De perspektiv som är en del av detta avhandlingsprojekt ligger i linje med sociologen Alvin W. Gouldners (1973) kritik av kollegan Howard S. Becker. Becker blev känd för
sin bok Outsiders, publicerad första gången 1963 eftersom han där inleder studiet av av-vikelse. Själv menade han att han studerade sådant som bemärkts som dåligt av sam- hället, snarare än avvikelse. Gouldner menar att Becker, liksom andra delar av den sociologiska Chicagoskolan, gör en sociologi av avvikelse och underordning som bär med sig en problematisk partiskhet:
I have acknowledged a sympathy with the underdog and with impulses to conduct researchers from his [sic.] standpoint. Yet in searching for the justification of my sentiments I must also candidly confess that I see no special virtue in those who are lacking in power or authority, just as I see no special virtue that inheres in those who possess power and authority. It seems to me that neither weakness nor power as such are values that deserve to be prized. (Gouldner, 1973, s. 35)
Gouldner skriver vidare att även de som definieras som överordnade kan vara lidande, att även de underordnade kan vara överordnade i vissa situationer. Han liknar Beckers intresse för att beforska ”underdogs” med ”the anthropologist´s (one-time) romantic appreciation of the noble savage” (s. 37). Enligt Gouldner finns det såväl etnocentrism som en osmaklig samlarestetik bakom fascinationen för avvikaren. I detta sammanhang problematiseras forskarens identifikation med de beforskades lidande inom forsk- ningen inriktad mot ”the underdog”. Han anklagar Becker för att utöva en sorts es- sentialistisk exoticism, en invändning som påminner om kritiken i Edward B. Saids (2016 [1978]) postkoloniala klassiker Orientalism. Gouldner skriver: “Insofar as this school of theory has a critical edge to it, this is directed at the caretaking institutions who do the mopping-up job, rather than at the master institutions that produce the deviant’s suffering” (1973, s. 39).
Med Said motsvaras studiet av ”master institutions” av det framväxande fältet för vit- hetsstudier. Liksom den forskning jag ägnar mig åt med Gouldners terminologi kan sägas fokusera på “master institutions” och ”overdogs”. Hur och i vilken mån dessa delar av samhället orsakar lidande för avvikande återstår dock att undersöka.
De klassmässigt synliga statusmarkörerna bland observationsstudiens elever speglar tillhörighet till en del av samhället där det finns – eller i varje fall ges sken av att finnas – stora ekonomiska tillgångar. Utöver Gouldners argumentation kan ingången till av- handlingsarbetet motiveras med den logik Bob Pease följer i sina slutsatser i Undoing
Privilege: Unearned Advantage in a Divided World:
Just as systems of oppression operate at personal, cultural and structural levels, privilege is reproduced at these levels as well. This means that if the eradication of oppression requires us to transform material conditions, demystify culture and empower those who are oppressed, then complementary strategies need to be developed to address the reproduction of privilege by those in dominant groups. […] structural and discursive levels of privilege are sustained and reproduced by
the conscious and unconscious beliefs and the habitual practices of individuals in privileged groups. (Pease, 2010, s. 169f)
Med Peases terminologi kan denna studie sägas vara en kompletterande studie med ett annat syfte än att stärka förtryckta; snarare är syftet att förstå och avmystifiera villkor för överordning, makt och privilegier. Pease argumenterar för att det är möjligt att för- stå motstånd till politiskt agerande, motvilja inför att vara aktiv och motvilja – eller till och med avsmak – inför att se sig själv utöva ett medborgarskap på ett sätt som förnyar och förändrar världen utifrån en omtanke inför världen och det gemensamma. När pri- vilegier finns i ens liv kan intresset för att förändra de egna dominanta positionerna antas inte vara så stort, om vi följer hans retorik.
Cohen, Manion och Morrison (2011) skildrar i sin omfattande översikt också hur forskning ofta tenderar att rikta intresset neråt, på de maktlösa, snare än på makten, vilket i sin tur kan bidra till att maktlösas förhoppningar om att forskningen ska skapa förbättringar för deras livsvillkor utnyttjas. Det fokus som finns i denna avhandling kommer inte falla i detta etiska dilemma även om det finns andra mer problematiska etiska aspekter att diskutera.
