Den skola jag studerat är inte någon internatskola med murgröneklädda tinnar och torn, placerad i en idyllisk lantlig miljö, omgiven av en stor grön gräsmatta med skräckinjagande terminsavgifter. Den är inte heller ett före detta läroverk eller någon anrik katedralskola. Det är en privat friskola med ett stort vinstdrivande, aktieägt företag som huvudman. Khan (2011) inleder sin bok med att beskriva den gamla
formen av elit och hur den ersatts av en ny sorts elit. Problemet i min studie är att den skola jag studerat speglar en idé av en gammal elit inom ett samhälls-, skol- och utbild- ningssystem präglat av ideologisk styrning för jämlikhet – därför argumenterar jag för att det är en skuggtillvaro som karaktäriserar den skola jag gett namnet Särskilda läro- verket.
Min studie bär på liknande drag som återfinns i analyserna hos elitforskare som Dodillet (2017) och Börjesson et al. (2016). Hos en forskare som Törnqvist vrids para- doxen ännu hårdare eftersom hon gjort sin studie på en skola med ett uttalat jämlikhets- etos (Törnqvist, 2018), en sorts elitskola mot sin egen vilja. Den lärare vars under- visning på Särskilda läroverket jag studerat ger ibland intryck av att vara något av en elitskolelärare mot sin vilja, i likhet med flera andra anställda på skolan. Som jag antytt tidigare skulle det också kunna vara så att han noga följer läroplanen för att eliteleverna ska rustas inför elitpositioner och kunna känna ease även i mer värdegrunds- aktualiserande framtida situationer, exempelvis om ett företag ska marknadsföras utifrån miljöcertifiering, hbtq-certifering eller arbete med jämställdhetsintegrering. Kritik inför denna typ av certifieringar tätt följt av kraftig marknadsföring brukar be- nämnas som ”greenwashing” eller ”pink-washing”.
Khan (2011) förnekar inte att elitskolor idag är exklusiva eller att de som närvarar på skolorna kommer från en förmögen bakgrund, men han betonar att elitskolan främst söker efter eliter – de bästa av de bästa – oavsett vart de kommer ifrån. Om en blivande elev tillhör ett akademiskt toppskikt så har den eleven en inträdesbiljett till elit- utbildningar som den på St. Paul, och de blir i sådana fall en del av framtida elit. På Särskilda läroverket sker en annan sorts selektering. Det finns olika typer av skolor i Sverige som elever med höga betyg kan välja mellan. Särskilda läroverket odlar en sorts elitskolnisch som alluderar på överklassideal. Överklassideal som utgörs av en gam- maldags aristokrati, blåblodig adel sammanjämkat med mer nykonservativt präglade ideal från privat näringsliv. Traditioner i kombination med framgångsrika företag skapar allianser mellan de kapitaliska och nyliberala ideologierna. Det finns andra elit- skolor i Sverige där dessa ideal inte alls dominerar, att arbeta med välgörenhet eller att vara politiskt aktiv för att främja jämlikhet genom vänsterpräglade politiska sympatier kan också vara de högsta idealen (Törnqvist, 2018). Men så är det inte på skolan i denna avhandlings studie. Det jag studerat är inte den sortens motvilliga elit utan i stället en elit som vill vara elit men som inte riktigt lever upp till de krav en ”riktig” gammal elit- definition ställer upp.
Skolan jag studerat fylls alltså av en vilja att vara elit, ambitionen och retoriken om elitism, överordning och privilegier dominerar marknadsföringen. Denna retorik för- stärks inte av den lärare jag observerat under de lektioner jag varit närvarande, men den finns i elevgruppen, hos elevernas föräldrar och i skolans svansföring (marknadsföring) och estetik. Utbildningen genomförs i skuggan av de ideal som högstatus- skolor/elitskolor som engelska Eaton, amerikanska Yale (en av de så kallade Ivy League- skolorna) och de franska Grandes Écoles besjälas av. Romantisering i populärkultur som filmen Döda Poeters sällskap, böckerna och filmerna om Harry Potter samt TV-serier
som Gilmore Girls är med och skapar en dramaturgi i internatskolemiljöer och elitskole- sammanhang som lockar och fascinerar en allmänhet.
