Det som sker på skolan är, som påtalats många gånger, inte helt entydigt. Vid några till-fällen har jag fått ta del av uttryck för motstridigheter. Det är främst lärare och annan skolpersonal som gett mig inblick i hur dessa rörelser mot strömmen kan te sig: ele-vernas uttryck är mer homogena, de upprätthåller mer fasad än vad lärarna gör. Eleverna verkar bitvis mer vuxna än vad lärarna är, om reglering och disciplinering ses som vuxet. Jag gör en fältanteckning som resonerar utifrån vem en lärare är och vilka möjligheter att agera som finns beroende av lärarens identitet.
Läraren är klädd i sin kostym. Kavajen är öppen och han har ingen slips, men väl blankputsade skor och skjorta. Han talar säkert och tryggt. Ger nästan alltid korrekta faktasvar på de få frågor som kommer. Han representerar en styrka, en trygghet, en säkerhet. Han är lång, vältränad, vit man… väldigt mycket en person som representerar det förväntade, det bekanta och det som värderas högt statusmässigt. Och detta kanske ger honom ett annat utrymme att handla på ett sätt som utmanar elevernas ramar?
När jag gör denna anteckning har läraren just gjort ett fastslagande av att alla diktaturer är patriarkala till sin natur. Vid andra tillfällen hör jag honom tala om flyktingpolitiska frågor, men det är enbart fakta som tillåts ta plats i genomgången. Det finns inte utrymme för någon typ av främlingsfientlig eller flyktingkritisk värdering i klassrummet
för samhällskunskap, och i skolvalet syns att Sverigedemokraterna har ett förhållande- vis lågt stöd hos eleverna.
Läraren nämner att en tredjedel, en av tre miljoner, lämnade Sverige mellan 1850 och 1930. Flyktingfrågan nämns och läraren betonar att Sverige ligger back fortfarande från när Sverige var det land som människor flydde ifrån. Han berättar att situationen idag är att vi förvisso har en hög invandring men vi har dessutom en hög utvandring som vi aldrig pratar om offentligt. Han betonar kraftigt att ”ingen som är på flykt vill vara kvar på flykt – alla vill flytta hem!” Eleverna verkar kritiskt skeptiska men antecknar utan kommentarer noga allt läraren säger eftersom han inte skämtar eller ger någon typ av signal av att det han säger inte skulle vara av högsta vikt.
Liksom i feministiska sammanhang (se nästa rubrik), används fakta för att betona hur läget ser ut och vilken situationen är och vad som är ett rimligt förhållningssätt enligt läraren. Det lämnas inget utrymme för ett flyktingfientligt förhållningssätt trots att det räknande av flyktingar som korsar gränsen under lektionen som en av eleverna ägnar sig åt påminner om en flyktingfientlig panik.
Jag har hajat till under ett par av de tillfällen då jag talat vid med andra lärare på skolan. Generellt sett ger lärarna ett kontrollerat och strängt intryck: med sina kavajer, dräkter, blusar och skjortor samt blankputsade skor markerar de att de är lärare och att de upprätthåller ordningen och skolans disciplinära karaktär. Eftersom jag inte följer klädkoden för lärare blev jag vid några enstaka tillfällen i början av observationerna ifrågasatt av lärare jag ännu inte blivit presenterad för. De har då frågat mig om jag är elev och att jag i sådana fall inte fått ta kaffe, men så snart jag berättat vilken lärare jag följer och vad jag gör på skolan så har de bett om ursäkt och ivrigt fyllt min termoskopp med kaffe.
Allt eftersom jag blivit en mer bekant figur på skolan har lärarna gett mig kom- mentarer i förbifarten. En sa vid ett tillfälle: ”jaha du, här sitter du och kostar skatte- pengar”. Sedan slänger han snabbt ur sig: ”skämt å sido, jag hade gärna velat betala mer i skatt”. Nästa gång jag ser samma lärare frågar jag hur det är med honom eftersom han pustar högt i en desperat sträckning efter den stora pumptermosen med kaffe. Då med- delar han att han är stressad, överbelastad, utarbetad och uttröttad över arbetet med matriser och bedömningsunderlag som säkerställer att varje förmåga prövas minst tre gånger. Han säger att han är irriterad över att hans lön, liksom min, finansieras av skattepengar men att hans tunga arbetsbelastning i slutänden genererar en vinst som går raka vägen till Caymanöarna. Denna lärare kritiserar ägarförhållandena som den privat ägda skola är beroende av.
Några andra lärare som jag sitter med under en paus berättar för mig att skolan under de ägandeförhållanden som rådde tidigare var ännu mer kapitalistiskt styrd, medan de nuvarande ägandeförhållandena är något mindre fixerade vid att spara pengar och generera vinst. Även om lärarna valt att arbeta på en skola som drivs med vinstintresse hos ägarna så har flera av dem visat sig vara kritiska inför detta förhållande. De tar på
sig blusar, skjortor och välputsade skor, men de låter inte skolans och elevernas värder- ingar bli till deras egna värderingar. De upprätthåller disciplin och en stark ämnes- auktoritet i undervisningen, men de kan ändå bryta mot idealen som skolans ägare står för. Den arbetsledande samordnaren som beskrivs i denna avhandlingsdels inledande kapitel bär på en liknande ambivalens, men kanske med ännu högre nivå av paradox eftersom hans arbetsuppgifter innebär att han är en representant för verksamheten i ännu högre grad än vad de övriga anställda är.