Under de observationer jag gjort har jag inte hört några höga ljud: absolut inga skrik eller gap, slammer eller bankningar, knappt något stolskrap trots hårda golv och vassa metallben på stolar och bord, bara några försiktiga öppningar och stängningar av väskor och datorer. Trots att de skolor jag själv gått på och varit lärare på inte varit några skolor där det funnits några större sociala spänningar så har höga ljud ändå alltid varit något som funnits i skolmiljön. Den tystnad som råder på den observerade skolan blir paradoxalt högljudd i jämförelse med andra skolmiljöer. Tystnaden gör att det går att notera ljud som annars inte hade hörts: personalen i skolmatsalen slamrar så diskret de kan med sina plåtar, kantiner, kastruller och andra köksredskap. Susandet från ventilationen sjunger under de mer koncentrerade stunderna i lektionssalen och smattrandet från tangentborden på datorerna tar över ljudutrymmet i klassrummet när läraren gör en paus i sin genomgång. Tangentknattrandet bidrar till en stress både när det hörs och när det inte hörs: antingen signalerar det till läraren att han går igenom något som inte betraktas som relevant, eller så signalerar det till dem som inte antecknar lika energiskt att de missar något som är viktigt för deras fortsatta skolframgång.
Diskret viskande mellan elever får omedelbart allas aktiva icke-uppmärksamhet i klassrummet, men med små medel ser läraren till att dämpa även det tystaste viskande sam-tidigt som de icke-viskande klasskamraterna aktivt undviker att visa att de hör något som bryter ordningen för ljud i rummet. Läraren använder en kort blick, en snabb harkling, en liten låg vink med handen i höjd med sitt övre lår i riktning mot det stö-rande ljudet eller annat beteende, som små markörer vilka omedelbart återställt tyst- naden.
Liksom på de flesta andra skolor skrivs omsorg om den gemensamma arbetsmiljön fram i ordningsreglerna på skolan. Omsorg om arbetsmiljö är sedan ett antal år tillbaka inskriven i skollagen. På andra skolor brukar det trots detta inte kräva något sökande för att hitta en söndersutten stol som elever gungat på, ett hål i en vägg där en frustrerad
elev tagit ut en aggression, eller någon annan form av synlig skadegörelse. På denna skola finns inget av detta. Jag noterar i början av mina observationer att delar av skol- miljön fallit sönder på grund av ålder – jag ser en handdukshållare på en toalett som börjar ge efter, men fabrikatet är gammalt och verkar ha överlevt åtskilliga mer moderna generationer av handdukshållare. I mitten av mina observationer har det trasiga bytts ut och allt är helt och rent igen. De trasiga skolinventarierna på skolan har inte varit slitna av skadegörelse, utan endast av ålder.
Färgerna på kläder, hår, smink och väggar är ljusa, milda och solblekta. Elevernas och skolpersonalens klädval och skolans inredning går i samma mjälla toner. Färgerna och sättet att vara matchar – det ljusa, milda, soliga, rena men svalt propra reflekterar både ideal om utseende och ideal om beteende. Inget smutsigt, inget trasigt och inget med fläckar eller synliga skarvar syns. Allt ojämnt, alla tecken på skador, olyckor eller för- störelse döljs eller raderas från vad som syns och märks på skolan. Det är bara hela kläder, hela inventarier och hela dyra väskor som observeras.
I de tidigare avsnitten har frånvaro av rufsiga frisyrer, oordnat yttre och uppseende- väckande beteenden skildrats. Ideal om renhet, ordning, att vara välkammad, tvättad och skötsam, präglar skolans byggnad, elever samt lärare. Frånvaron av det smutsiga, rufsiga, stökiga, bråkiga, det trasiga och söndriga, samt avsaknaden av det färgstarka, är resultatet av en uppenbar notering av vad som inte är på denna skola.