En av de klassiska texter som har varit viktigast för forskare med den undersökande blicken riktad ”uppåt” är antropologen Laura Nader. Hon skrev 1972 sin essä Up the
Anthropologist: Perspectives Gained From Studying Up. Nader betonade vikten av att
även studera åt sidan och nedåt för att få en hel bild, vilket separerar hennes analys från såväl elitforskningen som från Peases forskning. Eftersom Nader skrev sin uppmaning för över trettio år sedan kan en omfattande forskningsproduktion av emancipatoriskt syftande studier med fokus ”nedåt” förklara de olika synsätt på hur privilegier bör studeras som finns hos Nader, Pease, Howard och Khan, om de två sistnämnda får re- presentera elitskoleforskningen (Howard, 2008; Khan, 2011; Nader, 1974; Pease, 2010).
Inom svensk utbildningssociologi finns också detta intresse: Anne-Sofie Nyström (2012) ägnar sin avhandling åt studier av privilegier i skola, hon använder Pease för att resonera om överordning. Hon citerar ett stycke ur inledningen av Pease bok som betonar vitsen med att studera normer, privilegier och makt i form av sådant som betraktas som framgång eller misslyckande, normalitet och avvikelse:
The normativity of privilege means that this becomes the basis for measuring success or failure. Those who are not privileged deviate from the norm. Normative standard leads to the negative valuation of difference. Since the privy- leged are regarded as normal, they are less likely to be studied or researched because the norm does not have to be marked. […] The normativity of privilege provides some insight to the process of “othering”. (Pease, 2010, s. 13)
Nyström håller med Pease om att samhällets dominansrelationer utmanas genom att ”de processer som upprätthåller överordning” (s. 256) synliggörs. Peases kritik av att studera neråt liknar tidigare nämnda Gouldners argument: att denna typ av forskning
inte skapar någon förändring eller bidrar med någon ny kunskap. Han har likheter med Gouldners studier av ”master institutions” i sin plädering för det stora värdet av projekt där utrymmet för underminering av dominerande kollektivs privilegier undersöks på ett strukturellt plan.
Pease har många poänger i sina diskussioner som detta arbete kan anslutas till, men att det alltid är norm att anses som privilegierad är något som denna studie förhåller sig mer ambivalent till: Även om privilegier, makt och status skulle kunna ses som norm i ett avseende, så är det inte den vanligaste positionen för genomsnittet av människor i vårt samhälle, eller i skolan heller för den delen. Att vara privilegierad socio-ekonomiskt kan definitivt betraktas som en norm, eller kanske ännu mer av ett ideal, i vissa sam- manhang och i synnerhet på Särskilda läroverket. Men vad som är norm varierar beroende av sammanhanget. I analysen som förs fram i denna avhandling har ambitionen varit att det ska bli tydligt hur överordning i form av en identitet som elit- skoleelev, och ett slags självvalt utanförskap vilket jag analyserar med alienations- begreppet, karaktäriserar dominans och bevakning av privilegier på en skola som säger sig vara den bästa skolan.
I denna studie är det inte någon direkt empowerment av de som är en del av studien som görs. Studiens ingång är att vara kritisk inför de fenomen som är synliga på skolan och föreställa sig hur en annan skolform hade kunnat generera färre bidrag till ett ojäm- likt samhälle med växande klyftor. Cohen, Manion och Morrison (2011) skriver att planering av forskning hänger samman med kunskapssyn och verklighetsuppfattning. Därför menar de att det är viktigt att veta vilket paradigm ens forskning hör till. Denna avhandling hör hemma i det paradigm de benämner ”ideology critique”:
An ideology critique paradigm rests, in part, on an ontology of phenomena as organized both within, and as outcomes of, power relations and asymmetries of power, inequality and empowerment, and on an epistemology that is explicitly political, critiquing the ideological underpinnings of phenomena that perpetuate inequality and asymmetries of power to the advantage of some and the dis- advantage of others, and the need to combine critique with participatory action for change to being about greater social justice. (Cohen, Manion & Morrison 2011, s. 116)
Det är en empowerment av den som inte är närvarande på skolan som studien skulle kunna bidra till. På så sätt kan denna avhandling sägas vara en del av ett ideologikritiskt paradigm.