Jag undrar hur hög grad av exotisering som görs av elever lika de jag studerat. Prosser (2016) jämför en fascination inför eliter med ”previous awe at the aristocracy or royalty” (s. 219). Eftersom både kungligheter och aristokratisk adel finns kvar i Sverige så är detta inte något förgånget i det svenska samhället på samma sätt som i de utbild- ningssammanhang som Prosser studerar. Med tanke på hur många skildringar av elit- skolor och internatskolor som det finns i populärkulturens fiktion: i high-school-filmer, i romaner och i tv-serier, så väcker dessa sammanhang en sorts balans mellan fascination och beundran, ilska och avsmak som lockar och lätt sätter igång starka dramaturgier. Här finns makt och överordning men på ett osynligt och självklart, naturligt sätt som intresserar och engagerar. Detta har jag också märkt av när jag be-rättar om mitt avhandlingsprojekt: få är ointresserade, många ger uttryck för både åsikter, känslor och egna analyser när jag återberättar delar av min studies innehåll. Jag har också noterat en sorts rastlös iver att analysera det som jag presenterat i mitt etno-grafiska kapitel hos de medläsare jag haft.
Det jag gjort är ett arbete som går vidare med paradoxen mellan jämlikhet (egali- tarianistiska ideal) och förekomsten av eliter, som sysselsatt en sakta men säkert växande grupp forskare i Sverige (Eriksson et al., 2018). Den skola som studerats är en skola som manifesterar denna paradox. Den erbjuder en plats för de som bär den, som har den i sitt liv och gestaltar den genom en elevroll under gymnasieutbildningen.
Den tidigare forskningen om elitskolor driver detta avhandlingsarbetet vidare: eftersom det amerikanska systemet, som dominerar elitskoleforskningen, väljer sina elever utifrån andra grunder än betyg och resultatmätningar så har elitskolorna där en jämn könsfördelning och viss medvetet skapad etnisk representation som saknas på den skola som jag studerar. Särskilda läroverket är en plats för dels de som valt skolan, dels de som fått högsta betyg. Dessa urvalsgrunder skapar en omfattande segregation, med mekanismer liknande det som visats i Lidegrans (2009) avhandling om hur utbild- ningskapital ”alstras, fördelas och förmedlas”. Detta har gett konsekvensen att det är mest tjejer på skolan och att den etniska variationen är obefintlig. Därför är också de flesta från likartade välbärgade bakgrunder. Skolverket (2018) har med anledning av en växande skolsegregation valt att göra denna fråga till ett av tre fokusområden under 2018, men riktar främst uppmärksamheten åt de skolor som tillhör segregationens ”för- lorare” utan att det sätts i samband med ”vinnarna”.
I Khans studie vittnar ett avsnitt om tjejernas speciellt dubbelbestraffande position med svårigheter att uppnå ”ease”. Finns det en ny elit, en elit utan ease som har fått erövra sina platser inom någon sorts rättvis, äkta eller god meritokrati? Jag tror att det finns uppfattningar om att dessa tjejer är överordnade och vinnare rent formellt, men informellt, men kritiska ögon riktade mot hur rekryteringar sker och vem som blir vald till de mest prestigefulla positionerna så ser vi samma vita, rika män på högstatusplatser. Det är en falsk bild av en segrande feminism som målas upp på flera av elitskolorna för tjejer (Kenway et al., 2015). Snarlikt material återfinns även i materialet från min
empiriska studie i den del av del II som rör den feministiska diskursen på Särskilda läroverket. Läraren framhåller vikten av att vi inom kort får en kvinnlig statsminister och låter eleverna läsa Solanas SCUM-manifest medan de kvinnliga eleverna erövrar positionerna som skolans vinnare (se Öhrn & Holm, 2014, för en diskussion om skolans vinnare utifrån kön). Jag har inget empiriskt material som berättar hur skillnaden mellan de kvinnliga och manliga studenterna från Särskilda läroverket ser ut när det gäller lön, position och möjlighet att styra andra. De få kvinnor som finns på ledande positioner kommer från skolor som Särskilda läroverket, så det finns säkert några framtida ledare även bland tjejerna. Särskilt bland dem som använder sig av färre stereotypt feminina uttryck och därför lättare kan konkurrera i en värld med stereotypt manliga koder nödvändiga för framgång. Men den generella strukturen bortom enskilda individer talar ett annat språk.
