Få områden inom skådespelarutbildning är så allmänt vedertagna som betydelsen av avspänning. En skådespelare som är för spänd anses förmin- ska sina egna uttrycksmöjligheter, men blir också mindre mottaglig för samspelet med såväl publik som medspelare. Ett rimligt antagande är att
Bild 27 170 x 124
118 %
varje skådespelare någon gång känt obehaget av för mycket kroppslig och mental anspänning och konkret kan skildra de obehag som detta gett upp- hov till. Inom rörelse- och röstundervisningen på teaterhögskolor finns också en mängd tekniker, förhållningssätt och övningar för att råda bot på olika spänningsproblem hos skådespelarstudenten. En pedagog med stor betydelse inom svensk skådespelarutbildning och speciellt på Teaterhög- skolan i Malmö är regissören Andris Blekte. Generationer av skådespelar- studenter har gått igenom hans övningar som bland annat innefattar långa avslappningspass direkt på golvet medan Blekte försöker locka dem till skratt med olika distraktioner.415
Att jag här så pass ingående har redovisat den idrottspsykologiska dis- kussionen och dess olika syn på aktivering, avspänning och avslappning beror på att den erbjuder kunskap för teaterpraktiken. Det är en kunskap som problematiserar och därmed nyanserar när och hur vi kan använda avslappning och avspänning som grundläggande övningar för skådespe- lare. Att enbart använda djupavslappning i liggande ställning är inte själv- klart den bästa övningstekniken för en avspänning i aktiv handling. Det är också värt att uppmärksamma att olika personer, och även olika rollupp- gifter, kräver olika typer av avspänningsarbete.
I teaterns arbetsspråk hör man ofta termerna vilja, fokus och flow. I de resonemang jag redovisat framgår hur dessa företeelser är direkt beroende av arbetet med avspänning. Också här kan teatermetodiken utvinna nya insikter ur idrottspsykologin. Speciellt i en arbetsdiskussion om rollens
vilja sker lätt en överbetoning och låsning vid ett analytiskt tänkande. Jag
tänker mig att man kan överföra flera av resonemangen ovan om idrotts- utövarens aktiveringsgrad till skådespelarens arbete.
Flow är en modern term, men företeelsen som sådan har naturligtvis
funnits oberoende av termen och kan spåras i skådespelares beskrivning av vissa sceniska ögonblick. När Stanislavskij gör sin uppdelning av skåde- spelarkonsten i tre olika riktningar – den hantverksmässiga, den förevisande och den upplevande – tolkar jag det som att den sista och enligt Stanislav- skij högsta nivån är ett slags tillstånd av flow. Den fiktive eleven i En skåde-
spelares arbete med sig själv beskriver sina erfarenheter från en övning där
han spelar Othello :
Så fort jag kände mig gillad, började det inom mig sjuda en energi, som jag inte visste hur jag skulle använda. Den bar mig. Jag kommer inte ihåg hur jag spelade slutscenen, jag vet bara, att både rampen och det svarta gapet för- svann ur mitt medvetande, att jag frigjordes från all rädsla, och att ett nytt, okänt och berusande liv på scenen började för mig. Jag har aldrig känt någon större njutning än den jag då under några minuter upplevde på scenen.416 Här beskrivs flera av de erfarenheter som kännetecknar flow (s. 189). När skådespelare använder uttryck som att ”man snuddar vid den fulla identi-
Bild 28 170 x 127
120 %
fikationen”417 eller beskriver ”moment då skådespelaren för några korta
ögonblick glömmer bort publiken. Och rollen!”418 tolkar jag också det
som en flow-liknande upplevelse. Dessa är ögonblick som inte med viljans hjälp kan kommenderas fram. De uppstår när man skapat de rätta beting- elserna. En av dessa betingelser är att kunna ta bort överflödiga kroppsliga och mentala spänningar.
Ibland har jag märkt att ordet prestation avskräcker konstnärliga utövare från att ta till sig resonemang från idrottspsykologin, och det är en rimlig reaktion : det är en term som inte är så lockande i beskrivningen av ett gestaltningsarbete. För att råda bot på den olägenheten kan man ofta helt enkelt byta ut prestation mot utförande eller handlande.