För att göra förflyttningen från min individuella erfarenhet av arbete som gymnasielärare i samhällskunskap till något större som var intressant att forska om och borra vidare i inspirerades jag av den elev vars svar på en fråga jag citerat i del 1 av för- ordet samt i avhandlingens inledning: en elev som anser sig inte spela någon roll och som inte bryr sig om att den inte spelar roll. Min känsla av överraskning när jag blev mottagaren till ett sådant meddelande, i kontrast till idealismen i läroplanen, ledde vidare mot undersökningar av icke-engagemang, motstånd, ovilja att vara engagerad
och vad den oviljan kan bero på. Törnqvist (2018) beskriver en snarlik paradox, eller spänning, på en skola där inriktningen är mot global rättvisa samtidigt som det som faktiskt sker på skolan är en elitproduktion. Hon skriver: ”[…] a radical left-wing orientation is recognized as a value, transformable into marks of status and success” (Törnqvist, 2018 , s. 2). På skolan jag studerat finns en besläktad spänning mellan vad värdegrunden i läroplanen säger och vad skolans former uppmuntrar till, men den blir försvagad i perspektiv till den faktiska skolkulturen och den elit(re)produktion som sker. Hur dessa förhållanden uttrycks på skolan skildras i avhandlingens del II.
Att elitskolor är något skapat och inget naturgivet är temat för Maxwell och Aggleton (2016). De skriver att privilegier bibehålls och ofta förstärks, men att de samtidigt hela tiden reproduceras och skapas. Att det finns elitskolor är ingen evig sanning utan det finns en möjlighet att skolsystemen skulle kunna se ut på ett annat sätt än vad de gör. För att dessa möjligheter ska bli verklighet behöver praktiker som sker dagligen inom elitskolor studeras ytterligare. Sådana studier bör analysera hur särskiljning mellan elit och icke-elit sker, enligt Maxwell och Aggleton. De ger uttryck för en entusiasm över detta framväxande vetenskapliga fält och det ljus som håller på att falla över de tidigare mörkare sidorna av ”cultural and social reproduction that elite forms of education bring about and achieve” (Maxwell & Aggleton, 2016, s. 195). De australiensiska elitskol- forskarna Jane Kenway och Aaron Koh (2015) ger uttryck för en snarlik entusiasm över ett framväxande forskningsintresse för elitskoleforskning inom vetenskaps-samhället.
1985 skrev Peter W. Cookson och Caroline Hodges Persell Preparing for Power.
America’s Elite Boarding Schools, ett verk som varit betydelsefullt för att förstå elitskolor.
25 år senare formulerar de sina resultat från studierna av över 50 internatskolor som boken redogör för på följande sätt:
The essential finding of the study was that elite schools play a critically important role in the reproduction of the upper class and what C. Wright Mills (1959) re- ferred to as the power elite. […] Recent ethnographies of elite boarding schools suggest that the space of the school remains as cloistered and ’bubble-like’ as ever. (Cookson & Persell, 2010, s. 14f.)
Idag frågar de sig hur mycket av detta system som kvarstår och hur mycket som har förändrats i takt med att samhället förändrats. De menar att en hel del har förändrats, men att det ändå är mycket som är konstant. Skolan jag studerat är också en bubbla eftersom de ordningar och logiker som finns innanför portarna skiljer sig dramatiskt från det samhälle som finns utanför byggnaden: en stad präglad av heterogenitet, höga ljud och en mängd olika intryck när det gäller både människors smak, stil och språk. I bubblan innanför portarna däremot dämpas ljuden och homogeniteten av ljusa färger och mjuka ljud slår emot den som färdas mellan staden utanför och skolan innanför.
