att skriva ner det som skett under lektionen, korrigera skrivfel och
ordna dispositionen i dokumentet för fältanteckningar. När lektionerna varit schema- lagda under olika delar på dagen har jag också varit kvar på skolan under tiden emellan. Den sammanlagda mängden observationstimmar uppgår, grovt räknat, till ett 70-tal timmar. Den viktigaste karaktären av min empiriska del av studien är utbredningen i tid snarare än kvantiteten av timmar, eftersom jag gjort observationer utstrött över tre år för en klass, utöver den inledande förstudien ett år innan dess (som i sin tur består av ytterligare anteckningar och fler observationstimmar).
Ofta har det skett saker runtomkring mig när jag suttit mitt i skolbyggnaden. Då har jag skrivit ner skeendet och gjort det till en del av materialet. Andra gånger har jag varit så inne i mitt skrivande och tänkande att jag inte gjort några noteringar av min om- givning. Mitt arbetssätt har bestått av att stanna upp de gånger fältanteckningarna svävat ut i långa problematiseringar av min observatörsroll eller grunderna för mina forskningsfrågor. I utdragen från observationsanteckningarna som utgör den största delen av avhandlingens del II återfinns skildringar som i sig åskådliggör mitt arbete uti- från mitt sätt att arbeta etnografiskt. I resonemanget om forskaretiska principer nedan beskrivs konkreta observationsmetodiker jag använt mig av under studien.