Visualisering
En färdighet som det inom idrottspsykologin läggs stor vikt vid är den tankemässiga processen att föreställa sig den motoriska aktivitet man vill utföra. Detta kallas för att visualisera eller skapa en målbild. Det är en mental process som har som syfte att möjliggöra eller underlätta en fysisk process : ”Through imagery you can recreate previous positive experiences or
picture new events to prepare yourself mentally for performance.”419
Basen för visualiseringen är alltså tidigare erfarenheter. Utifrån dessa simuleras en sinnlig föreställning, som inte nödvändigtvis behöver vara upplevd, då det går att sammanfoga en ny föreställning av flera olika erfa- renheter.420
Att visualisera i betydelsen att föreställa sig något är inte något exklusivt. Vi gör oss ständigt föreställningar om framtiden utan att använda någon speciell teknik. Vi planerar, dagdrömmer, ängslas och gläds inför en fram- tid som kan ligga nära eller fjärran. I det följande reserverar jag termen
visualisering för den teknik som används inom idrottspsykologin. I det lig-
ger också en gränsdragning mot ett idag populärt bruk av ordet, bland annat inom de rörelser som brukar sammanfattas med termen New Age. Inom olika meditationsformer och delar av mer alternativ psykologi ingår olika visualiseringstekniker. Bland vissa inriktningar påstås visualiseringar organisera kosmos på önskat sätt, alltså enligt vad man föreställt sig. Tek- niskt sett finns det vissa överensstämmelser med idrottspsykologins meto- der, men förklaringsmodellerna skiljer sig radikalt.421
Syftet med visualisering är inte bara att underlätta utförandet av en viss rörelse eller att effektivisera den motoriska inlärningen av nya moment. Tekniken används också för att öka koncentration och självförtroende, kontrollera känslomässiga reaktioner, träna taktik och för att hantera stress och skador, samt för målsättning.422
Tekniken i visualisering är att föreställa sig det skeende som är önskvärt. Om målet är att förbättra sin fokusering och koncentration ser utövaren sig själv lösa problemet och övervinna koncentrationshinder som tidigare blockerat henne. Inom idrotten kan rädslor och ängslan blockera utöva- ren. Visualisering används för att se sig själv utföra exempelvis ett straffkast i basket avspänt och med positiva förväntningar. Visualiseringen består alltså inte bara av det tekniska utförandet, utan också av de känslor man vill ha i ögonblicket. I förberedelser inför en match kan visualisering tjäna som en beredskap inför olika taktiska drag hos motståndaren, och i utöva- rens inre föreställningsvärld spelas den önskade utgången upp.
Ett av de mer välkända användningsområdena för visualisering är inlär- ning av och bibehållande eller förbättrande av en fysisk färdighet. Utövaren kan se ett moment utföras av någon annan och kinestetiskt föreställa sig hur det skulle kännas i den egna kroppen. Man kan minnas ett eget lyckat utförande av ett gymnastiskt moment och de sinnliga omständigheter som inramade denna händelse. I visualiseringen spelas dessa omständigheter upp.423 Ett exempel är golfspelaren Jack Nicklaus beskrivning av hur han
förbereder ett slag : ”Then, I see the ball going there; its path and trajectory
and even its behavior on landing. The next scene shows me making the kind of swing that will turn the previous image into reality.”424
Att visualisera ett händelseförlopp är mer än att bara försöka se det för sin inre blick. På det sättet är visualisering – liksom det allmänt brukade
imagery inom engelska språkområden – en mindre lämplig term. En fram-
gångsrik visualisering involverar så många sinnen som möjligt. Ett exem- pel från baseball :
First you obviously use visual sense to watch the ball as the pitcher releases it and it comes toward the plate. You employ kinesthetic sense to know where your bat is and to transfer your weight at the proper time to maximize power. You use auditory sense to hear the sound of the bat hit the ball. You can also use your tactile sense to note how the bat feels in your hands. Finally, you might use your olfactory sense to smell the freshly mowed grass.425
En visualisering ska alltså vara så verklig som möjligt för att vara effektiv. Inte bara det tekniska utförandet och alla sinnliga stimuli, utan också tan- kar och känslor har sin plats i den skapade upplevelsen. Målet är att bilden ska bli fylld av konkreta detaljer – kort sagt sinnligt livfull.