Den australiensiska utbildningsvetaren Howard Prosser (2016) menar att studiet av elit behöver ett ökat klassmedvetande och att det finns ett behov av elit-klassanalys. Liksom hos Khan (2011) finns en argumentation om att ojämlikhet och elit hänger tätt
samman: Prosser skriver att studier av eliter särskilt handlar om karaktären hos en pågående social ojämlikhet skapad genom makt och rikedom. Han menar också att elit- utbildning blivit en vara genom de bilder av elit-tillvaro som skolorna presenterar. Det är, som Prosser ser det, forskares skyldighet att genom klassmedvetna studier av elit- utbildningar medverka till att ojämlikheten motverkas. Howard (2008) är en av de forskare i området som uppfyller Prossers önskemål och gör en analys som utgår från klass, en studie som också har ambitioner att medvetandegöra om klassformationer i elitskolor på ett sätt som bidrar till förändring. Howard använder sig av argument utifrån ett möte med pedagogen Freire. Det mötet handlade om att väcka kritiskt medvetande – för allas skull – enligt argumentationen för att beforska eliters under- visning. Här för han ett didaktiskt resonemang om undervisningens former för elit- elever:
Affluent students need educators committed to working toward critical con- sciousness as much as do poor students (the oppressed), and no matter where we teach we must remain committed to liberatory learning. His [Freires] response urged me to develop a larger scope for my commitments to social justice. I would eventually understand that my commitment to equity-seeking change in edu- cation was a commitment to the education of the affluent as well as to the edu- cation of the poor. (Howard, 2008, s. 11)
Howard argumenterar utifrån uppfattningen om att ett jämlikt samhälle är bäst för alla inblandade, även för de som är överordnade i ett ojämlikt samhälle (jmf. Wilkinson & Pickett, 2009). Khans resonemang om en sociologi om eliter rör samhällsstrukturer av ojämlikhet och tillvaron utanför klassrummet snarare än just själva mikrohandlingarna i undervisningssituationerna och lärandet av skolämnen:
[…] a sociology of elites is to contribute to understandings of inequality. The vast majority of research in this area is done on the poor – and for good reason. But in shining the light upon elites I hope to remind readers that poverty is not an aspect or property of poor people but a relationship that the poor are in with the rest of society. The same can be said of elites. Elites are elites not because of who they are but because of who they are in relation to other social actors and institutions. Elites are made. (Khan, 2011, s. 204f)
Det är just görandet av eliter som Khan beskriver. I min studie finns Khans aspekter av större ojämlikhetsförstärkande strukturer så som de konstrueras i och genom under- visningen och elevens vem (tillblivelse), men jag har också Howards (2010) fokus på vad som lärs och inte lärs samt ett intresse av undervisning och dess mikrohandlingar.
Hos Gaztambide-Fernández (2009) blir synen på att forska ”uppåt” problematiserad. Han resonerar på följande sätt utifrån vem han är och hur hans forskarposition varierar:
Indeed, one of the central challenges of this work stemmed from the fact that I – a light-skinned Puerto Rican male with well-educated, middle-class parents – was in some sense looking “up” at the educational experiences of students at an elite boarding school in the United States. Yet this formulation is simplistic. The power relations that shaped my work were far more complex than metaphors of verticality allow – If anything, I might say that I was researching up, down, side- ways, and all around. (s. 222)
De sista orden i blockcitatet ovan ekar av Naders (1974) uppmaningar. Den position av varierande över- respektive underordning som präglat Gaztambide-Fernández arbete har likheter med hur jag positionerar mig under min studie. I avsnittet som följer om ”Studiens genomförande” skildras detta ytterligare. Relevant för detta avsnitt, som motiverat studiet av eliter, är att Gaztambide-Fernández gör en maktanalys med fler dimensioner än att en studie av eliter sker uppåt eller nedåt. Som han beskriver det är det snarare tal om en ”all around”-position under det etnografiska studiet av en elit- skola. Maktrelationer är mer komplexa än att ett håll visar riktningen upp medan ett annat håll visar riktningen ner. I mitt fall handlar det exempelvis om överordning som forskare, underordning som forskare i lågstatusvetenskap (åtminstone utifrån elevernas perspektiv), underordning i ekonomisk klass men överordning i kulturell social klass.
Den brittiska skolforskaren Stephen J. Ball har resonerat om framtiden för forskningen om elitskolor. Liksom i detta avhandlingsarbete hävdas att forskningen om utbildning generellt sett är dålig på att komma ihåg att forska på eliter, forskning ”nedåt” är vanligare. Han skriver: “For very good reasons educational researchers have been preoccupied with explaining disadvantage and the negative consequences of edu- cational inequalities rather than trying to understand and explain privilege” (Ball, 2015, s. 69). Likheten i ordvalet mellan Ball och Khan i blockcitatet på föregående sida är uppseendeväckande. Ball skriver att detta är en generell sociologisk tendens, trots den tradition av att studera eliter som vuxit sig allt starkare de senare åren. Han skriver också att det finns ett stort behov av fortsatt forskning i området. Närstudier av elit-görande, undersökning av vad elitskolor gör med maktordningen och hur dessa skolor formeras på olika sätt i olika sammanhang är exempel på sådant som behöver göras. Detta är ett undersökningsområde som det finns för lite sammanlagd kunskap om inom utbildningsvetenskaperna. Denna avhandling följer uppmaningen om att bidra till det utbildningsvetenskapliga forskningsfältet om elitskolor.