Det verkar som att mitt empiriska fynd där en elev uttrycker något i stil med ”det är inte så lätt när alla är moderater” är ovanligt för att ha återfunnits under en studie av en elitskola. Howard (2008) skriver i sitt förord om elever som inte vill eller kan förstå hur deras position hänger samman med underordnades, han skriver också om sin frustration i arbetet med dessa elevers lärande. Men han tar sin text vidare mot analys av hur han påverkade och förändrade elevernas synsätt. Han borrar inte djupare i hur dessa synsätt cementeras, förstärks och omöjliggör för andra elever än de som fyller upp den klassiska elitelevrollen att vara och lära. Kenway och hennes kollegor (2017) låter delar av studierna handla om avsaknad av koppling mellan ojämlikheter och orättvis fördelning av välfärd till egen överordning samt egna privilegier hos de elever som de studerat. Men de resonerar mer principiellt och mindre utifrån hur under-visningen gått till när de kritiserar brist på etiskt medvetande hos eliteleverna. De har fokuserat på de elever som inte gör kopplingar mellan sin egen position och världen runt om dem, men lyfter inte någon problematik angående vad ett sådant synsätt gör med de avvikare som kan finnas bland eliteleverna.
Hos scout-tjejerna i Benjamins (2010) studie sker något spännande eftersom där tas upp ett antal spänningsfält som utgör erfarenheterna hos flickscouterna i studien. Hon ser hos dem en reell ambition att samarbeta, hjälpa varandra och andra, en ovilja att konkurrera och tävla och en äkta ambition att göra skillnad (göra gott) för samhället. Skillnaden mellan hennes studie och denna är att hon studerar ”privilegierade” flickor, men inte en elitskola. Benjamins analys lyder:
These privileged girls’ dilemmas of ambition and selflessness, status, and hierer- archy call into question the very foundation of their unearned advantages. But if we want to prepare these girls to be effective leaders, adults must be willing to hear their concerns and support them in struggling with the real ethical dilemmas their privilege has wrought. (Benjamin, 2010, s. 192)
Benjamin ger i citatet ovan ett par anvisningar om vad en didaktik för privilegierade tjejer skulle kunna utveckla: att lyssna på oro, stötta i etiska dilemman som bygger på
verkliga problem som elevernas egna privilegier har orsakat kan vara ett sätt att arbeta på. Läraren i samhällskunskapsklassrummet på Särskilda läroverket gör en pikande anklagelse om att tjejerna där påminner om Solanas (2010 [1967]) ”Daddys Girls”. Kanske var det ett, visserligen klumpigt och okänsligt klandrande men ändå, försök att arbeta med Benjamins didaktiska implikation? Det sätt att undervisa som Howard (2008) skriver om i inledningen av Learning Privilege är ytterligare ett sätt att inleda undersökningar om hur Benjamins uppmaning kan följas. Benjamins önskemål om att väcka verkliga etiska dilemman utifrån elevernas egna privilegier är ett utvecklings- område inom samhällskunskapsämnet som lärare på dessa skolor skulle kunna utforska genom sin undervisning.
Efter en genomsökning av tidigare forskning i de områden som tangerar min under- sökning ser det ut som att det inte finns någon studie som ägnats åt själva under- visningens politiska innehåll och hur det formas av ett konsensustryck hos eleverna. När en majoritet av eleverna delar samma värderingar, som i fallet där den politiska skolordningen skildras i den empiriska delen av avhandlingen, så hamnar den elev som försöker uttrycka avvikande värderingar i en utsatt position. Trots att hennes värd- eringar verkar samstämma med lärarens värderingar och trots att hennes värderingar uppmuntras mellan raderna i styrdokumenten för skolan och samhällskunskapen och direkt på raderna i Skolinspektionens granskningar, så hamnar hon i en position av att inte kunna visa vad hon kan, inte kunna genomföra sin examination på ett sätt som ger henne utrymme att visa sina kunskaper. Elevgruppens sammanlagda värderingar väger tyngre – har mer pondus och påverkan, styr mer – än både ämne, lärare och styr- dokument när det handlar om vilket utrymme som finns för att lära, få kunskaper att växa och utvecklas eller nyanseras. Det skapas i stället en blockerande mur där samtalet tar slut. Det ser förmodligen ut på samma sätt i alla homogena elevgrupper där åsikter och värderingar är samstämmiga. Men på den observerade skolan har eleverna en extra stark position eftersom de har sina höga betyg och sin starka klassposition att agera utifrån: detta är det elit-specifika i min studie. De agerar också i opposition mot lärarens och styrdokumentens budskap och använder verktyg från ämnet – retorik och politik – för att vrida vinklarna i argumentationen åt den åsiktsgemenskap som dominerar och utvecklas på skolan.
För att föra detta arbete vidare mot avhandlingens avslutande analys är det nu dags att göra en teoretisk begreppsundersökning av hur alienationsteori, eller alienation som begrepp, kan sätta ord på det som sker när elever, ämne, skola och läraren samt utbild- ningssystemets villkor drar åt olika håll värderingsmässigt.