Andra saker som inte finns på skolan är olika former av misslyckanden eller att inte klara av skolan, att hoppa av och att inte leva upp till kraven. Det är höga prestationer som syns och som förs fram i resultatredovisningen och i undervisningen. Det finns en bild av att eleverna utan ansträngning och utan någon hjälp på ett nästan magiskt sätt uppnår höga krav och höga prestationer på grund av vad eleverna och skolan ”är”, inte så mycket beroende på vad som görs. Det skrivs offentligt utåt att det är hårt arbete som blir grunden för att drömmar nås, men det tredje ledordet om att uppföra sig väl är kanske det som främst påverkar möjligheterna att lyckas. De som inte verkar klara av skolgången med bibehållna höga studieresultat blir på ett subtilt sätt avrådda från att fortsätta sin skolgång och på så sätt görs misslyckanden osynliga och obefintliga. Jag har varit med när elever från åttan eller nian skuggat klassen, och det har varit tydligt i deras kroppsspråk om de varit beredda att förändra sig för att passa in. Särskilda läro- verket ändrar inte på sig utifrån vilka elever som går där, utan det är upp till de besökande eleverna att känna av om det kommer att passa eller inte passa. Precis som arbetsledaren beskrev under det spontana intervjutillfället.
På skolan finns en ovilja att visa brister och svagheter. Jag har inte vid något tillfälle under observationerna av samhällskunskapen varit med om att eleverna ställt frågor som avslöjat deras bristande kunskaper, utöver de elever som under utbildningens första veckor ännu inte hade blivit inordnade. Ett litet frirum används av några elever med mindre välkammat hår, men detta försvinner snabbt. Vid ett tillfälle när jag sitter i den öppna lobbyn och skriver i fältanteckningarna överhör jag ett samtal mellan en elev och en av skolans elevvårdande personal. Situationen och samtalet visar nivån av krav och dramatiska konsekvenser av att inte vara allra bäst. Bra är inte gott nog.
Jag sitter i lobbyn inför ett lektionsbesök. Det är fredag, så snart verkar det vara dags för skol-personalens gemensamma frukost. Det står en stor skylt med ”Personalbord” på bordet där de ska sitta. En av skolans personal med elevvårdande arbetsuppgifter stannar till vid en tjej som sitter en bit ifrån mig. Jag hör hur hon frågar tjejen hur det gått på tävlingen, jag antar att hon tävlat något. Tjejen verkar missnöjd men skolpersonalen försöker vända synsättet på hur det gått. Jag hör ”men det var väl bra, då är du väl nöjd?”, men tjejen stirrar stint ner i sitt knä och skakar sakta på huvudet. Eleven talar om vad hon missat, vad hon inte klarade, snarare än om vad hon uppnått. Det verkar som att hon blev femma i en stor tävling av något slag. Skolpersonalen gratulerar eleven, men eleven svarar sammanbitet att hon inte är så nöjd trots att skolpersonalen ivrigt säger åt henne: ”Men det var väl bra! Grattis! Bra jobbat!”. Skol-personalen har ett positivt kroppsspråk och försöker buffa lite uppmuntrande på eleven. Eleven ger ingen respons utan uttrycker höga krav på sig själv, hon ser tyngd ut och ger inget gensvar på de tröstande buffarna som skolpersonalen delar ut. Det är som att skolpersonalen försöker ge elevens kropp en omskakning eller omstart för att ge henne ny styrka. Skolpersonalen ler och försöker uppmuntra tjejen, som är fortsatt sammanbiten och suckar djupt. När skol-personalen gått vidare sitter eleven en stund och arbetar med sin dator. Hela tiden sammanbitet och med ett bekymrat uttryck.
Det verkar som att eleven i utdraget blir upprörd av att hon har blivit sedd av den elev- vårdande skolpersonalen. När hon blir vänligt tröstad och får möjligheten att med stöd hitta ett positivt synsätt på sin prestation blir hon arg och irriterad och ännu mer inåt- vänd. Hon verkar skämmas dels över prestationen i tävlingen, sitt misslyckande, dels över att hon inte kan hålla sina känslor inne tillräckligt för att undvika att bli sedd i en sårbar position. Ett samtal med en personal med elevvårdande arbetsuppgifter i skolans lobby är något som eleven reagerar på genom att markera ilska och distans. När skol- personalen gör sitt arbete som stöttande, tröstande, uppmuntrande och vänlig bemöts det av eleven ungefär på samma sätt som ett klandrande, en tillsägning eller annan form av pressande, stressande kritik hade bemötts med av en elev på en mindre homogen skola. På Särskilda läroverket verkar eleverna inte vilja bli tröstade eller upplyfta av någon med elevvårdande ambitioner: observationen ger intryck av att eleverna hellre vill visa sig starka och kraftfulla, som segrare.