Men bilden ska också vara kontrollerbar. Ett vanligt problem vid visua- lisering är att negativa och oönskade bilder dyker upp, mot utövarens vilja : ”A baseball batter might visualize his strikeouts; a tennis player, her double faults; a hockey goalie, a puck going past him for a goal”.426 Dessa vane-
annat, mer attraktivt. I detta arbete ingår också att ersätta negativa känslor med positiva.427
När det visualiserade förloppet syns för utövarens inre blick kan hon se det ur två olika perspektiv : ett inre, som om utövaren har det perspektiv hon har under utövandet av övningen, eller ett yttre, vilket innebär att hon ser sig själv utifrån, som på film. Det yttre perspektivet är att föredra vid inövandet av fysiska förlopp som är bundna i form, som en kata i karate eller en gymnastisk rutin.428 När utövaren behärskar en rörelse kan ett inre
perspektiv vara att föredra, för att förstärka känslan för rörelsen.429
Vissa betingelser förbättrar effekten av visualisering. Visualisering bör utföras i realtid, det vill säga visualiseringen av ett moment ska ta lika lång tid att utföra som i verkligheten. Såväl utförandet som resultatet ska visua- liseras och slutresultatet ska vara positivt.430
Idrottspsykologerna Robert S. Weinberg och Daniel Gould nämner att visualisering som föregåtts av avspänning är effektivare än enbart visualise- ring, eftersom koncentrationen ökar och visualiseringen då inte påverkas av omgivande händelser.431 Pensgaard betonar dock att det är av vikt att
den mentala träningen integreras i den fysiska träningen och inte blir en verksamhet som utövas i enbart stillhet och lugn.432
Visualiseringens effekter är beroende av flera faktorer : en del idrotter är lättare att visualisera än andra, idrottsutövare har olika förmågor att visualisera och idrottarens skicklighetsnivå spelar in.433 I en lagsport med
dess taktiska överväganden under tidspress krävs en annan typ av visuali- sering än i till exempel bågskytte, där situationen inför varje skott är lik- artad. Färdigheten att visualisera varierar mellan olika idrottare och det har påvisats samband mellan att tävla på elitnivå och att ha god förmåga till visualisering. Men visualisering är en färdighet och som sådan kan den tränas och förbättras.434 Men visualisering är inte en mental teknik som
kan ersätta den fysiska träningen. Visualisering stödjer och underlättar den fysiska träningen.
I idrottsvärlden har förberedelser av detta slag förekommit länge, säkert också innan termerna visualisering och målbild var kända. Vad som skett de senaste decennierna är försök att vetenskapligt förklara vad som sker mentalt och fysiskt vid visualisering. Flera undersökningar visar att visua- lisering fungerar, men det finns flera olika teorier om hur den fungerar. Jag vill kort redovisa de vanligaste teorierna som åberopas i idrottspsyko- logisk litteratur. En kritisk granskning av dessa teorier blir det naturligtvis inte fråga om; det går långt utanför detta arbetes och min kompetens ramar.
En teori, som dock ännu inte vunnit helt förtroende, är den neuromus-
kulära : om man föreställer sig en rörelse används samma neurala vägar som
rörelse utförs.435 Neurofysiologisk forskning utförd 1977 av bland andra
lundaneurologen David Ingvar visar på sambanden mellan blodflöden i hjärnan vid föreställda respektive reellt utförda rörelser. Genom att växelvis föreställa sig att man rörde på handen och att faktiskt utföra rörelsen, kunde man fastställa att den föreställda rörelsen också gav upphov till ökat blodflöde.436
En symbolisk inlärningsteori förklarar hur det centrala nervsystemet pro- grammeras till att utföra en rörelse på rätt sätt genom visualisering. På detta vis blir handlingen ”more familiar and possibly automatic”.437 Denna
teori betonar att visualisering har bättre effekt på aktiviteter som är mer mentalt eller kognitivt orienterade än på rent motoriska aktiviteter.
Bioinformational Theory betonar att en visualisering inte bara innehåller
en information – stimulus – utan också reaktioner på denna information – respons. Avgörande för hur livfullt det visualiserade skeendet framstår är att också effekterna av det föreställda scenariot finns med i bildskapandet. Av ovan redovisade teorier anses Bioinformational Theory ge bäst förklaring till hur visualisering fungerar.438
Ytterligare en teori är intressant, då den ger språket en roll i motorisk inlärning. Att se en rörelse utföras, vare sig den är visualiserad eller sker reellt, ger en typ av information. I Dual Coding Theory framhålls även språkets roll som informationsbärare : ”The first channel, the motor channel, is spe- cialized for encoding human action; the second channel, the verbal chan- nel, encodes speech or linguistic gestures, including written language.” 439
Motorisk inlärning gynnas av en kombination av visualisering och språklig instruktion. Även en verbal instruktion ger upphov till föreställningar som gynnar det motoriska utförandet.440 Här finns en intressant länk till min
tidigare diskussion i kapitel 2 om språkets och i synnerhet metaforens roll för kroppslig handling.